Mat och mat i löjligt stora lass

6 kommentarer

Svärfarsbästisen gick ju bort förra onsdagen och sedan dess har allt fokus legat på väldigt snabb begravning så sonen från OZ skulle kunna vara med utan att byta biljett hem en fjärde gång. Och så har det lagats mat. I mängder.

Helgen efter svärfarsbästisensbortgång kom ett par av kusinerna, varpå kocken lagade mat igen. Finger food, kyckling, fläskkött och gudomlig potatis i ugn. Jag har ingen järnkoll på vad vi åt, bara att det var äckligt gott. Dagen efter åt vi rester och nytillverkad lammgryta.

I tisdags kom kocken hit med ingredienser för att göra lasagne åt hela Sveriges armé. Vilket antagligen inte ens är en överdrift, Sveriges armé är nog inte större än så.

Vi körde Masterchef Australia och jag sa saker som “yes chef …” och så vidare. Vi borde haft minst ett tv-team här, antagligen fler med tanke på att jag lagade mat i gul onepiece.

Kocken gjorde sju lasagner. SJU! På 45 minuter.

Sju sådana.

Dagen efter gjorde kocken tre sådana här.

Med tusen olika toppings jag aldrig sett på pizza förut. Min personliga favorit var fikonen. Givetvis gjordes både deg och tomatsås “för hand”.

Om jag aldrig mer får på mig mina kläder vet jag åtminstone vem jag skall skylla på.

Imorgon är det begravning. Jag kommer gråta floder och sedan lite till när jag ser hur ledsen svärfar är. Den här veckan har bara handlat om familj. Det kommer även helgen att göra. Medan vi ägnar de kommande två månaderna åt att beta av pizza- och lasagneresterna som bor i frysen.

Sedan skall ni få se Harry Potter/John Lennon-glajjorna som kom igår. Och jag skall berätta om mina ringar. Samt allt annat som säkert kommer hinna hända.

Avsnitt 0,5


Postat 13:24 i Klimakteriekossan av
6 kommentarer

Den eviga vilan

16 kommentarer

Men ändå känns det som om vi inte hann med.

Jag var inte där i tisdags, för att jag hade tid hos optikern. Maken var dock där och meddelade att mycket förändrats på ett dygn. Istället för att underhålla med livshistorier sov han hela tiden. Morfin på gott och ont. Jag och sonen bestämde oss för att gå dit vid elva dagen efter. Men vi hann inte. Ingen hann. Högt älskad bonusfarbror somnade stillsamt in för gott vid 05.30. Maken och jag grät oss utmattade i ett par timmar och somnade om. Mitt på blanka dagen.

Det värsta var dock att meddela svärfadern. Det hörs när sorg och smärta gör fysiskt ont.

Jag kopierar helt sonika min text och bild från släktgruppen på Facebook. Ett av mina favoritfoton av svärfar med bästis.

…………………..

Den här bilden är få förunnat att både få ta och att uppleva. Bästisar sedan koltåldern och svärfar importerad in i Strömlands. En ljugarbänk som just i det här fallet råkar vara akterdäck på vår båt. Geografiskt placerad på Koster, men geografin är av underordnad betydelse. I tankarna kanske de är i Rio de Janeiro. Eller på Holmen Grå.

Två män som skrattar så stjärnorna dansar i blicken.

Två män som skulle kunna vara vilka farbröder som helst. Lite till åren komna, en och annan krämpa och trots det en sådan glädje.

Inte heller är de vilka farbröder som helst.

Vin, kvinnor och sång i all ära, men skulle man få uppleva en vänskap som deras, då skulle man leva ett rikt liv.

❤️❤️❤️

Kärlek!


Postat 22:38 i Klimakteriekossan av
16 kommentarer