Hundarna åt upp min läxa 

Det vill säga dragningen av glasögonen och det skäms jag … errr … de över. Jättemycket skäms de, eftersom de vet att det hade varit trevligt med dylika glasögon när solen lyser. Men det berodde mer på att vädret gjorde ett hoppsaskutt från november till juli över natten i helgen och vi fick först 17° och dagen efter 20°. Jag hade till och med min jätteglada orange klänning med rosa flamingos på Valborg, så livat och glatt (och varmt) var det ute.


FAST det fiffigaste med den typen av glas är ju att de är lika behagliga, om inte mer så, när det är mulet ute. Innan jag faktiskt bestämde mig för just de här två paren läste jag ju allt som fanns att läsa om färgade glas och vad de olika färgerna gör. 

Ett litet hum hade jag ju innan, har man åkt skidor vet man ju vilken färg som är praktisk i vilket väder. Gula skidglasögon när det är mulet ute är ju en livräddare och enda chansen att se bulor i backen. De är kontrasthöjande. Vad jag däremot inte visste var att de var bra att spela golf i om vädret är sisådär. Jag köpte varsitt par till ömma modern och styvfadern, nu efter ett par veckors användande på golfbanan kan de bekräfta att det stämmer. Styvfar ser sina bollar som aldrig förr och de har varit sjukt bra på banan. Nytt tips till er som råkar spela golf. Snygga var de också och extra trevligt att det ser ut som solljus trots trist och mulet. Det sägs att styvfadern undviker att ta av sig dem och jag tänker att gula glasögon hela oktober och november borde dämpa hösttristess även om de inte botar säsongsbunden depression.

Men nu är det vardag igen och dags för hundarna att utföra sina sysslor. 

DÅ kom jag på at jag har glömt berätta något annat viktigt och fint. Jag har ju ett par ringar som Amanda – Namnsmycken har gjort. Två som jag aldrig tar av mig.


De som sitter ovanför knogen. Med hundnamnen inhamrade.

Och så min parabolring (som somliga kallar den).


Den har jag inte jämt, men ganska ofta, eftersom den har ett av mina bästa ordspråk skrivet i den.

Jag har gått och värkt på en till ring, men framför allt ett halsband ganska länge. Det hänger ett runt halsen på mig med alla djurnamn som hängt med i en evighet och det tycker jag är asjobbigt att ta av mig. Ibland måste jag, när jag vill ha på mig annat halsband, men det känns konstigt att inte ha alla djuren med mig.

Till slut satte jag mig ner och tänkte till och skissen blev så här.


Lite multi-purpose är tanken. Alla namn sitter fast med karbinhake så om jag behöver byta halsband är det bara att haka av och låta dem följa med i armband istället. Lädersnodd med glidknop för att kunna ha både som choker eller längre, beroende på vad som passar för dagen. Eftersom det här kommer bli mitt nya varje dag-halsband.

I helgen såg jag det på instagram.


Så jävla snyggt och perfekt enligt skiss. Det kan inte bli mycket bättre.

I mitt nästa liv skall jag bli trendsättare.

Det är för sent nu va?


Posted in Klimakteriekossan, Shopping by with 12 comments.

Comments

  • Tina Johansson says:

    Jättesnyggt! Amanda är verkligen bäst! 🙂

  • Marie says:

    Så snyggt!

  • Gina says:

    Wow, så fint att “bära med sig” alla sina vänner på det viset. Undrar lite, hur är det att ha ringar så pass långt fram på fingrarna, mot nagelhållet alltså? Är det inte risk att de trillar av?

    • Victoria says:

      Nejdå. Just de här ringarna är ställbara, så de kniper jag bara åt. Men jag har andra sådana ringar som inte går att klämma åt och de sitter de med, de får bara inte vara tunga. Sen har jag två ställbara i brons (har jag för mig att det är), en med min initial och en med makens. De är också dösnygga och får bo på andra handen ibland. Men vill man testa är Amandas absolut bäst, de är lätta, tillräckligt stora för text och går att klämma åt. Jag älskar ju ringar och tycker det är dödnyggt med “knogringar”.

  • PJAK/Anna says:

    Varför skulle vovvarna jobba när det äntligen blev bra väder??

  • Josefin says:

    Wow DU har måååånga talanger du!! Vilken grymt detaljerad och bra skiss, kreativ och genomtänkt järnet. Sen hokus pokus och smycket är greppbart och helt på riktigt. Imponerad!

    Klänningeackaren där är ju tokaläcker även den och finringen som ser ut som en parabol med favvoordspråket var ju också smashig järnet. Dock har jag typiskt nog lite svårt att lista ut vad detta ordspråk kan tänkas vara.. Du får JÄTTEjättegärna stilla denna min nyfikenhet om du ids..

    Är nämligen rejält under israckaren här på min kant efter en mardrömsdag igår men förhoppningsvis blir allt lite bättre snart..

    En ljuvlig dag önskar jag dig och dina djur

  • Josefin says:

    Högst opp på sidan här skriver du “En nagel i ögat” sen scrollar man ner en bit och hittar foto på dina väldigt vassa naglar… Hmm.. Sen har vi då nu inte hört av dej på ett par dagar och då slog tanken mig att du kanske sitter fast med den spetsiga nageln i nåns öga och inte förmår att komma loss..

    Eller är jag ute och cyklar nu på tunn is nu även fast ägande av cykel saknas

    Hoppas allt är som det ska, dvs bra!

    • Victoria says:

      Fniss. Förlåt. Och tack för alla fina ord du gett mig. Ibland blir det ett par dagar ofrivilliga pauser för att jag får ondare än jag riktigt kan hantera. Jag lider ju av kronisk smärta i en arm och den är bråkig, nu är även den andra bråkig för att jag har överbelastat den gissar jag. Men jag är snart back in business med massor av ord på bloggen. Jag försöker iaf hålla mig lite med i matchen på instagram. Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.