Terminator-Vic

Camilla/Bloggbevakning skrev ett kul inlägg igår som handlade om hur man bor, om man är lägenhetsmänniska eller hustypen. Skog eller stad. Och det var ungefär en av nästan hundra kommentarer som bodde eller ville bo som jag. Sedan var det en som ville bo med galler för fönstren, vallgrav och lite annat smått och gott på grund av eventuell zombieapokalyps. Vilken DRÖM! Det har jag ju inte ens tänkt på att man skulle kunna göra, det enda förberedande jag har fixat är ju min handväska. Den är redo för apokalyps.

Då slog det mig att jag helt glömt berätta om häromveckan när det nästan hände här och nu vet jag hur jag reagerar. Knivskarpt och lugnt såklart (kanske inte). Det här måste ni ju bara höra.

Först kan jag bara tala om att jag inte har fått en enda efterskottspresent. Ifall någon undrade alltså. Nu blir det istället swimmingpool i slänten nedanför huset och en sådan där Friggebod modell större som jag aldrig kommer ihåg vad den heter. Där skall jag ha gäster, inhysa min poolpojke eller helt enkelt ha som womancave. Perfa med pool i varm skog på sommaren kom jag på i förrgår och icke förhandlingsbart. Och såklart en fyrbening till, jag följer en miljard portiskonton på instagram och min kära uppfödare vet om det. Maken vet däremot inte om det, men jag visste inte om båtmotorn och garaget. Det enda problemet med många hundar är att få hundvakt om man vill åka på semester, det är jag medveten om, men om man gör torpet sjukt attraktivt kommer ju folk gärna komma hit och bo medan de passar hundarna. Bra plan?


Inte helt orelaterad bild på fånigt söt portugist. Dör sötdöden! Dessutom ser han precis ut som Liten fast med tvärtomstrumpor och världens gölligaste vita mustasch på ena sidan. Det kontot på instagram visar blandade portisar och jag vill ha allihop. Tack på förhand. Amen.

I alla fall. Jag är ju ingen lägenhetsperson. Det funkar inte för mig alls. Mina år i lägenhet ligger bakom mig och jag gillade det inte ens när jag var ung, vilket kanske mest berodde på att enda stället där det gick att få lägenhet var de områden i Göteborg där de numera skjuter varandra var och varannan dag.

Visst, jag hade kunnat bo på andra sidan älven. Där fanns det fler förorter att välja på. Men är man uppvuxen i Torslanda kan man inte hux flux lämna Hisingen och flytta till Frölunda. Eller Partille. Det blir ju helgalet. Och i Torslanda hade man inget val när det var dags att flytta, för där fanns inga hyresrätter. Bara bostadsrätter och feta villor som ingen nybakad student har råd med. Först bodde jag alldeles bredvid Lundby Nya Kyrka, medan jag gick på gymnasiet. Då var jag ganska obrydd när det gällde just boendesituationen, att ha lägenhet på gångavstånd från skolan som alla andra fick ta bussen till var rätt spexigt och jag var nog inte ensam en enda natt på tre år. Det var ju bara jag som bodde för mig själv, var inte lägenheten full av kompisar varierade jag tillvaron och matintaget genom att följa med någon hem. Något som gissningsvis räddade mig från skörbjugg. Man kan inte leva på cigaretter och chips.

Efter att ha hoppat mellan lite olika skitlägenheter under nästan tio år blev jag vuxen och när jag var vuxen var det dags för hund. Det hade jag lovat mig själv. Då var jag 23. Nästan medelålders faktiskt. Först en tibbebäbisflicka och ett halvår senare en till och då gick jag från att STARKT ogilla lägenhetsboende till att HATA det. Så jag köpte hus.

Nu låter det myyyyhyyyycket lättare än det var såklart. Det var skitsvårt att vara 24 och köpa hus och jag kämpade som en blådåre med ingen pengahjälp från någon förälder. Det fanns inget bosparande eller sådant som föräldrar pysslar med idag. Tanken slog mig inte ens, vilket förvånar mig idag. Hade jag bett om hjälp är jag helt hundra på att jag hade fått det och jag har ingen aning om varför jag inte bad om hjälp. Pappa hjälpte mig med bankkontakten, det var allt, annars hade jag inte fått låna hela summan. Men så jävla värt det. I huset gick det att andas och jag slutade vara rädd. Med facit i hand insåg jag att jag hade spenderat tio år med att vara både mörkrädd och att aldrig vågat sova själv. Alltså, jag sov ju själv, men ensamma nätter var jag livrädd. Lägenhetsgrannar är läskiga grejor. Eller så hade jag sjukt skumma fobier?

Skutt framåt i tiden. Ja, jag vet att jag skriver alldeles för många ord och att jag inte ens kommit till crazy-kvällen jag skulle berätta om. Stämning och bakgrund måste ju byggas upp först? Eller så måste jag gå en kurs i ordransonering?

Ni vet att jag trivdes i den lilla lägenheten på bottenvåningen. Sedan flyttade ju knäppskallarna ur sin stora lägenhet högst upp och vi renoverade den jättefint. Och jag hatade det för att det inte går att andas på tredje våningen och att hundarna inte är små tippetitapphundar som gillar att promenera i koppel på kullersten. Helt oplanerat blev det torpet, något jag aaaaaldrig hade gissat innan vi flyttade hit.

Om man bortser från att vi inte har någon inredning (än) är det ett ljuvligt ställe att bo på. Man behöver inte låsa och man glömmer av det ganska ofta. Det är flera kilometer till stora vägen, och den “stora” vägen går mellan Strömstad och Åmål. Hah. De enda två husen som finns i närheten ligger just vid den stora vägen. Här vet ni redan hur det ser ut, åkrar på en sida och skog på den andra. Och en lada som typ NASA har byggt.

Här kan jag andas, här är jag inte mörkrädd förutom den gången jag skulle ut och fotografera superblodmånen klockan tre på natten och jag hörde alla zombies helt plötsligt. De brukar vanligtvis vara ganska tysta. Här sover jag (oftast) på nätterna oavsett om jag är ensam eller inte.

Once in a blue moon irrar sig en bil in här enbart för att vända, eller knacka på dörren om det är Jehovas Vittnen (fortfarande svårt chockad), men det händer verkligen aldrig om det inte är svamptider. Vi bor tydligen på en guldgruva av svamp och bär, dessvärre lider jag av medfödd svampdyslexi och låter andra plocka. 

Minnet sviktar lite, men någon gång för en, två eller kanske tre veckor sedan när jag var ensam hemma och hade glömt tända både inomhus och utebelysningen pga extremt fokuserad på något. Då hörde både jag och hundarna en bil. Jag kollade ut genom fönstret och såg en vit skåpbil vända så gruset sprutade på gårdsplanen, för att sedan köra härifrån.

Inga konstigheter. Om det inte hade varit för att det var en vit skåpbil. Just vita skåpbilar är ju typiskt skumma, det har man vetat sedan man var liten. Och för att den stannade ett par hundra meter bort på grusvägen tillsammans med en större bil där de stod med lyktorna påslagna så jag kunde se dem mellan träden.

Egentligen inga konstigheter med det heller, om det inte hade varit för att de stod där varje gång jag tittade ut, och jag ägnade en halvtimma åt att kika på dem genom fönstret.

Då ringde jag maken för att fråga var ammunitionen till hagelbrakaren var och sedan hämtade jag bössan. Utan ammo. Planen sträckte sig inte längre än att om de kom tillbaka kunde jag springa ut i mysdress, Jan-Öyvind Swahn-brillor och vifta hysteriskt med bössan. Kanske göra någon cool mantelrörelse. Om det nu ens heter så på ett gevär. Ni vet sådär som de gör på film, drar något fram och tillbaka på geväret för att ladda om och så låter det liksom schklickt-schklickt?

Det skulle såklart räcka för att skrämma bort dem och jag hade bestämt att de var tjuvar som var ute och rekade platser att knycka på. Givetvis hade de sett att jag var ensam hemma och de stod still för att fixa i ordning alla sina tjyvarprylar som kofoter, motorsågar och bultsaxar.

När maken kom hem visade det sig vara grannbonden och hans skördetröska som han hade trasslat med att parkera på andra sidan träden.

Ibland är jag en utmärkt eremit.

Ibland borde jag flytta tillbaka till stan där jag har en lite större kännedom om olika fordon.

Eller inte. Eftersom jag vantrivs i lägenhet, även om jag tycker att nedre botten går bra. Däremot är jag ingen bra bondmora. Tydligen. Jag vill bo där hundar kan galoppera och där jag kan gå naken utan persienner. Även om jag i mångt och mycket är lik min ömma moder är hon min raka motsats när det kommer till boende. Lite motvilligt bor hon i hus, men drömmer om lägenhet.

Vad gör ni?


Ytterligare ett inte orelaterat foto som fick mig att tänka på det. Det dök upp på minneslinjen på Facebook tidigare för idag för si och så många år sedan var jag i Thailand på skjutbana.

Jag borde kanske fortsatt med det?


Posted in Klimakteriekossan by with 20 comments.

Comments

  • Karin says:

    Vi gör såhär;gillar att kunna släppa ut vovvarna i trädgården/gå naken,därför både hus&sommarhus.Men hälsade på kompisar idag som sålt sitt hus-inga djur,barn-och köpt ett fantastiskt”penthouse” i ett nybyggt hus,ibland längtar jag efter den känslan att bara drämma igen dörren och inte behöva oroa sig för vattenläcka/inbrott/trädgården mm mm,när vi reser bort.Men för oss kommer det nog alltid att vara hus-innan demensboendet-(men kanske inte mitt ute i skogen…)

  • Marie says:

    Längtar efter att göra mig av med stora-huset-med-den-stora-trädgården som jag har noll lust att jobba med. Men samtidigt älskar jag att öppna dörren, gå ut och känna gräset mellan tårna. Dessutom finns det inte en enda lägenhet jag skulle vilja flytta till i den här byn. Det byggs för lite!

    Jag var inte så långt ifrån dig idag. Tänkte på dig och torpet när jag gps:ade mig fram till Bullaren. 😉

  • Lena says:

    Jag bor i hus med ganska stor gård som egentligen borde vara MYCKET större för jag får bara plats med höns- och kaninfarm och egentligen skulle jag ju vilja ha får och ankor också… och så väldigt många fler höns och kaniner såklart. Och samtidigt vill jag absolut fortsätta bo på gångavstånd från affär, jobb, apoteket, hälsocentral och kiosk. Balansgång det där!

    • Victoria says:

      Ankor och kaniner såklart. Åhhh en liten ankdamm. I min fantasi vill jag ha allt, men du har rätt i att det är en balansgång. Däremot klarar jag mig utan gångavstånd till grejor, men det är ju lätt att säga så länge man är bilburen. Jag hade sagt något helt annat det året jag inte fick köra bil (pga synen, inte olagligheter).

      • Lena says:

        Jag är väl iofs ganska bilburen sas, oftast har jag tillgång till bil och skulle vi bo mer ute i skogen så skulle vi såklart ha två bilar. Jag föredrar ändå att ha gång- och cykelavstånd. Och ja… Ankor! Åh så roligt det vore!

  • Anette says:

    Oj! Jag har bott överallt, hus, lägenhet, radhus, parhus i stan, lantbruk, torp i skogen och lägenhet på vischan. Just nu är det parhus i stan men jag är ambivalent där för ibland vill jag bo på landet i torp som du gör där jag kan ha djur o lulla runt näck. Ibland vill jag ha en lägenhet o slippa bekymra mig om nåt, ibland funderar vi på att sälja rubb o stubb, köpa en större båt o bara dra precis som Laura Decker? gjorde. I grund o botten trivs jag nog bäst på landet men samtidigt tycker jag det är så jäkla smidigt att kunna cykla överallt o slippa att ha mer än en bil.
    Jag har ju lovat anpassa fyrbeningarna åt dig oavsett hur många de är jag behöver inte ens en pool för det. Tänk så bra en bondjänta med hundvana och stor djurvana med kossor,hästar,höns och getter OCH en instruktörsutbildning inom agility o lydnad 🙂

  • Anette says:

    Passa hundar för jösse namn inte anpassa dom!,,

  • Gina says:

    Älskar dina långa inlägg och tycker du borde skriva krönikor! Fasen vad cool du ser ut med skjutvapen. Jag bor i lägenhet men drömmer om att ta katterna och flytta ut på landet. Jag har inget i Stockholm att göra, passar inte in och jag har inget som håller mig kvar här längre. Har till och med kunnat tänka mig att flytta till Hofors efter att ha sett programmet “Samtidigt i Hofors” som går på SVT1. Om man sett det programmet kan man nog förstå hur less jag är ;-).

  • MissK says:

    Hade nog gärna bott i hus om jag haft en sambo som är bra på reparationer o sånt, fast jag är mer lägenhetsmänniska

    Hade jag bott ödsligt hade jag inte kunnat sova, i lägenhet har man grannar om man behöver hjälp 🙂

    PS….. klart du ska ha en lr 2 lr flera 4 fotingar till, den på bilden var ju bara sååååå söt

    Glöm inte dina alpackor och resten av ditt zoo 🙂

    Womancave låter alldeles perfekt 😉

  • Jompa says:

    Men hallå, jag får inte ihop det? Var du 13 när du flyttade till egen lägenhet eller?

    Bor i lgh och trivs just nu med det, men har ju vårt lilla hus som vi så småningom ska flytta till.

    Fö tycker jag självklart att du ska få pool, Attefallshus och valp!

    • Victoria says:

      Näe, jag var 15, eller hade fyllt 16. Det var sommarlovet mellan nian och första året på gymnasiet. Med andra ord inte exakt tio år, men 10-ish. Det kändes som 20 år ungefär.

      Och ja! Attefallshus. Att det skall vara så svårt att komma ihåg. Ett sånt skall jag ha. Har han hela ladan är det inte mer än rättvist.

  • Johanna says:

    Och så utmärkt då att du har Pinterest att samla idéer till pooler, attefallshus och womancaves på! Du kan ju även skapa en som heter önskelista och skicka länken varje dag i en månad före bemärkelsedag. Ibland hjälper det. Inbillar jag mig.

  • Shigura says:

    Jag är stadsråtta så det skriker om det, kan inte tänka mig att bo utan asfalt och gatlyktor. Ungarna går till skolan, jag går till jobbet och maken tar bilen när det är kallt. Vi bor i villa med liten trädgård så odlingssuget får sitt på sommaren. Alla nöjda. Tills jag ser Mandelmans på TV och inser att det är ju så jag vill bo! Maken sätter kvällskaffet i halsen och undrar om det brunnit i skallen på mig, det är ju en massas jobb bara, heeeeela tiden! Ja, men titta så gulliga lammungar, och kattungar, säger jag och håller på att få kaffet över mig för att vakna till. Du gillar ju inte ens katter! öh, nej just det… Vi blir nog kvar i stan , där alla trivs. Så odlar jag lite på baksidan.

  • Hondjuret says:

    Vad jag tycker om hus och skog vet du ju redan. Hehe. Hade offrat både höger och vänster arm för lägenhet i storstad.
    Av olika anledningar befinner jag mig just nu långt ut i näsinge. Och jo, man bör vara lite mörkrädd. Vi hörde nämligen lite konstiga ljud i fredagsnatt. X var ute och kollade och ser en bil nere på vägen med öppen huv. X ropar men får inget svar. Jaha, hen vill säkert inte ha hjälp tänker vi….och går in.
    På X tomt kan man parkera både på ovan och nedansidan huset. parkeringen på ovansidan ligger alldeles intill både köksfönster och ytterdörr. Där hade vi parkerat…

    Döm av vår förvåning när vi tar bilen dagen efter och den är tom för diesel. Dom jävlarna har alltså slangat en halv tank. Hur i hela helvete har man mage? När dom dessutom visste att vi var vakna!

    Så känn dig inte för trygg. Det sker saker även långt ute på landet. Just saying.

  • Bh-Helene says:

    Som du vet så bor jag i ett asfult tegelhus från 70-talet. Drömmen vore att köpa stället där min pålla står nu. Rejält med mark och löjligt nära till “byn”. Dock behövs renoveringar för flera miljoner av boningshuset. Men läget är “perfekt”. Förutom att det inte ligger på typ Mallis då. 😛

  • PJAK/Anna says:

    Hmmm jag vill bo på två håll! Jag vill dels bo på behagligt avstånd typ en halv mil från ganska ok service. Dvs jag vill kunna gå och handla om jag känner för det. Med plats för lite djur. Får gärna vara vilda så jag bara behöver titta på dem och inte sköta dem. Annars är det helt ok att ha ett stall som granne. Klia hästar och klappa på dem men behöver inte stiga upp 366 dagar om året…
    Å andra sidan vill jag ha en lägenhet mitt i smeten som jag kan bo i när jag vill gå på teater, bio, restaurang eller shoppa…..Där man absolut inte behöver en bil eller så.

    Jaja ska bara vinna drömvinsten först men sen så….

  • Tanja says:

    Är uppväxt i Värmland, i ett litet samhälle nära naturen och sjön. Sommarstuga mitt ute i skogen, och tillbringat mkt tid hos farföräldrar som hade bondgård. När jag var 16 flyttade jag till Örebro, och fick en chock, allt fanns! Biograf, cafeer…

    Sedan dess har jag älskat städer, bott i Oslo, Auckland och Edinburgh, samt några svenska städer. De senaste tio åren har jag bott utanför Göteborg i bla Kungälv och Ale. Numera bor vi i en liten söt trästad med kullerstensgator (skrivet inte ut exakt vilken men du kan ev gissa) och då i ett radhus på en gård mitt inne i centrum. Passar mig bra, fast eftersom vi har en stor hund hade det varit skönt att ha en gräsplätt, ibland vill man ju vara lite lat även som hundägare:) Drömmen är dock en lägenhet i Gbg city. Typ Linné eller vasa. Inte alls idealiskt med hund (speciellt som jag drömmer om en till, en likadan och vi har då en berner sennen). Men hey, drömma kan man ju:)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.