Lysande Vickan (jag har en plan)

Men nu skrev jag Vickan enbart för att det rimmade på Sickan, vi kan väl komma överens om att aldrig kalla mig det. Inte Vickan och inte Vicky/Vicki. Det är något stockholmskt påfund att ge alla smeknamn och det existerar väl inget annat ställe i landet med så många Leffe, Uffe, Kjelle, Sussi, Kattis, Kicki och glöm för Guds skull inte Fredde och Mickan.

Jag heter Victoria, har inte alltid varit överens med namnet då jag tyckte det var ett tungt och gammalt engelskt drottning-namn som barn och ungdom. Då ville jag heta nåt coolt som Malin eller Annelie. Typiska namn på coola tjejer som rökte menthol och hängde med grabbar i jeansjacka. En gammal, minst 200 år, spetsnäst engelsk drottning som rökte Blå Blend i rosa dunjacka känns synnerligen ocoolt. Trots det gjorde man inget smeknamn av mitt förnamn, det blev efternamnet istället. Ända tills jag blev ihop med en kille i klassen på gymnasiet och det blev svårt att i lite ömmare stunder viska efternamnet i örat på mig. Inte ett dugg romantiskt faktiskt. Så han slutade med efternamnet och alla hakade på. Det var besynnerligt. Numera tycker jag om mitt namn som det är och har gjort ganska länge. 

Först har jag en fråga, för den här starten på ett inlägg är ju verkligen typiskt mig och typiskt jobbig. Eller som en kamrat sa i telefon häromdagen; “du är ganska omständig” och jag håller bara med. Normala människor har en rak röd tråd, medan min är krullig med tusen stickspår. Min äldsta bästis är den enda som står ut med det utan att ens reagera, för hon är VÄRRE. Ni kan ju bara tänka er. 

Trots att jag är så medveten om det och trots att jag kämpar med det blir det bara ytterst lite bättre. Orden är många, tråden är trasslig, mycket vill ut samtidigt.

Hur kan man då läsa den här bloggen utan att vara utrustad med världens bästa tålamod? Ni som är mina bloggkompisar måste ju ha det, eller hur? Annars kan man ju inte läsa all text? 3423 ord om just inget alls? 

Kan vi prata om det så kan vi se om jag har förbättringspotential?

Nästa grej; jag vet ju vilka många av er är, men jag vet ju inte mer än namn och lite av det ni delar med er i kommentarerna. Ni som bloggar har jag bättre koll på än andra och när någon som har kommenterat länge försvinner ett tag blir jag orolig, men vet inte var jag skall leta. Ann-Christin till exempel, du har varit tyst jättelänge och det bekymrar mig. Jamen ni fattar och tror säkert att jag inte har koll, men tji fick ni för det har jag.

I vilket fall som helst fick det mig att börja fundera. Jag vill upplåta bloggen till gästinlägg, oavsett om ni redan bloggar eller inte. Det är såklart inget tvång (JO DET ÄR DET), men för de som vill. Och så tänkte jag att man kan göra det lite som ett sällskapsspel. Ni får en helt random rubrik och skall skriva på den. Vill ni ha foton, inte mig emot.

JAG skulle tycka att det var skitkul och jag antar att alla som hänger här skulle tycka det med.

Ridå om det visar sig att bara jag i hela världen tycker att det är roligt. Då får jag sitta här med skammens rosor på kinderna och solsken i blick.

Nu vill jag ha anmälningar. Och inget trams om att man inte kan skriva eller dylikt struntprat. Ni skall vara här, ni skall få en rubrik och det här kan bli hur bra som helst. Som sagt, jag har koll, det funkar alltså inte att inte kommentera och tro att man inte skall synas. 

Seså, det är bara att skriva upp sig. Helt ofrivilligt.

Med det sagt kan vi väl avsluta med en helt orelaterad bild som inte går att se för mycket av.


Somliga samlar på verktyg i sin NASA-renoverade ladugårdsverkstad, andra samlar på glasögon.

Och om jag får lov att säga det själv är min smak helt enkelt utsökt.


Posted in Bloggläsare, Klimakteriekossan by with 58 comments.

Comments

  • Enlisailivet says:

    Inser att jag inte slipper undan… så jag anmäler mig relativt frivilligt

  • MissK says:

    Oanmäler mig, då jag inte är någon skrivperson

    Därför jag inte bloggar, utan nöjer mig med att skriva korta lr långa on/off topic romaner som svar i blogginlägg 🙂

  • tigerlilja says:

    Hua då. Ja ja. Shoot, som den yngre generationen säger. Eller det gör dom förstås inte, vad vet jag.
    Och dina solglasögon är helt underbara. Jag börjar nästan ångra att jag köpte mina egna på fem minuter, det var ungefär så länge jag orkade prova.

    • Victoria says:

      Ingen aning om vad de säger längre. Dig hade jag såklart räknat med. Men jag fnissar lite åt att ni som faktiskt bloggar är mest … typ motstridiga. Ni är ju vana?

      Och jag har ju glömt fråga, med tanke på alla hemskheter, hur lång tid tog det innan du faktiskt fick dem? Jag gissar att de är väldigt användbara och inte tvärtom som MissK tyckte hennes var. Vilket var synd och en jäkla otur och ganska ovanligt dessutom. Fast de blårosa, oj oj, de är bäst. Ser tom mitt i natten. Hade jag inte haft oturen att inte kunna få progressiv slipning hade det verkligen varit ett par dygnet runt, med ett extra par för riktigt stark sol. Istället för tio par. Och du, fem minuter är bra. De här lade jag 30 sekunder på, max. Jag såg dem och sa “de blir det tack”. Att lägga för mycket tid är förvirrande.

      • MissK says:

        Helt oanvändbara var de väl inte, men när jag jobbar är det smidigare att slänga på de här mindre snyggare solbrillorna man kan ha utanpå de vanliga, speciellt på matrundan när jag ska ut o in i bilen x-antal ggr på kort stund , än att byta glasögon

        Är jag ledig så använder jag de ibland,

        Fast det jag ångrar mest är nog egentligen, att jag inte tog riktiga solbrillor med styrka än vanliga brillor som solglasögon

      • tigerlilja says:

        Jag var ju borta den veckan dom faktiskt kom, så jag åkte bort och hämtade dom först när maken och jag kommit hem, och sen hade han fortfarande inte fått svar från sin mamma och sen var resten historia s a s. Så glasögonen blev lite bisak, men jag har verkligen använt dom slipade solglasen sen.

  • Marie says:

    Glasögon skulle lätt kunna bli en fetisch här också, men plånboken säger nej än så länge.

    Angående gästinlägg med given rubrik. Kör för det, men ge mig inte en kort deadline, för jobb och jobb (jo, två olika) tar ibland upp all vaken tid.

    • Victoria says:

      Min plånbok säger “NASA-lada” och sedan öppnas den automatiskt och köper dem. 🙂 men jag håller med, skall man ändå se som en kratta kan man göra det roligare.

      Och KUL att du är med. Det hade förvånat om inte. 🙂

  • Gina says:

    Eftersom alla som kommenterar härinne verkar så himla goa, glada och snälla så kanske till och med jag vågar. Skriv upp mig, det får liksom bära eller brista :-). Vill dock varna att jag nog också är lite omständlig och tappar tråden emellanåt. Snälla ge mig bara något enkelt att skriva om, det händer lite för lite i mitt liv just nu. Fast åsikter har jag ju förstås om det mesta :-P. Som att det var väldigt granna solglasögon :-).

    • Victoria says:

      Klart du vågar. Och mer omständlig än jag kan du inte vara 🙂 Lovar lätt rubrik. Och tack för glasögonåsikten, den var riktigt bra.

  • Markattan says:

    Ok, eftersom du ju har koll.

    Markattan

  • I mitt huvud says:

    Först bara måste jag säga WOW 8m den bilden! Du är ju nästan onödigt snygg!
    Och jag gillar din idé! Jättekul att få läsa nåt av de andra som hänger här! Och jag gästbloggar och gärna. Det blir ju en utmaning när man inte får välja rubrik själv.
    Hur gick det förresten med skrivtävlingen ? Kan inte minnas att du utsett nån vinnare eller att man fått läsa bidragen.

  • Karin says:

    Varför man läser här?Jo,du med ditt ordbajseri är ren underhållning-behövs inte så mycket tålamod,och dina konversationer med väninnan måste vara timslånga eller?Sen är det bra stämmning och omtanken är stor,både mellan läsare och emot dig(tålamodet behövs bara när du inte uppdaterar på 2 v,och alla tror att någon har dött)Håller med dig helt ang glajjorna.Mer solglasögon till folket

  • Anette says:

    hm längesen jag bloggade men visst kan jag väl tota ihop nåt 🙂
    Risken är bara att det blir lååååångt för jag kan ju ordbajsa rätt bra jag också till mannens förtvivlan ibland, fast å andra sidan har han lärt sig rätt bra att hänga med i svängarna efter 16 år.

  • PJAK/Anna says:

    Varför inte. Kan alltid vara intressant om man kan svänga ihop något som du inte hade trott 😉

    I mitt nästa liv utan synfel ska jag ha ett par solglasögon för varje outfit, humör och tidpunkt 😉

  • Annika K says:

    Bloggar inte o kan inte skriva
    Så jag backar också.
    Överlåter det till dig o de andra som kan 🙂
    Tålamod? Är själv sån som spretar år olika håll när jag ska berätta nått så tålamod har jag 😉 Tycker du skriver väldigt bra så fortsätt som du gör

  • Humlan says:

    När jag läser här så hör jag dig prata, som att ta en lång, trevlig fika och sitta och snacka (hoppas det blir fler fikatillfällen förresten) om allt och ingenting. Du brukar ju i alla fall ha en röd tråd även om den kan ha lite förgreningar.
    Numera tar det lång tid för mig att knåpa ihop en kommentar, så jag vet inte hur lång tid det tar att knåpa ihop ett inlägg, men man kan ju skriva korta inlägg. 😉 Jag tycker inte att jag kan skriva längre, men visst kan jag försöka och så får ni väl ta ett allvarligt snack med mig sedan, om att aldrig börja blogga igen.
    Bilden är fin och brillorna hur snygga som helst. Själv provar jag mig igenom optikerns sortiment och väljer de som inte är för smala för min breda skalle, urvalet av modeller blir inte så stort då.

  • Åsa F says:

    Jag vann ju biobiljetter när du hade en tävling (tack Stora och Lilla skeden) så givetvis ställer jag upp och gästbloggar.

  • Hondjuret says:

    Tror att även jag ställer upp.. Om rubriken är lätt och man får ordbajsa sig lite! 😉
    Har btw taggat dig i ett foto på Instagram! Du BEHÖVER en vaktakatt till. Just sayin´ 🙂

  • Bibbi says:

    Funderar … kan skriva om det inte är de närmaste veckorna. Det kan bli en del att göra med inredning av ett nyrenoverat (snart färdigmålat) arbetsrum och ett delårsbokslut på jobbet samt försöka dra i väg ett par dar till sommarhuset och öppna upp det för säsongen.
    Men ge mig en rubrik så skickar jag över inlägget när jag lyckats få ihop något. Åsikter har man ju alltid om det mesta. 😉

  • Fot-petra med Nimbusen says:

    Jag gillar att läsa din blogg, men jag är dålig på att kommentera (var säkert flera år sen sist ☺️ <- jag som skäms alltså). Fortsätt ordbajsandet!!

  • Husfruen says:

    Aldrig i livet.

    • Victoria says:

      Men varför, du skulle ju kunna berätta om skitintressanta saker och ta bort stigman kring sprutvärlden? Det hade jag verkligen velat läsa. Om du inte vill skriva, kan du inte berätta så får jag vara spökskrivare?

      • Husfruen says:

        Ja prata ken jag, det vet du ;-
        Visst vi kan försöka, ännu en anledning att ses ;-*

        • Victoria says:

          Dåså. Det är en deal. Jag misstänker att det är många som skulle tycka att det är skitintressant att läsa om det. Du vet ju inte bara hur det är att bli sprutad, du vet ju hur allt runt omkring funkar. 🙂

  • Anna i Malmö says:

    Mitt liv är fullkomligt ointressant så nej,tack, men nej tack.
    Fullt upp med mina tre döttrar, en karl som är föräldraledig och jobb. Jobb som jag dessutom inte kan prata om pga tystnadsplikt (vård o omsorg). Matlagning och datorspelande.

    Så,där är mitt liv.
    Snabbt avklarat.

    Ja,lite bitter just nu eftersom lillan bestämde sig för att vakna innan jag tyckte det var ok.

    • Victoria says:

      Jag hör upplägget ända hit. Är det du som spelar? Wow?

      • Anna i Malmö says:

        WoW,diverse steam spel, World of Warships..vad jag nu må vara sugen på..träffade sambon över ett spel dessutom, så vi är supernördar 😛

        • Victoria says:

          Åh så kul, jag var ju totalnörd och har spelat enormt mycket onlinespel, bland annat det första mmorpg som kom som hade grafik och inte bara var textbaserat. Meridian 59. Det finns fortfarande kvar, om än småskaligt och numera open source. Då satt jag med piratserver för att modifiera spelet. Så jag har massor av kompisar som träffades genom det spelet och på den tiden, före WoW, tyckte ju de flesta “vuxna” att man var helt pantad när man sa det. Och jag var ju vuxen, var 24 när betan till M59 kom och innan det hade jag ju spelat mängder av spel. Nackdelen med att det fantastiskt roliga M59 kom ut var att vi fortfarande satt med 14.4 modem och telefonräkningar jag helst vill förtränga haha. WoW började jag spela, men när jag såg hur mitt ex förändrades med spelet vågade jag inte fortsätta. Vi hade separerat ändå, men sista sommaren vi var sambos hade vi fyra veckor semester tillsammans och han lämnade inte datorrummet en enda dag. Och vädret var underbart. Då började jag packa.

          Du har ju med andra en skitkul historia att berätta, att träffas på nätet är ju vanligt nu, men att träffas genom spel är ju bara vanligt i en ganska sluten krets av oss supernördar 😉

  • Skaunetösen says:

    Efter ett längre avbrott i läsandet av din blogg så har jag nu hittat tillbaka och läser för att du är rolig, ärlig, tokig osv. osv. Du förgyller min pensionärstillvaro.

  • Ann P says:

    Kul ide! Ser fram emot att läsa alla inlägg

  • Okej, jag kliver ur smygläsergarderoben och anmäler mig. Vad blir min rubrik? 🙂

  • Ankie says:

    Jag som knappt orkar uppdateta min status på fb. Jag är för lat och för dålig på att formulera mig så jag avstår.
    Det mest spännande som händer i mitt sjukskrivna liv är att posten kommer och hundarna vill ut.

    På tal om namn så heter jag Ann-Christin men har aldrig gillat det namnet.
    Jag kallas för Anki men gillar inte det heller så där jättemycket.

    Jag känner mig inte som en Anki, Ann-Christin.
    Men att byta namn är ju lite kränkande mot mina föräldrar. Nu har jag hetat det i snart 45 år och kan säkert stå ut i 45 till.

    • Marie says:

      Det vore ju ett jättespännande blogginlägg i sig, varför du inte gillar namnet, vad du skulle vilja heta istället och är du säker på att föräldrarna skulle bli sårade om du bytte? 🙂

      • Victoria says:

        Instämmer med Marie. Jag är helt övertygad om att alla har något intressant. Inte bara något utan massor av intressant. Man tycker bara inte det själv.

  • Christina Johansson says:

    Jamen såklart – säger jag med skräckblandad förtjusning! 🙂

  • Tanja says:

    Jag vill vara med! Bloggade förr (selmasgata. blogspot.com) och kan sakna det ibland.

    För övrigt hade vi en tjej i fadderklassen som redan som barn var helt outstanding snygg och beundrad. Hon heter Carolina och det var mitt drömnamn p.g.a. henne. Hon är btw gift med fotbollsspelaren Olof Mellberg sedan en hel del år, ett galet vackert par. Själv fick jag nöja mig med namnet Tanja som verkligen ingen annan hette. Har aldrig gillat det men har försonats med det som vuxen.

    • Victoria says:

      Klart du skall. Nu skall jag sortera rubriker. 🙂

      Carolina är ett fint namn, men då gillar jag Tanja cirka tusen gånger mer. Det är ju ett jättefint namn.

  • Sjuksköterskan says:

    Jag smyger runt i bloggvärlden. Kommenterar aldrig. Har sett ditt namn i flera år . Kommer nog bli stammis här

    • Victoria says:

      Du är hjärtligt välkommen, det är rätt så trevligt här 🙂 Jag är ytterst tacksam över kommentaren, det betyder mycket när det kommer från en smygare. Men jag hoppas att du känner dig som hemma och slutar smyga 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.