En blev två

Jag VAH:ar fortfarande. För Liten smittade Stor och inatt var det hans tur att springa ut stup i kvarten.

Status på Liten. Var väldigt väldigt ynklig, tyst och dämpad till sen eftermiddag idag. Nu har vi börjat fastedygn för Stor och småportioner en gång i timman för Liten. Oerhört orättvist tycker Stor, medan jag tycker att han hade dålig tajming. Liten har dock fått tillbaka glimten i ögat. Efter att ha varit den tarvligaste hundmamman i världen vet jag även att han är feberfri.

Det bor en familj här i stan som har tre portisar och min första fråga till maken imorse var; hur fan pallar man tre hundar som är magsjuka samtidigt? I stan?

Vi kan åtminstone kliva rätt ur sängen och ut, utan några som helst förberedelser.

Nu är jag trasigt trött och givetvis på skitdåligt humör. Det sistnämnda beror såklart på det förstnämnda. För jag skulle gjort åtminstone lite saker den här veckan, imorgon kommer ömma modern och styvfar och som glad bonus skall min bästa plastbror med kompis också komma, men låna lägenheten i stan.

Förberedelser är överskattat va?

Nu, ny spännande natt att se fram emot. Liten hälsar och tackar för omtanke, Stor kommer göra det imorgon när han har fått sluta fasta och därmed inte är så förtvivlat sur längre. Jag ämnar vara grinig i minst fyra dagar till.


Posted in Klimakteriekossan by with 7 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.