Världens värdelösaste värdinna

Ohejdat kom till torpet igår. Ihop med sin bästa kompis byrackan såklart. Och jag visade verkligen mina skills som värdinna och hundviskare.

Planen var att jag skulle kasta ut clownen och murbräckehunden för att låta dem bo i stan. Dante är ju en liten raring och två hundar mot en ensam är kaos. Två-hundarna teamar alltid på den ensamma hunden och trissar upp varandra. I teamet är det alltid någon som tar ansvaret för att “ta hand om” inkräktande ensam jycke och en som står bakom och bjäffar fram ledaren. Ungefär som ett jobb. Med en projektledare och en påläggskalv. Ni hajar. Tre hanar där två bor ihop. Det enda som är värre är tre tikar där två bor ihop till vardags.

För att få lugn och ro tog vi bort en hund och en människa ur ekvationen. Liten behöver dessutom lära sig att hantera sådana situationer på egen hand eftersom han är så ranglåg, så win win. Jag vet att Liten är ranglåg och att han har världens tystaste morr, men jag visste ju även att Dante är en fjantig snäller. Jag trodde att det var den jämnaste duon, så inte Dante skulle bli ledsen och mobbad när han kom till okänt pojkrevir och dessutom skulle träffa sin första katt och bli hej och du med.

HAHA säger jag bara. Pilutta mig.

Och så värdinneskapet på det.

Först råkade både jag, maken, hundar och katt somna på soffan. Verkligen stensomna. Alla fem. Och vi vaknade av Ohejdats telefonsamtal som sa att hon trodde att hon var framme. Finns inte en janne, svarade jag, du måste ha åkt fel, ingen av hundarna har skällt och de är jättesuperfantastiska vakthundar som inte låter någon ens köra in på grusvägen utan att de larmar i fönstren. Hon stod på sig och hävdade att hon stod utanför ett rött hus med blå skinnsoffor på gräsmattan.

Det var ju bara att förvånat ge sig, skaka av sig sömnruset och gå ut och kramas och sedan sjasa iväg husse och hussehunden till stan. Så himla skickligt gjort, han skulle redan vara i stan och jag skulle ha varit på Ica för att kunna mata både Ohejdat och Dante när de hade suttit i bilen hela dagen. Jag bjöd på juice och en påse gamla chips som jag hittade i skafferiet. MAD SKILLS.

Men hundarna var åtminstone obrydda och tyckte livet var superpoppigt. De lekte rally i trädgården och för första gången stötte Liten på motstånd. Det känns ju som att Dante och portugisterna är ungefär lika stora, men det blev vi varse om att de inte var när de stod sida vid sida.

img_2035

Och så stora fötter Dante har. Om man tänker att Dante har storlek 45, då har Stor och Liten storlek 37 och 38 ungefär. Kul för Dante, det sägs ju att stora fötter betyder stor … hjärna?

De lekte jage och Liten var inte snabbast för första gången i sitt lilla luddiga liv. Det enda han var bättre på var att svänga. Mindre svängradie helt enkelt och det var nog tur för honom. Sedan skulle vi filma rallyt och då var det så här kul att springa.

Trots mina icke-färdigheter som värdinna var det en supermysig kväll. Tyckte alla utom Liten (och nu fnissar jag medan jag skriver), för han blev generande tilltvålad av besökande vaffe. Den väldigt rara och försynta Dante-Fjante kom in i huset, tog Litens alla leksaker och ben och tuggade frenetiskt på allihop medan han lade dem i en hög runt sig och så morrade han högt och farligt när Liten andades i fel riktning. Liten spenderade kvällen med att sova på behörigt avstånd. Så orimligt underhållande.

Eller jo, Liten fick möjlligen ta sina leksaker när Dante hade paus för att sitta helt still utan att blinka och titta på katten medan hon tvättade sig. Jag lovar. Han rörde sig inte alls på säkert 20 minuter när han hade kattittarpaus och det hade han ungefär 80% av kvällen. Storögt och fascinerat satt han helt still och klättrade inte i kattställningen som vissa andra hundar.

Vi åt något som knappt kan klassas som mat efter akututryckning till Ica och så pratade vi mer och mellan varven sprang hundarna ute och hade jätteroligt och sedan somnade vi.

Men man kan ju inte ha varit här utan att ha sett havet och staden.

Innan det var dags att hoppa in i bilen och åka tradig väg hem igen tittade vi på havet idag.

img_2077

Det var jättevackert, precis som motiven på bilden.

Om man bortser från att jag är en värdelös värdinna så var det alldeles fantastiskt, men för kort besök. Åt helsike för kort besök. Det var så kort att jag inte ens startade Pokémonappen i stan, så mycket värdesatte jag det.

Det är stort.

Kom tillbaka?


Posted in Hundarna, Klimakteriekossan, Kompisar by with 17 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.