Kors i taket nummer två

Kärringen har startat datorn idag med. Fast ni vet inte att jag startade den i söndags, skrev 847 ord i ett blogginlägg som handlade om östrogen- och serotoninbrist och min egen gråtmildhet. Att jag till och med grät och tittade på klipp från Allsång på Skansen när Håkan Hellström var med för att det var så fiiiint. Då skall man ha i åtanke att jag fullkomligt avskyr Håkan Hellströms musik förutom en låt, men i söndags var det så obegripligt vackert.

Jag kan inte bestämma mig för om jag skall publicera det inlägget eller inte, ni bestämmer? Förhoppning och längtan till fredag när jag skall börja överdosera östrogen är oerhört stark och stor. Jösses vad östrogen jag hoppas att jag skall få.

Men idag har jag inte varit så gråtmild utan ganska effektiv. Mest för att något slags lugn infann sig igår eftermiddag och nu kommer jag göra en lång historia kort för en gång skull. Svärfar trillade natten mellan torsdag och fredag och slog sig halvt fördärvad, låg till morgonen när hemtjänsten kom och blev då skickad med plingplongbil till plåsterhuset. Där röntgade de lite sådär på måfå, skickade hem honom med fyra värktabletter och talade om för hemtjänsten att han var uppegående med rullator. Det var han INTE och vi fick inte reda på något förrän fredag kväll. Svärfar har alltså legat i sin säng i tre dygn med grymma smärtor i ryggen enbart på grund av att det har varit helg och först sen eftermiddag igår fick han komma till korttidsboende. Eftersom ärkepuckot till sköterska som briefade hemtjänsten att han mer eller mindre kunde jogga omkring i lägenheten fick han ju såklart inte heller någon som helst extra hjälp. Det är vansinnigt ovärdigt att behöva ligga i sängen och behöva uträtta sina behov och samtidigt käka när vi har varit där och gett honom en macka. Just det, de kollade inte ens om han hade anhöriga som kunde bistå. Nu hade han ju som tur var det, men det hade ju puckopuckoPUCKOT ingen aning om.

Så idag andas vi för vi har inte jour. Men en sak slog mig, vi har tänkt vara borta tre månader i vinter, någon som har en himla bra lösning på hur det skall gå till när man har gamla föräldrar/svärföräldrar/mormödrar här hemma?

Nu till något lite muntrare.

Det sägs att det inte är något äppleår i år? Pappa fick typ tio äpplen på sitt träd och jag har hört samma från många andra, men vi som missköter allt i vår trädgård och inte ens vet hur eller när eller om man ens skall beskära och hålla på, vi har ungefär tusen äpplen på vårt enda träd. Kanske en liten överdrift, men jag fuskar inte med sanningen om jag säger att det är närmare tusen. Vi har gjort saft ett par gånger, jag har bakat äpplepajer till förbannelse och numera sitter jag varje kväll och äter äpplena som de är eller slänger ner dem i lite yoghurt. Äpplena är fånigt goda, men fråga inte vad det är för något för det vet jag såklart inte. De är halvstora och gula med lite rött på, jättesöta i smaken och mognar uppenbarligen väldigt sent eftersom vi fortfarande plockar?

Nu till mitt problem. Jag kan inte baka egentligen, jag är endast bra på att laga mat. Förutom pajer. Jag är helt fantastisk på att göra pajer av alla de slag, men alla blir olika eftersom jag kör Kajsa Warg-metoden, och idag gjorde jag en magisk paj.

Det jag vet är att jag kokade äpplena i sockerlag och att det alldeles tydligt är havregryn i smeten. Och smör, ägg och något mer. Man kan inte lämna in någon lite restbit till en gourmand som kan kolla DNA i pajen möjligen?

Och så blev det ytterligare ett par liter saft innan vi gick ut och plockade ÄNNU mer äpplen. Blir det så här nästa år får vi hyra in äppleplockare för nu kommer flera hundra äpplen förfaras, vi kan omöjligt ta alla även om vi kämpar.

Det var samma med våra två stackars vinbärsbuskar som maken har försökt döda. Han klippte ner alla så det inte var något kvar för två år sedan sådär lite hoppfullt om en säker död. HAH. De växte upp igen och i år plockade jag nog minst 15 liter på två stackars buskar. Vi är ju sämst på trädgård och trots det får vi mest. Vill man ha råd är det bara att höra av sig. Orkidéer är jag särskilt bra på. Jag har en, den är två år gammal, aldrig vattnad och nu står den i köket och blommar och håller på att få nya blad. Magiskt.

Sedan kom hussen hem och hade köpt en fotpall till mig eftersom han claimade divansidan av soffan när vi köpte den för … längesedan. Det var rörande och fantastiskt skönt att ha något att lägga upp fötterna på något.

(Japp, MBT-sandaler. Jag har uppgraderat från Birkenstock som innetofflor och helt plötsligt fått blodcirkulation i både fötter och ben igen. Det tackar jag Johannas mamma för som hade exakt likadana när vi var i Skillingaryd. Och nu ber jag om förlåtelse till PJAK/Anna för att jag inte annonserade det tidigare. Jag skäms. Men jag har absolut inte gjort mig av med hundarna i alla fall, herregud det skulle jag ju aldrig göra. Förlåt, förlåt, förlåt.)

Sedan hade jag ingen fotpuff mer.

För det var tydligen en helt perfekt storlek för älskad bäbishund. Trots att han har en hel soffa att ligga i.

Som pricken över i avslutar jag dagen med att fira Halloween som en mumie. För jag fick så jävla ont efter saftande, bakande och matande och jag lär mig aldrig vad jag kan och inte kan göra.

Men det råkade ju sammanfalla med rätt dag. Något jag inte hade en tanke på när jag bad maken om hjälp med att tejpa fast lidokainplåstren från hand till skulderblad.

Det enda trista är ju bara att vi inte har några grannar och därmed inga barn att skrämma så jag får sitta här och vara rädd för mig själv.

Och jag vet. Det är SHF. Jag har på det i bakgrunden, men eftersom jag inte var gråtmild och dessutom fick feeling att skriva ett inlägg så gick det före. Nu får jag be om ursäkt över det med.

// Den Mumifierade


Posted in Dagens aktivitet, Klimakteriekossan by with 31 comments.

Comments

  • Shigura says:

    Gamla föräldrar är inget kul, har en gammal mamma som är oförskämt pigg, en svärmor som tror att hon är lika pigg och en svärfar som inte kan bo hemma längre. Min egen far gick och dog för fyra år sedan, helt utan förvarning. Så jag förstår hur du tänker, men har inga bra svar.
    Men med äpplena har jag världens bästa lösning, eftersom vi också har ett träd som levererar varje år, min kompis är hemkunskapslärare och plockar av de allra flesta av våra äpplen. Och våra grannar tar en hel del också. Underbart att slippa ta hand om hundra kilo äpple!

    • Victoria says:

      Jag lyssnade på Mannheimer & Skäringer och Anna konstaterade att det liksom inte finns några schyssta livsluckor förutom möjligen som barn. Och det är ju tragiskt sant. Nu, när vi har bättre ställt än när vi var 20, då har man pubertetsbarn, man själv är i klimakteriet och föräldrarna kissar i blöja och behöver hjälp. Så jävla tragiskt, men trots det fnissar jag lite. När kommer ett break? Mina föräldrar har åtminstone vett på att vara piggare än vad jag är, men de kommer väl bara avlösa 😉
      Ni hade alltså massor av äpplen i år med? Jag tror det är ovanligt i år för alla har gnällt över lite frukt och bär medan jag inte riktigt vågat erkänna mängden i misskötta trädgården. Kan du kanske skicka hit kompisen också? Vi har mängder kvar och det ger mig dåligt samvete för att man inte skall kasta mat. Bah!

  • Eva says:

    Men du, säger bara Äpplemust! Sååå gott!
    Dina äpplen kanske passar till det?
    Nöddö musteri måste väl ligga nära dig?
    Deras must är så god!

    • Victoria says:

      Just det ja. Jag är dement, det har ju pappa med sina tio äpplen muttrat åt mig flera gånger 🙂 Tack. Och Herregud. Då måste jag plocka mer. Det får bli krattan nu, jag orkar inte mer haha.

  • Fru M says:

    Passera mos och frys in -sockrat eller osockrat.
    Kör äpplen i råsaftcentrifugen med tex lite ingefära -även det toppen att frysa in (i petflaskor).
    Pinterest har säker en jä-la massa fler tips 🙂

    Har inga tips om di gamle -här är det dom som flyr landet och lämnar oss kvar

    • Fru M says:

      Klipper ner (läs försöker döda) vårt björnbärssnår varannat år -funkar inte så bra…25kg bär blev det iår..

      • Victoria says:

        Men HALLÅ! Inte döda björnbär! Även om vår variant verkar funka. Jag blev aslack på Kim när jag trodde att han hade dödat de svarta vinbären. Det är ju något av det godaste som finns. Så även björnbär. Men vi verkar ha motsträviga buskar och träd båda två hahaha.

    • Victoria says:

      Kommer du hit och plockar? 😉

      Det där är ju enorm orättvisa. Vi måste hyra någon för om jag inte kommer iväg i år blir det hagelbrakaren. Vi har planerat det här sen förra november.

  • Humlan says:

    Jag fick 6 st ätbara äpplen i år, det fanns fler men de var dåliga redan när de hängde på grenarna och vissa släppte redan som små kart. Eftersom jag gav pappa hälften av de ätbara, det är ju hans gamla träd, så har det inte ens räckt till en äppelpaj. Men (röda)vinbär har jag fått rejält trots att jag beskar extra mycket förra hösten (de hade fått växa fritt i några år).

    Det är inte lätt med äldre anhöriga, oron och funderingar på vad som är bäst, inte heller jag har några bra svar.

    Inlägget som du inte har publicerat? Läs igenom det och känn efter vad som känns bäst. Det inlägget kan ju ligga på lagring ett tag om du är tveksam.
    Hur som, det är roligt att höra av dig igen!

    • Victoria says:

      Jösses. Jag tror jag får skicka resten till dig med bussgods 🙂 Vi plockar inte ens i trädet längre, det blåste ju så dant att merparten trillade ner, men ingen rör dem så de är fortfarande lika fina.

  • PJAK/Anna says:

    Tja ju mer man beskär ju mer frukt/bär blir det två år senare…. Men det brukar bli dåligt samma år och året efter men sen. Aj vad man får plocka sen.

    Hmrf…. nåja det var inte lurvingarna du hade gjort dig av med så du är förlåt. Passerar för övrigt Skillingaryd typ varannan vecka för tillfället….. Så du förlorade mest på att inget säga 😉

    • Victoria says:

      Jag vet det A <3 Och jag tänkte på dig med samvetet gnagande alldeles för ofta, särskilt när vi hade hundarna med oss. Och husbilen tack och lov eftersom det bodde en mördarninjakatt i huset *fniss*. Men det var usel tajming, i vanliga fall brukar de ha hela huset fullt med folk i form av syskon och kompisar och svågrar och svägerskor och barn och barnbarn i mängder, men den här första gången vi åkte ner över helgen som vi pratat om i flera år var det bara vi. Alltså jag och Kim och hundarna, som var där och jag tror att båda parter behövde det. Men det var såklart inte sista gången, inte nu när vi har husbilen som skydd mot ninjakatten 😉
      Jag ÄLSKAR verkligen mina föräldrar och tycker att de är sjukt fantastiska, men Johannas mamma och pappa är något utöver det vanliga. Om alla hade haft sådana päron hade vi varken haft någon Trump eller galningen i Nordkorea (avstår från namnet eftersom det kan missuppfattas en smula med den egna maken).

      Men du, vi har ju inte gjort ett smack åt äppleträdet? Det står ju bara där ute, knotigt och asgammalt, men fortsätter kasta frukt efter oss? Vinbären känns ju mer rimliga då efter både motorsåg och överkörning med åkgräsklippare 🙂

  • Hondjuret says:

    Alla inlägg gällande Håkan Bör publiceras. (Om dom känns rätt såklart!)

    • Victoria says:

      Men du förstår att jag verkligen verkligen verkligen inte gillar honom va? 😉

      Jag tror att jag struntade i inlägget för att det kändes gnälligt och gråtigt, det är en sida som jag är väldigt dålig på att visa i bloggen och det är DUMT. Då tystnar jag liksom istället och går in i mig själv. Nu skall jag se om jag kan fixa din blogg. Igen. Vi måste lösa det där. <3

      • Hondjuret says:

        Alltså.. Man kan inte, INTE gilla Håkan. Det går bara inte! Han är fantastisk!! Och så söööööööt!! Dock har jag hunnit fria till Plura och inte till honom.. Men det skall nog bli en råd med det med tänker jag! Haha!

        Och tack igen, snälla du!! <3

  • tigerlilja says:

    Den där äppelkakan ser helt underbar ut, mer smör och havregryn åt folket! Fast i morgon ska jag ta upp svärmors fallna mantel avseende toscakaka och så en enklare äppelpaj.
    Men det där med din svärfar är förfärligt och tyvärr inte alls oväntat. Det är alldeles för ofta det blir exakt så där. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det underlättar om man har argsinta barn (eller närstående öht) som gastar.

    • Victoria says:

      Den var underbar! SIRAP, sirap var det såklart inblandat med. Lite sorgligt är det att jag aldrig kan göra om mina pajer. Toscakaka kan jag inte (eftersom jag inte kan baka), än svårare blir det väl för dig som har toscakaksmästaren bakom dig? Eller så struntar du såklart i det och gör DIN kaka, jag är imponerad i alla fall.

      Vi kommer inte att orka, så enkelt är det. Nu minns jag inte ens när vi flyttade upp hit, men fem år sedan kanske? Han har fantastisk hjälp av både hemsjukvård och hemtjänst, men när något händer räcker inte det. Eller, det räcker inte i alla fall, för han ringer sin extra dräng och piga minst fem ggr i veckan för utryckning i alla fall. Nu är jag vansinnigt ego, men vi måste åka som planerat i vinter. Gör vi inte det kommer vi hamna på samma korttidsboende som svärfar. Vi har inte ens varit borta en långhelg sedan flytten och förut reste vi i alla fall två gånger om året för att klara livhanken. Vi måste bara hitta en lösning som fungerar. Det hade ju onekligen varit trevligt om makens bror och vuxna barn hade lyft ett JÄVLA finger för far/farfar, men icke då. De går dit en gång vartannat år när de vill ha förskott på arvet.

      Nu blev jag så arg igen så jag fick vallningar 🙂

      • tigerlilja says:

        Jag har väl passerat vallningarna utan att märka det – tacksam över alla gränser för det – men det där med släktingar med dollartecken i blick, som farbror Joakim när jag var barn, gör mig av anledningar och orsaker just nu så förbannad att det ryker ur öronen. Hoppas verkligen ni kommer i väg, för det är livräddande.

        • Victoria says:

          Summan av alla laster är konstant? Du slapp vallningarna, men fick annat <3

          Gissa varför vi har noll kommunikation med brodern sedan typ åtta år tillbaka? Dessutom verkar det som om hans otroligt rara barn numera har blivit så stora och indoktrinerade att de går i pappas fotspår. Barnen har, utan att jag ens visste om det, sagt upp bekantskapen med mig. Givetvis är det ju jag som är den som sabbar allt för dem. Hur nu jag skall kunna hjälpa att svärfar tycker om mig, men har ägnat de senaste 30 åren åt att avsky frun i det andra huset. De har så de klarar sig mycket bra, vi har så vi klarar oss vi med, trots det skall mycket ha mer. Det ryker ur mina öron med om det är någon tröst?

  • Annika K says:

    Apropå en massa äpplen.
    Göra äppelmust?
    Antingen kör man äpplen till ett musteri.
    Eller så ringer man en ambulerande mustare (eller vad det nu heter )

    Skönt att se lite livstecken ifrån dig ❤️

    Och apropå svärföräldrar osv.
    Kolla upp om det finns privat hemtjänst. De kanske har nått ni kan ha medan ni är borta i vinter.

    Kraaaam

    • Victoria says:

      Jag är så trött på äpplena nu att jag sa åt pappa att komma och hämta imorgon 🙂 Och jag överdrev tydligen inte när jag skrev tusen, han gissade på det dubbla på det förbaskade trädet. Men jag skall gå ut och hämta en sista laddning imorgon och lägga i en kartong, resten får alla odjur och zombies runt omkring käka.

      Existerar det alltså privat hemtjänst???? Det är ju ett alternativ såklart. Men han skulle egentligen behöva tillsyn dygnet runt pga sina bensår och att han inte riktigt kan gå, men gör det ändå och då trillar såklart. Kanske en sådan där caregiver som Gunilla Persson har till sin mamma? Nu dör jag av skratt.

      • Annika K says:

        Hahaha ja hu för GP

        Här i stan finns det iaf privata alternativ till hemtjänst.
        Finns nått slags korttidsboende han kan bo på medans ni är borta?
        Utöka befintlig hemtjänst ?

        Äpplena.. såga ner trädet
        Det gjorde jag haha

  • MissK says:

    Njaaa, han har väl ett beslut av en biståndshandläggare på hur många timmar han får hjälp med i månaden och med vad

    Det kvittar vem som utför hemtjänsten, då alla bara ger honom den hjälp han har beslut på lr rättare sagt det är meningen det ska funka så, men det gör det inte alltid. Då en del får mindre hälp än de är berättigade till medans de får betala för alla timar ändå

    Men sa inte hemtjänsten något till sköterskan hur det varredan första dagen ?

    Finns faktiskt läkare på helger finns och faktiskt apotek som e öppna på helgenerna, dessutom finns det sköterskor tillgängliga dygnet runt att kontakta

    Dessutom borde det är rikspuckot till sköterska sagt ifrån att han behövde mer hjälp och fler tillsyner, sen ser han ut i behöva natt tillsyn. Även om biståndshandläggare och enhetschefen inte jobbar på helgen, så kan sköterskan ordna detta vid akut situationer

    Men du kan ju alltid fråga The Gunilla om tips på en caregiver 😉

    • Victoria says:

      Han har både hemsjukvård och hemtjänst och de är helt fantastiska, men eftersom sköterskan på stora sjukhuset dit han kom med ambulansen sa att han var uppegående med rullator blev det ju helfel. Sedan förstod hemsjukvården hur illa det var redan tidigt lördag morgon, eller snarare natten mellan fredag och lördag, MEN då kommer det fantastiska med liten stad.

      Det finns ingen läkare att ringa, vi har inte ens en akutmottagning i stan och apoteket har öppet till klockan tre på lördagar och sedan tvärstängt. Vi försökte verkligen, vi pratade med de vi kunde prata med under helgen och sa att han inte kan ligga i sin säng i 72 timmar ensam. Inte ens komma upp på toa. Men du vet hur det är, de vill men det är personalbrist. Nu löste det ju sig för att jag och Kim avlöste varandra. Men om det inte hade funnits anhöriga? Det skrämmer mig.

      Och du, samvetet gnager såklart. Jag fick ett sms om att jag hade något att hämta ut till sluuuuut. I Falkenberg. Jag förstår inte hur de lyckas göra kardinalfel hela tiden.

      • MissK says:

        I fbg?!?!

        Ha ha… jag har ju fått avisering om att jag ska hämta ut det

        Undrar om de skickar det igen till dig om jag inte hämtar ut det idag tro, för är tydligen sista dagen idag

        • Victoria says:

          Har du med fått avisering om att hämta? Vad HÅLLER de på med? Ingen avisering alls i Strömstad, men två veckor senare kom aviseringen om att hämta i Falkenberg. Jag HATAR PostMord. Ingen aning om vad de gör med det om ingen hämtar? Men jag gissar på att de slänger det, de har gissningsvis massor av policys om att slänga och knycka om ingen hämtar. Vill du göra ett nytt försök och SKÄLLA på dem när du hämtar det? Jag är ju supernyfiken <3

  • MissK says:

    Försök att han få komma in på korttidsboende medans ni är bortresta för han kan inte vara hemma verkar det som

    Dessutom borde ni prata med hemtjänsten och hemsjukvården om avvikelse på det tycker jag det borde vara, för den sköterskan på sjukhuset har ju gett helt fel info och låter som om de borde skickat honom till kortid direkt innan de skickade hem honom

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.