Huvudet under armen

Ser bokstavligt talat ut så här.


Varje morgon. Först lilla skeden under täcket tills det blir för varmt. Då blir det den här ställningen med kliande på kalkonlåren. Efter det här brukar det få ett abrupt slut, för när man ligger så här rinner snoret bakåt i näsan och det kittlas tydligen för det kommer alltid en nysning. Stor, som brukar ligga lite längre ner i sängen och sover, vaknar av nysningen och blir tvärförbannad pga störd skönhetssömn och flyger upp. Morrningarna eskalerar i ljud och ett mindre slagsmål påbörjas, vilket betyder att fridfullheten är över för sängliggarna och alla ger upp tanken på något slags fortsatt lugn. Då går alla upp och gör lite olika saker, någon äter frukost, en annan går och kissar, en tredje sätter på tv:n.

Vi mös tills du nös, som vi brukar säga i den här sängen.

Den fjärde sover på piedestalen och suckar djupt när tolv fötter dundrar ner för trappan för att gå åt olika håll.

Just idag har den femte snackat lite med byrackorna, det blåser alldeles för mycket ute för att kunna genomföra deras första plan. 

Men vi återkommer såklart. Vi återkommer alltid.


Posted in Hundarna, Klimakteriekossan by with 4 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.