*knackar på micken*

Någon kvar?

Som jag inte förtjänar såklart. Men jag saknar er, jag saknar mig själv och jag har börjat skriva tusen gånger.

Sedan har jag fastnat igen, för det jag vill skriva om och det jag tänker skriva om, det är jävligt tungt. Lite ledsamt också, men mest tungt och därmed svårformulerat. Jag brukar ju vara ganska rolig.

I alla fulla fall, det har inte hänt något med mig (inte mer än vanligt), inte med hundarna och ingen har separerat (förutom kanske Brad Pitt och Angelina Jolie). Men det har väl knappast undgått någon att jag har haft ett tufft år. Jag brukar vara bra på att se det komiska i det tragiska, men det har tagit stopp för många gånger nu. Och det här är tredje hösten i rad som går åt helvete. Sedan vi bestämde oss för att flytta till Spanien över höst och vinter har vi inte bara fått en pinne i hjulet, vi har fått hela (h)julgranar. Den här hösten bestämde sig makens alerta pappa för att han inte ville vara med längre. Från en dag till en annan slutade han att äta och dricka och tre vakveckor senare somnade han in med makens hand i sin. Jag hann till parkeringen för att byta skift med maken när svärfar drog sitt sista andetag.

Tårarna rinner när jag skriver. Kunde han inte väntat? Samtidigt som jag är så glad över att vi inte hann byta och att det var just maken som var där. För han missade sin mamma när hon gick bort, något som gör ont i honom fortfarande.

Sedan fick vi kämpa med begravning och planera minnesstund i lönndom. Den enda släktingen maken har kvar är en elak jävel, som inte ville att svärfar skulle ha minnesstund. Det kom 150 personer på begravningen och 60 av dem följde med på minnesstunden, det säger en del om att vi faktiskt gjorde rätt.

Sedan gick jag i däck. Åkte hem till ömma modern och blev kvar med lurvskallarna i tre veckor.

Jag HATAR höst och vinter. Än mer när folk dör varje höst och vinter. Den där återhämtningen som skall hinnas med, den hinns ju fan aldrig med.

Nu kan man tro att det var det här jag börjat skriva de där tusentals gångerna, men icke sa Nicke.

Återuppstånden är jag idag. Före Jesu födelse till och med. Med det här inlägget ville jag bara säga hejsan svedjan om nu någon finns kvar i etern.

Chocken som alltid infinner sig när jag inser hur länge jag varit borta är total. Så vi pratar inte om den alls.

Hej hej och kram på er.


Posted in Klimakteriekossan by with 23 comments.

Comments

  • Tigerlilja says:

    Kära rara du – ett så obeskrivligt år du haft, och så glad jag ändå – mitt i allt ditt elände – blev att du skriver.

  • Johanna says:

    Jag är kvar! Har kollat in nån gång i veckan ända sen sist eftersom jag inte använder teknik till att hålla reda på sånt där uppdaterande av bloggar. Har saknat dig och hoppats att det inte varit alltför eländigt, men förstår ju nu att det varit fortsatt jobbigt. Återhämtning är en lurig jävel… Stor Kram på dig och maken. Och tänk på att allt man skriver inte måste vara perfekt. Good enough funkar också. ❤️

  • Tina Johansson says:

    Söta du..kram! Själv säger jag tillbaka – jag vet inte om jag förtjänar dig, jag har varit en usel bloggföljerska de senaste åren.
    Det så kallade livet kommer i vägen ibland. Ömsom med glädje, ömsom med sorg ❤
    Med det vill jag säga att det gör inget. Vänner finns kvar, precis som stjärnorna, det är bara så att man inte alltid ser dem!
    Var rädd om dig!

  • Jannen says:

    Ny upptäckt. Tack.

  • Inga-Britt Edling says:

    Skönt att se att du är med oss igen. Livet drabbar hårt ibland, men även om
    man inte tror det just då, lyckas man på något konstigt sätt få ny styrka. Hoppas du orkar uppdatera din blogg lite oftare framöver. Kram!!!!

    Ibe

  • Nina Norman says:

    Jag är alltid kvar hur lång tid det alltid tar mellan varje inlägg. Har tittat in då och då så det är alltid trevligt när du skriver igen även om inlägget idag har varit jobbigt att skriva. Hoppas att detta år i alla fall avslutas på bästa sätt för er alla.

  • Camilla says:

    Så fint att du är tillbaka. Har undrat lite hur du haft det. Önskar dig allt gott framöver, det blir alltid bra igen!!

  • ElliKari Grufvisare says:

    Jag är kvar!
    Har saknat dig massor❤️ så är glad att
    du är tillbaka men ledsen för din och
    makens skull. Hoppas allt bara blir
    bättre framöver eller åtminstone
    mindre eländigt.
    Styrkekram

  • Petra says:

    Hej!
    Klart vi är kvar.
    Har “tittat” med jämna mellanrum.
    Beklagar er tunga höst-vinter.
    Har saknat dig och dina texter.
    Kram Petra

  • Humlan says:

    Jag har tänkt på dig en hel del den senaste tiden och undrat om du någonsin kommer att blogga igen. Jag beklagar er förlust och hoppas att det ska bli bättre tider framöver. Jag är så glad att se att du är här igen!

  • Halvkusin says:

    Glad att hitta ett inlägg! Kollat in då och då, men vet ju att det varit sorgligt.
    Hoppas få läsa lite mer från dig snart! Kram

  • Sigrid says:

    Hej.
    Tråkigt att höra att det har varit så tungt, beklagar sorgen. Kikar in här med jämna mellanrum oavsett hur ofta du uppdaterar.
    Hoppas att ni får ha det lite bättre framöver.
    Många kramar

  • Åsa F says:

    Åhh beklagar. Glad att du är tillbaka, hatar också denna årstiden. Är helt knäckt av mörkret, och är inget stort fan av varken jul eller nyår, så jag känner mig inte på topp just nu. Men på fredag vänder det och vi går, om än långsamt, mot ljusare tider. Stor kram till dig och de dina. Välkommen tillbaka,

  • JennyMW says:

    Fina du! Som du har varit saknad. Har smitit in här var eviga dag för att se om du skrivit något…. Beklagar svärfars bortgång. Skitjobbigt och skitsorgligt.
    Livet är fan inte superhärligt alltid.
    Hoppas att måendet sakta men säkert går åt önskat håll. Jag är iallafall glad att du är tillbaka. Kram Jenny

  • G says:

    Du är tillbaka! Skulle göra ett lite glädjetjut men det känns lite malplacerat när du berättar om din tunga höst. Kram

  • Annika K says:

    Jag är kvar ❤️
    Livet det här djääävla livet
    Beklagar sorgen Fy vilken höst.
    Skönt att se att du är här iaf ❤️

  • PJAK/Anna says:

    I din frånvaro har jag hängt fram ryggsäcken du ska ha. Den med fransar på. Om du händelsevis skulle passera Markaryd av en slump i någon vecka…..

  • Jompis says:

    Förvåningen när man ser att det står något annat än Väderöarna när man kikar in här. Glädjen i att du faktiskt skrivit något nytt. Sorgen när det inte var några roliga nyheter. Kramar till er och hoppas 2020 blir bättre än 2019

  • Granntanten says:

    Beklagar! Och ja, ni gjorde förstås rätt. När det känns rätt i hjärta och mage så är det rätt, och ni fick ju dessutom kvitto på det. Må elaka släktingens skägg växa inåt och tusen skära elefanter pinka i hens yoghurt.

  • MissK says:

    Åhhh… hade ni inte haft tillräckligt med elände redan i år, näää ni skulle få ännu mer. Beklagar hans bortgång 🙁

    Men nu bör väl nästa år bli bättre förhoppningsvis för er!!!!

    Fast glad att se ett nytt inlägg från dig, varit inne o kollar ibland men det har ekat tomt

    God Jul & Gott nytt år

    • Victoria says:

      Jag är numera livrädd och skräckslagen inför alla kommande höstar. Tre på raken med bara död och sjukdomar. Men jag önskar mig innerligt att 2020 bara blir en smula bättre. Kram ❤️

  • Bibbi says:

    Inga problem. Jag följer dig på Fb och vet en del av det du gått igenom. <3

    • Victoria says:

      Och då har jag ändå varit tyst nästan överallt i etern, men det är skönt att veta att inte alla tror att jag trillat av jordskorpan ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.