Hämta haklapp före läsning

För nu har det ju gått ännu längre tid. Slynglarna är två och en halv vecka och ögonen har varit öppna ett tag. De kan till och med bråka och inte bara sova och käka hela tiden.


Det här är förenat med livsfara. Men det är ju en så trevlig ras, den kan både simma och dyka väldigt djupt. Nästan alla kan det, utom de exemplar som hamnar hos oss. De går i med tårna.


Näe, det var taskigt. De började faktiskt simma mer förra sommaren. Men de är ju inte direkt några Ulrika Knape-jyckar. Liten låter dessutom väldigt roligt när han simmar, på utandning låter det som om han morrar väldigt tyst. Min gissning är att det är för att slippa vatten i näsan, men vem vet, han kanske simmar omkring och är skitirriterad?


De BRUKAR dock gilla att bada. Andra portisar alltså. Det bor ju ett gäng här i stan och ett par har två hanar precis som vi. Den äldsta är morbror till Stor och den yngre farbror till Liten. För att göra det extra praktiskt är ju Stor morbror till Liten. Ingen inavel såklart, liten ras och stora kullar.


Mamman är ju kullsyster med Liten. Det syns på strumpan va?

Men den här pojken har något visst.


Visst ser det ut som att han tittar på mig och berättar att han kanske inte är någon storsimmare och skulle vilja bo på ett torp?

Mitt hjärta slår dubbelslag.

Ja ja! Jag vet att han är tingad men de kanske glömmer av honom?


Posted in Hundarna, Klimakteriekossan, Obesvarad kärlek by with 8 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.