Lantlollan som kom till stan

När man vanligtvis bor på ett torp i skogen ser man inte så många spännande saker. Har man tur sitter det en domherre och äter middag i ett träd. Det blir liksom inte roligare än så för en liten torparjycke och därmed skälls det inte särskilt mycket. Skall man skälla får man fantisera ihop att det smyger stora och farliga brunbjörnar runt huset. Det brukar alltså vara spöken man skäller på som lantis. För att det är kul.

Hos ömma mamman finns det grannar och här har han hittat det superduperperfekta stället att spana från. 


Mammans utställningsmöbel.

Även om det inte ser ett dugg bekvämt ut är det värsta bästa spanet. Man ser upp till grannens parkering och uteplats. Där bor även en liten krullig lagottoflicka som han blygt smyger över till ibland. 

Har man riktig tur ser man flickan. Eller en grannbil som kommer eller åker. Någon enstaka katt kan sprätta förbi. 

Det är så härligt att få skälla sådär barskt på riktigt och springa över hela rummet för att ställa sig med tassarna på fönsterbrädan så alla porslinsprydnadssaker yr omkring honom. Då är han lite malligt viktig som “löser” problemet.

När det däremot är problem på riktigt är katten antagligen en bättre tjuvvakt har vi noterat.

Ömma mamman var på teater i fredags och den lille är ju så väldigt kvällstrött. Efter klockan 22.00 väntar han vid trappan. Vid trappan på torpet för att gå upp och lägga sig och hos ömma mamman för att gå ner. 

Styvfadern veknade först och knatade till sängs vid halvtio, jag tittade klart på Let’s Dance och tog med halvdöd hund ner till sängen efter det. Lilla hunden stensomnade på mammas kudde och verkade inte ägna en tanke åt att mamman inte var där. Efter en halvtimma hörde jag mamma smyga in, tyst vred hon om nyckeln och tassade omkring ovanför huvudet på oss.

Sovande hunden snarkade vidare.

Sedan smög mamman ner för trappan.

Sovande hunden lyfte inte ens ett ögonbryn.

När hon till slut kom in i sovrummet vaknade han, skällde inget alls, viftade lite halvhjärtat på svansen och sa “hejsan svejsan är du hemma, det var väl trevligt, men nu sover vi igen va?”. Sedan kröp han ihop vid mina fötter och somnade om med en ljudlig och nöjd suck.

Jag är helt säker på att han inte är trasig, för alldeles nyss skällde han på ett spöke som ingen annan såg.

Visserligen är det oerhört roligt att dela på hundarna och se personligheten de får när de inte är Allan och Balkan tillsammans, men jag vet ju vilken hund jag skall ta med mig om jag behöver larmtjänst nattetid och det blir ju inte tröttmössan, den saken är klar.

Han är ju fullkomligt värdelös i skarpt läge.

Men söt. Och snällast i världen.


Posted in Uncategorized by with 6 comments.

Comments

  • tigerlilja says:

    Han är betagande! Våningen under oss bor det f ö en lagotto-pojke, eller snarare äldre herre numer, han är rätt söt också!

  • Karin says:

    Lite rart att du kallar den byhålan för stan…,Mina skäller på allt som rör sig,bra el dåligt,jag vet iaf en som blir skiträdd när dom rusar upp på natten ,stirrar ut genom fönstret och skäller som dårar.Tänkte också att det skulle vara lite otippat att du skulle vara golfspelare,känns ju inte jättestabilt med ditt humör,haha.Iaf har dagen gått i saneringens tecken,shit vilket jobb.Nu ett glas rosé!

  • Karin says:

    Ps,men jättegöllig,ev ser han lite trasig ut i den positionen,men så länge han låter är det nog ingen fara ❤️

  • pezze says:

    o vårt familje hund skäller för det minsta lilla ljud som pågår utanför vårt dörr, i trappuppgången; då man bor i lgh…
    va hundvakt åt mammas hund i ca 1 vecka, så man fått säga till många ggr te henne o hålla tyst..men lyssnar hon.. .NOPE!!!
    men tur hon e go o snäll…

  • PJAK/Anna says:

    Ingen ide att skälla på mormor förstår du väl? Han visste ju vem det var….

  • i min värld says:

    Fullt upp här ett tag, men vilken sötnöt som ligger där och ser helt lealös ut 🙂
    Sen ska man nog inte lita för mycket på deras oskyldiga sömn, jag hade en vovve som aldrig lyfte så mycket som ett öra eller ögonbryn när någon av oss kom hem men herrejävlar vilket liv det blev när en (oskyldig) främmande man klev in genom dörren utan att knacka, då sov vovven inte alls kan jag meddela. Det var snarare från död till full alert på 0,3 s.
    Hon t o m höll på att hugga halsen av husse när han klev in genom fönstret på ovanvåningen den dagen han lyckades låsa sig ute, iaf ända tills hon insåg att det var husse som var på väg in genom fönstret då skämdes hon en aning. Sen kan man ju förstå henne också vem sjutton kliver in genom fönstret på ovanvåningen? Klart att den människan ska ha skäll och huggtänder.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.