Ett alldeles ovanligt vanligt inlägg

För det är ju så mycket jag missat att meddela under sommaren. Jag minns med exakthet när jag brakade ihop och minns jag inte helt fel lät allt som vanligt här på bloggen. Ända till det inte lät något alls och det tror jag var dagen före midsommarafton. Dessutom är jag tydligen för lat för att kolla vad jag skrev.

Jag är åtminstone helt säker på att det var i samband med midsommarhelgen och jag var så himla glad över att ömma moder och styvfadern skulle komma hit och extra glad var jag över att min plastbror hade ringt och frågat om han och en kompis kunde låna lägenheten i stan över helgen för att byta scen från Göteborg till en stad han aldrig varit i. Det är ju en del av familjen som är sällsynta på bloggen och i mitt liv numera. Tråkigt nog. Men helgpendlandet och sedermera flytten till den lilla staden tog livet av många relationer. Just den här plastbrodern har varit enormt saknad eftersom vi var sjukt tajta från det att mamma och styvfadern blev ett par. Då var ynglingen bara elva år, och jag var inte så mycket äldre då det bara skiljer tre år mellan oss.

Jag har alltså tre plastbröder som är styvfaderns söner. En är tre år äldre, en lika gammal och den lille är tre år yngre. Och vi har börjat hitta varandra igen. Extra fint var det när äldsta plastbroderns yngsta (en av de yngsta iaf – de är tvillingar) dotter tog studenten och bjöd dit oss och vi var där. Hans äldsta dotter som är född 1990 är mitt första gudbarn och hon och hennes tre år yngre syrra var jättemycket med mig ända till de kom upp i övre tonåren och det blev som det blev. Jag har inte varit Guds bästa gudmor efter det, för att uttrycka sig milt.

Nu kom alltså en hel hoper nya människor in i livet och därmed bloggen. Och jag var SÅ glad över att inte bara fira midsommar med mamma och styvfar, utan även lilla älskade plastbrorsan med kompis.

Då kom känningarna. Ni som vet ni vet. När man fortfarande inte riktigt vet om man kommer ta sig igenom det eller om man brakar helt pga smärtor.

Jag tog mig igenom helgen med ett nödrop. När det var dags för mamman och styvfadern att lämna oss på måndag eftermiddag satt jag bara i soffan och grät för att jag hade kört slut på mig och nu visste jag att jag skulle få sota för det med. Och det fick jag, vilket märktes på tystnaden här om inte annat. I juli någon gång började jag spotta upp mig igen, men en olycka kommer sällan ensam. Mer om det senare eller imorgon, för att inte överdriva antalet ord. Som jag såklart kommer göra ändå, vem försöker jag lura?

Någon gång i slutet av juni, när jag var som sämst och hjärnan helt hade checkat ut, kom maken in och såg så skamsen ut att jag allra minst trodde att han skulle erkänna en drös otroheter och begära skilsmässa. Det skulle han inte, däremot skulle han erkänna att han hade budat på en gammal ointressant amerikansk bil på auktion och möjligen glömt tala om det. Eftersom jag känner honom vet jag ju såklart att han inte alls hade glömt det, för en av maken sämre livsmotton är “det är lättare att be om förlåtelse än tillåtelse”.

Dessutom trodde han inte att han skulle vinna auktionen då han lagt ett skambud långt under reservationspris. Men han hade tur. Eller otur. Det beror lite på vem man frågar.

Pang, tjoff och BAM, dagen efter stod ytterligare en bil på vår gård. Den här.

En drömbil påstods det. Därom tvistar vi fortfarande. Men fästmanssoffan, eller vad det nu kan tänkas heta, är för all del lite rar.

Vi åkte till och med på en bilträff i Falkenberg med den och just det var väl inte riktigt min grej. Det var stort, det var brötigt och det stod hundratals bilar med ägare på en gigantisk åker någonstans i skogen. Av alla konstiga nymodigheter han släpar hem är den här den jag känner minst för. Och bilträffar … ja vad kan man säga? Ullaredsshoppare på tv framstår som rena rama Nobelpristagare i jämförelse.

Idag tog vi pärlan för att åka till Norge och fira styvmoderlig födelsedag på restaurang.

Man kan väl säga så här; solglasögonen med tillhörande Elvispolisonger som han köpte i Las Vegas kunde inte matchat bättre.

Och hela Drøbak hörde vår glada tuta som spelar lite olika melodier.

Men det var en bra dag med fantastisk mat, så jag klagar inte.

Inte just idag i alla fall.

Vad tycker ni, skall vi gå igenom sommaren lite kronologiskt ungefär som jag har gjort nu? Eller lever ni hellre lyckligt ovetande?


Posted in Klimakteriekossan by with 26 comments.

Comments

  • MissK says:

    Åhhhhh, ni var på Wheels&Wings utan att meddela mig

    Enda gången på året när alla mer lr mindre kryper ut ur sina grottor och ger sig ut på stan samtidigt, nästan t om så de mest folkskygga kommer ut

    Älskar den helgen och tackar Varberg för att de inte kunde ha kvar det

    Var ni bara på ute på motorbanan lr ni cruisade med ?

    • Victoria says:

      Jag tänkte på dig när vi var där, men det var ju helskumt. Först att stå med bilen i flera timmar och titta på varandras bilar? Min enda behållning var att jag köpte en rosa hoodie som det står I Drive Volvo. Fast istället för ordet Volvo var det Volvologgan. Det gör jag ju, så det kändes mer sant. Och lite roligt. Sen skulle vi vara med på cruisingen, det hade jag faktiskt sett fram emot, men då skulle makens kompis hämta ngn bildel till sin bil och där fastnade vi i två timmar för där skulle de ha burn out senare. Så då tittade vi på det. Vilket var HELT meningslöst och inte ens kul förutom en kille som la lite krut på det. Lägger ut filmen sen. Där var dagens andra behållning väääääärldens godaste hamburgare från en food truck som stod där. Och det retar mig att jag inte minns vad den heter. De gjorde sina egna burgare, sina bröd osv osv. De gjorde tom sin egen ketchup. Om ni har en sån truck i Falkenberg så vill jag äta där jämt. Det var fantastiskt.
      Var du på motorbanan? Jag misstänker att vi hamnar där nästa år med då det är makens bästis älsklingstradition och då lovar jag att säga till i tid. Du kan få åka cruisingen med mig på flaket. För jag vill sitta på flaket. Finns det ngn poäng med den bilen är det ju flaket. Jag tycker det är värdelöst att vi blev stående vid en bildelsfirma i två timmar istället för att åka genom stan.

      När slutade det vara i Varberg?

      • MissK says:

        Vi tog över W&W 2013 va4 första året här

        Så 2012 lr 2011 var väl sista året I Varberg

        I år var jag aldrig ute vid motorbanan, utan var bara och kollade in cruisingen både fre och lör

        Deal, åker på flaket med dig nästa år, så får systerdottern fixa annan barnvakt nästa år

        • Victoria says:

          Deal. Lovar på heder och samvete. Om det regnar kanske vi måste sitta i bilen dock, men det vill jag verkligen inte. 🙂

  • Annika K says:

    Kör kronologiskt ❤️
    Kraaaaaam!

    Jag hatar bilträffar. Pga av livet med exet :/
    Men det är en annan historia.

  • Karin says:

    Gärna lite kronologiskt ordbajseri.Vilken pudding som sitterbakom ratten,nästan Ronny&Ragge varning på den”outfiten”PS vad har hänt med dina grymma naglar?

  • I mitt huvud says:

    Alltså, så här på avstånd tror jag nästan att jag är lite kär i din man! Men om jag skulle klara av att leva med honom är en annan femma… He he he!!

    • Victoria says:

      Jag minns att du har sagt det förut och jag tror att jag svarade samma då, du hade inte stått ut med honom 🙂 Men du får väldigt gärna prova.

  • Petra says:

    Ja tack! Berätta! Skiter i om du kör kronologiskt eller inte, men vill höra hur du haft det! har saknat dig ju!

  • Humlan says:

    Berätta! Det är alltid läsvärt, även när det inte händer något. Du är helt enkelt en bra berättare (skribent). Och risken att ditt liv skulle bli händelselöst finns ju inte så länge maken är igång. 😀

    • Victoria says:

      Min snälla Humla. Jag blir alldeles varm i hjärtat över dylik komplimang. Om du bara visste så många berättelser i bokform som finns nedpräntade som jag inte gjort något med. Det finns säkert tio gånger fler som bor kvar i huvudet. Och ändå får de bara fortsätta bo i hemlighet. <3

  • B-M says:

    Gillar Caminon men framförallt glasögonen med inbyggda polisonger!! Haha, vilken grej 🙂
    Här dyker det upp mopeder till höger & vänster… En flakmoped o en vanlig veteranmoped hittills i år. Orkar inte ens bli upprörd längre 😉

    • Victoria says:

      Jag förstår det. Och önskar att jag inte heller orkade bli upprörd mer, men jag blir ju det och det gör mig ännu mer upprörd. Men glajjorna är toppen hahaha.

  • BIbbi says:

    Din k. make är en ständig källa till glädje när man läser här. Han är inte riktigt klok. 😉
    Jag läser gärna allt i den ordning du tar det. Ska bli opererad i höften på tisdag, borttagning av inflammationen som jag dragits med i två år, så jag kommer att ha tid att läsa.
    Tänkte till och med få till ett blogginlägg själv med bilder från resan till Prag jag var på med jobbet för ett par veckor sedan.

    • Victoria says:

      Nyckelorden är ”när man läser här” 🙂
      Och OJ! Det var på tiden, lovar att tänka på dig hela tisdagen, du kan väl bara göra ett litet hojtande om hur det gått när du är vaken och skrivbar. Alla dessa krämpor alltså, men ni har ju verkligen haft ett otroligt skitår era stackare. Kram och massor av ❤️❤️❤️

  • Shigura says:

    Älskar att du är tillbaka, läser gärna kronologiskt om din sommar, och var inte rädd för många ord – du är suverän på att berätta på ett sätt så att man fastnar! Och du som är duktig på smink, har du nybörjartips (eller nybörjar-dont’s) ang lösögonfransar tar jag gärna emot det!

    • Victoria says:

      Tack bästa du! Jag kanske skall sluta gömma allt jag skriver i bokform. Kanske. Men oavsett blir jag så obeskrivligt glad över komplimangen.

      Jag ääääälskar ju smink (ja, det vet du ju redan), men mitt enda tips angående lösögonfransar är att skippa dem. Om du inte har en miljard i tålamod? Varje gång jag bestämmer mig för att faktiskt köra lösfrallor slutar det med att jag får enorma vredesutbrott och spolar ner dem i toan. Det var inget sådant tips du ville ha va? ❤️

      • Shigura says:

        Haha! Nej, kanske inte riktigt den sortens råd! Eftersom tålamod inte tillhör mina styrkor (ihop med skrivare och övriga elektroniska kontorsapparater) så får jag kanske inse mina begränsningar. Samtidigt är jag rätt enfaldig, så det blir nog några försök till. Om inte annat för att roa tonårsdottern!

  • Tigerlilja says:

    Berätta i precis vilken ordning som helst! Go for it. Och maken här är normalt sett rätt ointresserad av bilar, med ett undantag i vårt gemensamma liv. Han kom en gång hem med en guldfärgad volvo, bentone (?) tror jag eländet hette. Den hade skinnklädsel och han verkligen älskade den. Tydligen fanns det en klubb för folk som älskade sina bentonesar, helt obegripligt. Och när han blev krasslig och det helt klart räckte med en bil i hushållet, så kunde han – trots sin svåra belägenhet – gnälla lite över att jag valde att sälja just den.

    • Victoria says:

      Åh! Jag vet precis vilken du menar. Det var inte bara guld, den hade svart (typ) skinntak och en kungakrona på det svarta längst bak tror jag. Och jag är inte helt säker på att modellen hette Bentone, det minns jag inte. Men han som designade den hette så och var italienare.

      Nu outtade jag mig som Volvo-nörd va? Jag är ju uppvuxen i Volvomeckat med båda föräldrarna på Volvo. Jag tror vi har haft alla modeller. Fniss. Heja maken. Din alltså ❤️

      • Halvkusin says:

        Bertone, i Turin. Kollade upp, det var 262C som byggdes där. Av nån anledning har detta fastnat i min lilla hjärna. Antagligen lite restkunskap från ett grupparbete vi gjorde på PV under mina glada 80-talsdagar på Handels i Gbg.

  • Katarina says:

    Hej, jag har lite dålig koll på din sjukdomsbild men förstår att den tar över ibland, därav tystnaden. Tycker om dina inlägg som i mitt tycke är distinkt ironiska och självutlämnande på ett läsvänligt sätt. Så för min del får du gärna berätta om sommaren och dess förehavanden. Må så gott!

    • Victoria says:

      Jag har också lite dålig koll på min sjukdomsbild. Jag har fibro, och dessutom en arm med en enorm nervskada och lite annat skoj. Min journal är ungefär lika tjock som telefonkatalogen över Göteborg med kranskommuner. På riktigt. Chocken när jag begärde ut den. Det är därför jag fastnar när det går åt skogen. För att jag alldeles nyss har lärt mig att det var ganska skönt att skriva även när livet är skit. Och ni verkar ju helt eniga så jag fortsätter. Tack ❤️

  • Halvkusin says:

    Roligt att läsa ”dig” igen! Ta det som det kommer, jag gillar många ord. Hoppas du mår bättre nu efter all skit som varit. Och Slim Kim är alltid en källa till glädje 🙂 Vi kollar på That 70’s Show ibland, och i typ fjärde säsongen får Hyde ”ärva” Leos El Camino. Kul att ni glider omkring i en sån!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.