Ni vet den där känslan när man inte har pratat på ett tag?

19 kommentarer

Då går man och drar sig för att ringa det där samtalet för att man har dåligt samvete. Sedan skjuter man på det lite till. Den känslan har jag haft sedan igår för igår hade jag kunnat åstadkomma något slags skriftligt. Planen var att jag skulle göra det också, men jag sköt på det. För att vi inte har pratat på ett tag och det är enbart mitt fel. Förlåt.

Dessutom var vi ju ute med båten i tisdags (eller vilken dag det nu var?) och jag hade filmat massor för att ni skulle få haka på. Men jag hann inte redigera det innan jag började känna mig lite uschlig, som mormor säger, och då fick jag dåligt samvete över det med. Har man lovat att man skall få haka på båttur duger det ju inte att komma med ett halvdant inlägg utan båttur?

I vilket fall som helst så mår jag inte helt hundra än, men jag känner mig inte sjuk. I flera dagar har jag gått omkring och känt mig som om något skall bryta ut, men inte gör det. I torsdags försökte jag vila mig på topp igen och gick och lade mig igen efter lunch utan att gå upp mer på hela dagen. Det funkade sådär. Och idag har jag migränkänningar för andra gången på nio månader. Förra gången blev det åska, det återstår att se vad det är för väder huvudet larmar om den här gången. Fascinerande att botox kan ta bort både migrän och spänningshuvudvärk men tydligen inte väderskalle.

Det finns med andra ord inte så mycket att berätta med tanke på att aktivitetsnivån har varit och fortfarande är lägre än Glocalnet. MEN! Jag har gjort klart filmen från båtturen idag, dessutom har jag handlat lite online och så tycker jag att Facebook är ett befängt hånfullt socialt media. Mycket mer än så har jag inte åstadkommit.

Facebook hade ju antagligen en vacker tanke bakom sitt “dagens minne” eller vad det nu heter? Ibland är det fantastiskt fiffigt med de där minnena som presenteras. Härförleden påminde de mig om vårt förlovningsdatum till exempel, och fick mig att framstå som en sjusärdeles fru som mindes nioårsdagen av vår förlovning. Vem minns sådant utan hjälp?

Men idag var det hånfullt. Vid närmare eftertanke kan det ligga till grund för huvudvärken faktiskt. Oj så irriterande det var.

Den här bilden slängde de upp i ögonhöjd och utropade glatt att “DET HÄR GJORDE DU IDAG FAST FÖR TVÅ ÅR SEDAN”.

seedoo

Sommaren 2014 alltså. Den där sommaren som bara blev varmare och varmare och varmare och jag till och med badade. I princip vindstilla och 35 grader varmt varje dag och på just den här bilden är den lilla gula båten utlånad till kamrats fartglada dotter och hennes kompisar.

Det här fotot på båten tog jag nu.

IMG_0952

Båtar skall vara i vattnet när det är juli månad. De skall inte stå på tomten för att de har varit trasiga i nästan två år. Särskilt inte i hällregn och samma temperatur som på julafton 2015. Igår var det ju kanonväder, jag satt ute i säkert en timma och fick lite solbränna väldigt lokalt på höger överarm och även lite i urringningen.

Men det finns en liten solskenshistoria om den förbaskade båten också.

Förresten, apropå inget alls, jag fick lära mig förra helgen att man aldrig skall uppge för sin bankman att man har båt om man vill låna pengar. Tydligen räknas inte båtar som “egendom värd pengar” på banken, utan snarare som “egendom som kostar pengar när de går sönder”. Om det inte hade varit så sant hade det faktiskt varit skitroligt.

Jo, solskenshistorian. Den lilla gula båten gick ju sönder för två år sedan och jag vet att jag berättade det när det hände, men ingen begär att man skall komma ihåg det efter så lång tid. Den korta versionen; växelspaken har fastnat på full gas. Det vill säga, full gas fram och full gas bak. Att krypköra är alltså helt omöjligt för det går fort utav bara helvete åt båda hållen. Hur det felet kändes får ni gärna visualisera själva med tanke på att det hände under en båttur och man behövde ta sig in i hamn.

Före det snodde någon vår båtkärra, samma år, men tidigare på sommaren. Sedan dess har vi inte haft någon kärra till båten vilket har varit en smula opraktiskt. Men kärran var liksom skräddarsydd för båten och vi köpte båda samtidigt. Någon i familjen skulle ha anmält stölden eftersom båtkärror är dyra och någon skulle även kontakta försäkringsbolaget så vi kunde fixat en ny båtkärra. Denna någon har inte gjort det och vi har inte haft någon båtkärra på två år.

I tisdags när vi var ute med båten åkte vi och kollade på lite olika grejor och åkte på ställen vi inte brukar vara på, bland annat var vi i en av hamnarna där vi tidigare hade vinterförvaring av gamla båten och där stod en bekant kärra. Utan båt på. Men vi kunde ju inte vara säkra innan vi hade kollat chassinummer och lite sådant. När vi kom hem letade maken upp det och tog bilen in, mycket riktigt var det vår kärra. Lite kantstött och med lite bortplockade saker, men hel i övrigt. Så vi tog tillbaka den och kunde äntligen hämta lilla gula båten för att laga den trasiga gasen.

Om man vill vara lite trött och negativ kan man lägga till det på listan över projekt där saker behöver lagas och fixas. Men kärran var en bonus, det var den.

Nästa vecka skall jag konsultera juryn om hur vi skall göra med boktävlingen och vinnaren där som inte har presenterats. Författaren själv är ganska involverad i tävlingen vilket är kul, men juryn och jag måste klura ut om författarens idé är genomförbar.

Nästa vecka skall jag även vara nästan helt ledig och då vet vi ju vad det kommer vara för väder. Men vi har inte planerat färdigt och skall inte ut med båten än. Ut med båten skall vi dock den här sommaren, om det så är snömodd och drivis. Sedan har vi ju ett bröllop i slutet av sommaren som skall bli hur roligt som helst. Jag älskar att gå på bröllop. Och så skall jag till Stockholm. Lite tid och mycket att planera och utföra.

Men först skall ni få hänka på till Koster när vi var där i tisdags.

Jag har till och med lagt på röstspår. Som jag inte har gjort sen jag läste till journalist och det var riktigt roligt.

Om man vill höra det bör man alltså ha ljudet på.

Nu skall jag vila mig lite, är jag förlåten?


Postat 14:46 i Båtliv, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
19 kommentarer

Det är inte dags för ryssvärme, snarare pälsmössa?

20 kommentarer

För idag var den stora dagen. Och skrället sjönk inte, allt fungerade om man bortser från att de hade glömt att installera en väldigt viktig del (impellern för de som är intresserade) vilket fick lösas akut. Hon är numera putsad, målad och fejad. En liten man från byn har plastat alla skador någon av oss (vem som åstadkommit vilken skada har vi valt att inte komma ihåg) har gjort under åren. Jag minns bara en av mina skador, och det var när jag blev fartblind i den lilla gula racerbåten och skulle lägga till vid badbryggan på båten när vi låg på svaj.

I tron att min fart var nästan noll och baklänges dammade jag rakt in i ankarspelet i flera knop innan jag fick i backen. Ankarspelet vek sig på mitten och gjorde ett fult hål i skrovet (pyttelitet, det var värre med ankarspelet). Det var vår första skada på alldeles skinande nya båten och maken och jag pratade överhuvudtaget inte med varandra alls på flera dagar. Inget hjälpte, inte ens att jag sa förlåt massvis av gånger, för han hörde det inte över sin tordönstämma fullt upptagen med att banna som en hund. Jag var mest bara spak. För jag gjorde även ett tjusigt bonushål i den lilla gula båten med.

Nu hade vi så många små fiffiga hål och skrapmärken i skrovet att vi till och med blev förvånade över att vi inte riktigt kom ihåg vad vem av oss hade gjort och när.

Vi är i alla fall eniga om att båtar och berg inte är en fantastisk kombination. Men det kommer hända igen. Det finns bara två olika slags sjömän, de som har gått på grund och de som kommer att göra det.

IMG_0545

Givetvis blåser det småjävlar, regnet hänger i luften och jag frös som en liten gås där jag stod på bryggan. Gåshud hade jag i alla fall, det kompletterar mina knottbett så tjusigt.

Med det sagt ber jag om ursäkt på förhand för årtusendets sämsta midsommar. Nu är det slut på 30-gradig värme och bleke, immiga roséglas i motljus och långa grillkvällar.

Någon som känner igen loggan på dörren in mot akterdäck sådär spontant förresten? Orimligt underhållande och det viktigaste vi har, klistermärket beställdes innan bläcket på köpekontraktet hade torkat.

Före det var jag och fick mina naglar omhändertagna av Jessica, som äntligen har kommit tillbaka till stan lite då och då i alla fall. Tillräckligt ofta för att naglarna inte behöver se ut som skräp längre och den här gången blev det en underbar blandning. Plain Vanilla-rosa och ormskinn. Och nu ser jag att det inte syns så tydligt där som i verkligheten, så ni får helt enkelt bara tro mig när jag säger att det är det och dessutom väldigt snyggt.

IMG_0544

Hade jag varit Zlatan hade det även varit en bild med riktigt diskret produktplacering.

Nu är det dags att binga med Psykopaten igen, lyssna på när vinden viner i fönstren, och jag har fått ett okay från kära bokhandeln att lotta ut en signerad psykopat. Boken är till och med redan signerad och redo. Jag måste bara klura på vad vi skall ha för tävling den här gången.

Hur många är med mig på bokbingon förresten?


Postat 21:18 i Båtliv, Klimakteriekossan, Naglar naglar naglar av
20 kommentarer

Nytt för i år – del två

24 kommentarer

Jag sa ju att jag skulle bli klänningstjej och så köpte jag åtta klänningar, tog på mig en och gick på Grand och firade födelsedag. Det föll mig på läppen och igår var det dags igen. Igår var det dessutom älsklingsklänningen.

Vem kunde ana att det skulle vara tyll i en älsklingsklänning? Samt att jag själv skulle vara orimligt nöjd med slutresultatet. Förlåt att jag tjatar så himla ofta (känns det som) hur galet bra det känns. De dagar jag inte säger något alls vinner Voldemort, jag känner mig ful och minst en enhörning dör. 

Är det förresten pk att gå omkring och vara missnöjd och ha elak räpa på axeln som typisk cis-person? 

Det måste upprepas. TYLL.


How you doin’? (Alla måste veta Friendsreferensen?)

Och de nedvikta bootsen. Ni kan bara bläddra planlöst på Plain Vanilla så hittar ni ungefär allt jag alltid har på mig.

Det hade varit näst intill perfekt om det inte helt plötsligt blivit kallt och om det faktiskt låg en ganska stor vit båt ett par cm från fotots vänstra armbåge. Längst ut på bryggan. Men det gör det ju inte.

Ni som vet ni bara vet. Ni hajar att det tokbra majvädret berott på att vi har båten på land? Nu är den nästan nästan nästan färdig att sjösättas och det vet vädret. Så det vrider ner temperaturen och ökar molnigheten lite.

Jag tror båten skall bada imorgon eller på söndag.

Vaknar ni till 30-gradig värme, knallblå himmel och kanske till och med en liten babypalm utanför fönstret på måndag, då vet ni att allt har gått åt skogen och motorn inte funkar. Då vet ni också att ni kan se fram emot SUPERSOMMAREN och REKORDVÄRME.

Hällregnar det på måndag funkar allt. 

Då kommer vi snacka tristare rekord. Blöta och blåsiga. Förlåt på förhand?

Vad skall vi prata om i inte fyrtiofyra minuter nästa gång? Kanske max tio minuter? Inte torpet än, jag är osugen på torpet.

Finns det inget man kan leka utomhus eller något annat man bara kan sitta och prata om med ett hundöra i knät?

Glad fredag.

// Tant Tyll


Postat 22:37 i Båtliv, Klimakteriekossan, Shopping av
24 kommentarer

Fint, fult och fattar inte?

13 kommentarer

Vi har bara gräsmatta på torpet och den klipper maken (mitt i nätterna) och så har vi några blommor. Även äpplen faktiskt. Och nu tänker jag GNÄLLA eftersom det är jättefint väder och då skall man inte vara på ett jäkla torp, man skall vara på en båt och göra sommarsaker. Det är JUNI. JUUUUUUNI. Vi brukar börja kajka runt med båten iklädda toppluvor i mars.

Eftersom mitt sinnelag är så himla milt gick jag en runda (för att jag var tjurig såklart).

Det här är det vackraste jag vet med att inte bo i stan och på båten just nu då. Jag är ju enastående positiv. Men det är vackert på riktigt. I stan är det bara norska fyllon som skränar och kissar överallt. Här är det bara portugiser som älskar tillvaron och när de älskar livet så älskar jag livet.

IMG_0276

Det här är det fulaste på torpet.

IMG_0278

Mållösheten! Vad hände med att den skulle få en make over? Snubben i bild är dock inte ful. Han är faktiskt både min bästa vän och min man och för närvarande är jag inte ens lite irriterad på honom. Men jag har ju å andra sidan inte gått och lagt mig än och jag vet att det är en motorsåg där nere någonstans också. Även om den lämpligt nog är tyst nu.

Det här är det konstigaste på torpet.

IMG_0285

Ett av de stora projekten. (Johanna titta, det är vår tusen meter långa lada?!) En tredjedel av ladan byggs om till garage. Ett avancerat garage desutom, med entresol och travers, och plats för minst tre bilar.

Min bil har en app som vintertid tar bort all snö på utsidan (om det inte har kommit två meter förstås) och gör den bastuvarm på insidan utan att jag ens behöver sätta en tå på utsidan. Makens bil har en blipp man sätter på värmen med. Jag är jättemycket mer modern än vad han är.

Vad skall vi ha i garaget?

Däremot vet jag vad vi skall ha i resten av ladan. Där de gamla kobåsen är.

*trumvirvel*

ISLANDSHÄSTAR.

Och kanske något mer. Men i alla fall minst två islandshästar.

För att de är fullkomligt bedårande och för att hästar kommer i tvåpack och en islänning kan vem som helst åka med på. Då kan besökare rida med utan problem.

Det här har jag faktiskt funderat på ett tag nu. Och jag har en plan, jag lovar att jag inte bara skall springa ut och köpa två islänningar utan att ha testat hur det är att bo med dem först.

Någon som har järnkoll på islänningar?

Och vet ni vad häst heter på isländska? Svar: Hästur
Vet ni vad islandshäst heter på isländska då?

När jag ställde den frågan till min dåvarande isländska kollega tittade hon bara på mig och himlade med ögonen. Tänk på det medan ni funderar över svaret.


Postat 20:49 i Båtliv, Drömmar, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
13 kommentarer

Det gick ännu sämre för vissa andra?

15 kommentarer

Gårdagen var ju ingen höjdare.

Men om ni kollar på det här filmklippet (kan inte bädda in det i inlägget) så var det somliga i stan som faktiskt hade lite mer otur än bara lite knyckt och bränt kött.

Norrmän såklart.

Men det behövde jag väl inte påpeka ens?


Postat 10:03 i Båtliv av
15 kommentarer