Markattan, jag behöver dig

Och jag lovar såklart att inte utnyttja det här in absurdum, för så ofta som jag slarvar bort saker hade du snabbt blivit miljonär även om jag bara betalat en hundring per försvunnen grej. Jag har fler saker som är borta i detta nu, men ett par av dem tenderar att bara stå framför fötterna en vacker dag. Och nu pratar jag inte om hundarna, de slarvar jag aldrig bort. För då dör jag.

Vet inte om ni minns min finaste sjal som jag köpte förra vintern, alltså januari 2018? Den med alla glada hundar på.

Jag älskar den för den gör mig glad. Och nu har jag varit helt hundra på att den fastnade hos mamma senast jag var där. Det visade sig vara fel.

Efter att ha letat på både rimliga och orimliga ställen i veckor kryper jag till korset och frågar, för jag saknar min galna cerise portis.

Kan du så kan du, kan du inte har du min fulla förståelse. Såklart.

Då får jag helt enkelt vira bilden runt halsen.

Imorgon skall jag fortsätta skriva och berätta om mitt projekt, sådär som riktiga bloggare gör. Men först skall jag sova, jag vet inte ens varför jag fortfarande är vaken och slösurfar.

Kanske för att jag skulle komma att tänka på sjalen?


Posted in Klimakteriekossan by with 7 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.