Test

3 kommentarer

Testskitblogg


Postat 13:14 i Klimakteriekossan av
3 kommentarer

Det läskiga fotot

5 kommentarer

Det här skulle jag berättat om tidigare, men jag glömde tydligen bort det. Mamma och jag var ju på hundmässan i Göteborg i januari, och när jag kom hem visade jag maken de foton jag hade tagit på tjusiga jyckar.

Han sitter och scrollar på min telefon och helt plötsligt dyker ett foto upp som jag inte känner igen. Inte nog med att jag inte känner igen det, jag känner inte ens igen platsen det är taget.

Alltså, jag är på intet vis talanglös när det handlar om teknik. Men här går jag bet, dessutom är det lite läskigt.

Det är ju helt klart ett hotellrum. Men var? Och hur?

Kolla tavlan i bakgrunden, den har ett rätt snuskigt motiv.

Det enda jag vet är att jag inte varit där.


Postat 12:26 i Klimakteriekossan av
5 kommentarer

Ursäkta, men jag krisar LITE till

2 kommentarer

Jag är lite sjuk. Vad har jag ägnat dagen åt? Jo, en tripp längs det älskade 80-talet. Även om jag tycker att det är lite lite sorgligt att vi skulle vara vuxna så jävla tidigt. Busnel, pärlhalsband, rosa dunjacka och Blå Blend redan i sjuan.

Jag är tveksam. Är det verkligen så att det där med att förfasas över nyare generationer och att de har vuxenkläder så tidigt etc ett nytt fenonem? Jag tror inte det. Men vem är jag att bestämma det?

Vad jag vet är att den här killen satt upptejpad på en garderobsdörr under en lång period. Japp, jag vet. Jag gillar idoler, fortfarande. Även om jag hellre skulle ligga med Robbie nu så skulle jag nog inte tacka nej till vaskern på bilden heller.

Bonuspoäng för skådis och film.

// Nyser vidare

Edit: Ett par timmar senare. Googla ALDRIG gamla kärlekar om ni inte är helt säkra. Bender från filmen ovan är borta och har ersatts av en GUBBE.

Det säger mer om mig än om honom.

Jag vill inte ligga med honom längre. Då kan jag lika gärna ta gubben jag är gift med.

Men Robbie och Eminem finns kvar på listan.


Postat 19:05 i Klimakteriekossan av
2 kommentarer

Det fotolösa femtioårsfirandet

4 kommentarer

Alltså jag fattar inte, jag som brukar fotografera allt har tydligen tacklat av. I min telefon finns numera enbart kort på hundar, katter och något enstaka foto på oförklarlig sak. Noll foton från lördagens firande med släkt och närmast sörjande när vi var på restaurang.

I vilket fall som helst, maten var god även om min tandstatus inte tillät mer än myrportion, och det var trevligt. Extra trevligt var det att fira med syrran och hennes familj, det minns jag inte ens när det hände senast. Efter middagen åkte vi en sväng till pappa, eftersom de sköt upp presenten ytterligare. Den var för stor att medtas på restaurang.

I ärlighetens namn var jag nog rätt säker på vad som komma skulle eftersom min pappa antingen köper verktyg eller så säger han “du, en xxx önskar du väl dig, visst visst visst?” och oftast har han rätt. Så även i det här fallet. Trots det blev det en överraskning, tack vare modell och kringutrustning.

För jag fick en SYMASKIN. Med dataskärm! Det sistnämnda sa jag ungefär 35 gånger efter att ha öppnat paketet, som ett barn som just öppnat ett Playstation. Men det är fortfarande lika coolt att säga att jag har en symaskin med DATASKÄRM. Vad jag däremot inte visste att jag skulle få var en hel påse med mängder av tyg, en miljard olika trådrullar och nålar och peppböcker.

Jag har alltid haft symaskin och sytt, men när den senaste maskinen sa upp sig helt efter tre garantilagningar har jag bara gått och muttrat om att “snart köpa en”. Det är nog snart tio år sedan. Och så har jag muttrat lite på syrran vars svärfar har agenturen för Husqvarna i Norge och hon har en miljard olika symaskiner och ett helt underbart rum fullt av allt som finns i en dylik affär. Hon hade turen att få lagerrensa svärfars butiker när han gick från fysisk butik till att enbart finnas online. Fatta skatterna i det rummet.

Men nu har jag massor av tyg, tusen idéer och en alldeles ny maskin som är lätt att diskutera med. Jag har även ett första uppdrag från min ömma mor som knappt vet att jag kan sy, hennes byxor skall sys in.

Och nu hittar jag inte laddaren till datorn, fan fan fan. Jag återkommer, för jag har mer att skriva.

Laddare fortfarande borta, det blir lite tillägg från telefonen. Med lite snodda foton från mamma som är bättre på att ta kort på sin dotter än vad dottern själv är. Dottern har helt enkelt slutat intressera sig för sig själv.

En DATASKÄRM!
Japp, DATASKÄRM!

Sedan slutade jag fira dagen efter. Det blev en halv födelsedagsvecka.

Några dagar senare åkte jag, mamma och jyckarna ner till Göteborg för jag hade en dejt med min hovjuvelerare. En liten sak jag ritat själv och som är min present till mig, men den får ni se när det är klart.

Nu är jag alltså bara en 50-årig kärring som inte firar mer. Eventuellt kan jag vänja mig vid det. Alternativet är ju så mycket sämre, att inte fylla år alls alltså.


Postat 13:53 i Klimakteriekossan av
4 kommentarer

Från 32 till foten i döhalvan

10 kommentarer

Jomen vi kör väl lite kronologisk ångest då eller?

Först måste jag bara tillägga att min senaste åldersnoja var inför 25-årsdagen. Halledudane, jag vill verkligen åka tillbaka i tiden och klappa mig själv på huvudet för att jag kände mig lite gammal och mycket förvirrad vid 25. I mitt fall var det nog mest för att cirka alla (lika många “alla” som när mitt fjortis-jag sa till pappa att “ALLA har video, den eller den jackan osv in absurdum och då måste vi/jag få det oooooockså”) av mina klasspolare var färdiga med universitetet och började gifta sig och många hade redan barn. Jag älskade högstadiet, hatade gymnasiet och kunde bara inte bärga mig tills jag fick jobba och klura på exakt vad jag ville. Trots att jag nog egentligen visste, men jag litade inte på att mitt 19-åriga jag skulle fortsätta vilja.

När jag hade jobbat klart och sparat pengar för att faktiskt plugga till det jag ville, jamen då stod alla andra där med rosig kind, solsken i blick, utexaminerade med ena foten på första steget in i karriären, blänkande vigselring och minst ett välartat och vattenkammat barn.

Åh så långsam jag kände mig då som skulle starta om och börja på GÅ igen.

Sedan trodde jag ytterligare en sak, att jag aldrig skulle bli mer än 32 år, för det var det äldsta jag kunde visualisera som lät okay utan att vara lastgammalt. Jag trodde det ända till den dagen jag fyllde 33 och var lite halvt vettskrämd det året för att jag kanske hade råkat ut för mitt alldeles egna Moment 22-skrock. Som vi vet överlevde jag ju, ända in i döhalvan, men nog känns det konstigt att säga 50. FEMTIO? Nästa 70-åring som säger till mig att åren mellan 50 och 60 var de bästa i livet nitar jag.

Veckorna före 50 var kämpiga, det medger jag. Av fler anledningar än stundande födelsedag mådde jag rätt dystert, och jag var rätt säker på att födelsedagen skulle bli skit i kvadrat. Men den blev inte det. Däremot sög en av anledningarna träballe. Jag är livrädd för tandläkaren, trots att min tandläkare är en snäll nallebjörn som ger mig presenter ur barnlådan och kramar mig när jag är där. Två veckor före stora dagen bet jag av två tänder och fick gå och dra dem, mitt under värsta Norénperioden. Efter det låg jag en vecka med sådan tandvärk att jag ville skjuta mig. Sängen, jag och värktabletter var bästisar i en vecka. TVÅ dagar före födelsedagen kom värken tillbaka och det såg ut som om jag hade århundradets böld i tandköttet bredvid en av dragningarna och det var bara att åka in akut. Då grät jag när jag gick in till tandläkaren, som den sexåring jag blir i väntrummet varje gång.

Huuuhuuur kan det vara möööhöööjligt att jag skall få det här preeeeheeecis innan jag fyyyhyyyller FEEHEEMTIO?, sa jag och lommade stukad in mot tortyrstolen.

Men det var inte en böld. Det var värre, för det var käkbenet som flyttat sig under dragning och höll på att ta sig ut genom tandköttet.

Man tackar och bockar. Det var precis vad jag hade önskat mig inför kalas i dagarna fyra. DÅ tyckte jag enormt synd om mig själv.

Mamma och styvfar kom upp dagen före, jag hade fått välja födelsedagsmiddag och på morgonen tassades det i trappan med skönsång. Men det var rätt nära att jag gick upp före tassandet eftersom jag vaknar tidigt och maken vaknar sent som fan (man KAN ju tycka att en klok make som är rädd om livet ställer ett larm, men det hade han inte gjort). Jag sov räv i FYRA timmar för att få sång på sängen.

Det var mycket mycket trevligt. Jag fick presenter, mina hjälpsamma hundar fick också presenter (nödvändigt, de älskar att öppna paket så det är en billig försäkring om man vill öppna de egna i fred). Av sjusovande make fick jag en klocka, av ömma modern och styvfar ett par sjukt fina vitguldsörhängen och av min faster fick jag fyra paket på posten som jag öppnade på morgonen även de. I ena paketet låg ett par hemstickade torgvantar och en lika hemstickad scarfhalsduk. Jag har inte tagit av mig torgvantarna på två veckor, förutom vid toabesök och dusch.

Och så fick jag så mycket blommor att jag trodde årtalet var 1950 istället för att jag fyllde 50.

Nej, det finns inga foton på mig i en fåtölj med blomstren runt mig. Faktum är att jag inte tog ett enda kort på mig alls som nybliven döhalvare.

Men efter att vi hade ägnat dagen åt att äta prinsesstårta iklädda OnePiece (jag) och myskläder (resten av familjen) med gäster som kom förbi utan att det var annonserat kalas (pappa och styvmodern där pappa var den största anledningen till att vi köpt stora prinsesstårtan – där jag fick massor av foton på mig själv som bäbis samt liten knodd och en rafflande fortsättning följer – de meddelade att presenten skulle komma på det officiella kalaset på lördagen), blev det till slut rasande god middag tillverkad av ömma modern.

Öst möter väst? Finduk, flagga, gardinbrist och kattsand. Och två glada gubbar.

Maten var fantastisk. Mer sånt. två bitar innanlår med skinka och ost mellan bitarna, ansjovis och pepparrot på topp. Inte dumt alls med tanke på att min enda sak på matönskelistan bestod av hasselbackspotatis. Mamma skar bitarna små åt mig så jag kunde tugga eftersom jag drog gränsen vid passerad mat.

Sedan dog alla paltkoma och jag utlyste resten av veckan till födelsedagsvecka. Det får man när man fyller 50 faktiskt. Särskilt när man även skulle ha kalas på lördagen.

Mer om det och mycket annat missat i nästa avsnitt av FitterBittan featuring Döhalvan.

Såklart.


Postat 1:09 i Klimakteriekossan av
10 kommentarer