Vi mjukstartar med örhängen …

… idag, så tar vi ringarna i nästa inlägg. Mest för att jag har legat vaken och kikat på örhängen halva natten för att jag letade efter mamma. 48 år och förstår inte att mamma inte ligger bredvid, det är roligt på riktigt.

De senaste åtta veckorna har jag och mamma delat säng i minst fem veckor. En trevlig omväxling som jag sagt tidigare, för hon ligger still, fjärtar inga muskötskott, snarkar hon hörs det knappt och inte heller klapprar hon tänder som en galloperande häst. Anledningen till att det blivit så här mycket var ju att jag var hos henne i två veckor och sedan har hon varit här mycket och gjort min del på torpet. Jag kan helt enkelt inte och det är nästan magiskt att jag äntligen både inser och accepterar det. Och så länge vi bor i stan sover ju inte maken i den äktenskapliga sängen ändå. Den är tydligen för smal. Så han ligger i vårt ganska nyrenoverade hotellrum i källaren istället, medan jag och hundarna bor ensamma i lägenheten.

Dödslarvigt. Och lite ensamt såklart. (Vilket jag antagligen kommer få tugga i mig efter en natt med alla hans oljud.)

Den nyblivna 70-åringen åkte hem med egen make igår och min drog till källaren snabbare än en avlöning vid åttahugget igår kväll. Han lirar dator där nere och skulle installera nytt grafikkort och sedan spela. Har jag ens visat det rummet förresten?

Först somnade jag på soffan alldeles för tidigt och vaknade inte förän vid 01.00. Det händer aldrig längre pga ontet, men igår slog jag på stortrumman och startade natten på sämsta tänkbara sätt.

Hundarna och jag ramlade in i sängen hasta pronto, på med ljudbok i någon slags förhoppning om att somna om, men utan lurar eftersom jag var mol allena. En timma senare vaknade jag av att ljudboken fortfarande pratade, varpå jag skämdes mer än hundarna för att jag varit så hänsynslös och lyssnat utan lurar när ömma mamman var här. För det var hon. I min bombsäkra fantasi. Jag viskade mitt förlåt för tanklöshet till mamma och somnade om. Tjugo minuter senare vaknar jag av oklart ljud och ser då att mamma inte ligger bredvid, så jag hojtar ut mot badrummet och frågar om allt är okay, samtidigt som jag berättar att hundarna har snott hela hennes sida så hon kommer inte få varken plats eller täcke.

Sedan höll jag på så var tjugonde minut resten av min natt (den slutade 04.30). Jag vaknade och antingen svarade jag på fråga ställd av henne, eller tvingade henne att svara mig. Ibland höll jag henne i handen, vilket jag nu lite grand inser att det såklart var oklar lurvskallekroppsdel.

04.30 var mamman puts väck. Då gick jag upp och letade, för att efter orimligt långt letande komma på att jag hade sällskapat med min fantasimamma hela natten.

Då gav jag även upp natten och började kika på örhängen istället. Eftersom jag gick till juvelbutiken i stan för två veckor sedan för att lämna in makens klocka för välbehövligt batteribyte och väl där fick jag det nya årets första infall. Jag drog helt sonika till det med tre extra hål i örat.

Ett i brosket och två till på undervåningen. Äntligen! Det har jag tjatat om i flera år. Nu har jag totalt sju i det örat (sitter inget hänge i huvudhålet – eller vad det nu kan tänkas heta). Sedan gick jag och mitt bristande tålamod hem och köpte örhängen. Hur jag skall stå ut utan att byta på totalt sex veckor när det finns så mycket fint förstår jag inte alls.

Jag handlade på en piercingsida. De har bra grejor och löjligt bra priser och köpte följande.

De silverfärgade vanliga ringarna. En till varje hål. För 19 spänn styck. Alltså?! (Men jag SKALL ha regnbågarna också.)

EN YNKANS silverfärgad kulring. När det fanns så många skojsiga?

Däremot silade jag inte riktigt lika många mygg och svalde elefanter här. Jag slog på stort och valde hela tre färger. Ljusblått, ljusrosa och mörkblått.

Och till och med tre hjärtan. Silver, guld och blått.

Sedan slog jag på stort och det blev två maffiga piece de resistance.

Ljusrosa och ljusvita. Kolla så snyggt de sitter i örat (på någon annan, jag har fortfarande lite tålamod kvar.

Inte de blå. För jag blev akut dumsnål. Vi pratar alltså om smycken som kostar mellan 19 och 69 kronor. Mindre än en sketen snusdosa. Varför blir det så fel i huvudet ibland?

Imorse när insikten om dumsnålheten slog mig som en kofot i skallen (plus att jag inte hittade ömma mamman NÅGONSTANS) surfade jag runt bland vackerheterna och bestämde mig för att jag skall gå bananas på sidan lite senare.

Kolla den flerfärgade här.

Skulle sitta som en smäck tillsammans med ringarna jag köpte åt mig själv i födelsedagspresent från Silver by Madeleine (kolla Facebook, hon hade ingen hemsida), eller Instagram @madeleinessilver.

Inte bara den flerfärgade förresten, alla skulle sitta smäck med mina ringar.

Älskar verkligen ringarna. Extra mycket nu när jag är för fetfingrad för mina nyavslitna.

Inte en enda hästsko köpte jag heller och de brukade vara mina favvisar.

Eller stjärnor, vackrare hjärtan, eller eller eller …

Som sagt, bananas lite senare. Först optikern för att byta glas i läsglasögondelen i mina Swahn-glajjor. Ser inte ett jota längre utan kör dubbelbrillor igen. Ett par rååååååsa från macken.

Vad jag däremot kostade på mig i juvelbutiken var ett kors i vitt och vanligt guld, för DET hade jag råd med? Sjukt skillad på elefantsväljning tydligen.

Jag har letat efter ett vackert kors i flera år för att hänga i kedja med extremt affektionsvärde. Och jag har verkligen letat väldigt aktivt. Så hängde det bara där när jag bara skulle byta klockbatteri.

Vitt vågrätt och gult lodrätt.

Men jag hade såklart inte råd med de här fina för 19 spänn.

Snälla säg att det inte bara är jag som är en nedrans planta när det gäller dylika situationer?

Idag skall jag i alla fall tillbaka till juvelerna för att lämna in mina ringar. Den här veckan kommer gå i tipsens tecken. Och såklart berättelsen om mina ringar.

Det här är mitt första vårtecken. Eller kanske andra? Eventuellt tredje. När det börjar ljusna på både kvällen och morgonen är det roligt att shoppa lite igen, det har jag inte gjort sedan oktober. Ungefär samtidigt åker läppstiftet på och naglarna får vårfärg. Det sistnämnda har dock inte inträffat än.

Alla örhängen kommer från Body Mod. Så imponerande kvicka. Beställde på eftermiddagen och dagen efter låg det, till min enorma glädje, i brevlådan. Jag kan inte länka till silverringarna från telefonen, men där har ni fått info om Facebook och Instagram. Bästa juveleraren i lilla staden heter Krohnjuvel och därifrån skall ni få ett bonustips. Är ni här, gå dit. Maken till skittrevliga ägare får man leta efter. OCH! Googla Birdie smycken.

Jag säger bara jösses så mycket snyggt!

Just det, en sak till säger jag. Som vanligt är inget sponsrat. Tyvärr.


Posted in Klimakteriekossan by with 1 comment.

Comments

  • Humlan says:

    Så mycket snyggt och så mycket roligt. Tråkigt att mina öron inte vill ha något på/i sig längre, med de priserna kan man ju helt klart leka loss. Du får skylla din brist på handlingslogik på den tidiga timmen och sömnbrist, men jag tror nog att du kan få beställa fler gånger. 😉

    Snygga ringar förresten!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *