Sen då?

Då körde vi till mormor. Sista veckan före husbondens hemkomst. Vi har aldrig varit ifrån varandra så länge och pratat med varandra så lite och det kändes som världens längsta veckor för mig.

Sedan Stor var liten, han blir åtta i år (herregud) har han alltid hämtat tidningen åt styvmorfar. För första gången på åtta år filmade jag det och för första gången blev det lite virrigt. Morfar hade ju hunnit gå upp först och fick snällt gå och lägga sig igen.

Här levereras inga tidningar i kök eller soffa, sa Stor.

(Tydligen går det inte att bädda in videor från telefon längre?)

Jag måste prova och bara skriva länken för att testa. Så ni inte tror att jag blivit tokig alltså.

Jaha, WP har blivit smart under frånvaro. Spännande. Då kan ni strunta i länken. Som jag tog bort. Ursäkta förvirringen medan jag pratar med mig själv 😉

Det var i alla fall en vecka av längtan.

Och till slut kom han. (Cliffhanger i ett par timmar 🙂

(Ja, min mamma och jag låter likadana. Det är bara dialekten som skiljer. Går det ens att höra vem som säger vad?)


Posted in Klimakteriekossan by with 5 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *