Apropå goddag yxskaft-svaret jag fick per mail

För jag svarade ju såklart på mailet, dessutom helt utan att vara otrevlig. Snarare tvärtom, jag svarade SUPERTREVLIGT. Lite sådär så jag blev äcklad av mig själv, men jag insåg att jag fångar fler bin med honung än med vinäger. Insikten kom med lite hjälp från ett annat mail. Tack K, jag skall svara dig med, men givetvis har du helt rätt i allt du skrev i ditt mail.

I vilket fall som helst så var ju en del av mitt svar de frågor jag faktiskt verkligen vill ha svar på. Det vill säga inte alls det jag fick skickat till mig. Och de här frågorna sammanfattar det jag skriver om i mitt första förtvivlade inlägg om mormors bortgång. (Det är fortfarande lika gråtigt gräsligt att skriva mormor och bortgång i samma mening, för det stämmer inte.)

Jag hoppas ju såklart att enhetschefen kommer svara på frågorna, även om jag tvivlar. Men jag vänder mig även till alla er som arbetar inom vården med samma frågor, för jag behöver förstå hur det fungerar och jag behöver verkligen svar på just de här frågorna oavsett landsting och avdelning. Mest för att jag har en känsla av att det är något som gått väldigt snett på den här avdelningen. Det måste ha gått snett. Annars skulle inte mormor och min väninnas pappa ha råkat ut för exakt samma sak på samma avdelning inom loppet av tre veckor. Hur många fler är drabbade undrar man ju då? Att patienter trillar på toaletten måste ju hända otäckt ofta, men alla har inte oturen att bryta lårbenet och inte klara operationen. För hade det hänt varje gång gissar jag att de hade bommat igen avdelningen väldigt kvickt? Eller så är det anledningen till att de är överbemannade, de löser patientfrågan genom att faktiskt ta livet av sina patienter.

Först två frågor till er då. Bara till er, de här har jag alltså inte ställt till enhetschefen.

Vad händer när man anmäler till IVO? Jag har själv blivit felbehandlad och mer eller mindre misshandlad på sjukhus, men aldrig anmält, för att det har känts så oerhört hopplöst. Jag tror att det har att göra med att när det handlar om en själv, då är det svårare, för man tycker att allt är så tröstlöst ändå. Att man liksom varken blir friskare eller mindre felbehandlad för att man fyller i ett papper och man har heller inte orken. För man måste ju vara frisk för att orka vara sjuk.

JO, en gång gjorde jag det, men då hamnade anmälan mellan stolarna och jag fick inte ens någon återkoppling efter att ha kämpat mig igenom det när jag inte var frisk och då gav jag verkligen upp. Det känns lättare att göra för någon annan och dessutom är det ju så sjukt vidrigt det som hänt att det verkligen inte får hända ännu fler gånger. Ni som vet, berätta för mig vad som händer och om det verkligen kan ändra något framledes?

Och vad är Lex Maria? En del av er skriver om IVO och en del nämner Lex Maria. Jag är total novis när det handlar om vård, så förklara för mig som om ni förklarar för en sexåring. (Jag är bra på annat, hoppas jag, är dock inte helt säker på det heller.)

 

Nu till frågorna som jag ställde i mailet, efter att ha skrivit att det inte var deras interna rutiner om fallriskbedömning som jag efterfrågade.

 

  1. Finns det inga andra rutiner än det du skickade nu (vilket ju enbart var intern hantering av fallriskbedömning), dvs arbetsrutiner för specifika tillfällen som toalettbesök? Alla yrken har ju arbetsbeskrivning/arbetsrutiner, vården kan ju inte vara undantagen?
  2. Är det upp till undersköterskorna att bedöma hur ett toalettbesök skall genomföras, i samråd med patienten, även om patienten är bedömd som fallriskbenägen? (Det borde ju rimligtvis vara ansvarig sjuksköterska som gör bedömningen i så fall, då det läggs ett enormt ansvar på undersköterskorna från fall till fall?)
  3. Att undersköterskan i det här specifika fallet dessutom lämnade salen, för att mormor skulle larma när hon var klar. Hur går det ihop med att om något händer och patienten faller, då befinner sig i en situation där hen inte kan larma. Dels för att de möjligen inte når larmknappen efter att ha hamnat på golvet och dels för att de kan vara medvetslösa? OM det inte finns specifika rutiner för toalettbesök enligt fråga ett och om undersköterskorna gör bedömning från patient till patient enligt fråga två, hur är det då tänkt att patienten skall kunna larma om “olyckan” är framme? Det verkar helt orimligt att undersköterskorna får lov att lämna salen?
  4. Förutom de avvikelserapporter som skrivs när något händer, som i det här fallet, görs något annat? Dvs, leder avvikelserapporterna till något i form av förändringar? Vad fyller avvikelserapporterna för funktion?
  5. Du berättade ju dessutom att det dessvärre händer sådana här saker då och då, finns det någon statistik över hur ofta och i vilka situationer det händer? Det frågar jag av två anledningar egentligen, den ena anledningen är hur mycket som krävs för att eventuella förändringar skall komma till stånd, men även för att det ju såklart skapar merarbete i en redan överbelastad sjukvård.

 

De frågorna skickade jag, tillsammans med mer text som självklart var övertrevlig. Jag lyckades till och med avhålla mig från att skriva att deras jävla avvikelserapporter antagligen är ett hån som inte leder någonstans, och att avvikelserapporter är sådant som PostNord skriver när paket försvinner. Inte när man dödar patienter.


Här tror jag att avvikelserapporterna hamnar. Där stolen är tom och ingen alls bryr sig om dem. Det känns i alla fall så.

 

Men det här summerar ju precis det jag vill veta och behöver hjälp med. Hur har ni det där ni jobbar, oavsett om det är sjukhus, äldreboende eller korttidsboende. Det här måste ju vara något som berör all vårdpersonal över hela landet tänker jag? Och jag vill verkligen inte tro att det inte finns en enda avdelning som inte har rutiner på papper. Jag vill verkligen höra allt från er som jobbar med det.

Och bortsett från just den här avdelningen som verkligen uppförde sig som skit både före och efter mormor trillade, så har ni som arbetar inom vården och med äldre ALL min respekt.

Ni gör ett fantastiskt jobb.

Jag vet tex att två stycken som arbetade inom hemtjänsten i mormors område läser här ibland. Och anledningen till att jag vet det är för att mormor ringde mig för ett par år sedan och frågade “Bloggar du? Lasse och Anna säger att de läser din blogg och att jag är med i den ibland och att det var så de förstod att det var mitt barnbarn som bloggade när de såg mig på bild. Vad bloggar du om för något egentligen? Politik eller?”

Jag visste inte ens vad jag skulle svara och det var nog första gången jag blev riktigt mållös inför mormor. Mest för att hon till och med hade koll på vad en blogg vad. Och att hennes två favoriter dessutom läste bloggen, för det visste jag ju såklart inte heller. Att hon hade koll på Facebook visste jag ju redan. Och så visste jag ju inte riktigt vad jag skulle svara att jag bloggade OM. Om jag inte minns helt fel har jag för mig att jag lät mormor tro att jag faktiskt bloggade om politik. Ehum.

Men Anna och Lasse (och Carolina som jag inte tror jobbar kvar sedan något år tillbaka) var mormors absoluta favoriter. Ni gör verkligen ett fantastiskt jobb. För ni klarade till och med att ta er rakt in i mormors hjärta, och en del ur hemtjänsten släppte mormor inte ens in genom dörren. Något som med all säkerhet inte var deras fel, jag råkar bara ha en väldigt envis mormor. Men de mormor älskade, de älskade hon verkligen. Så mycket som jag har hört om dessa fantastiska Anna, Lasse och Carolina. Min och mammas tacksamhet vet inga gränser och jag hoppas så innerligt att ni stannar kvar här och att vi inte tappar kontakten helt.

Tack. Ni har varit underbara.

Och tack till alla för att ni orkar med mig. Om jag hade vetat hur förlösande det skulle vara att skriva när livet är skit hade jag såklart gjort det tidigare. Jag har börjat varje inlägg med att vara jättearg och jätteledsen, men någonstans i mitten har jag känt hur åtminstone det arga bara har runnit av mig.

Alltid något, sa kärringen när förstoppningen släppte.


Posted in Klimakteriekossan by with 10 comments.

Comments

  • Anette says:

    Lex Maria är vad vårdpersonal är skyldiga att göra om det inträffar en vårdskada. Citat från 1177.se (En vårdskada är en skada som du har fått inom vården och som kunde ha undvikits. Vårdskador eller risk för en vårdskada måste utredas av vårdgivaren. Allvarliga vårdskador ska också anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Det kallas för en lex Maria-anmälan)
    som jag skrev i ditt första inlägg anmälde jag mannens vårdcentral/läkare till ivo och patientnämnden och de blev tvingade att ändra rutiner och bevisa att de hade gjort det. Han fick dessutom en bunt med pengar i skadestånd. Jag gjorde helt sonika så att jag googlade upp patientnämnden och fick hjälp av dom med blanketter och råd.
    Lycka till en varning dock är att det tar låång tid och man kan behöva ringa/maila och stöta på men det brukar aldrig vara något problem, de är alltid väldigt hjälpsamma.

  • anette says:

    Sen funderar jag väldigt mycket på varför stämning och arbetsrutiner har förändrats så till den milda grad på den avdelningen? Är det interna stridigheter? Ny ledning? Ny personal? Fanns det inte en personal som var reko på avdelningen som du kan fråga lite i skymundan?

  • Maria Hernborg says:

    Jag har inga råd eller infornation att komma med, skickar bara lite kärlek…♥️♥️♥️

  • Åsa L says:

    Vilka hemskheter som har skett! Och troligen fortsätter att ske… 🙁
    Min mormor blir 101 år om en dryg månad, hon är inte så pigg längre och glömskan har blivit större och större med åren men hon bor hemma i egen lägenhet med hjälp av rullator och hemtjänst. Och man önskar verkligen, att när det är dags, att det inte sker på något liknande sätt som för din härliga mormor.
    Många kramar och önskar dig all styrka så att du orkar att gå till botten med detta (vilket måste vara än svårare när man själv inte är i bästa form). <3 <3

  • C says:

    Så innerligt ledsen jag blir för er skull! Jag blir arg, hopplös, matt och ledsen..Jag beklagar sorgen! I allt detta hemska hoppas jag ändå att du kan få ro att minnas alla fina stunder med din mormor Sån himla tur att du har en familj som stöttar dig (inräknat dina bebisar). Borra ner ansiktet i den mjuka pälsen och gråta ut. Ta hand om dig! /C (med den likadana underbara sekretären som din mormor (och med portisvalpen))

  • Ma says:

    Hej,
    Vårdpersonal får inte diskutera patienter via mejl. Det bryter mot sekretessen. Så omdu fick ett konstigt svar kan det bero på detta.
    Sedan årskiftet så sköter inte IVO den här typen av utredningar utan du vänder dig till patienthandläggaren eller patientnämden som hjälper dig, då skapas ett formellt ärende som enhetschef och ansvarig läkare behöver svara på.
    I din förfrågan kan du efterfråga riktlinjer och rutiner för patienter med fallrisk. Sånt är inte sekretessbelagt. Upplever patientnämden att svaret är ofullständigt eller att allvarligt vårdföretaget begåtts kan man besluta om att lex Maria anmäla till IVO.
    Du kan i din förfrågan vända dig både till avd där fallet skedde samt till operationsavdelningen och efterfråga varför operationen dröjde.
    Begära ut journal är bra för att ha lite info när man skriver sitt ärende till patientnämden.
    Avvikelserapporter kan skrivas på allt från arbetsmiljö till allvarliga vårdhändelser, som chef ska man lära sig hantera dessaoch kunna sortera. Bedöms ngt vara en allvarlig vårdhändelse bör enheten avvikelsen berör själva vända sig till patientnämden eller egna patientsäkerhetsgruppen för att utreda händelsen.

    • Victoria says:

      Tack, det visste jag inte. Såklart. För jag vet ingenting känns det som <3 Men då måste jag ju fråga, för jag ringde något som hette Löf idag, som tidigare hade hetat Patientnämnden förstod jag det som. Om jag nu minns rätt så sa de att skillnaden var att Löf bara hanterade eventuella skadestånd, medan Ivo hanterade själva hanteringsfelet av mormor. Det jag verkligen inte blir klok på är dock att enhetschefen inte sa att de skulle anmäla till Lex Maria, och det verkar ju alla vara eniga om att skall göras när vården brister? Och en sista dum fråga då, var hittar jag en patienthandläggare? Stort tack och kram.

  • Lena says:

    Hejsan, jag har bett min assistent Helena kommentera, för hon är sjuksköterska och har jobbat länge på många olika ställen (Stockholm).

    “Hej! Jag vill börja med att säga att avvikelser är något som är jätteviktigt för vårdpersonal och att dokumentationsrutiner fungerar. När de väl finns dokumenterat kan de inte tas bort, och är ett faktum för enhetschefen att hantera. Enhetschefen ska uppmuntra personal att skriva avvikelser. Det underlättar för enheten att hantera uppkomna fall, som ert, att ta i beaktande om rutiner brustit när det gäller fall och fallrisk. Viktigt också att personalen sköter dokumentation generellt, det underlättar hanteringen. Har du bett om att få ut journalen från din mormor? Jag skulle säga att det är där du börjar. Be att få gå igenom journalen med ansvarig läkare. “

    • Victoria says:

      Tack snälla rara för att du vidarebefordrade frågan <3 Det var ju i princip det enda enhetschefen sa, att hon skulle skriva en avvikelserapport (det är verkligen ett vidrigt konstigt ord att använda när någon avlider), var hamnar själva avvikelsen senare? Och följer den med mormors journal eller är den sekretessbelagd? Det är verkligen en djungel att förstå sig på. Vi har inte begärd ut journalen, men då vet jag att det är där vi skall börja. Nu måste vi bara förbereda och försöka överleva begravningen, men efter det skall vi ta tag i det. För är det något jag är bombsäker på så är det att mormor hade velat det. Hon drev sitt eget ärende när de missade hennes ena fraktur när hon var 98 år, så om det råder verkligen inga tvivel. Hon var stark, men som hon sa efter att hon hade trillat och bara låg och väntade på att de skulle fatta beslutet om operation förra söndagen tillsammans med mamma, "det är möjligt att jag är, men det är ett helvete att vara stark". Jag tror att hon har helt rätt i det.

  • Ma says:

    Hej,
    LÖF är ett försäkringsbolag där alla Sveriges landsting/regioner har tecknat avtal. Genom LÖF kan man få skadestånd för missprydande ärr eller annan skada/ fel inom vården.
    LÖF hette tidigare patienförsäkring.

    Patientnämnden ska hjälpa dig dels med att kunna rådgiva till vilken instans du bör vända dig till, dvs om du bör anmäla till IVO eller direkt till sjukhuset/avdelningen där det hände.
    Oavsett om anmälan går via IVO eller regionen så bör en händelse där rutiner brustit som i ditt fall leda till att avd/sjukhus ser över sina rutiner.
    När avd/sjukhus gör en lex Maria anmälan vänder de sig ofta också först till patientnämnden för att få hjälp att avgöra om fallet uppfyller kriterierna för lex Maria.

    Jag tycker också att ni ska begära ut journalerna, i samband med det kan man begära att få träffa en läkare som kan förklara journalen. Medicinska journaler kan innehålla språk och förkortningar som kan vara svåra att förstå, dessutom kan du få hjälp att tolka labbsvar och läkemedelslistor.
    Länk till patientnämnden i VGR:
    https://www.vgregion.se/halsa-och-vard/patientnamnden/
    Lycka till!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.