En lite blandad kompott

Såhär dagen efter kvällen före.

Ömma modern fyllde ju 70 igår och istället för att rymma till annan plats valde hon Strömstad för att undkomma gratulationer och depressioner på hemmaplan.

Men det här kräver en liten bakgrundsförklaring. Svärfar har en bästis som jag tror blivit presenterad i bloggen tidigare. De har varit kompisar sedan treårsåldern och med tanke på att svärfar var ensambarn medan bästisen hade sex syskon, ja då blev svärfar en bonusbror. Och alla barn till syskonen har blivit bonuskusiner med maken, familj är inte alltid blod.

Den här svärfarsbästisen gifte sig med en dam från Australien och efter ett antal år i Sverige tog de pick, pack och sina fyra barn och flyttade till Australien. Sedan blev det skilsmässa och på äldre dagar flyttade bästisen hem igen. Ensam.

När maken var i 20-årsåldern blev han ivägskickad ett år till Sydney för att bo hos bästisen och jobba med hans son. Som kock. Just kockdelen lämnar mycket att önska, men han fixade det för 30 år sedan åtminstone.

Nu är det så bedrövligt att bästisen är dödssjuk, palliativ vård och det är sjukt ledsamt. Och den enda som kommit hit för att vara med sin pappa är just grabben som maken jobbade med. Hans bonuskusin helt enkelt. Och han är däremot en FANTASTISK kock. Världens snällaste också. Som erbjöd sig och ville laga maten till mammas firande. Men vi fick inte reda på vad.

Vilken kväll! Vilken mat!

Som finger food till välkomstdrinken serverades vårrullar med bambu och anka. Och något slags skitgott ris inrullat i prosciutto. Friterat. Såsen vi doppade det i skall vi inte ens prata om för då börjar jag dregla okontrollerat.

Det hann jag inte ta kort på för det var så jävla gott.

Sedan fick vi vaktel och laxkaka med wasabi och lite annat grejs.

Första gången jag åt anka och första gången jag åt vaktel. Hade lätt kunnat leva på det resten av livet.

Torsk till varmrätt, med någon slags potatiskaka.

To die for!

Till efterrätt hade han bakat chokladkaka som serverades med creme fraiche istället för grädde. Varför har jag aldrig vetat att det är tusen gånger godare än grädde till chokladkaka?

En fantastisk kväll.

Som jag sotar för idag. Såklart.

De två senaste veckorna har vi varit hos svärfarsbästisen varje dag, vilket är tungt som det är. Det blir inte bättre av svinkyla och så ont som jag har i hela kroppen nu, det var det längesedan jag hade. Ännu kallare skall det bli och det skrämmer skiten ur mig. Nu får jag inte ens på mig min jacka utan hjälp. Tvätta håret skall vi inte ens prata om.

Och så lite influensa på det senaste veckan. Maken har varit dödssjuk, mitt har varit mer hanterbart.

Imorgon skall jag till doktorn och jag är fullkomligt livrädd att jag helt plötsligt inte skall få hjälp. Jag måste få mer hjälp, men jag har ingen aning om hur man får någon annan hjälp än mediciner. Anledningen till att jag är livrädd? Jag hamnade bredvid henne på lokal när vi var där och åt efter att ha suttit hos svärfarsbästisen. Där och då dog jag inombords.

Nåväl. Nu har fasaden varit på i två veckor. För man kan inte säga “vi kommer en annan dag” när någon man älskar kan dö vilken kvart som helst.

Fasaden får vara uppe en vecka till. Med många många vilopauser.

Men gårdagen var så jävla värd.

Är ni någonsin i Smiths Lake Australien skall ni få adressen till bonuskusinens matställe. Promise.

Toodles!


Posted in Klimakteriekossan by with 13 comments.

Comments

  • Halvkusin says:

    Grattis i efterskott till mamsen!
    Roligt att se en bild på ”lilla Ponkan” kusin N, som jag inte träffat sedan 1974 när de emigrerade. Härligt att han är hemma hos morbror under den här tiden. (Sen hade ju morbror fem syskon, om man ska vara petig…)
    Kram, hoppas du får hjälp hos doktorn.

    • Victoria says:

      Jag räknar ALLTID fel. Trots att jag använder fingrarna och radar upp dem en efter en. Menar du att ni inte setts sen han var elva??? Han har ju helt klart blivit längre haha. Och är så jävla vansinnigt trevlig. Dvs, han står ut med mig. Kram (vill du se mer kort?)

  • tigerlilja says:

    Enda gången jag har känt dragning till att ta en tur till Australien – maten ser underbar ut. Men det får gå ändå. Och lite fest behövdes mitt i allt, det är tungt nu för er, omtanke härifrån.

    • Victoria says:

      Har heller aldrig lockats, men det är bara för att jag envisas med att titta på Gränsbevakarna Australien. Fniss.
      Och tack, kram på dig.

  • Annika K says:

    Maten!! Mums!!
    Grattis till din mamma 🙂
    Sjuka nära o kära 🙁 Sånt är skit. ❤️

    Om du mår bra av värme försök få till nån resa till solen. ❤️
    Bassängbad i extra varm pool?

    Kraaaaaam! ❤️

    • Victoria says:

      Resa funkar, men det kan jag bekosta själv. Det är vardagsgrejor som inte funkar. Lyfta, tvätta håret osv.

      • Finemangskan says:

        Arbetsterapeuten hade nån så där förlängningsgrej när jah inte kunde lyfta armarna över huvudet å därmed inte kunde tvätta året eller borsta det. Långa jäkla grejer som det typ funkade med.

        Så arbetsterapeut om du inte haft kontakt med sådan redan.. är iaf ett litet steg.

        Kram på dig. Kram på er.

        • Victoria says:

          Nästa och nästnästa steg är arbetsterapeut och förhoppningsvis ny smärtläkare som inte lämnar mig i sticket. Men vad är det för grej som man kan göra saker ovanför huvudet med??? Den behöver jag ju verkligen. <3

  • Karin says:

    Maten verkar ju fantastisk(och jag har varit i Smiths Lake,haha)Tråkigt med bästisen,men skönt att att ett av barnen orkade pallra sig hem till pappa iaf.Du behöver väl inte vara orolig för att inte få mågon hjälp av dokorn?Bara för att man har så ont i hela kroppen betyder väl det inte att man ska sluta leva/äta(om du inte sjöng och dansade på borden förståss)Hälsn f the windy city.

    • Victoria says:

      Du skojar???? Jag vill emigrera dit nu och äta till jag spricker.

      Dansade inte på ett enda bord, men jag som aldrig dricker blev övertalad att testa ett nytt öl. Och det glaset stod framför mig. Det nojar jag över. Eventuellt är jag överdrivet dum i huvudet? 🙂

      • Karin says:

        Nej,det ligger väl norr om Sydney?Maten är för mig(frAus/NZ)fusion,fräsch för dom har grymma råvaror och “trendigt nytänk”.Tror inte doktorn missunnar dig en öl,du har ju inte mindre ont för det liksom,eller?Emigration låter väl som en bra ide? Fint&varmt här nu i Wellington

  • Humlan says:

    Vilken mat! Sådan mat borde man väl få åtminstone en gång om året, när man fyller år!(oavsett om det är jämt eller inte)
    Härligt med fantastisk mat.
    Hemskt att ta ett långt farväl av någon som man håller mycket av.
    Hoppas du får hjälp!
    (Hittar inte ord i dag, men jag hoppas du förstår vad jag menar.)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.