Godisporr

31 kommentarer

En sån där dag som inte är bloggbar. Alls. För att allt bråkar (utom just maken faktiskt – förvåningens finger i häpnadens mun).

Så jag nöjer mig med två saker. Eller ja, nöjer och nöjer, jag skulle vilja påstå att dagens upptäckt är ganska fantastisk.

Det positivt fantastiska är att jag av en slump råkade stoppa in två olika godisar i munnen samtidigt. Och fick en orgasm i smaklökarna. De här två.

20140415-221042.jpg

Herregudihimmelen som de två karamellerna gifte sig i munnen. Eller bara idkade något slags umgänge som resulterade i…jamen det jag skrev ovanför bilden.

Den inte fullt så fantastiska upptäckten är att något snille på gigantiskt företag har räknat ut att 123 + 90 + 12 är 216. Helst vill snillet att ytterligare 20 skall kunna adderas till nämnda siffror med samma resultat.

Jag är jävligt kass på matte, men så usel är inte ens jag.

Eller är det någon slags lureriräkning?

Som bonus kan jag berätta att min inte så lilla Liten har kissat med benet för hittills första och enda gången.

20140415-221655.jpg

Han var ute utan Stor och kanske kände sig tvungen att göra något revirliknande eftersom inte Herr Dominant var med och styrde upp situationen?

Liten är ett år och tre månader. Hans kullsyskon har kissat med benet i sisådär ett år redan och de av motsatt kön är inne på sitt andra löp. Han är inte snabbast i stan precis.

Men en gång var tydligen ingen gång för nu flickkissar han precis som vanligt. Eller ovanligt. Det beror på hur man ser det.

Jomensåatte. Det var väl det mest spännande jag hade att berätta.

Eller jo! Igår kväll satte jag på inspelningsappen igen, vaknade tre gånger av att jag pratade i sömnen enbart för att vakna på morgonen och upptäcka att jag hade ställt paddan med mikrofonen ner i madrassen så inget prat kom med. Den besvikelsen.

Ikväll skall jag sätta mikrofonen åt rätt håll, för jag är sjukt nyfiken på vad jag egentligen babblar om på nätterna.

Nu skall jag, Storytel och hörlurarna gå och lägga oss.

Brommamorden är avklarade. Nu lyssnar jag på Jackie Rövardotter och retar ihjäl mig på a) språket och b) den dödstrista uppläsaren.

Vad gör ni? Roa mig. Jag är så erbarmligt stressad att jag får leva genom er nu.

Just det. Jag behöver hjälp med ett sätt att bedöma om Kerstin eller Moa skall få blusensomfastnadepågäddhänget.

Men det tar vi imorgon.


Postat 22:23 i Bloggläsare, Dagens Tips, Dokumentförstörarkrokodilvalp, Klimakteriekossan av
31 kommentarer

Gissa vilka som har varit på Jula?

18 kommentarer

Och varken jag, Stor eller födelsedagsbarnet är direkt nöjd med dagen eftersom husse fyllde bilen med skit.

Nej jag vet inte vad det är. Förutom den eviga snöslungan i framsätet.

20140119-160536.jpg

20140119-160625.jpg

20140119-160701.jpg

Jösses vad trött jag är på att åka med bil full av dynga. Som bonus har vi även något fastspänt på taket så bilen låter som en trasig jetmotor.

Han den där som shoppar får göra vad han vill när vi kommer fram.

Jag och hundarna skall ha födelsedagskalas i alla fall.


Postat 16:11 i Dagens aktivitet, Dokumentförstörarkrokodilvalp, Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Ogenomtänkt, Shopping av
18 kommentarer

Och sköna söndag?

26 kommentarer

Jag tror inte att det spelar någon som helst roll vilken veckodag det är faktiskt, för idag är looken…nästintill likadan som igår.

bild(5)

MEN *trumvirvel* idag firar Liten och hans ÅTTA syskon ett år.

Att den här lille kladden som vi hälsade på första gången när han var fem veckor i valphagen och då såg han ut så här, skulle bli så stor är helt ofattbart. Men hjärnan har ungefär samma storlek fortfarande.

bild(8)

Han var inte så pigg just den dagen skulle man kunna säga, och när vi tog det här kortet hade vi inte ens bestämt om det var han eller hans brorsa som skulle få följa med hem. Vilket ger mig sjukt dåligt samvete idag, att vi ens funderade på. Men båda valde liksom oss, och vi kunde inte värja oss.

Men det var klart att det skulle bli just han som tog sin mammas hjärta med storm. För när han var nio veckor åkte vi hem med just honom.

bild 1(4)

Och han sov så fint så fint hela vägen hem till “mormor” som passade Stor, medan jag var så nervös över första riktiga mötet att jag ville vända och lämna tillbaka honom innan det var försent.

Då tänker man även på när man hämtade Stor, som inte sov lika fint på väg hem från samma uppfödare.

bild(6)

För Stor sov bara litegrand (vilket skulle visa sig vara ett tema för hans valptid), resterande tid ägnade han åt att kräkas och bajsa på mig. Men söt var han med såklart.

Sen kom vi hem till mamma med Liten, efter att ha suttit i bil i fyra timmar, för första mötet med Stor där Stor var fullkomligt tokig i Liten. Det enda Stor ville var att krulla ihop Liten som en boll och slicka och jucka på honom, och då blev Liten lite rädd men han var väldigt stoisk.

Efter det mötet hade vi båda hundarna i bilen när vi åkte från mamma och den åkturen var en trafikfarlig sådan. Stor skällde svartsjukt och oavbrutet, Liten låg i mitt knä och såg ut som att han hade kommit från himlen till helvetet och sen var vi hemma och första natten delade vi på dem direkt. För Liten var så trött att han såg i kors efter alla intryck under dagen.

Jag lade honom här…

bild 2(5)

…första natten.

Och han öppnade inte ens ett öga eller rörde på ett ben på hela natten. Så trött var han. Och väldigt väldigt liten.

Där fortsatte han att sova till vi gav honom tillåtelse att gå i trappan till de stora pojkarnas sovrum flera månader senare.

Idag är han alltså ett år. Och Stor blir fyra i år.

Hur går det till när de är så himla små från början?

Och mamman till Liten fick valpar igen för exakt nio dagar sedan. Det är en jäkla tur att Liten fortfarande är för liten för att få syskon för risken är stor att vi hade åkt ner igen och stoppat ytterligare en valp i fickan.

Oj så snabbt det går att glömma hur mysigt, roligt och alldeles förfärligt det är att ha valp.

Idag skall vi dock fira Liten. Genom att åka till Strömstad igen.

Först lite bil och sedan en kattmatstårta.

Om ett par dagar blir det gemensamt kalas för mig och Liten. Men jag fyller INTE ett år.

Jag fyller en jävla massa år och har svår ångest.

Men vi fokuserar på Liten. Hela dagen.


Postat 13:32 i Dokumentförstörarkrokodilvalp, Hundarna, Klimakteriekossan av
26 kommentarer

Skändare och plundrare

46 kommentarer

Jojomän, jag hundsäkrade och hundsäkrade. Satte som vanligt upp kompostgaller framför precis allt möjligt och omöjligt som hundarna (eller Liten) kan tänka sig nå och vilja äta upp eller bara göra sönder. För givetvis går han bara bärsärk när han är ensam (med Stor).

Det är tydligen himla jobbigt att vara en liten hund i en stor kropp när den stora hunden inte vill leka när de är ensamma. För den stora har fullt upp med att ligga, sova och längta.

Och som vanligt trodde jag att DEN HÄR gången fanns det inget han skulle nå, eller vilja ha. Men på något sätt utvecklar Liten tentakler under ensamhet. Nu skall den jäkla spionkameran upp, för jag kan inte för mitt liv förstå hur det går till.

Min teori just nu är att Liten övertalar Stor att leka pyramid, så att Stor står under diskbänken medan Liten på något vis klättrar upp på honom för att nå det som står väldigt oåtkomligt.

Det finns liksom inte en janne att de når dit de bevisligen når varje gång vi har varit borta om de inte kör något slags akrobatiskt teamwork (eller har hemliga tentakler).

Längst in på diskbänken brukar vi ha ett par gravljus stående. För att vi alltid går förbi svärmoderns grav till och från stan. Vi eldar alltså inte gravljus hemma bara för att det är mysigt. Däremot är det mysigt när det inte är alldeles mörkt på graven, och vi går ju ändå förbi och säger hej.

Ni vet ett sådant här.

gravljus

Vi hade fyra sådana när vi gick hemifrån. När vi kom tillbaka hade vi tre.

För ett av ljusen var så här gott.

bild 1(2)

Nej, han hade inte ätit upp allt. Jag plockade ut några klumpar stearin ur truten på honom vid hemkomst. Jag fick väldigt lena och fina fingrar av det plockandet. Någon som vet vad det är i gravljus? För det fanns såklart ingen innehållsförteckning på ljusen.

Men jag antar att hundar som fullkomligt älskar att sno alla mina goda handkrämer och olika sorters lypsyl är rätt härdade. Det godaste, enligt noggrant empiriskt testande av båda hundarna, är Elisabeth Ardens Eight Hour-läppbalsam och handkräm. Kan inte ens räkna hur många sådana de har snott av mig och ätit upp.

I köket har vi även en bänkdiskmaskin. Uppe på bänkdiskmaskinen hade vi ställt hundmatpåsen. Den kunde inte stå mer säkert. Trodde jag. Jag menar, diskmaskinen är ju i alla fall nästan en halvmeter hög och den står på diskbänken. Det är ju knappt så en häst når dit upp.

Ack så fel jag hade. För även om de gjorde sitt yttersta för att skylla ifrån sig och låtsas att påsen minsann hade trillat ner av sig själv så tror man inte på det när man möts av den här synen.

bild 3(1)

Även om påsar kan trilla ner så är det väldigt ovanligt med påsar som går omkring och häller ut sitt eget innehåll på golvet.

Har man dessutom stearin i hela luggen så är man ännu mer påkommen.

bild 4

Nu överväger jag allvarligt att tapetsera alla rum med kompostgaller. För kompostgaller är fullständigt livsfarliga, tycker hundar.

Alternativt låsa in hundarna i bankvalvstoaletten när vi går hemifrån.

Jösses vad less jag är på att de alltid överlistar mig.


Postat 20:33 i Dokumentförstörarkrokodilvalp, Hundarna av
46 kommentarer

Tröttman, Liten och jag

20 kommentarer

Jag säger bara HERREGUD vad hundar jag har sett idag. Hade jag fått gissa så hade jag trott att alla jyckar i hela Sverige var på samma ställe. Gänghäng på mässan i Gbg.

Det var så många att känslan av att det skulle vara en bråkdel av alla som finns skulle innebära att det finns fler hundar än människor i det här landet.

Efter fem timmar i montern är jag bortom trött. Tillståndet är mer åt det vegeterande hållet.

Mässan var dock inte ensam bov i dramat. I ren skräck över att försova mig på grund av jetlag gick jag och bingade redan vid nio igår. Somnade kanske tio. Vaknade klockantvåmittinatten med ett rött öga som skavde och varade. Och sen blev jag tydligen livrädd för att försova mig (alarmet stod på sex), vilket gjorde att jag inte somnade om ett endaste dugg. Jag spenderade natten med att äta glass, dricka bubbelvatten och lyssna på ljudbok. En väldigt deprimerande ljudbok dessutom. Till det var dags att knata upp och förbereda.

Jamen grattis liksom. Jag gick från amerikansk östkusttid direkt till Thailands tidszon. Då blir man inte ett dugg piggare.

Men! Ljuspunkterna idag. Två ickesvikande läsare dök upp och gjorde både mig och Liten jätteglada. Mest mig, eftersom Liten var fullt upptagen med att med att nosa både trevliga och otrevliga flickor i rumpan.

Och då tar man kort. Lyssnar inte alls på muttrande i form av “passar inte på kort” eller “inte fotogenisk alls”. Snicksnack.

20140105-155530.jpg

Först kom Helena. Då tvingade jag in mig och Liten i bild. Hennes lätt hundmotsträvige make var på vift på mässan. Han skall minsann inte ha hund påstår han. Men han följde med på mässa, och dessutom knatade han runt själv jättelänge och intervjuade hundar. Jag ger dem ett år, sen har de hund. Det är härmed min profetia Helena.

Sen kom Åsa med lilla sonen. Som inte var ett dugg liten. Han hade i alla fall växt om sin ömma moder. Men “lilla sonen” var titeln. När Åsa hade varit där ett tag kom Helena tillbaka. Då tvingade jag in Liten i bild på de båda. Han var ju faktiskt dagens stjärna, inte mer än rätt.

20140105-160242.jpg

Säg hej till Åsa, Liten och Helena. Det är för övrigt Åsa som är svårt utklassad av mig i Wordfeud. Per min alldeles egna definition hehe.

Och så kom min lilla Jumbo-Maria med dotter. En av mina väldigt få vapendragare från Friiberghs. Men då drabbades jag tydligen av minnesförlust och glömde att jag hade kamera. Men oj vad det var roligt att ses igen Maria.

Mamma kom och överraskade både mig och Liten, och när mitt pass i montern var slut gick vi runt och kikade på andra hundar. Mitt bland alla hundraser på rastorget hittade vi en skitmysig badrumsmatta.

20140105-161037.jpg

Eller, förlåt så mycket. Det var ingen matta.

20140105-161132.jpg

Det var en jätterar hund. Bonuspoäng till er om ni vet vad rasen heter och vad pälsen fyller för funktion.

Sist av allt gick vi till dalmatinermontern för att klappa prickar för PGW. Men monterhunden hade tagit rast. Vi väntade och väntade men den dök inte upp. Det är tanken som räknas?

Sen kom maken och hämtade mig, hem kvickt som attan och nu ligger jag utslagen i soffan med ett öga som har totalhavererat igen. Och en röst som är lite whiskeybeslöjad efter att ha försökt överrösta kakafonin av en triljard hundar.

Någon som råkar veta vad det är för mysko grejor som försiggår i ögat när man inte är jätteröd i ögonvitan, men däremot är ögonlocket svullet och lite rödblått, och det känns som jag har fått en dansk skalle på ögonbrynsbenet. Det gör så in i h-vete ont. Så skall väl inte en vanlig hederlig ögoninflammation uppföra sig?

Helt orimligt, och en värdelös avslutning på en finfin dag. Jag är så tacksam för att ni hälsade på mig.

Nu skall jag stänga båda ögonen en smula, Liten har redan kapsejsat i en hög av ben och päls.

Tack som fanken för idag hörrni.


Postat 16:29 i Bloggläsare, Dagens aktivitet, Dokumentförstörarkrokodilvalp, Hundarna, Klimakteriekossan, Kompisar av
20 kommentarer