Hurra Hurra Hurra Hurra

Till en av mina bästa och finaste lurvskallar. Han som mamma hellre hänger med än att följa med mig till Stockholm och som snällt knatar omkring utan koppel med sin ena morfar på golfbanan i timmar varje dag. Killen som har charmat alla gamla golfgubbar med sin snällhet varje gång han bor hos mamma, men som bråkar med henne varje kväll trots att han får orimliga mängder högrev och köttbullar och prinskorvar och vaddetnuvarmer den här gången.

Han som har en svans med Duracellbatterier, är den bästa lilla skeden, men som då och då råkar pussas med öppen mun så man får en tandrad runt näsan. Lurvet som älskar att gå och lägga sig på kvällen lika mycket som han älskar att gå upp på morgonen. Oavsett om det är sovmorgon eller svinotta.

Lillkillen som hade minst fem olika namn under den första månaden efter flytten från kenneln för att inget passade och som var beräknad att födas ihop med sina åtta syskon på min födelsedag, men som pluppade ut fyra dagar för tidigt (ihop med syskonen såklart).

Det lilla lurviga miraklet från Skillingaryd fyllde FYRA år igår och jag tror minsann att han äntligen blivit vuxen. Kanske? I alla fall ibland. Större delen av sin vuxna tid åtminstone. Och det var ju värt att fira. Vi hade hundfest med mumsiga ben, blåbär (han äääälskar blåbär), en liten bit pannkaka och några maränger. Den här gången skippade vi dock ljusen. Han luktar fortfarande bränt på det mjuka näbbhåret efter att ha kört ner nosen i lite gammal eld när han “hjälpte” till att städa på golfbanan. En del brända barn skyr elden, ett fåtal lär sig aldrig. Svanshåret som han ihärdigt viftar i gasolvärmaren varje kall årstid blir sig aldrig likt förrän fram emot våren.

Nu när han nästan är vuxen funderar vi på att kanske bli terapihund. Eller kanske något enklare. Tanken med hund framför allt iäldrevården är klockren. Och om jag inte har hittat på det eller minns helt fel är portugisen Kompis den första utbildade terapihunden och man blir alldeles varm i själen när man ser glädjen hos de gamla när det ligger en vovve ihoprullad i deras säng medan de kliar bakom örat och berättar för Kompis om de hundar de haft och saknar. Googla “terapihunden kompis” så hittar ni honom på alla sociala medier som finns och han är söt som socker.

Men nu var det ju Litens fyraårsdag vi skulle fokusera på. Älskade skithund. Ni som inte gillar hundar får scrolla för nu kommer FOTOBOMB på hunden som hette Snobben, Lillis, Liten, Ludde Liten, Lillebror och slutligen Ludde. Det passade. Även om jag kallar honom Ludde Liten fortfarande men bara ibland. Och så heter han Ludwig med långt u när han gjort sattyg, trots att han absolut inte heter det. Mer sting i lite barskt namn?


























<3









Nyfiken i en strut får superlim på näsan.







Anders Timell. Självklart Anders Timell.

Finn två välkända hundar?




Typiskt exempel på puss med tandrad. I pannan.







Bäbisen. Fyra stora år. Och det var inte lätt att hitta foton utan snuttefiltar i munnen, men det fanns ett gäng trots allt.

Nu siktar vi på att fira min födelsedag på måndag.

Jag utgår ifrån att jag som vanligt kommer sitta besviken och snörvla för att makejävel fortfarande inte ens kan ge mig ett kort och en blomma. Eller bara gå upp före mig och säga grattis. 

Nä, han sejfar och säger grattis en minut över midnatt för att slippa gå upp i svinottan.

En födelsedag har han lyckats. Då blev jag så glad att jag lät honom gå på grabbfest på min födelsedag. Sen var jag inte glad längre. Det var då han låg som Papphammar i grannens häck fullkomligt övertygad om att han bodde där. I grannens häck alltså.

Jag förtjänar fanimig världens finaste present efter alla sugiga födelsedagar. Men det kommer inte hända. Kanske slår han på stort i år och köper ett kort.

Vi fokuserar på lurvet. Att tänka på den egna gör mig bara skogstokig.

Grattis Liten. Som jag älskar dig. Hade jag inte haft lurvskallarna hade jag blivit knäpp på riktigt.


Posted in Hundarna, Klimakteriekossan by with 23 comments.

Comments

  • Bokhandlerskan says:

    Åh, såna godingar du har!!! Visst kan man bli helt galen på fyrbeningarna, men de är såååå gosiga! 🙂

  • Anette says:

    Liten blir stor och fort går det, alldeles för fort ibland. Skogstokig blir man på dom när de hittar på fanstyg men sön är de ju så gosiga o vill skeda då förlåter man dom allt. Grattis till Ludde lite på hans dag! Må det regna godis och köttben över honom hela dagen!

    • Victoria says:

      Men kan det inte sluta gå så himla fort? Ludde är ju bäbis och lillebror, han kan ju inte hålla på och fylla fyra år? Men han tackar för grattiset med en tandradspuss. 😉

      • Anette says:

        Japp det är lika konstigt som att jag är fortfarande 25 men sonen har fyllt 23!?!? Vete fan hur det gick till för inte kan jag ha börjat bli gammal!?!?! “Vägrarlyssna på att kroppen kvider varje morgon o kväll och att allt förfall har börjat”

  • Anneli says:

    Jättesöt!

  • PJAK/Anna says:

    Alltså får han inte flytta hem till mig denna veckan heller. Ludde alltså. Tvåbenting har jag redan att bli skogstokig på….

  • Marie says:

    Våra älskade pälsbäbisar… Det går inte att vara arg på dem längre än 30 sekunder i taget. <3 <3

  • Gina says:

    Ett stort grattis i efterskott till lilla Ludde! Vilken fin kille du är och vad du hittar på! Ha det så bra och hälsa din hundkompis,kattkompis och matte o husse såklart!

  • tigerlilja says:

    Alltså – han är ju så fin, både klippt och lurvig, helt underbar!
    Och det där med djurs lugnande inflytande, det är sant, absolut. På ett ställe maken varit på har man en katt, som blev över när ägarinnan kilade vidare. En stillsam natt, när maken sov, så hade katten lagt sig i fåtöljen tidigare och när han sen sov lugnt, så hoppade den – mycket – tunga katten upp på hans mage, ett lite väl plötsligt uppvaknande för hans smak. Men annars så.

  • Enlisailivet says:

    Grattis Ludde!
    (Bilden på Ludde och Sintra ❤)

  • Humlan says:

    Grattis i efterskott lilla Ludde!
    Jag har lite svårt att se att det är samma hund som är långhårig, rund lurvetuss och lite kantig sammetshund, men jag tror dig.

    När jag ser bildbomben så kom jag ihåg när han tuggade sönder det mesta så fort ni gick hemifrån. Hur är det nu, kan ni lämna hemmet utan att spärra av med kompostgaller?

  • Markattan says:

    Grattis till er båda och jag hoppas att du får fantastiska presenter av den uppmärksamme… Maken!

    Markattan

    • Victoria says:

      Hahahahahahahaaaaa. Eller ja, tack för grattiset. Det var resten jag skrattade åt. Jag kommer få mer av jyckarna även om de bara tar med sig lite rullad jord mellan tårna.

  • Margareta says:

    Vilka härliga busungar du har jag blir avundsjuk

  • EpmO says:

    Min fina våffla…vad jag saknar henne…

  • Birgit says:

    Det var en riktigt bra inlägg 🙂 Mera hundbilder åt folket!
    Grattis i efterskott till Liten och Grattis på dagen till näpna dig!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.