Dagens Boktips

16 kommentarer

Och jag har inte råkat glömma cliffhangern om väskan, utlottningen och allt annat. Jag råkade bara dräneras på energi idag.

Men jag beställde en pappersbok idag, den finns tydligen på Storytel, men sådana här böcker vill jag inte att någon skall läsa för mig. Där vill jag ha min egen röst i huvudet.

Inte för att framhäva mig själv även om jag gör det nu ändå (åh jag hatar att säga att jag är så jävla bra), men om man har träffat mig och känner mig någorlunda vet man att en av mina goda sidor är att jag är generös som fan. Och jag kräver inte att man skall ge mig saker tillbaka för jag tycker det är kul att ge om jag kan och har möjlighet. Det enda jag kräver är väl bara vanligt vett. Men det har ju inget med generositeten att göra, det är ju mer ett generellt relationskrav oavsett om det är kompisar eller partners. Även kompisar är ju en relationshistoria liksom? 

Maken är minst lika generös, om inte ännu mer och det är en av de saker vi är rörande eniga om att det är en ganska trevlig egenskap. Vidrigt snåla människor tycker vi inte så mycket om, men en gång råkade vi åka på utlandssemester med ett par som räknade femöringar. Även gentemot varandra vilket var hemskt att se eftersom det var mest en av dem. Påminn mig någon gång skall jag berätta om DEN semestern. Men vi hade tur med vädret.

Jo, jag kräver även att inte bli utnyttjad. Eller att känna mig utnyttjad. Ibland går det hand i hand såklart, men inte alltid och det har hänt förvånansvärt få gånger. Tre stycken gånger närmare bestämt. I hela mitt liv. Det är rätt okay ändå tycker jag, rentav rimligt?

Boken då.


Och beskrivningen:

“Upptäck psykopaterna i din närhet!


Efter den stora succén Omgiven av idioter kommer nu Thomas Erikson med den efterlängtade uppföljaren Omgiven av psykopater.

Du har säkert stött på den här personen: en spännande människa som är otroligt karismatisk, trevlig, charmig och hjälpsam. Som alltid har en komplimang i beredskap. Och som garanterat får dig att må bra. Du tror på det du får höra, även när det låter falskt – eftersom det känns så bra. Men det som verkar för bra för att vara sant är troligen det …

I boken avslöjas hur en psykopat använder sig av dina svagheter för att kunna utnyttja dig så mycket det bara går. Du får reda på om din egen personlighetstyp är röd, gul, grön eller blå enligt det psykologiska DISA-systemet. Genom att bli medveten om hur du själv fungerar kan du se igenom och stå emot psykopatens avancerade manipulation. Helt klart är att vissa människor har en personlighet som är exceptionellt manipulativ. De kan övertyga vem som helst om vad som helst. De tycker om att kontrollera andra. Och de drar sig inte för att ljuga och förvränga sanningen för att komma dit de vill.

Alla med psykopatiska drag är naturligtvis inte psykopater. Och alla psykopater är inte bindgalna seriemördare. De flesta av dem vandrar faktiskt omkring här mitt ibland oss. Dessvärre är de betydligt fler än vad man tidigare har trott, vilket betyder att du med största sannolikhet redan har träffat på några av dem i grannskapet, på jobbet eller kanske i din familj. Nu är det dags att ta reda på hur de gör för att utnyttja dig – innan det är för sent!”

Nu längtar jag efter en jäkla pappersbok för i vanliga fall behöver man ju inte ha tålamod med böcker. Och det gör jag för att han har skrivit en bok innan som heter Omgiven av Idioter och den är fantastisk.

Sådär hickskrattig.

Vi skall prata om allt det där imorgon, för att jag är en idiot som inte gör som jag ska och tummen råkade cementeras fast.

Men först måste jag sova lite igen. Tre timmar på soffan räckte inte.

Har ni läst dem?

Och jag måste ju medge att jag önskar att han hade skrivit psykopatboken liiiiite tidigare.


Postat 23:31 i Dagens Tips, Klimakteriekossan av
16 kommentarer

Har man lovat så har man

10 kommentarer

Och jag skrev ju igår att jag både skulle berätta om den mystiska väskan och se till att dra vinnaren av glasögonen. Det sistnämnda hade jag till och med planerat exakt hur lilla katten skulle få göra för en gång skull. Hundarna får ju välja orättvist ofta.

Dessvärre blev en dag som ändå började hyfsat okay ungefär en sådan här känsla:


Åh vad jag skulle vilja leva ut det, sådär som man bara kunde när man var liten.

Eller ja, liten ELLER en brun hund. Brun hund-humör går bra det med:


Nu har jag gått och lagt mig och fantiserar om vuxenspadar istället för den lilla och lila barnspaden överst.


Men jag lovar att göra ett nytt försök imorgon.

Mini är i alla fall vidtalad och med i matchen.

Sov sött. Det skall jag kanske göra.


Postat 21:39 i Klimakteriekossan av
10 kommentarer

Men män?

6 kommentarer

Vi kom fram till hufvudstaden. Nästan i tid till och med och om man har i åtanke att vi var en halvtimma försenade redan vid avgång Göteborg, men bara tio minuter när vi kom fram. Imponerande, det går alltså att gasa?

Då åkte vi till doktorn som inte hade en aning om att maken var med och inte heller varför. Det blev han snart varse och tog sig tid att förklara sjukt pedagogiskt. Jag önskar verkligen att jag kom ihåg vad han sa till maken eller att jag spelade in det eftersom sa saker som även var nytt för mig. Eller så har jag glömt. I vilket fall som helst förklarade doktorn så bra om vad som händer i hjärnan och att det inte BARA handlar om “aj jag har ont” att maken fattade. Det är stort. Mannen som tror att vanlig ångest är som fylleångest, men då har man ju gjort något? Ååårka.

När doktorn och maken började prata om isbrytare, andra världskriget och något mer irrelevant var det dags att bryta och ta hand om mig och samtidigt kom Kicki Husfruen för att be om en tid. Käre doktorn skall gå ner på deltid och bara jobba var sjunde vecka vilket betyder att en tid hos honom kommer vara hårdvaluta. Kicki fyllde år och vi sade grattis med en present hon hade fått på sin stora dag förra året och som lämpligt nog precis tagit slut. Sedan blev det brådis eftersom hon skulle ha kalas och vi skulle till Grand.

Alltså det hotellet!?

Vi bad om rum ut mot vattnet (Pokéstopsen på framsidan av byggnaden. Så värt det.


Vatten, stan är full av vatten. Och balkong!

Plain Vanilla skulle ha kundkväll med Gynning, det visste jag. Så jag lade inte sten på stressade axlar utan talade bara om att vi var där, men att maken var med och vi bodde på Grand. Men det var väldigt roligt att ringa Celine och fråga om hon längtade. Det gjorde hon massor. Sen frågade jag vad hon och mormor skulle göra, då skulle de precis gå en promenad på stan.

– Jamen kom till Grand då. Sa jag. Och fick en ylande fråga till svar om jag var DÄR.

Jajjamän. Vi checkade in och de kom upp på rummet och sedan skulle vi gå och äta lite. Inte maken, han skulle utnyttja det faktum att det fanns stort badkar. Då var klockan typ halvfem, sedan sa tiden swish-swosh och helt plötligt var den tio över nio. Spa-avdelningen stänger 22.00 och det var en smula underligt att maken varken ringt mig eller faktiskt kommit ner och visat sin nybadade nuna för att påminna om spa:et. Men nä, när jag kom upp och sa förlåt för att tiden rusat iväg då var han fullt upptagen med att sticka offerkofta och titta på tv för jag hade läääähäääämnat honom hela kvällen.

Vi tar det igen. Jag var en trappa ner och båda hade mobiltelefon. Hans lidande var helt klart påhittat. Han hade både Pokémon och Candy Crush.

Han surade i fem sekunder och sedan bestämde vi oss för väldigt tidig frulle för att ta en behandling och så ligga lite på locket före utcheckning. Fint så. Maken somnade tidigt. Det gjorde inte jag, för det var ju en lantllolla som kom till byn och det fanns mängder av både Pokémons och Pokéstops. Jag hade dödsroligt under täcket till dess det var dags för bedårande gryning. Klockan 04.45.


Sa jag att vi hade planerat frukost klockanä åtta och larmet stod på 07.30?

Jag hörde inte den omgången. Jag hörde däremot den som ringde 08.05. Då spikades gårdagens frukostplan klockan nio istället, med Kicki och Tormod som firade 17 maj.


Det är förbaskat synd att vi struntar i vår nationaldag. Det är otroligt vackert med bunad. Nu har jag inte sett det på Skansen, men norrmännen GÖR ju verkligen något till och med när de bor här. I Oslo går vissa klasser till slottet och säger hej. Bland annat systersonens skola. Och de har såklart bunad. Nästa år har systerdottern kommit upp i ålder för att få gå till prinsarna och prinsessorna. Det är folkfest på riktigt.

Kicki och Tormod lämnade oss vid halvtolv och vi sträckte ut oss i en halvtimma. För att bestämma om vi skulle checka ut och gå till spa:et, men det blev inte så. Vi valde ett tåg och drog hem. Eller i alla fall hem till mamma där hundarna var.

Då kom straffet för att jag blivit “hög” av att vara smärtfri (det är bedövningsmedel i sprutorna, inte knark). Jag hade sovit för lite och vaknat med huvudvärk.

Det händer aldrig. Inte sedan jag började med botox. Så det var INTE migrän, sa jag. Hela vägen till Göteborg sussade jag sött på tåget. Sedan eskalerade huvudvärken som inte var migrän förrän klockan blev åtta hos mamma och jag sprang och spydde medan jag övervägde hagelbrakaren som ett rimligt alternativ. En migränmedicin hittade jag i väskan, den tog jag och jag och lade mig, fortfarande med hagenbraketankar. Halvtolv var jag okay. Då åt jag, lurade med Liten upp i mamma säng och sedan sov jag som en sten och vaknade med restmigrän. Inga konstigheter. Och då packade vi in vårt spartanska packande och lämnade ett 25-gradigt Göteborg. När vi kom hem var det mulet och jag somnade på soffan ackompanjerad av hällregn och svinkyla.

Ingen väderförändring imorse och pga orsaker var humöret långt ifrån muntert.

Till kvällningen kom sol ute, men inte i sinne så nu är det dags att sova.

Imorgon skall jag berätta för er om en av mina konstigare väskor.

Det är dock inte väskans fel att jag är lite dyster. Den är mest bara fascinerande. Och så skall vi äntligen dra försenade solglasögon, eller vad man nu vill ha dem till. Personligen har jag dem till alla väder.

Until tomorrow.

Trevlig helg och fridens liljor.


Postat 22:12 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Pest och kolera, Tävling Schmävling av
6 kommentarer

┣▇▇▇═─

27 kommentarer

Det är sprutdags och jag har varit tyst pga smärtskov eller VAD det nu heter.

Nu kanske ni är lyckligt lottade och har en man som förstår osynliga sjukdomar? Det har inte jag och vi har ägnat ganska mycket tid åt att GRÄLA om det. Hur något som inte syns kan göra ont, hur det kan göra mig trött, hur det kan göra mig långsam, hur vissa dagar kan vara jätteglada ändå och JÄTTEMYCKET mer.

Idag följer han med till smärtkliniken för att få en förklaring direkt ur pudelns kärna (ja, jag veeeet att det inte heter så). Vilket är helt fantastiskt för min del eftersom jag inte orkar förklara mer och då går vi tysta och oförstående på varsitt håll.

Ett litet steg för kvinnligheten, men ett jämlikt ljusår framåt för gammaldags manlighet. För kom inte och säg att ni är sådana där lyckligt lottade, då dör jag. 

Och maken visar med det att han inte är ett sådant här:


Som han, ibland välförtjänt och ibland oförtjänt blir kallad av sin ömma fru.

Men han har ju åtminstone viss självinsikt när han kommer in med en mask på huvudet (och skrämmer ihjäl hundarna).

Det här kommer bli ett spännande besök, kommer han förstå hur det här med smärta funkar efter besöket eller är han ett hopplöst fall?

Jag återkommer i ärendet. Jag återkommer även om glasögondragningen. För jag har aldrig ägt skönare glasögon än de blårosa. Dessutom kommer man undan med inget smink.

En bonus helt enkelt.


Postat 9:59 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
27 kommentarer

Vilken helg va?

30 kommentarer

22 grader i fredags och 24 grader i lördags. Från november till juli över en natt. Nu är det lite risigare, men vi hann njuta av helgen innan det blev kallt igen.

Nu skall jag berätta vad vi gjorde på Koster. Eller ja, vad själva ärendet dit ut var. Maken har en kompis som är silversmed i en liten sjöbod där ute. Han är svinduktig, men jag glömmer alltid av att jag kan be honom om hjälp med grejor.

I vilket fall som helst behövde jag förstora en ring och då drog vi dit. Vill ni se en del av Stefans grejor kan ni kolla på den här länken. Det är troligen inte så märkligt att jag hamnade i himmelriket när jag fick intensiv rundtur i verkstaden, tycker man att det är kul att designa smycken hade det såklart varit en dröm att klara av att göra dem med. Men det kan jag inte.

Efter ett par timmar, när jag hade gått runt med tusen frågor, visat alla mina skisser och verkligen fattat att det nästan inte finns några begränsningar när det gäller vad man kan göra var både Stefan och jag exalterade. Maken, inte lika mycket, men han tyckte åtminstone sällskapet var trevligt.

Besöket slutade med att Stefan ville låna mig ett tag som designer och bollplank, mot att jag får lära mig att vara silversmed. Win win win. Jag älskar ju att “bestämma själv” hur mina saker skall se ut, oavsett om det är smycken, glasögon eller vad som helst. DET vet vi ju redan.

Sen gick vi därifrån. Jag hoppsaskuttade av lycka.

Sedan träffade vi ju grannarna och åkte till Syd och åt med dem på skinande nyöppnad restaurang.


Den här skärgården är en idyll innan invasionen kommer. Så här års är det ljuvligt och något speciellt med ljuset.

I lördags åkte jag till stan utan jacka!!! Bara tisha, jeans och ballerinaskor. Förvåningens finger i häpnadens mun. I stan fick Jessica kapa mina naglar och lägga sådant där spegelpulver på dem, sånt som ser ut som hologram. Jag har inte lyckats ta ett bra foto på det än, men det kommer såklart. Hologram är min nya grej, det och rosa och om ni bara visste vad mycket coola sminkgrejor det finns med hologram. Ögonskugga till exempel. Och rouge.

Det var ju ungefär hundra år sedan jag gjorde min en timma långa sminkvideo (rodnar lite). Sedan dess har det hänt hur mycket som helst. Som att jag har fattat att man kan vara tyst när man målar så videon inte blir så lång.

Finns det något intresse av holograminspirerad sminkvideo som inte är en timma lång? I så fall gör jag gäääääärna det. Om ni bara visste så mycket skojiga saker jag har hittat på eBay sedan dess. Jag kan sminka mig olika varje dag i minst 30 år till.

Gårdagen var däremot särdeles inaktiv. Båda armarna trasslar och jag hade ont och när jag har ont blir jag trött och sur. Som en mycket god vän sa idag, tänk att jag gick med den här smärtan (fast värre) i så många år och hanterade det. Nu hanterar jag det inte, men hon lärde mig anledningen till det. Jag vill aldrig mer hantera det och jag accepterar att den är kronisk. Det var nog det svåraste, att någonstans hitta styrkan att acceptera att det är just kroniskt. Nu har jag rotat fram armbågsskydd och axelskydd (ortos heter det va?). Piller och sprutor resten av livet och när det trasslar till sig lite extra får mina skydd haka på igen. Allt som hjälper gör livet piffigare.

Extra konstigt att bloggen nästan är det enda stället jag pratar om det, även om jag har blivit bättre på att sluta låtsas. Det är svårt med en sjukdom som inte syns.

Men det finns de som har det värre. I detta nu ligger min 43-åriga kusin på operationsbordet där de skall ta bort hans hjärtsäck. Innan han blev dålig visste jag inte ens att hjärtsäckar fanns. En lång och svår operation, och för bara fyra veckor sedan fick han sitt andra barn. Det är tur att han har en fru som är helt fantastisk när det stormar runt dem. Han är som en bror för mig och just nu väntar jag bara. Och önskar att jag var där.

Det här blev ju en munter blogg. Mormor hade antagligen varit mindre dyster.


Så vi återgår till sminket. Det här har jag köpt. Jag tänker att rosefärgade tånaglar kan vara snyggt till sommaren?

Och så har jag köpt lite kläder på Plain Vanilla. Som matchar glajjorna. Jag skall bli bättre på att ta Dagens Outfitta.

Men vad tror vi om sminkvideo? Och hur många testade GlamGlow och vad tycker ni? Min hud (hy?) blir bara bättre och bättre. En babyröv är sträv i jämförelse med mitt ansikte.

Your wish is my command.


Postat 21:21 i Klimakteriekossan av
30 kommentarer