God Jul, God Fortsättning och kan 2016 vara slut snart?

23 kommentarer

Om det inte är för mycket att be om skulle jag gärna ta ett bra 2017. Det behöver inte vara särskilt fantastiskt, bara … jamen ganska bra?

Japp. Det är lite bittert här. Veckan innan julafton fick jag reda på att mitt ex precis kvickt hade fått operera bort sin andra hjärntumör på tre år. Lång historia kort, han har den sämsta och elakaste sortens cancer i hjärnan som man kan ha. Hjärnsubstans som på något djävulusiskt vis omvandlas till tumörer av sig själv och det visste han redan när det hände första gången för tre år sedan. Den kommer komma tillbaka om och om igen. Då var hans son tre år och nu fyllde grabben sex år tre dagar efter att exet blev utskriven med häftklamrar över hela skallen. Men exet är vid gott mod. Som vanligt. Istället är det jag som gråter och är instabil och sedan börjar jag möblera om tre dagar före julafton pga orättvisa och ilska.

Nu kommer det låta extremt deppigt, men det har det såklart inte varit. Vi hade spikat en lugn jul, mamma och styvfar skulle som vanligt åka till mormor och äta och sedan komma hit lagom till efterrätten. Det blev inte så heller för mormor hamnade på sjukhus och blev kvar över julafton så ömma mamman och styvfadern kom direkt hit med julmaten. Lilla mormor.

Vi fyra och fyrbeningarna har promenerat och ätit och hängt på soffan den här julen och det blev dödsmysigt. Sedan blev det lite ledsamt igen igår när de åkte hem.

Näe, jag vill inte vara vuxen när det är jul. Jag vill inte tycka att det är okay att inte få någon julklapp av han som en gång var min nykära pojkvän och som numera inte ens köper en våg i julklapp. Den finaste och absolut mest genomtänkta julklappen fick jag av en vän som betyder otroligt mycket. Torpets sunkighet gör mig galen när ladan är lika toppmodern som Facebooks serverhallar.

Och idag skall ni få se det i all sin fulhet. För att jag har beställt bäddfåtöljer.

Minns ni att jag bestämde mig för brunt och turkos? Vad var oddsen att hitta två turkos bäddfåtöljer? Ni kommer förstå behovet när ni sett rundturen. Dessutom skall det omtvistade matbordet med stolar bli brasved (sparas i ladan), trots makens ihärdiga motstånd.

Vad fan skall vi med ett matsalsbord till när vi bor på fem kvadratmeter?

Stolarna muntrar upp mig lite.


De hade jag tänkt ställa med en läslampa och något slags sidobord när jag har kastat ut matsalsbordet. Jättebonus att folk slipper sova på soffan om man får besök i skogen. De är alltså inte bara skitsnygga, de fyller även en funktion och färgen gör mig glad.

Den lilla sängen på övervåningen skall bort och ersättas med garderober och sen skall allt tapetseras och målas. Men där tar det stopp. För där behöver jag hjälp. Men nu tänker jag inte vänta på den förbannade ladan mer. Om jag så skall ta hit både inredare, snickare och målare så skall det göras.

Jag är trött på att bo i en Bergmanfilm.

Och jag är trött på 2016.

Men jag hoppas att ni har haft en ljuvlig jul med allt vad det innebär. I Technicolor med mycket filter 😉

Nu kan den som vill titta på torpet.

// Gnällröv 2016


Postat 20:09 i Klimakteriekossan av
23 kommentarer

Jamen vi testar då

22 kommentarer

Inte för att jag riktigt vet hur det funkar eller hur det gick till att babbla oavbrutet i nästan 20 minuter. 

Och nej. Jag är inte full på slutet. Bara så vansinnigt torr i munnen efter att ha pratat utan att dricka. Nu har jag lärt mig den läxan. Inte nog med att det gjorde att knarret kom tillbaka, jag låter även som att jag har nallat på den icke existerande julspriten.


Vi börjar med enklaste sättet att lyssna på fyllkajan. Enklast för mig i alla fall.

PS: Jag vet att maken lovade vara med i radio och kanske tom tv i ett svagt ögonblick. Men då får ni skriva konkreta frågor till oss som vi kan bråka om. Och man får inte bli rädd om det kastas saker. Vi debatterar saker på ett ganska vilt sätt 😉 Serlöst dock. Konkreta frågor. Inget vagt som skall berättas om. Jag kan ju tydligen även prata med, men han måste bli varm i kläderna. Hit me så kör vi Ding Dong Julspecial. Det lovar jag. Haha.


Postat 23:36 i Klimakteriekossan, Ljud av
22 kommentarer

Vuxenpoäng när man är 46

inga kommentarer än

Får man det? Eller är man så gammal att det ter sig självklart?

Jag har förvandlats från “den som älskar julen mest av alla” till Grinchen. Det började förra året och i år tog jag det ytterligare ett steg när jag insåg att det aldrig mer kommer bli en normal jul för min del. Och med normal menar jag pappan, styvmodern och lillasystern med familj. Visst förstår jag väl att det är lättare att vara hemma när man har barn, än att samla ihop tusen julklappar när kvällen är slut och åka hem. Då är det bättre att redan vara hemma och välkomna resten av familjen.

Fram till förra julen tyckte ju pappan och styvmodern att det var bättre att de åkte upp på juldagen eftersom de inte riktigt klarade antalet människor runt sig. Då firade vi nästan som vanligt bortsett från att syrran med familj saknades.

Och så blev jag Grinchen förra året när ömma fadern upplyste två dagar före jul att de ville fira med barnbarn. Vilket gjorde oss väldigt ensamma på självaste julafton, ty det inte är en afton man brukar ha back up-planer. Sedan tyckte jag väl att det var lite ohyfsat att informera så sent och jag medger, det gjorde mig extra Grinchig. I år bestämde vi oss för att fira med ömma modern. Och dessutom ställde jag in alla vuxenjulklappar, kors i taket. Jag tycker att om man inte firar tillsammans så är jag inte särskilt intresserad av att byta påsar före och efter jul. Jag vill ha känslan av jul. Den där jag åtminstone fick ha fram till för sisådär fyra eller fem år sedan. Över det vet tacksamheten inga gränser, men nu struntar vi i det helt sonika. Att vi är välkomna är mest på pappret för hundarna sätter P för det.

Då firar jag med min familj, fyrbeningar och tvåbeningen och ömma mamman och styvfadern som älskar hundarna som om det vore tvåbeningar. 

Som bonus beställer jag julklappar till mig själv från lite här och var och det brukar jag inte göra. Kläder shoppas på Plain Vanilla och i övrigt handlas det inte vare sig ofta eller mycket. Men i år har jag tagit i så jag kommer spricka, när det gäller makens present till mig. Han har nog redan handlat sin kvot till sig själv.

Så det roligaste. Jag har nu köpt en användbar mick för att både kunna filma med och prata i. Den kom idag och den måste ju provas.

Jag tycker vi kör en Inför Julen med Häxan Surtant. Eller ja, jag kommer göra det i alla fall för att klura ut hur bra eller dåligt det fungerar. Känner man sig hugad kommer man antagligen kunna lyssna imorgon när jag har pillat klart.

Vem vet. Jag kanske talar om vad maken köper i julklapp åt mig?


Julehuset i Halden


Postat 16:29 i Klimakteriekossan av
inga kommentarer än

Häxan Surtant och ilandsproblemen

13 kommentarer

Världens bästa barnboksförfattare kommer jag bli, med titlar som den.

Låtom oss börja med det viktigaste. Nej, den här gången ligger jag inte i soffan och är paralyserad. Jag råkar bara ha varit lite sur över olika saker som tex att jag åkte på influensa när det var meningen att jag skulle åka till Stockholm. Sånt blir man lätt sur över.

För att krångla till det lite, som jag gärna gör, hade jag tagit liten hund under armen och åkt till mamma för att parkera bilen där. Och den lille skulle vara där, dels för att ömma mamman och styvfadern älskar sina lurviga barnbarn och dels för att det är käckt att dela på dem ibland. Alltför väl vet jag vad som händer när en hund promenerar över regnbågsbron efter 16 år tillsammans med sin syster. Den sorgen är inte vacker. Eller, på sätt och vis är den väl det. Även djur sörjer. Men lilla tjejen som blev kvar skrek så mycket i en vecka att hon blev hes och sedan kunde hon aldrig mer vara ensam hemma. Lilla lilla Flash. Ett och ett halvt år levde hon och i ett och ett halvt år var hon inte ens ensam när jag gick ut med soporna.

Nu vill inte jag tänka på ledsamma saker så vi kan väl säga att anledningen bara var att den lille skulle vara hos mormor. Mormor älskar honom (båda såklart) och de ÄLSKAR henne. För hon har leverpastej och andra coola grejor.

Positivt med att bli kvar hos öm moder medan man har någon slags influensa är att man blir tolv år igen. På gott och ont. Det kan nämligen hända att man blir tillsagd att lägga ifrån sig telefonen trots att man fyller 47 i januari. Fördelar överväger solklart nackdelar.

OCH apropå nackdelar (vilken övergång va?) fick jag någon inflammation i axeln. Frågar man mamma är det säker pga telefonen. Jag håller inte det för troligt. Det har blivit bättre, men inte helt bra tackar som frågar.

I fredags hade mamma tänkt slänga ut mig på gatan eftersom de skulle få vuxet besök och gå på Rondo, men jag var inte riktigt redo att åka hem helt enkelt. Efter en snabb rockad bland sängarna i rummen löste det sig och jag körde partygänget till stan.

En fredag tidig kväll runt Korsvägen påminde mig om allt som är bra med småstaden. Jag tog körkort bland annat i den jävla Korsvägen för *mumlar* 29 år sedan och det har blivit sämre? Infrastruktursbestämmare i GÖTEBORG! Ni suger. Som ni suger. Intet nytt under solen.

Bilen var i vilket fall som helst helknasig när jag körde dem till Rondo. Den ville inte gasa och typ växla. Det komplicerar vissa moment i centrala stan och då hjälper det inte med välvilliga gubbar i baksätet som berättar om vilka problem Volvo har (jamen ta din jävla 20 år gamla Subaru och gå och bada med dig …). Det kändes ungefär som förr i tiden när man hade skit i förgasaren. Något bränslevajsing eller strömkajko. De kom dit och jag kom tillbaka till ömma modern. Tyckte tom att den hade blivit lite bättre på vägen hem. Listade ut saker som att den var varmkörd och det var nog minsann det enda som behövdes. Kände mig som Roy och Roger där jag klurade.

Jag åkte inte hem dagen efter heller. På söndagen bar det av och i god tid ifall jag skulle hamna i vägrenen någonstans. På vägen hem pratade jag med maken i telefon och sa att jag tänkte åka till Volvo med den på måndagen så de kunde koppla in magisk utrustning i bilens dator för att hitta felet.

-Nämen serrö det behövs inte, sa maken, en sådan har jag.

VEM har snott min man och bytt ut honom mot någon som köper bulkpack med verktyg och billagargrejor till förbannelse? Han är INTE intresserad av bilar för hilvidde.

Jag kom hem, han kopplade in magisk grej och fick upp 5544345 felkoder som alla var relaterade till bränslet. Han tog bort felkoderna och startade om den och då FUNGERADE bilfan. Förlåt Pärlan. Man kan säga att jag hade kört omkring med bilen i felsäkert läge efter att den fick tuppjuck. Är det då för mycket begärt att den skall tala om för mig att jag gör det? Den talar ju om allt annat för mig?

Men jag kan viska lite tyst till er och ni som har fort- och felmän kommer relatera. Jag litar inte helt på den lagningen. Min plan är att smygåka till Volvo och be dem kolla. Frågan är ju bara vad jag skall be dem kolla?

-Jo bilen var kass i ett par dagar och maken har en sådan där felsökargrej som ni har och han rebootade och nu funkar den, men jag tror inte på det?

Det är ärligt, funkar ärligt?

Så, nu är jag hemma och inga magiska dansmöss hade städat under min bortavaro. Så himla tråkigt.

Efter en dag hemma, dvs igår frågade jag hur vi skulle göra med renoveringen eftersom jag är en smula trött på att bo i Fraggelberget. Det skulle visa sig att vi hade två helt olika problemlösningar. Om man skall tro maken skall vi fråga målaren vad vi skall ha för tapeter och det var sådant jag ville prata om. Jag vill ju fortfarande ha brunt och turkos. Han verkade tro att målaryrket är en slags diktatur.

Bortskämd jävel.

Jag hann alltså vara hemma i nästan en hel dag innan helvetet brakade löst. Det var nästan så jag längtade till Korsvägen en fredag eftermiddag.

Vad har ni gjort?

Förresten, det är ingen som har riktigt pålitliga diamantkänningar i Dubai och kanske skall åka dit? Det är hög tid för maken att kompensera med bra julklapp som motvikt till våg i julklapp och motionscykel i födelsedagspresent. Även om jag veeeeeerkligen skulle behöva det nu.

Jag (maken menade jag, han är så klart briefad om kommande storpresent) har läst ihjäl sig och det verkar som rätt personer i Dubai, då kan man tjäna en hacka. Fel person, då kan man lika gärna stanna på motorvägen en snöslaskig dag och göra business med vägpiraterna. Hjälp?


Postat 0:16 i Klimakteriekossan av
13 kommentarer

Dagens tips med en antagligen ganska trist teknisk förklaring eftersom tekniska förklaringar oftast är trista

19 kommentarer

Minns ni när jag har berättat ett par gånger tidigare om saker jag har fått i paket som har visat sig komma från crowd funding-sajten Kickstarter? Och så har ni frågat om man kan gå in och köpa och jag har sagt att det är för sent för att på sådana sajter (det finns ett par stora i USA, men just Kickstarter känns som om det var först och väldigt användarvänlig) måste man hoppa på tåget lååååångt innan själva grejen ens existerar.

Då har ni skällt på mig för att jag inte har tipsat och jag har fått lova att tipsa NÄR jag faktiskt hittar något som kan vara av intresse som jag själv hoppar på. Jag minns att ni skällde som mest på mig när jag fick min Sentri, som vi fortfarande använder JÄMT för att smygtitta på hundarna när de är ensamma hemma. Det här inlägget är ett om just Sentrin, men inte det där ni skällde på mig för att jag inte hade tipsat i tid. Däremot minns jag att just Sentrin var en sak som intresserade många, särskilt de som hade husdjur. Och som sagt, den står på hela tiden fortfarande, vi tycker fortfarande att det är lika kul att smygkika på jyckarna när vi inte är hemma även om inte det är den viktigaste funktionen. Det är helt enkelt ett väldigt billigt larm för allt möjligt.

Efter att ha fått bannor för att inte ha tipsat har jag skött mig och tipsat om de saker jag “fundar” på Kickstarter. Det har inte varit så mycket, men ett par saker vet jag att jag har tipsat om. Nu skall jag tipsa igen, eftersom alla som hänger här faktiskt känner till Behå-Helene. Hon har satt ihop ett fantastiskt projekt på Kickstarter. Inte bara fantastiskt för att vi som har chansen att hoppa på projektet och få bh och trosor till ett mycket lägre pris än vad det kommer kosta när det kommer ut på marknaden. Även imponerande fantastiskt eftersom filmen är så snygg och Helene är en jäkla naturbegåvning när det kommer till att prata framför kameran. Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen pga imponering och på kuppen har jag lärt mig saker om just bh:ar. Vi vet ju allihop att om jag skulle gjort en sådan film hade den blivit minst tre timmar lång och ganska dyster.

Även om vi svennebananer har blivit fantastiskt bra på nätshopping förstår vi inte riktigt det där med crowd funding och det vi inte förstår sysslar vi inte med. Än. Minns alla hur skeptiska vi var mot att lämna ut sitt kortnummer för att nätshoppa i början? Nästan inte va? Nu delar vi ut vårt kreditkortsnummer till alla som lyssnar och vill ha det i princip.

Jag kommer fortsätta använda ordet crowd funding för det finns ingen tillräckligt bra motsvarighet på svenska och Kickstarter har en väldigt enkel version av det. Ni vet min förkärlek för ordbajs så jag kommer KÄMPA med att förenkla det nu. Det är svårt. JAG har det svårt.

Kickstarter som företag har inget alls att göra med projekten i sig. Det är alltså inte de som säljer något. Däremot är det de som ser till att alla företag som behöver pengar genom att en crowd (vi) går in och fundar (köper eller fyndar hehe) sköter sig och uppfyller alla krav. Och oboy vilka krav de ställer. Man skulle kunna jämföra det med Tradera eller Blocket? De säljer ju inget, utan står som garant och mellanhand för att köp och sälj sköts regelrätt. Det är klart att det behövs någon slags kontrollerande instans. Däremot är det EN stor skillnad mellan Kickstarter och Tradera. Man köper inte en sak av en annan privatperson eller företag (Tradera) som man får i brevlådan en vecka senare, väldigt förenklat köper man något före det är producerat till ett väldigt mycket lägre pris. Det låter kanske konstigt, men det är det inte. Anledningen till att man gör så här är ju en win win för alla, företagen bakom projekten behöver en större summa pengar för att massproducera (det är den vanligaste sortens projekt på Kickstarter), vi som hakar på betalar en mindre summa för produkten, men före produktion så vi får vänta lite längre.

Något som är väldigt viktigt att veta är att man aldrig aldrig betalar för något som inte går i produktion.

Vi tar Hogengård som exempel, som är ett textboksexempel på ett riktigt bra projekt.

Kolla först lite på sidan med Helens projekt. Här är det projektet. Sen kan ni fortsätta läsa här i inlägget. För som vanligt suger jag väldigt mycket på att hålla nere antalet bokstäver, men jag har hållit inne med massvis med extrasaker. OJ vad jag har tagit bort saker för att inte vara så himla TJATIG. Mindre än så här går inte. Förlåt. Det bara är så.

(Prick nu slog det mig att jag faktiskt har glömt att tipsa om ett väldigt bra projekt där själva grejen har kommit. Den kommer jag aldrig våga tala om vad det var bara för det, men medan ni läser där och tittar på filmen skall jag ägna tiden ni lägger på Helenes Kickstartersida åt att skämmas oavbrutet.)

Visst är filmen snygg? Och bh:arna!

Den här är ju sjukt snygg. Med tanke på att jag enbart har Helene att tacka för att jag kan använda bh igen efter 15 år utan skall jag funda den (sjukt uselt ljug, jag skall funda för att jag vill ha den), men jag skall vara smartare än så. Nu får ni mina insidertips ihop med crowd funding-förklaringen. Jag har hängt på Kickstarter i närmare tio år, så jag har koll. Det här är urbra.

screen-shot-2016-12-02-at-17-27-57

Hur snygg???

Nu har ju Helene skrivit vad utpriset kommer vara om allt klaffar och det blir massproducering, men ni som använder bh och har lite större tuttar (eller snôter som det heter på göteborgska) vet ju redan vad det kostar om man vill ha en bra bh som faktiskt både håller in, upp och ihop eller vad de nu skall göra. Och att inget skall göra ont någonstans helst. Där utger jag mig inte för att veta, det har Helene järnkoll på. Jag vet hur man fundar-fyndar på Kickstarter och hur det fungerar där. Ni vet även vad som händer om man snålar och köper billigare grejor. DET vet jag med eftersom min mamma har köpt skit-bh:ar i hela sitt liv för att fynda (korkat) vilket alltid och utan undantag har slutat med att hon har köpt så många bh:ar pga rea och billigt att hon hade kunnat lägga de pengarna på två riktigt bra bh:ar och ändå ha en skrälldus med pengar över om hon inte hade varit så enveten med sitt skitshoppande av billiga saker med noll kvalitet.

Det vet min ömma moder med nu eftersom hon är kund hos Helene sedan något år tillbaka. Hon erkänner även att jag har haft rätt, det är bättre med kvalitet. HAH.

Tyst nu Victoria och håll dig till saken.

Jag vill ha Posh Emma på bilden för den är snygg och jag är dödstrist och äger bara enfärgat. Även om det är snygga enfärgade. HUR snygg under något spetssvart som kanske är lite genomskinlig, det är snyggt med bh – inte bara praktiskt?

Då kollar vi vad den kommer kosta efter massproduktion i webshoppen, för det står ju på projektsidan.

850 kronor. Inte konstigt. Extra mycket inte konstigt för alla som har svårt att hitta sina storlekar utan att bh:arna ser ut som något farmor hade när hon var i 70-årsåldern.

Jag gillar även Smooth Nadja. Alla gillar olika. Den kommer kosta 750 kronor.

Då skall vi leta efter hur man får mest för minst pengar. Såklart.

Om man snurrar runt lite på Kickstarter har nästan alla projekt en reward level (det man till slut betalar för att handla före produktion) som heter Early Bird. Det är alltid begränsat antal för att belöna de som är snabbast med att bli en del av projektet. Nu när ni har kollat lite på Helenes sida har ni ju sett alla reward levels till höger på sidan och eftersom projektet nyligen är utlagt såg jag att det fanns Early Bird kvar.

screen-shot-2016-12-02-at-18-49-56

Oh la la. 595 pengar för något som kommer kosta 850 spänn. Det där med “…or more” har inget med att bh:n helt plötsligt kommer ändra pris, det är pengar man kan lägga till för att få matchande trosa, det gör man manuellt när man har bestämt sig och signar upp på Kickstarter precis som man gör överallt på nätet. Det är alltså inte Helene man betalar till, Kickstarter har ansvaret från det att projektet presenteras till det är klart och allt är färdigt och skeppat till oss (sin crowd).

Nu vill man ju att projektet skall gå i lås för att det är Helene som ligger bakom, jag vet ju att det är många som handlar av henne och vill se det gå bra för henne. Men om vi låtsas som om det inte är Helene då? Nu när man har hittat något man verkligen vill ha till ett bra pris vill man se till att projektet går igenom ändå. För om det inte går igenom får man ju inte något man verkligen vill ha, även om man givetvis inte behöver betala något om det skulle hända. Skillnaden på om det är Helene eller inte i det här läget spelar egentligen ingen större roll (förlåt Helene om du hinner läsa det innan jag hinner säga förlåt i verkligheten för att jag skriver att du mer eller mindre är skit samma 😉 )

Då får man snoka vidare, för jag tyckte ju att Smooth Nadja var fin med. Bh är ju något kvinnor behöver. En del män med. Då kan man ju passa på när man ändå verkligen vill att projektet skall gå igenom. Just det, varför vill man det? Det här har ju med den där detaljen att det är crowd funding och inte en vanlig webshop. Helenes projektmål är 200.000 kronor och det skall vara i hamn senast den 21 december, når det inte upp till målet i tid händer ingenting. Vi får inga bh:ar och trosor till ett oslagbart pris, men vi betalar såklart inget heller. Och Helene får inget projekt. Fast jag vill ju ha min bh och kanske en till, till bästa priset. Vi kan alltså fortsätta ignorera att det är just Helene som står bakom projektet. (Förlåt igen.) Så här funkar det på alla projekt och man blir så ledsen och irriterad när vissa projekt inte når sitt mål, jag morrar lite mellan hopbitna käkar bara av att tänka på det.

Jamen okay, jag vill ju absolut och utan tvekan ha Posh Emma, jag är sugen på en bh till och jag vill göra ett klipp och jag vill att projektet skall gå igenom. Win win win. Det finns en level som då blir högintressant. Early Bird, två valfria modeller av bh.

screen-shot-2016-12-02-at-19-39-29

Kan inte bli mycket bättre än så. Eller billigare. Om man inte hinner med något Early Bird kostar Emma 680 kronor och Nadja 600 kronor. På den här leveln kostar båda 500 kronor styck. Utpriset kommer vara 850 kronor respektive 750 kronor. Det kommer kosta mig 1000 spänn istället för 1600 spänn och jag är kass på matte, men tillräckligt bra för att räkna ut att det är jättemånga procent och ungefär som att få en bh på köpet. Sådan tur har man sällan.

Nu kommer ytterligare ett tips då, för trosor eller inte och antal sådana, det vet jag inte än. Men jag vill ju inte missa Early Bird!!! Då är det bara att klicka i den leveln, bh:arna var det största valet (ej bokstavligt, röv dessvärre större än bröst deprimerande nog) och sedan kan man gå in och justera totalsumman fram till måldatum den 21:a december och jag har alltså all tid i världen (nästan) att bestämma mig för höga eller låga trosor och allt det där.

Hänger ni med? På både projektdelen och på insider tips-delen?

Det handlar både om att vara snabb och det handlar om att hitta rätt level för just dig. Det handlar om att du aldrig kan förlora pengar på det eftersom ingenting kostar ingenting. Men det handlar också om att det är skitirriterande att inte få två behåar signerade Helene Hogengård för 500 kronor styck om inte projektet går igenom. Det är då man a) klurar för att göra en bra affär och b) talar om för alla man känner att projektet existerar både för att vara vänlig mot medmänniskor som vill göra ett klipp och av högst själviska skäl.

De flesta av oss är kvinnor i en … viss ålder och jag är villig käka en bh om inte minst 95 % av oss känner minst en som handlar bh:ar precis lika dumt som min mamma har gjort i hela sitt liv. Eller som jag, som inte hade bh alls i 15 år för att det kändes som att inget funkade för att det skiljer nästan en hel kupstorlek mellan höger och vänster och dessutom kändes det som att jag hade ett rep runt bröstet. Bh hade jag bara på kalas. Och det skulle visa sig inte vara helt konstigt eftersom jag faktiskt var HELT säker på att min storlek var 75 B när den egentligen var 80 C.

Vill man absolut inte ha en underkläder, men ändå ge projektet en liten puff i rätt riktning kan man ta leveln med en tjusig blå tisha. Blått är flott, ett etablerat ordspråk. Eller bara lägga en liten symbolisk summa för att få ett tack från alla snôter.

Nu får ni ursäkta, men nu skall i alla fall jag early birda min level innan antalet tar slut och som vanligt ber jag om ursäkt även för ett lite överdrivet antal ord. I text har jag ständig racerbajs.

Undrar ni något står jag till Eder tjänst. En sak kan jag svara på direkt. Ja, Kickstarter är precis så kul som det ser ut att vara och man hittar saker man inte hade en aning om att man faktiskt verkligen behövde. Det är även lite tidskrävande eftersom man måste gå igenom det man är intresserad av med jämna mellanrum. Jag älskar det och jag älskar mina på riktigt praktiska saker.

Där köper man alltså inte tomtetoaletter.

PS: Ett sista tips. Kolla Helenes blogg också såklart. Hon har ju också skrivit om det, men man får anta att hon inte tänker funda-fynda Posh Emma 🙂


Postat 21:07 i Dagens Tips av
19 kommentarer