Imorgon var en annan dag

10 kommentarer

Och jag fyllde 50. Fast före det krisade jag nogge vansinnigt i tre veckor. Herregud som jag krisade. Sedan infann sig dagen när jag tog steget över i döhalvan och jag klarade det. Typ.

Men nu lovar jag att imorgon faktiskt är imorgon, för nu är jag hemma och ordningen är någorlunda återställd. Jag var bara tvungen att skriva det här inlägget asskitasnabbt för precis nyss när jag skulle gå kvällsrondan med hundarna rotade jag efter en grej på hatthyllan. Helt plötsligt ser jag en sidensnibb hänga ner från baksidan som är misstänkt lik min förlorade och försvunna hundscarf. Min högst älskade hundscarf med bland annat en rosa portis i mitten, samt drösvis med andra vovvar.

Jag drog snibben nedåt och när jag såg den första hunden tjöt jag av lycka. Nu har jag den i sängen och berättar det för er först av alla, eller förlåt, näst först. Lurvskallarna jublade med mig, lyckligt ovetande om exakt anledning till jubel trots att jag viftade med sjalen framför dem, men de gillar att jubla och framför allt när matte jublar.

Alla vovvarna är hemma igen. Lite skrynkliga och lite tilltufsade, lite lika sin ”mamma”.

Imorgon skall jag kolla hur länge den varit borta och nu kanske någon kan tala om för mig var mina glasögon är, ni vet de där blå fyr-glasade, som varit väck i ett halvår.

Välkomna hem älskade konstiga sjal som inte finns att köpa någonstans på hela internätet. Den glädjen!

Imorgon skall jag berätta om vad som hänt sedan sist och hur det var att fylla många siffror. Och jag lovar att det blir imorgon. Efter att jag och sjalen varit på morgondagens ärende.

// 50 och riktigt glad


Postat 23:17 i Klimakteriekossan av
10 kommentarer