Det fotolösa femtioårsfirandet

Alltså jag fattar inte, jag som brukar fotografera allt har tydligen tacklat av. I min telefon finns numera enbart kort på hundar, katter och något enstaka foto på oförklarlig sak. Noll foton från lördagens firande med släkt och närmast sörjande när vi var på restaurang.

I vilket fall som helst, maten var god även om min tandstatus inte tillät mer än myrportion, och det var trevligt. Extra trevligt var det att fira med syrran och hennes familj, det minns jag inte ens när det hände senast. Efter middagen åkte vi en sväng till pappa, eftersom de sköt upp presenten ytterligare. Den var för stor att medtas på restaurang.

I ärlighetens namn var jag nog rätt säker på vad som komma skulle eftersom min pappa antingen köper verktyg eller så säger han “du, en xxx önskar du väl dig, visst visst visst?” och oftast har han rätt. Så även i det här fallet. Trots det blev det en överraskning, tack vare modell och kringutrustning.

För jag fick en SYMASKIN. Med dataskärm! Det sistnämnda sa jag ungefär 35 gånger efter att ha öppnat paketet, som ett barn som just öppnat ett Playstation. Men det är fortfarande lika coolt att säga att jag har en symaskin med DATASKÄRM. Vad jag däremot inte visste att jag skulle få var en hel påse med mängder av tyg, en miljard olika trådrullar och nålar och peppböcker.

Jag har alltid haft symaskin och sytt, men när den senaste maskinen sa upp sig helt efter tre garantilagningar har jag bara gått och muttrat om att “snart köpa en”. Det är nog snart tio år sedan. Och så har jag muttrat lite på syrran vars svärfar har agenturen för Husqvarna i Norge och hon har en miljard olika symaskiner och ett helt underbart rum fullt av allt som finns i en dylik affär. Hon hade turen att få lagerrensa svärfars butiker när han gick från fysisk butik till att enbart finnas online. Fatta skatterna i det rummet.

Men nu har jag massor av tyg, tusen idéer och en alldeles ny maskin som är lätt att diskutera med. Jag har även ett första uppdrag från min ömma mor som knappt vet att jag kan sy, hennes byxor skall sys in.

Och nu hittar jag inte laddaren till datorn, fan fan fan. Jag återkommer, för jag har mer att skriva.

Laddare fortfarande borta, det blir lite tillägg från telefonen. Med lite snodda foton från mamma som är bättre på att ta kort på sin dotter än vad dottern själv är. Dottern har helt enkelt slutat intressera sig för sig själv.

En DATASKÄRM!
Japp, DATASKÄRM!

Sedan slutade jag fira dagen efter. Det blev en halv födelsedagsvecka.

Några dagar senare åkte jag, mamma och jyckarna ner till Göteborg för jag hade en dejt med min hovjuvelerare. En liten sak jag ritat själv och som är min present till mig, men den får ni se när det är klart.

Nu är jag alltså bara en 50-årig kärring som inte firar mer. Eventuellt kan jag vänja mig vid det. Alternativet är ju så mycket sämre, att inte fylla år alls alltså.


Posted in Klimakteriekossan by with 4 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.