Om fyra minuter skall jag INTE

27 kommentarer

…köra alldeles för snabbt in till stan i första snön (som jag minns) för att göra snällbehandling i håret.Jag medger att jag känner mig lite stressad eftersom vi har så mycket att prata om och så deadlines på det. Jag börjar helt sonika med att kasta ner datorn i syskonväskan till den orimligt snygga jag visade häromdagen.

Ja, jo … så får det bli. Ner med datorn i väskan och upp med den…NU.

När jag slängde ner den hemma var klockan 12.26 och jag skulle vara hos frissan 13.00. Nu är klockan 19.35.

Vad jag inte visste när jag slängde ner datorn i väskan var att jag skulle sitta hemma hos ömma fadern nu och klappa mig på magen efter att ha ätit knäckemacka och grönsakssoppa. För jag skulle bara gå förbi en snabbis efter frissan och ta en fika, fikan innehöll väldigt många frågor om hur man köper bil hos Kvarndammen (där vi köpte husbilen) för att pappan eventuellt och kanske har tänkt sig köpa sin första bil sedan han var typ 15 år. Han har levt ett gott tjänstebilsliv med andra ord, men nu börjar senaste och sista tjänstebilen få några år på nacken. Så jag stannade, både pga nyfikenhet och pga bistånd av hjälp, och jag kommer stanna tills auktionen är över om en timma.

Men vi har ju som sagt mycket att prata om och har ni koll på instagram vet ni redan att jag var på akuten i söndags. Herregud, i den här takten kommer jag inte göra något annat om bara några år och jag har ju inte ens fyllt 50 än?

I vilket fall som helst och för att göra en skitlång historia mycket kortare var vi ju på middag i lördags och före det skulle vi lämna hundarna hos mamma och jag skulle duscha och shejpa upp mig lite. Det minns jag. Jag minns även att vi kom till middagen och sedan är det mer eller mindre bara ett enda mörker med få och små minnesfragment. Jag minns exempelvis att en grön sås till förrättslaxen var fantastiskt god, men har inte ett minne av vare sig varmrätt eller efterrätt. Ett annat minne är att maken sa åt mig att gå och lägga mig hela tiden, men jag har inte ens susning om att anledningen var att jag envisades med att somna hela tiden. Jag minns alltså inte särskilt mycket, inte ens att jag vaknade till första snön på söndag morgon, det har jag bara sett på bild. Vi sov såklart i husbilen, men jag minns inte när vi åkte därifrån och när vi kom tillbaka till mamma. Då var jag dessutom inte bara trött utan dessutom sjukt seg. Kunde inte riktigt svara på frågor, även om jag till slut svarade rätt. Nästa minne är från akuten där de tog in mig med en gång och innan jag hann säga simsalabim hade jag gjort en CT-röntgen av skallen. Samt att jag gick omkring med EKG-sladdarna hängande och slängande.

När klockan var två på natten och jag mer och mer började bli mig själv igen kom doktorn in och talade om att de inte hittade något östrogenrelaterat fel. Ingen propp, infarkt, hjärnblödning och vad det nu stod mer på den långa listan att jag inte hade. Nästa steg var ryggmärgsprov för att kolla om jag möjligen hade borrelia som jag inte visste om och som spelade ett spratt med centrala nervsystemet. Då ville jag bara hem. Och jag ville absolut inte ta något ryggmärgsprov där och då, ni kommer haja varför.

Det var ju såklart inte bara röntgen och EKG och sådant, utan även ett par liter blod som skulle lämnas för kontroll av olika saker. Den inte så muntra sköterskan frågade var det var enklast och jag svarade som det var, vänster armveck brukar ingen gnälla över, det brukar gå som smort.

Då tog hon inte vänster armveck med ursäkten att det minsann inte alls så så enkelt ut. Hon började med höger armveck. Det ser numera ut så här.

Det gick käpprätt …

Sen testade hon två ställen på höger hand där det gick ännu sämre. Så dåligt att det hördes när venen “sprängdes”.

Det gjorde så ont att tårarna sprutade. Det gör fortfarande fruktansvärt ont och jag misstänker att nerver varit inblandade. När jag tar på stickstället nere vid tatueringen känns det som om lillfinger och ringfinger domnar och ilar. Rimligt?

DÅ var det dags att ge sig på vänstern, den jag redan har väldigt väldigt VÄLDIGT ont i. Armvecket struntade de i nästan direkt, trots ivrig intygan återigen om att ingen klagat, så där fick jag bara någon slags kontaktallergi mot plåstret?

Slutligen mördade de vänster hand medan jag illtjöt. Jag besparar er bild på hur DET ser ut idag. Avslutningsvis gick de på högerfoten för att pressa ut några droppar där.

Jag var alltså inte så sugen på att ligga kvar för ett ryggmärgsprov taget där utan väntar helt enkelt till nästa vecka när det är dags att prata med doktorn om första östrogenintrycket.

Nu tror inte jag att det var östrogenets fel och det trodde inte doktorn heller, eftersom han hade uteslutit allt sådant. Väl hemma hos mamma tog jag på mig ett plåster igen innan jag gick och lade mig och det DÄR har inte hänt igen i alla fall. Men Gud vet vad som faktiskt hände?

Nu är det dags att köpa bil med pappa. Kan vi prata om det här?


Postat 20:15 i Klimakteriekossan av
27 kommentarer

Jahaja

9 kommentarer

Edit: Det här skrev jag klockan ett, men det publicerades TYDLIGEN inte. Så himla DUMT. Men jag tror att ni höll tummarna i alla fall. Jag är östrogenad!!! Jag återkommer såklart i ämnet, men först måste jag bara sitta här och BEUNDRA mitt fina fina plåster och jag känner mig redan så orimligt käck.

… … … … … …

Jomen jag klippte ju mig igår. Planen var ju även folieslingor och Olaplex, men den jääääävla dumheten med den rosa färgen i somras sonar jag fortfarande.

På två och en halv timma hann vi med avfärgning och klipp. Trots det har jag ljusrosa kluttar i håret pga blont hår suger färg som svamp. Jag är således krullig, kluttrosa och väldigt mycket kortare hår än fd midjelångt.

Eventuellt kommer jag inte visa mig ute förrän om något år. Eller så inträffar mirakel nästa vecka när jag inte skall dit och göra slingor, nu är det verkligen au natural.

Om man bortser från läkarbesöket idag som hittills inte är inställt och det är EN TIMMA kvar istället för 13 dagar!

Jag tror jag får återkomma i ämnet.

Men jag behöver all tumhållning jag kan få vid två (oönskat julrim i förtid – om man nu ger bort doktortider i julklapp) 🙂


Postat 17:40 i Klimakteriekossan av
9 kommentarer

Sexbomben och jakten på empiri

36 kommentarer

Man måste faktiskt skutta lite av glädje när man får sin första vuxenoverall, visst? Jag hade eventuellt även gjort det om det inte hade varit så rackarns varmt att stå framför kaminen och outfitta den. Men jag dabbade lite ungdomligt, det syns väl?

Alltså jag älskar den, trots att den är så orimligt osmickrande för figuren. Det kommer vara omöjligt att frysa för inget sticker ut. Eftersom det är en sovsäck för sådana där friluftsmänniskor man lätt hittar i nabolandet. Som syrran. Hon tältade med man och barn i helgen och de bor på ett jävla fjäll. Norge alltså, gå på tur – aldrig sur. Jag hade varit skitsur om jag hade tältat i minusgrader.

Jag är en Teletubby. Och eventuella hånfullheter kommer rinna av mig som vatten på en gås.

MEN. Nu måste vi språkas vid om viktigare saker. Enlisailivet upplyste i kommentarerna att hon får UNDERKLÄDER av sin man. Första tanken var “det måste vara jävligt ovanligt”, andra tanken var “det är det nog inte, det är bara min snubbe som är värdelös???”.

En ENDA gång har jag fått ett par trosor, det var cirka tusen år sedan och de var ungefär lika stora som ett frimärke och så var det givetvis ett lagom stort hål över blädderverket där nere.

Jo, jag fick en miniliten sjuksköterskedräkt i vaxplast ungefär samtidigt. Om det nu räknas som typ underkläder. Aldrig att han skulle köpa en rar liten (jättestor) trosa till mig, och behå skall vi inte ens prata om. Faktum är att han inte har den blekaste aning om vad jag har för storlek på någotdera. Jag misstänker att han inte ens vet hur behåstorlekar ser ut, förutom kupor möjligen. Det gillar ju män att tala om i en viss ålder som är bra mycket lägre än nästan 50. Inte heller fattar de att kuporna är ointressanta om man inte VET att det finns ett annat mått som styr också.

Men jag skall fråga när han han har vaknat, han “hade lagår’n” igår och det var tydligen mycket att pyssla med för det blev sent. Bara för att se om han verkligen är så clueless som jag inbillar mig.

Nu är jag ju såklart asnyfiken, eftersom man alltid utgår från sig själv. Och här händer det aldrig.

Hur har ni det? Hur har ni haft det i tidigare förhållanden? Åh så spännande!

Jag konstaterar bara iskallt att jag enbart varit tillsammans med sopprötter.


Postat 8:22 i Funderingar, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av
36 kommentarer

Bildbomb på lite orelaterade saker

39 kommentarer

Först ut; jag har bestämt mig och det står mellan två frisyrer. Vilket i princip blir samma frisyr på just mig, det hänger bara på eventuella verktyg eller inte.

Antingen den här, fast inte rosa utan normalt blond.

Sjukt bra konto att följa om man har just fjösigt nordiskt och tunt hår för det var mest sådana frisyrer.

Eller så går jag all in på den här, fast inte rosa här heller.

Jag har inte anammat korkskruvarna sedan den sommaren jag badade jättemycket i saltvatten. Mitt hår är dock mer bångstyrigt. Om en krull ligger åt vänster en måndag flyttar den sig garanterat åt höger på tisdagen. Det kommer alltså krävas lite produkter, det inser jag, men självtorkningen krävs och ingen borste = inga verktyg.

Den som lever får se. Men konstigt känns det.

Och nu över till något helt annat. Jag har köpt en handväska stor nog för zombieapokalyps. Hade ju stor och helsvart i flera år, men efter att ha gått med rosa sommarväska kändes det trist att bli helsvart igen. LV-väskan går fetbort, den kommer aldrig användas igen pga orsaker. Några hugade spekulanter?

Efter att ha letat jääähääättelänge efter den perfekta väskan snubblade jag nästan över den och det var ytterst nära att jag missade allt. Och den är ett jäkla konstverk. Plus zombiesäker.

Alltså jag dör varje gång jag tittar på den! Den är blå! Den är vit! Den är grå! Den är svart! Och den är ljus inuti så man ser alla överlevnadssaker. I knuten (som är fastsydd) sitter en gigantisk guldring där jag redan placerat iPhoneladdarfrans med karbinhake.

Givetvis har jag redan rensat sommarväskan och packat över i nya och bästa. Mina två andra väskor ligger i dustbags och vilar sig.

Mycket går jag till överdrift med, men inte med väskor. För jag är en petimäter.

Mitt andra stora inköp var att beställa 13 par strumpor. Och nya trosor från Helene. Jag hade inte en enda strumpa förutom strumpbyxor och trosorna i lådan kom från lokala Icabutiken. De var utslitna. Det blev fem par fintrosor kvar i lådan.

Jag slår verkligen på stort ibland. Särskilt med underkläder. Jag är ju ändå gift, sa flickan och tog på sig sina missfärgade menstrosor. Typ. Och då tänker jag på mormor som i hela mitt liv sagt att man alltid skall vara ren och fin undertill, man vet inte om man blir påkörd och doktorn kommer se hemskheterna. Hon lever efter den muntra devisen fortfarande, varje dag, trots sina närmare 102 år.

Varför är man generellt så usel på underkläder?


Postat 12:52 i Klimakteriekossan av
39 kommentarer

Hårhjälp!

22 kommentarer

Alltså ni vet ju redan att jag var tillräckligt obegåvad för att saxa det egna håret och därmed ser ut som fan. Inte heller har jag kommit mig för att beställa klipptid, för att jag tydligen VILL se ut så här. Nä, det vill jag inte alls. Men jag är så ARG på mig själv att jag saxade och inte lät en frissa göra det från början, och då vet jag inte vad jag vill och så tycker jag lite i smyg att jag förtjänar att se ut som typ Joey Tempest. Eller en lite långhårigare Tommy Nilsson.

Jag har varit snaggad och herregud som jag älskade det för håret tog noll tid, det var bara att tvätta och gå ut. Maken, som på den tiden inte var min make eller ens pojkvän (prisad vare Gud i höjden) HATADE det och pratar fortfarande om hur ful jag var då. Medan alla andra tyckte det var svinsnyggt. Skitsamma, det var ett helvete på jorden att få ett snagg att växa ut med tanke på att allt längre än två centimeter börjar krulla sig. Under en lång period såg jag ut ungefär som en kantarell i håret.

Jag har haft page med lugg, det stormtrivdes jag med i, men återigen pga krullarna kräver det plattning varje dag. Det kommer jag icke att göra.

Nu HADE jag aslångt och alla möjligheter att göra allt. Det har jag inte riktigt längre.

Min enda önskan är att vara FRÄN i håret. Utan att behöva engagera ihjäl mig med diverse produkter och hjälpmedel.

Då återstår mikrofonfrilla. Som jag på allvar överväger för att jag snart inte orkar googla mer på olika frisyrer.

Är det möjligen någon som har ett förslag? Håret är nordiskt fjösigt, men krulligt på riktigt. Uppklippt pga hundtrimsaxen på toaletten. Dessutom har jag ärvt min fars vikar in i hårfästet där det enbart växer små små lockiga babyhår som är helt meningslösa.

JAG TYAR INTE LÄNGRE.

PS: Idag är det fyra dagar kvar till jag skall till doktorn och få östrogenoverall. Inte för att jag räknar den här gången heller såklart. Som av en händelse råkade jag bara veta det.

PS2: Sedan idag existerar jag på Snapchat. Jag blev övertalad, lurad och så var jag eventuellt lite nyfiken själv. Om någon är intresserad heter jag the.fitterbitta
Filtren är åtminstone jätteroliga so far, men alltså blogg, FB, Instagram OCH Snapchat? Hur väljer man vad som skall ligga var? Jag gillar ju verkligen Instagram, men HATAR meddelandefunktionen både där och på Fejjan. Jag missar allt. Snapchat hade en sjukt bra chatfunktion, det medger jag. Svårt att missa.

Ja, det var väl allt för idag. Mamman har åkt hem efter att ha varit här som husa på sin varannan-vecka-tisdag. Nu är det tvättat och städat igen. Himla käck deal att ha pensionärspoolia som hemtjänst 😉


Postat 16:53 i Klimakteriekossan av
22 kommentarer