I went to Christmas 2014 and all I got was this lousy …

35 kommentarer

Minns ni julklappen förra året från maken? Den där hunden som man kunde styra med en app på telefonen eller vad det nu var? Alltså?

Nu hör det i och för sig till saken att maken själv dealade sig till att slippa köpa och få julklappar för ett antal år sedan, med undantag för jämna år och större bemärkelsedagar. Samma man som kan VARENDA replik i Karl Bertil Jonssons Jul, vilket får mig att undra om jag har närt en kommunist vid min barm. Eller ja, jag kanske inte har närt honom, men han kommer ju i närheten av barmen någon gång ibland.

Julafton började med att jag trampade i kall hundskit (jag håller med kommentarerna, det känns som lera men luktar SATAN och fastnar verkligen mellan tårna). Där lade jag ribban för julafton. Sedan hade jag, eftersom jag var en dag efter alla andra, planerat att ägna en del av dagen åt att hämta makens julklapp på Nordby. Som visst var stängt. Pga julafton. VILKA stora köpcentra har stängt på julafton undrar jag bara?

(Svaret är tydligen; de som livnär sig på norrmän?)

Så. Ja. Det sket sig ungefär lika mycket som det jag hade mellan tårna?

Klockan fyra skulle vi vara hos ömme fadern och även om det inte är långt alls (hela 200 meter) så behövde vi bilen för att få med oss hundar som inte var välansade samt juklappar modell större. Det finns en gräns för hur mycket som går att bära när man skall snubbla över och göra piruetter under hundkoppel medan man går, särskilt när man har två, det vet alla som någon gång hållit i ett hundkoppel. Man utför någon slags okoordinerad koppeldans medan man promenerar.

Tadam, då startade inte bilen eftersom värmaren hade gjort slut på batteriet.

Eftersom det är svårt att hitta sherpas och packåsnor här på västkusten var det bara att börja koppeldansa och knata. En med en dammsugare under armen (julklapp till ömme fadern tack och lov) och den andra med en enorm påse övriga klappar. Bear Grylls, släng dig i väggen.

Som tur var skulle julafton bli väldigt lugn och stillsam med bara fyra vuxna, två hundar, jättemycket mat och julklappar. Det vill säga inga Marty Feldman-ögon runt julklappspåsarna.

Först åt vi. Sen kollade det stora barnet på älsklingsprogrammet.

IMG_5677

Sen åt vi lite till och så hade vi julklappsutdelning och jag fick en hel del trevliga paket. Hade ju redan innan konstaterat att maken hade fyra stycken till mig (svårt chockad sådär generellt). Ett av paketen var oerhört underhållande och praktiskt. En thermomugg som var ovältbar. Ingen aning om hur det fungerar, men det fungerade, så nu kan Stor putta på muggen bäst han vill med sin uppkäftiga nos utan att välta den. Jag skall filma den när jag knuffar på den så skall ni få se, jag är våldsamt fascinerad.

So far so good.

Som ni vet hade jag ju en önskelista i år. Överst på den önskelistan stod en symaskin. Det fick jag inte. Men jag fick absolut inget alls på önskelistan så det måste verkligen ha varit hörbarhet nolla.

Och sen … sen trumfade han förra julen med en julklapp som jag övervägde att dänga i skallen på honom.

Jag VET att det finns män som är helt fantastiska på att köpa julklappar till sina fruar (min svåger till exempel), jag vet även att det finns folk i min närhet som gnäller över att de har universums sämsta presentköpande män trots att de får precis ALLT på sin önskelista nästan jämt. Som ljusstakar från Svenskt Tenn och annat SOM DE VILL HA (jag ger mig fan på att hon har fått en ny ljusstake i år).

Kom igen när ni får en våg i julklapp säger jag bara.

IMG_5678

EN VÅG?

När jag går omkring och gnäller över att jag är sälformad?

Men jag får ge honom cred för att han har stake, inte många män som skulle våga ge sin fru en våg i present, AV FÖRSTÅELIGA SKÄL.

Och om man nu skulle tro att han är av sorten som lär av sina misstag så är det fel. Jag har fått en våg i julklapp förut, 2007, och jag var ungefär lika jävla glad då. Även om jag vägde betydligt mindre.

Nu är det exakt 29 dagar tills jag fyller år och 45 är väl lite halvjämnt?

Mejkar han inte upp det då så … ja … då händer något. Som jag har 29 dagar på mig att klura ut vad det kan vara.

Ja, jag har givetvis hunnit väga mig cirka 20 gånger sedan jag öppnade paketet, därav den något kladdiga finishen på vågen. Mest i förhoppningen att jag kanske vägde mindre efter att ha bajsat eller att jag bara stod lite fel på vågen de andra 19 gångerna (det gjorde jag inte).

Jag vågar knappt fråga vad ni har fått?

Men det KAN inte vara värre än en våg, det kan det inte?

Vad fick ni?

God Fortsättning hörrni.


Postat 9:11 i Juljävel, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
35 kommentarer

Jamen GOD JUL?

32 kommentarer

Det sägs att det är julafton nu?

Uppenbarligen lever jag i en helt egen tidszon där det inte är det, utan NU är jag beredd på dan före dopparedan (är det bara jag som tycker att det ordet har en lite snuskig klang?).

Blev jag klar? Icke då?
Råkar jag veta att maken har köpt minst fyra julklappar till mig trots att HAN valde att avskaffa julklappar för flera år sen? Jajamän.

Idag, dagen före julafton hade jag tänkt uträtta några ärenden, ha hundarna välklippta och skinande under granen och en kväll med bara avslappning före julafton.

NU BLEV DET INTE SÅ FÖR ATT JAG SLARVADE BORT EN DAG.

Hundarna skiner inte, jag stampar med foten som en treåring medan jag andas i fyrkant och allt är påbörjat utan avslutning.

Den enda som har läget under kontroll är snubben med Carlsbergstishan.

Och jag ger mig fan på att han kommer skina med. Bara för att han kan och för att det retar mig.

IMG_1218.JPG

God Jul på er alla bloggvänner.

Det menar jag, från djupet av mitt hjärta.

Även om julafton borde vara på torsdag och inte på onsdag.

Jag lovar att söka hjälp när alla mottagningar öppnar igen efter nyår. Mycket har jag slarvat bort i mitt liv, men aldrig dagen före julafton.

Giv mig styrka att acceptera … etc etc …

KRAM!

// Patient Zero


Postat 1:09 i Juljävel, Klimakteriekossan av
32 kommentarer

ANDNÖD med stresspåslag

10 kommentarer

Nu. Precis exakt NU insåg jag att det är julafton imorgon. Jag har gått omkring och trott att det var i övermorgon (hur nu det har gått till, men jag brukar tappa dagar lite här och var).

Det betyder att jag sitter och andas i papperspåse modell Ikea-size för hundarna skall klippas, några julklappar skall köpas, post skall skickas och … nu känner jag mig så här …

 

Av alla dagar på hela året är det inte läge att slarva bort en dagen före julafton.

Skjut mig.


Postat 12:57 i Juljävel, Klimakteriekossan av
10 kommentarer

Jag fick den perfekta julklappen …

14 kommentarer

… men jag har inte med mig den hem för att jag är klåfingrig.

Ibland blir jag bara enormt trött på mig själv. Det var en kanondag/kväll och jag har heller inte ett enda foto att visa. Om man bortser från de misslyckade som jag tog med perfekta julklappen.

I kronologisk ordning då.

Jag var fäschon. Klänning med paljetter, strumpbyxor och knähöga boots, planen var att maken skulle ta kort på mig eftersom jag har klänning och strumpbyxor ungefär lika ofta som det är två torsdagar i samma vecka samtidigt som det är målade kors i taket. Det hann vi såklart inte eftersom vi är tidsoptimister. Skall man se just det riktigt optimistiskt så känns det spontant som att det är skönt att man är optimist när det gäller något åtminstone (hej bitterkärringen liksom).

Hem till ömme fadern och med tanke på speedade barn som visste att tomtenissen hade varit där och lämnat julklappar tidigare så startade vi med julklappsutdelning. Så barnens vilopuls skulle sjunka från farliga nivåer och de skulle sluta göra blandade småhopp med Marty Feldman-ögon runt julklappssäckarna.

MartyFeldman
(Marty Feldman – för de lyckligt ovetande)

Idag körde vi för barnen med syrrans familj som inte är här på julafton. På julafton blir det bara vi, pappa och styvmor.

Lyckliga barn som faktiskt fick presenter utan ljud. Väldigt mycket Frost till fyraåringen (jag MÅSTE se filmen) och syrran är ju en av de två i min familj som faktiskt vet om bloggen så hon gav mig den ultimata presenten. En selfie stick!

Glädjen var omedelbar hos undertecknad. Ignorerade alla medan jag slet upp paketet och genast, lite narcissistiskt, skulle börja fota mig själv vilket antagligen hade gått SKITBRA om jag inte hade varit helt talanglös. Det första jag gjorde var att skruva upp den enda skruven på stickan som jag absolut inte skulle skruva upp och sen var det kört. Pappa är ingenjör, syrran är ingenjör och svågern är ingenjör och jag är hyfsat logisk med ett par tre stycken akademiska poäng. Julstämningen var som bortblåst medan alla försökte trösta soon to be 45-åringen som satt och lipade över sin sabbade selfie stick som var som gjord för att jag skulle bli en bättre och rentav fantastisk bloggare. Även styvmoderns bakgrund som personaldirektör kom till användning, hon fick använda sig av lite mindfulness och human resource skills för att få fyra lika envisa personer att släppa stickan och försöken att fixa den genom att diskutera kulleder och skruvens betydelse för selfie sticken (stor betydelse, jättestor betydelse). Ingen av oss lyckades lösa problemet och stickan fick åka tillbaka med syrran för byte i affär och här sitter jag alldeles sticklös.

Jag hann ta ett kort med den i ren envishet, med skruv lös (både bokstavligt och bildligt talat).

IMG_5671

Man kan ana att jag har klänning på mig. Man kan även ana att jag är en smula gramse. Vad man skulle kunna ana om man hade varit där är att jag precis säger något till pappa som sitter bredvid mig med verktyg i handen att DET INTE ÄR NÅGON IDÈ FÖR JAG HAR SABBAT DEN. Grinchen, det är jag det.

Sen blev jag glad igen för jag fick massor av julmat (det tog jag inte heller kort på i ren kortvägran eftersom jag faktiskt hade haft en selfie stick i tre sekunder men inte hade det längre). Efter maten okynnesåt jag alldeles för många chokladbitar ur den årliga Kong Haakons chokladask.

Efter det drabbades jag av paltkoma och satt och smygfes på stolen tills det var dags att gå hem.

Då tänker man att man kunde ha tagit outfitbilden när jag kom hem. Och det är ju en väldigt god tanke.

Om det inte hade varit för att jag gick upp minst fyra kilo under middagen så till och med trosorna kändes som att de ströp syretillförseln så att jag började klä av mig redan i trapphuset upp till lägenheten.

Väl inne tog det ungefär en nanosekund innan kläderna var inkastade i garderoben och jag satt i morgonrock och tofflor.

Så. Ja. Den outfittan är ju inte direkt något att hänga i julgranen. Den skippar vi va?

Nu skall jag sitta här tills magsäcken har krympt tillräckligt för att ge lungorna lite mer plats så det går att andas. Och så skall jag eventuellt fisa lite till och sova.

Men det var en rasande trevlig kväll och barnen var glada. Och julen är väl barnens högtid så det var huvudsaken och allt det där?

(Bullshit, julen är MIN)

// Grinchen


Postat 22:39 i Dagens aktivitet, Juljävel, Klimakteriekossan av
14 kommentarer

Jag fick skäll för att jag inte visat senaste nailz by Jessica

40 kommentarer

Men inte av Jessica själv faktiskt, utan av min mentor PGW.

Vad kan jag säga? Ursäkta? Och att naglarna liksom försvann i förra veckans mordmysterie på Hurtigruten?

Nåväl, jag säger ursäkta i alla fall.

Den här gången blev det less i more faktiskt. Så enkelt och så snyggt och bara gellack och glitter. Älskar den där matta finishen som kommer när man rubbar på topplacket.

FullSizeRender

För jag har ju börjat öva på roséguld. Det drar ju åt det kalla hållet så det funkar ihop med mig, det är bara gulguld och jag som inte har hittat tillbaka till varandra efter att allt gult guld blev vitt i början av 2000-talet. Så, svart, rosé och silver. SVINSNYGGT.

Kan ju dessutom tala om att Mona ringde medan jag satt hos Jessica och hennes kommentar var “vad gör du för skitfult den här gången då?”. Kan inte någon skicka Brommakärringen först till Magdalena Ribbing och sen till moderna saker á la 2014? Hon fattar ju ALDRIG grejen med mina naglar, glasögon och younameit?

Och nu skall ni få se hur jag har börjat öva på rosé. Inte vinet alltså utan guldet. Eller snarare brons, för jag springer inte och köper guldringar hur som helst. Jag gillar det jag kallar för knuckle rings.

IMG_5669

V som i … ja gissa själva. Kommer även med matchande bronsfärgat blåmärke. Så jäkla genomtänkt.

Och såklart min älskade klocka som har hängt med ett tag. Som jag älskar högt.

IMG_5670

Snygg OCH tålig liksom. För herregud så mycket stryk den klockan får dagligdags.

Visst blev det bra? Den här gången med?

Och idag skall jag chockera min omgivning. Jag skall ha klänning på lilljulafton om ett par timmar. Ärmlös.

Jag vet inte riktigt om chocken kommer bli att jag har klänning eller att armarna har en miljard likadana bronsfärgade blåmärken som jag har på handen för att NÅGON har bitit mig tusen miljoners miljarder gånger i ren glädje.

Nåja, det matchar ju i alla fall nailsen, ringarna och klockan.

God Liten Lördagsjul på er.


Postat 12:31 i Dagens aktivitet, Juljävel, Klimakteriekossan, Naglar naglar naglar av
40 kommentarer