Somliga får något slags straff ganska snabbt?

7 kommentarer

Medan jag kan visualisera det jag fick i ett meddelande från mamma sent igår kväll.

FNISS.

Det stora kvällsrycket. Och ingen hundkompis att bita i örat. I brist på annat muckar man alltså med mormödrar och jag vet precis hur den lille snälle ser ut när han gör det. Extra roligt blir det ju när mormor står upp eftersom det betyder “nu kommer jag och tar dig på hundspråk”.

Några timmar före Liten lekte “hoppa på mormor med klapprande tänder” fick jag det här meddelandet.

Det ENDA stället han inte äter sin egen mat på är just hos ömma mormodern. För att han vet att det finns godare saker i kylskåpet och att mormor är lättlurad så han får allt han pekar (nosar) på med bedjande ögon. Han hinner inte ens dissa maten innan han har ätit sig mätt på andra godsaker. 

Men barnbarn skall vara bortskämda. Däremot är det väl dags att påminna om att hon kunde varit i Stockholm med sitt enda barn istället för att bli bråkad med?

Något hon raskt glömmer så fort det är läggdags och han förvandlas till den Gulligaste Och Mest Keliga Lilla Skeden som finns. 


Det finns ingen mysigare hund att sova med.

Eller att smussla hemligheter med i soffan.

Det sägs att de planerar prinskorvspromenad på golfbanan imorgon och kärleken är lika ömsesidig mellan morfar och lurvskalle.

Men jag vill ÄNDÅ påpeka att ömma mamman valde Liten istället för att åka med mig till Stockholm. Vilket betyder att jag friskriver mig från allt bus och bråk.

Och om ni undrar över håret som mamma frågade efter skall ni få se det sen. Det gick dock att kamma ut mattan av rastafaritovor även om det stundvis gjorde så ont att jag ville sula till stackars frisören. Aldrig mer en och en halv månad för länge när mitt eget hår är lika långt som sina extension.

Nu har Simon också fått kärlek och det är orimligt skönt.

Alla dessa husdjur.


Postat 17:41 i Fritid, Hundarna, Klimakteriekossan, Vill man vara fin får man lida pin av
7 kommentarer

Det här med sociala medier…

6 kommentarer

…är verkligen SJUKT socialt?

IMG_7365

Autentiskt foto av fem miffon i soffan som glor ner i varsin dator/mobil/padda.

Den där chipsreklamen om fredagsmyz är skitsnack. Eller bara väldigt daterat.

Det är så här kvällsmyz ser ut numera.

Nu skall jag boka tåg till västkusten i svinottan så jag är sur. Skitsur.

Sådär sur som man blir när man vet att man måste gå upp före tuppen och man är en normalt morgonsovande människa till skillnad från somliga andra.


Postat 21:05 i Fritid, Klimakteriekossan, Kompisar, Mona och hennes Universum av
6 kommentarer

Som jag har sovit…eller inte

42 kommentarer

Min hand klappade ihop idag, ordentligt. Lååååång historia, hade knöl på utsidan handen – vid lillfingerknogen – som jag opererade bort för ett par år sedan. Då pajade de en nerv, eller fler…det var ju den där lilla detaljen att jag slutar lyssna när det blir medicinsk overload. Sen dess har jag haft ont, men så länge det är vänsterhanden och jag torkar mig i arslet med högerhanden har det mest bara varit irriterande och störande.

De senaste veckorna har jag haft jävligt mycket ondare än innan, ingen vet varför men jag väntar på att få komma och…eh…heter det månntro “mäta nervbanorna”? Något med “mäta”. Och nerver.

Jag gissar att gårdagen gick mig så inåt helvete på alla nerver att handen bara hakade på i rena förskräckelsen, för när jag vaknade imorse hade jag fått tillbaka en knöl. På exakt samma ställe som den de opererade bort. Och det har gjort något så infernaliskt ont. Hade gladeligen gnagt av mig armen jäms med armbågen.

Men inget “åhhhh…stackars stackars” nu. Promise?!

Jag vill hellre ha “men skärp dig för helsike kärring”. Och sen återgår tonen till vanligt tjafs här inne i form av övertagande av kommentarsfält och en blogg som fullkomligt rinner mig ur händerna (handen åtminstone höhöhö).

Nog om det. Gårdagen som utlovat. Jag känner mig en smula…mållös…när jag tänker på gårdagen.

Vi tar det från början. Frun ifråga hade alltså suttit i en bil med sin make i HUNDRA mil enkel resa enbart för en kväll med oss. Femtioelva timmar i bil för att hänga i ett par timmar (tack och lov sov de på hotell), sova lite hotellsäng och sedan var de tvungna att dra från stan senast lunch för att köra IGEN. Fast “bara” två timmar. Men tillbaka åt samma håll de kom från, för att hon skulle flyga hem igen. Hajar ni mållösheten?

Jag hade verkligen förväntat mig precis just ett mähä till karl, precis som Susanna gissade. Men näe. Första intrycket och han var superdupertrevlig, smart och till och med rätt snygg (alltså han var ju ingen Anton Ewald men ändå). Bra på att slänga käft och…jamen trevlig. Henne fick jag inte kläm på alls, eftersom hon var extremt tystlåten. Till en början.

Efter någon timma, och ett ganska generöst intag av champagne ändrades upplägget lite. Som vanligt när alla andra hivar i sig alkoholhaltiga drycker förutom undertecknad. Då blev det först lite skrämmande. För vad jag och maken än sa var svaret från snubben “jamen det vet jag ju, de bilderna har jag sett på Facebook”. Nu snackar vi bilder från semester anno dazumal som till och med vi glömt av. Lite stalkervarning?

Sen började skrävlandet och snicksnacket.

Givetvis skrävlande om vad grabbarna grus hade gjort för 20 år sen, och hoppsan, det var så frun fick reda på att hennes dyre make faktiskt hade varit en millimeter från att gifta sig en gång tidigare. Hon hade inte en jäkla aning. Det enda han själv hade att säga om det var att han är/var väldigt impulsiv. No shit.

Sen kom det som var kvällens erotikdödare för min del. Pengaprat. Jag är så in i helvete ointresserad av att de samlar på vin som kostar 5000 kronor flaskan och har två vinkällare. Hur många gräsklippare och Webergrillar de har i sommarstugan (jodå, jag kontrade med att maken MINSANN har minst 15 dammsugare). Och trots att jag faktiskt tyckte att snubben var rätt sympatisk så blev han fantastisk osexig när han sa att han skulle betala vår resa till dem bara vi kommer och hälsar på. För han sa det inte en gång. Han sa det en gång var femte minut ju längre kvällen led.

Sen reste de sig bara från bordet (vi käkade på resto för jag var OSUGEN på att laga käk) och ställde sig på utsidan medan maken betalade hela notan.

Vi bjuder jättegärna, och ofta (alltid). Men att skrävla om…och nu skojar jag inte, att man har sju tv-apparater (varav den sista 60-tummaren inköptes dagen före de kom hit), fyra grillar, en åkgräsklippare och en robotgräsklippare. En sprillans ny väldigt fancy bil (så ointressant att jag inte ens lade bilen på minnet) som då var anledningen till att det var skojsigt att köra hela vägen hit och vad det nu var mer.

Men att inte ens ha en tanke på restaurangnotan. Jomensåatte.

Håll i er nu.

De visade TILL OCH MED FOTON på grillarna, tv-rummet, vinflaskorna och gräsklipparna.

Näe. Jag skojar fortfarande inte.

FOTOGRAFIER.

Då visade jag makens foppatofflor. För givetjävlavis hade han på sig dem igår, även ute på lokal.

Sånt är faktiskt roligt på riktigt.

Men om man bortser från vin- och tv-samlandet så var han trevlig. Jag hajar att han och maken har varit bra kompisar. Jag missunnar ingen att samla på något, var och en blir salig på sitt sätt. Men jag kanske drar gränsen vid att visa foton på samlingarna. För människor de inte känner alls (mig) och människor de (han) inte har träffat sen de knappt hade fått hår på bröstet (maken).

Både jag och han som vaknade med blypanna imorse är fortfarande lite konfunderade över gårdagen.

Och jag tror ingen av oss har fått rätsida på vad som egentligen hände, eftersom det var så oerhört…underligt (jeuvlar vad diplomatiskt jag uttrycker mig).

Jag kommer garanterat komma på fler konstigheter, för jag är som sagt lite mållös fortfarande.

Men rent spontant känns snubben som en bra kille, i nyktert tillstånd. För han var verkligen genuint jäkla överlycklig över att träffa maken igen (ingen direkt överraskning) och även mig (jag blir ju automagiskt fantastisk eftersom jag är gift med maken antar jag).

Fast EN sak är säker.

Vi kommer aldrig bli BFF:s och döpa våra barn efter dem.

Eller ens åka på en veckas charter.

Och imorse vaknade jag till en vänförfrågan från herrn på Facebook.

Jag fattar fan ingenting.


Postat 20:13 i Fritid, Klimakteriekossan, Kompisar, Mannen i mitt liv, Pest och kolera av
42 kommentarer

Men den här har jag ju alldeles glömt

10 kommentarer

Och jag vet inte om jag skall skratta, gråta eller båda delarna.

VAD är oddsen att somliga jag spelar WF mot, som även är orimligt skadeglad över makens osunda fascination av Jula lägger just…det här…

20140224-185703.jpg

Kan det inte klassas som hets mot folkgrupp eller något liknade?

Jag är folk. Jula gör mig hetsig.

Måste bara klura på det där med “grupp”.


Postat 19:01 i Fritid, Klimakteriekossan av
10 kommentarer

En hälsning från hundtrimmet

13 kommentarer

Till er som skall gå på MyDog imorgon och hade tänkt hälsa på mig i montern för portugisiska vattenhundar. För det vill jag ju att ni ska. Annars känner jag ju INGEN.

Bara en liten förvarning. Portugiser som är som Liten skall se ut så här (i den bästa av världar).

20140104-213348.jpg

Och så skall de vara renrakade runt näsan så här.

20140104-213505.jpg

Och ha tofs.

Vi lever inte så himla mycket i den bästa av världar. För Liten har alla förutsättningar att se ut som det översta kortet, om det inte hade varit för “öronincidenten”. Då gick jag på honom med trimmern ikväll för att göra det andra örat lika…fult? Sen har han ju haft dropp i benet, så där är han rakad.

Inte heller var vi helt ense om att han skulle trimmas alls. Den där trimmern brummar ju förfärligt, hälsar Liten. Så matte slant ett par gånger. För det är svårt att klippa en hårboll som förvandlas till en tjugokilos elektrisk ål. Trots att han stod på ett trimbord enligt alla konstens regler.

Näbben skall vi inte ens prata om. Den fick jag klippa lite på. Men bara på översidan. Mer zickzackmönster på undersidan.

Och inte har han rasrakad rumpa heller.

Men han är väldigt rar. Fast det ser ut som ett svårt anfall av skabb (trimmer).

Jag talar bara om hur det kunde ha sett ut.

Ifall världen var ett bättre ställe. Och jag inte hade stått böjd som en banan över honom till jag fick ledgångsreumatism på kuppen och mer klippt lite…fläckvis.

Nu skall jag bara lyckas somna också. Efter att ha levt i samma tidszon som östkusten i USA i ett par dagar.

Klockan är ställd på 06:00. Det har ju varit min insomningstid ett par nätter. Inte uppgång. Men jag är åtminstone tillbaka i mitt älskade eeeeegna rum. Jag måste ju göra mig lite fläckvis fin jag med innan monteröppning klockan nio.

Man undrar vad man tänkte på när man tog det tidiga passet. Jag kommer ha juljetlag imorgon.

Så!! Vilka kommer och hälsar på mig?


Postat 21:50 i Bloggläsare, Dokumentförstörarkrokodilvalp, Fritid, Klimakteriekossan av
13 kommentarer