Apropå saker

Och trots utlovade dagliga inlägg missade jag gårdagen, vi fick besök och var ute hela dagen. Sedan satt vi uppe och pratade skit till senare än jag lagt mig på väldigt länge och först idag åkte besöket hem. Det var alltså inget försvinnande igen, bara tidsbrist.

Även om det är ohyfsat att bara försvinna en dag utan förvarning känns det ändå som att det är ännu mer oartigt och lite ouppfostrat att dra upp telefonen på restaurang. Och säga “asså nu får ni vara lite tysta för jag skall blogga”. Så jag gjorde inte det, och det ber jag om ursäkt över så här i eftertankens kranka blekhet.

Idag har det dessutom hänt stora grejor. Sådant som nästan borde hamna bland skvallerpressens röda mattan-reportage faktiskt.

Ni vet ju redan att Strömstad är en liten stad. Stockholmaren som var här igår behövde gå och köpa cigg när vi satt på älsklingsrestaurangen så han frågade “var ligger närmaste Seven Eleven?”. Maken, ytterligare en kompis och jag fnissade och fick inte fram ett ord. Till slut fick vi fram att det inte finns några sådana inrättningar i småstaden. Däremot stoltserar vi med en Pressbyrå som stänger 17.00 på vardagar. En smula för sent eftersom ciggfrågan kom på tal vid 20.00.

Stockholmaren såg lika häpen ut som stockholmare gör när det visar sig vara 18 mil till närmsta Seven Eleven och att det existerar Pressbyråer med sämre öppettider än stadens bokhandel.

Vad vi däremot har är tusen mataffärer med otroligt generösa öppettider så de arma norrmännen skall kunna storhandla när andan faller på. Det vill säga alltid. Jag skulle gissa att vi har flest mataffärer (och godisaffärer) per capita i väääääärlden.

Nåväl, Strömstad är ju i alla fall en stad trots sin litenhet. Vi bor ju på torpet nästan två mil från stan, men har något slags…samhälle (heter det ens så?), en riktig byhåla som heter Skee, på betydligt närmare håll. Där finns ett ålderdomshem (bra för maken nu när han är över på döhalvan), skola, ishall (eftersom Strömstad konstigt nog är en stor hockeystad) och så bor det bara ganska exakt 583 personer i Skee.

Idag har vi fått en Max-restaurang i hålan!

PREMIÄR minsann.

Det är STORT. Med tanke på att själva “handelsparken” som det står på skylten faktiskt bara består av Cirkle K och nu då Max.

Ännu större att jag planerat hela veckan att jag skulle åka dit idag och äta halloumiburgare.

Då vet man att man bor i obygden.

Stor har även fått hakhåret och näsa klippt idag. Vi gjorde inte det när vi klippte övrig byracka för ett par veckor sedan eftersom vi inte pallade fighten. Han HATAR att bli klippt just där och vill döda både rakmaskin och armen som håller i maskinen när man gör det. Lite “Handen som håller trimmern” istället för gungar vaggan.

Innan sista touchen idag såg han ut som en Gremlin. Och ingen visste vad han faktiskt hade samlat på i slutspelsskägget. Det var så läskigt att det inte hade förvånat mig om det hade trillat ut ett hårdkokt ägg och att en bofink hade etablerat sig som hyresgäst.

Nu är eventuella hyresgäster i alla fall avhysta, där fanns inga hårdkokta ägg, men man kunde skönja möjlig makrillfilé och han ser ut som en säl-sork.

Men han är vackrast i världen ändå och nu kan jag drunkna i hans chokladfärgade och mandelformade ögon. (Ja, jag är godissugen och vi har iiiiinget hemma).

Dessutom är det lite trevligare att bli attackpussad av honom när man vet att man troligen inte kommer behöva tillkalla Anticimex.

Avslutningsvis firade vi Mini-kissen på hennes tioårsdag. Jag sjöng och hon åt sin bästa mjukmat. Ox(filé) i sås. Enda kissen i världen som avskyr allt med fisk och skaldjur och här är det hundarna som får Alaskan Pollock när det är fest medan katten får oxe.

Lite tid idag har även ägnats åt att vara så där monster i magen-förbannad.

Men eftersom jag sällan och nästan aldrig skriver i affekt ber jag att få återkomma i ärendet.

Nu skall jag pussa min stora lurvskalle på kinderna och näsan. Bara för att jag kan.


Posted in Klimakteriekossan by with 15 comments.

Comments

  • tigerlilja says:

    Men han är väl för söt! Hunden menar jag, inget ont om den åldrade (ha!) maken i bakgrunden, men man får prioritera. Och katten också, fortfarande lättad att se henne efter hennes rymningar förra året.
    Att inte ha godis hemma är förstås stärkande för karaktären, fast lite orutinerat ändå. Själv förstår jag inte folk som kan ‘glömma’ att dom har godis hemma, jag har koll på varenda bit som kan klassas som godis.

  • Halvkusin says:

    Oj då, har det kommit en Max till min uppväxt-håla…Då bodde det bergis 1000 pers där, när skofabriken var främsta inkomstkällan för lokalbefolkningen. Är det nere vid gamla E6? Antar att Circle K är vad macken heter numera?
    Ja, håll dig till halloumiburgare du – sist vi var i Torp åt vi på Max, och det var då inga goda burgare. Är kanske lite färgad av att ha ätit godaste hamburgarna i hamburgarnas förlovade hemland i sju år, men ändå. De smakade som såna där snabb-burgare man köpte ur frysdisken, förr när det var sämre.
    Roligt att du skriver igen. Det finns snart inga vettiga svenska bloggar kvar att följa… Bara en massa samarbeten och reklam. Sånt orkar jag inte med. Ohejdat saknar jag.
    Och förresten, mina kissar gillar inte heller fisk! Det ska vara kyckling, kalkon eller nöt. I sås. Inga patéer, tack 🙂

    • Victoria says:

      Ja! Du förstår ju verkligen storheten! Men jag kommer hålla mig till halloumiburgarna för jag gillar inte heller deras hamburgare. Och att jämföra med amerikanska där man får fantastisk burgare även om man går in på sämsta syltan går ju inte. Som att jämföra äpplen och päron 🙂
      Apropå skofabriken. Wunderbaum-Yngve dog förra veckan. Mycket trist. Särskilt eftersom han flyttade till ålderdomshemmet och blev granne med svärfar i vintras, det var nog hans enda braiga kompis där uppe och Y var väldigt väldigt rar. Det var dagens bondhåleskvaller 🙂

      • Halvkusin says:

        Ås, så tråkigt, de hade ju så trevligt där uppe på B-berg. Vet du förresten att vi bodde däruppe en kort tid i början när jag var pyttis och föräldrarna båda fick jobb på Skee skola? Huset är väl rivet numera. Har inte varit där uppe sen jag var i Strömstads luciatåg 1983 (?) och var där och lussade för de gamla.
        Yngve har jag rätt glada minnen av, han var alltid käck när jag jobbade på Posten. Mindre kul bara när man hade kassan närmast paketcontainern – det var innan han började med massinlämning på baksidan… Du kan tänka dig att det doftade…

        • Victoria says:

          Nej? Inte att ni bodde prick där uppe, vet bara var uppväxthuset är. Det ligger ju hus i rad precis bredvid grinden in till Beateberg, inget av de husen? Jag fick för mig att du var där när du var på snabbvisit, men det var alltså min pappa du tjingsade på då och inte makens? 🙂
          Jag kan tänka mig doften, har för mig att käre maken mfl knyckte koncentratdunkar och hällde i moppebensinen så det doftade gran om avgaserna. Har även för mig att det gjordes på andra intet ont anande som busstreck. Hela stan måste luktat gran en period isf 🙂
          Men jättetrist att han är borta, han stormtrivdes ju med R på Beateberg och vice versa. Och så precis efter att L gått bort. Det undrar jag ibland om han verkligen fattat, mest pga att han kanske inte vill ta in det.

  • Karin says:

    Är det hundens eller mannens ögon du drunknar i??

  • Humlan says:

    Att ni hade jättelika godisaffärer har jag ju lärt mig här, men jag visste inte att det var samma med mataffärer. Och med er tillgång till mataffärer så behövs väl inte 7-eleven-typ av affärer.

    Det ser så skönt ut för Stor att vara nyklippt, så jag förstår inte varför han vägrar sådant. Efter alla år så borde han väl lärt sig att lite obehag sedan ger svalka, fri sikt och inget hår i maten. Men har ser nästan olycklig ut när han är nyklippt. (Han kanske trivs där inne i hårbollen?)

    Grattis Mini på tioårsdagen!

    • Victoria says:

      Oh jo, de kommer hit och handlar mat, godis och alkohol. Du skall se mataffärerna. Ungefär lika stora som en våning på IKEA. Ett storstads-IKEA. Allt är dyrt i Norge. Förutom garn, det är billigare där. Och plastikkirurgi, vi har moms på det och de har inte det. Än. Sjukt skumma saker att vara billigare på.

  • Karin says:

    Ääääntligen hemma,herregud efter nästan 3 v i ettrumåratt,m magsjuka vovvar,ev loppor(Tack som fan Falck service för 0 service)så har jag sagt upp mig som VD för familjeföretaget som Ziggisar.Trägården ser ut som Amazonas,liiite översvämning i tvättstugan och bara överjävligt mycket skit att ta tag i.Tack för att jag fick kräkas lite på din blogg.*love* PS detärnogbättreimorrn.❤️

  • Åsa Johanna Johansson says:

    Tjing!
    Måste fråga en sak….
    Jag har två Lhasa apso killar 4 och 2 år och jag älskar dessa små killar så grymt mycket men ibland känner jag att jag skulle vilja äta upp dom,krama dom så hårt att dom går sönder,pussa sönder deras nosa bara för att dom är så grymt söta! Ska jag bli rädd för mig själv eller är jag helt normal? Har du känt så för dina gogubbar? Skulle kunna gå genom eld för mina darlingar <3 <3 <3

    • Victoria says:

      Fniss. Helt normalt. Särskilt pussa sönder nosarna och kramas. Och om någon pga skum anledning hade tvingat mig att välja mellan dem och maken hade jag inte ens behövt fundera. Jag väljer lurvskallarna över allt annat alla dagar i veckan. Pussa dina från mig med, vilka färger har de? Jag hade ju två tibbetikar innan de här pojkarna klev in i mitt liv ❤️

      • Åsa Johanna Johansson says:

        Den lilla plutten Rasmus är vit med grå prickar och den stora killen Nimbus är svart med vitt T-mönster på bröstet och guld färgade ben.
        Tror du sett dom på insta, joppenimbus.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.