Jag rymde litegrand

Vilket betyder att jag skriver det här från en hotellsäng någonstans i Sverige. Det var längesedan jag mådde så här bra. Jag behövde ett miljöombyte, jag behövde vara ensam och jag behövde mat. 

Som bonus visade sig hotellet ha ett Spa, något jag inte hade en aning om, och där avslutade jag kvällen med 90 minuter helkroppsmassage. Snacka om beröring. Helt fantastiskt bra på det var hon också.

Nu blir det däremot lite problematiskt för jag vill inte lämna stället. Sängen är dödsskön, kuddarna är fluffiga och personalen tassar omkring med dämpade röster.

Jag insåg rätt kvickt när jag läste kommentarerna på förra inlägget att jag såklart inte är ensam om att må som jag gör, däremot verkar jag ensam om att få lite tvivelaktig hjälp. I vilket fall som helst blev jag så glad över ert pepp att det trillade en tår. Och jag mår som sagt mycket bättre även om jag inte mår helt bra. Jag är åtminstone inte paralyserad längre. Nu är jag bara lite folkskygg.

Jag tycker om er.


Posted in Uncategorized by with 21 comments.

Comments

  • I mitt huvud says:

    Nä, du är inte ensam, been there, done that…
    Men jag har fått bra hjälp och äter antidepp och kommer göra livet ut.
    Skönt att höra att det vänt och att du är på väg upp ur det svarta hålet!!!
    Stor kram

    • Victoria says:

      Ja det kommer jag med göra, och det är ju en räddning om man har en hjärna som slutar producera serotonin och vad det nu är mer så fort det börjar bli mörkt för tidigt. Blä. Men de här perioderna som kommer från ingenstans och som är helt paralyserande och obeskrivligt deprimerande och ångestframkallande är hemska. Tiden släpar sig fram och ingenting fungerar. Och så gör det mig väldigt arg och frustrerad att väldigt få tar det på allvar. Att det inte är en riktig sjukdom utan att man bara klassas som lite nervklen. Längre från sanningen går ju inte att komma. *arg

      • I mitt huvud says:

        Nej, visst är det en “riktig” sjukdom! Mer riktig än många andra! För att vissa ska fatta brukar jag säga att jag brutit själen. Som att bryta benet. Inget folk tycker att man ska försöka fixa själv.
        Ta hand om dig nu, gör det du orkar, kan och vill!!
        Kram

  • Bokhandlerskan says:

    Gott att höra att det blir bättre! Och det lät som ett fantastiskt ställe att bo på!
    Tror vi är ganska många som äter antidepp, eller – som det står på min tablettask “2 om dagen för humöret”!
    Ser fram emot att höra av dig igen! 🙂

    • Victoria says:

      Jamen ja! Vi är ju orimligt många som äter antidepp. Men så länge vi är en majoritet av kvinnor som gör det och färre män så kommer vi antagligen fortsätta slåss mot väderkvarnar. Det orkar man ju inte riktigt när man är under isen. Men så här dålig var det nog 15 år sen jag var. Ofta är det “hanterbart”. Ibland inte, och då finns väldigt lite hjälp att få. Jag kommer i alla fall aldrig mer söka akut i småstaden och bli hanterad av manlig stafettläkare vars råd till total sömnbrist, ångest och depp är att rycka upp sig. Herregud!

  • PJAK/Anna says:

    Härligt att det är på rätt väg!
    Nope de däringa svarta hålet har man allt varit i. Och det finns nötter inom vården. Eller vad sägs om denna kommentar när man är så trött på livet att ett litet hopp från ölandsbron hade känts rätt bra?

    “Och vad vill du att jag ska hjälpa dig med då?”

    Inte fasiken visste jag! Hade jag vetat vad som fick mig att må bra när jag mådde så dåligt så hade jag väl fixat själv. Nope har fortfarande inte kommit över det så här 20 år senare….

    • Victoria says:

      Så jävla vidrigt! Undrar hur många sådana piffiga läkare det finns egentligen som indirekt faktiskt tar livet av människor. Att säga så är ju i princip likställt med att ge sin patient en osäkrad hagelbrakare på recept. Fy fan. <3

      • PJAK/Anna says:

        Fast allvarligt talat så fick denne läkare mig att fundera på krigsdanser, regndanser och annat…. Satt och fantiserade om jag kanske skulle säga att det skulle få mig att må bra bara för det var så djävla dumt……

  • M says:

    Vad härligt att det känns bättre! Kombinationen spa och skön hotellsäng – kan ju inte vara annat än skönt! Folkskygghet är för övrigt en lisa för själen! Jag är en sådan person som behöver få vara ensam ibland. För allas bästa

    • Victoria says:

      Jaaaa! Att gömma sig på ett hotellrum där det fanns ett spa var en helt fantastisk medicin för själen. Who knew? Det var en slump att jag checkade in där, och det var möjligen första gången, men absolut inte sista. Massage, underbart bekväm säng och mat. Och alldeles knäpptyst. Inatt sov jag tio timmar och det minns jag inte när jag gjorde sist.

      Kanske kan köra det som koncept på hotell med låg beläggning under lågsäsong? Även om det inte funkar på alla så borde det ju funka på någon mer än mig. Jag rekommenderar det varmt.

  • Tigerhumlan says:

    Bara glad att höra att du börjar ta dig upp ur gropen. Den är synnerligen obekväm och inte alls bra för välbefinnandet i stort. Att du rymde tycker jag var stort! Hurra för dig! Unna dig mer beröring och mat innan du återvänder till pälsbollar och oförstående karl.

    Vi finns här, i olika stadier av nedsänkthet i vardera svart hål, när du kommer ut och orkar. Ta hand om dig!

    Stor kram!

    • Victoria says:

      Tack <3 Gropar suger. Idag mår jag nästan oförskämt bra även om jag inte hejar förrän jag vet att jag har lagt det bakom mig. Även om maken är lite dålig på att hantera situationen när jag mår katastrofdåligt så får man ändå ge honom att han är min ivrigaste påhejare när jag får en lösning/idé i huvudet. Man är tacksam för det lilla :)

  • MissK says:

    Skönt att det börjar arta sig även om det är en bit kvar innan du kommer upp ur hålet.

    Säga åt någon som mår dåligt att rycka upp sig, är ju inte direkt någon vill höra för hade man kunnat det så hade man väl gjort det självmant, för ingen lr de flesta vill inte må dåligt i själen

    Ta nu hand om dig med sånt som får dig att orka med dagen, sen om det är hotell med spa lr bara ligga på soffan och äta praliner hundkliande lr vad som helst som du känner hjälper dig just då och nu

  • Bibbi says:

    Underbart att det går uppåt. Låter som ett perfekt ställe att vara på just nu.
    Har du fått tag på någon vettig läkare än? Jag gillar inte alls att du ska behöva gå igenom det här utan ordentlig hjälp.
    Självklart är det en riktigt sjukdom och hade det varit män som drabbats i lika hög grad som kvinnor så hade det inte klassats som “lite nervklent”.
    Önskar att jag bodde närmare och kunde komma över och krama dig eller bara sitta tyst bredvid.
    Sköt om dig nu. <3

  • Humlan says:

    Det låter som du hittade ett bra sätt att klara tiden tills du (förhoppningsvis) får hjälp av en läkare. Bra ordination du gav dig själv!

  • Marie says:

    Det låter som en verklig lisa för själen, lugnt och fint hotell med spa. Skynda långsamt är mitt råd. Men en läkare som tar dig på allvar behövs också. Du kanske finner nån i stora staden nu när byhålan inte räcker till. <3

  • Annika K says:

    Skönt att det börjar vända.
    Och härligt att du hittat ett sätt liksom må lite bättre <3 Hotell,spa o hotellfrukost är toppen!

  • Så skönt att du hittade ett sätt att fylla på lite energier, även om det är försiktig optimism än så länge.

  • PetraH says:

    <3 puss o kram <3

  • MiaD says:

    Heja dig så smart. Blev så glad att du orkade dig ut på insta också. Kram!

  • Åsa Johansson says:

    Man måste falla, falla pladask för att kunna resa sig upp igen. Man måste nå botten innan man tar sig upp till ytan och kan andas igen. Jag föll, föll pladask och är på botten men på väg upp. Det tar tid,men snart kan jag andas igen och få ny luft. Har nått botten förut och jag vet,vet att allt blir bra.
    kramar i massor och du är inte ensam <3

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *