Vad GÖR man när man inte kan göra något?

Mini knatade ut till midsommar. Hon låg mer eller mindre i bakhåll när det var hundutsläpp på kvällen och sedan sprang hon ut genom dörren i deras kölvatten fast åt ett helt annat håll.

Detta var sent på torsdag, nästan natten till fredag, så midsommarafton alltså.

Hon har ju börjat göra så, liksom öva sig på att vara ute, problemen kommer ju när hon vill in igen. Den delen har hon inte greppat. Då får man ha koll på om hon är i krypgrunden eller i ladan och så får man gå dit med en öppnad burk Väldigt God Mat så hon kommer fram/ner/ut från var hon nu råkar ligga. Sedan tar man henne under armen, bär in henne och matar henne. Sedan tvättar hon sig och så sover hon i dagarna tre, lyckligt full av nya intryck.

Den här gången är det inte så. Det är något som inte stämmer och NU är det katastrof på riktigt. Hon är inte i krypgrunden och i ladan går inte att se varje vrå, MEN jag har varit ute i svinottan alla dagar sedan hon gick ut och försökt prata fram henne med god mat i handen. Så tidigt på morgonen att inte ens hussvalorna har vaknat och börjat flyga fram och tillbaka i ladan. Och det är knäpptyst överallt. Första morgonen vet jag att hon fortfarande är ointresserad av både mig och mat och då stannar hon där hon är för att allt är så himla spännande, ser man henne inte då är hon “borta”.

Nu har hon varit borta fyra nätter och jag har varken sett henne eller hört henne en enda gång. Maken har inte sett henne heller. Jag letar på morgonen, båda letar på dagen och sedan fortsätter han att leta under sitt kvällskift utomhus.

Först tänkte jag att jag behövde öva jag med. På att inte vara så överdrivet hönsig. Jag är den sortens mattemamma att jag reagerar om någon av fyrbeningarna så mycket som nyser i fel riktning. Oftast med läskigt rätt intuition dock. Men det här var en övning för mig med, eftersom Mini faktiskt gillar att gå ut även om hon inte vet hur man går hem.

Men nu är det verkligen jättefel. Det är fel att hon gick ut på kvällen (natten), det är fel att vi inte ser skymten av henne på något av “hennes” ställen och nu är det fel för hon borde vara jättehungrig och komma fram. Allt är fel och blev fel från början. Det där med att gå ut på natten har hon ju aldrig gjort innan och det betyder ju att allt är som mest spännande när skogens alla djur är ute och jagar. Bara tanken på en liten Mini som dansar runt och det räcker med ett extra fint grässtrå för att lyckan skall vara gjord samtidigt som alla hemska djur (vilka?) ligger i bakhåll.

Nä, det stämmer inte med natten och det stämmer inte att vi inte har sett henne på inspektionsrundorna. Sedan har hon ju utökat antalet “trygga platser” en gång redan och borde rimligtvis kunna göra det ytterligare en gång. Först var det ju bara krypgrunden och efter ett antal veckor och gömningar där upptäckte hon att ladan var en trevlig plats. Där har hon varit de senaste gångerna. Perfekt att ligga högt uppe på en flyttkartong och ha koll.  Såvitt jag vet har vi inga fler ställen att gömma sig.

Fördelen med torpet är att det inte finns vägar med bilar och grannar som kan råka stänga in henne någonstans. Nackdelen med torpet är att det inte finns några grannar man kan fråga och så finns det hemska djur i skogen.

I vilket fall som helst så är det status PANIK på den här mattemamman nu.

Igår eftermiddag hade jag satt som gräns. Igår eftermiddag var det fortfarande rimligt. Efter det skulle jag få lov att få panik om hon inte hade visat sin fina lilla svarta näsa.

Vatten och mat finns, men vad gör man nu då?

Det här med att inte VETA är ju det värsta som finns och hur många gånger kan man gå omkring i ladan och locka?

Nästa steg för min del är att flytta ut till ladan och sova på huggkubben bredvid flyttkartongerna.

För att inte prata om hur tomt det är här inne.

IMG_8608

Ursäkta, men nu skall jag gå ut i ladan igen.

Jag antar att jag inte behöver förklara känslan för någon, men hur letar man efter en katt som inte har gått kursen i hur man går hem och ber om att få komma in?


Posted in Katten, Klimakteriekossan by with 37 comments.

Comments

  • Gina says:

    Förstår dig totalt. Kanske ni kan sätta upp en åtelkamera på ett strategiskt ställe för att se ifall hon rör sig i området när ni inte är i närheten? Annars gör du allt rätt. Skymning är den bästa tiden att upptäcka katt. Tror att hon ligger och trycker i närheten men inte ger sig till känna. Jag håller tummarna att Mini har förstånd att gå hem.

    • Victoria says:

      Hon är ju så himla himla rädd för allt och alla utom typ hennes närmaste. Vilket gör det hemskt underligt att det är så spännande att gå ut, men ändå så läskigt. Läskigt spännande antagligen. Jo, vi kan sätta upp åtelkamera, men det knepiga är ju att vi nästan alltid är vakna (någon av oss, jag kör ju dagskift och maken nattskift och inatt grejade han i ladan till det nästan var morgon).

  • Annika K says:

    Hoppas hon snart kommer hem <3

  • Marie says:

    Lilla gumman, kom hem nu vill jag säga, som om hon kunde läsa här och hörsamma uppmaningen. Jag går i tusen bitar om jag inte träffar båda katterna minst en gång per dygn, och då har de ändå fri utevistelse.

    Jag skulle rekommendera ID-hund. Vet inte om det finns nån i dina trakter, men värt att googla på kanske?

    • Victoria says:

      Mmmm…det var ju det där med att katterna skall vara hemma och mysa VARJE morgon. Eller ja, numera katten i singular. Vad är ID-hund, har jag missat något?

      • Marie says:

        http://www.idhund.se/

        Finns en alldeles i närheten av dig, men han är visst sjukskriven. Kolla hemsidan, där finns fler också.

        GPS-halsband kanske vore nåt för lilla fröken, så att du kan pejla in henne och inte behöva oroa dig så.

  • Bh-Helene says:

    Dessa dumma dumma dumma kattskrällen! Jag har svårt att tro att hon är så långt bort. Hon är ändå flicka och ingen überdum kattkille som Otto… Och han kom ju hem efter enochenhalv vecka. Jag vill ha GPS som funkar, uppfinn!

  • Humlan says:

    Sova i ladan låter absolut som något jag skulle testa om hon inte kommer fram snart. Får ju magknip bara av att läsa detta.
    Håller tummarna!

  • MissK says:

    Tycker minsann Fröken Mini ska ge sig till känna nu, med något slags läte så ni kan hämta henne

    Håller tummar & Tår på att ni hittar henne snart, sen får du leta upp nån chip grejsimojs så så du kan se henne via nån app i mobilen

  • tigerlilja says:

    Fast sonens katt här försvann som protestreaktion mot lilla söta hunden – nu var hon visserligen mer van vid uteliv – men hon var borta ca två veckor. Nån granne hade sett hur hon åt av deras kattmat, men till slut (?) kom hon tillbaka förra veckan och svärdottern fick plocka 70 fästingar.
    Så ge inte upp hoppet. Och dotterns väldigt-mycket-innekatt hoppade osedd ur bilen en gång och hittades alldeles oskadd sittande under en gran en bra bit bort ett par dygn senare.

  • Anette says:

    Du har gjort helt rätt! Katter är roliga på det viset men jag förstår dig
    Det finns inget värre än när pälsbebisarna försvinner på egna äventyr eller blir sjuka. Har inte ni tillgång till kameror? Sätt upp dom och se om hon syns när inte ni syns s a s.

  • Karin says:

    Den känslan när dom försvinner…..Nu är det väl säkert bara så att hon fixade sig 7snygga kattpojkar under huvudkudden,så hon har säkert fullt upp (eller hur var det nu????)Hoppas innerligt att hon snart kommer hem!

  • PJAK/Anna says:

    Hon kommer hem med bebisar i magen. Vem har tid med matte när det finns pojkar??

  • Babsan says:

    Min nya katt försvann nyligen. Efter fem dygn hade vi gett upp hoppet. Då kom han granskande på eftermiddagen och såg ut som vanligt! Han fick förstås massor med god mat och sedan sov han i sin favoritfåtölj i två dar. Du ska se att din katt bara är ute på upptäcktsfärd ett tag.

  • Bibbi says:

    Men lilla kattan, vad håller hon på med? Skrämma livet ur matte (och husse förmodar jag).
    Jag hoppas verkligen att hon har vett att komma hem snarast.
    Det verkar ju som om hon håller på med frigörelse och att hennes naturliga nyfikenhet har hittat ut ur rädslan för allt främmande.
    Väntar på uppföljande rapport. Så länge får du pussa på de andra pälsbollarna från mig.

  • Ak says:

    Åh, det där är den värsta känslan :(( Mina har aldrig hållit sig bort mer än 2d men man går ju sönder. Har inga klockrena råd utom mat som luktar mycket. För blyga rek smarrig våtmat/tonfisk som får stå ute på lugn plats man kan hålla koll på utan att synas. För mammagrisar ut och leta, ropa, knacka i matburkar så mycket man orkar.
    Håller tummarna!

  • Liten says:

    Men lilla Mini, kom hem nu! Förstår din oro så väl Victoria, fyra dagar!! Själv är jag i upplösningstillstånd efter fyra minuter när unge herrn gett sig ut på osanktionerad jakt…

  • Victoria says:

    Vi har fortfarande inte sett röken av henne och jag blir galen av oro. Jag har letat överallt det går att leta och Stor markerat i ladan. Han kan leta efter henne på kommando, men han markerar samma ställe varje gång och hon är inte där. När jag hade utekatt var jag rädd för bilar och nu känns det som att det är rävar och andra läskiga djur är de farligaste hon kan träffa. Det är inte rimligt att hon inte kommer och hon går max 20 meter längs bäcken, eller till krypgrund eller lada men då lyssnar hon ju efter sin älskade mamma 🙁

  • Ina says:

    Hoppas hoppas hoppas hon vänder hemåt i detta nu och sitter utanför dörren i morgon bitti!!!! Kram

  • B-M says:

    Hoppas hon kommer hem snart!!

  • I mitt huvud says:

    Nä, fy vad läskigt!!! Hoppas verkligen att hon kommer hem snart! Eller…Nu!

  • Åsa F says:

    Förstår din känsla, hoppas Mini snart kommer tillrätta.

  • Marie says:

    Inga nyheter? :/

    • Victoria says:

      Ingenting 🙁 Skogen vid bäcken är genomletad och längre går hon absolut inte. Lada och krypgrund lika tyst som innan. Jag står inte ut. Och jag kan ju inte göra mer. Magen är i uppror och hjärnan försöket HOPPAS. Men det blir svårare och svårare och närmare och närmare till gråten.

  • Markattan says:

    Vår fina Ramses, en stor stark maine coon, försvann och vi var övertygade om att han dött. Han var en extrem vanekatt och avvek sällan från sina mönster. Efter sju dagar kom han hem med miljarder fästingar, törstig och helt slut. Vi tror att han fått en infektion efter ett räv bett som gjorde att han gick ut för att få vara ifred. Vi fick ha honom i nio år men hans hjärta la av i februari i år. Han somnade in utanför kattluckan och är mycket saknad.
    Jag hoppas så att din lilla fina katt kommer hem snart. Förstår hur du har det. <3

    Markattan

    • Victoria says:

      Katter är envisa och det är ett mirakel att de klarar allt sånt där mystiskt de går igenom på sina rymningar. Och de kommer ju oftast tillbaka, det brukar ju trots allt vara vägar och bilar som är farligast för dem.

      Visste ni om hjärtfelet? Jag får gråt i halsen av att läsa. Jag HATAR att man inte får ha sina pälsbäbisar livet ut. <3

      • Markattan says:

        Nej vi visste inte men det är tydligen inte ovanligt att maine coon – katter får hjärtinfarkt i den åldern. Vi är tacksamma för att han dog hemma, då vet vi. Vi såg också att han inte var skadad eller förgiftad. Han såg fridfull ut, som om han sov. Men vi saknar honom mycket och pratar ofta om honom. Nu är han begravd här på torpet som han älskade att vara på.

        Håller tummarna för att din kisse bara är ute på friarstråt.

        Markattan

  • Bibbi says:

    Några nyheter? Helst goda typ hon har dykt upp. <3

  • Åsa L says:

    Usch så tråkigt när djur bara försvinner! <3
    Hoppas hon dyker upp rätt vad är och på sätt också lär sig att gå hem!

  • Yvonne says:

    Jag hade nog blivit sinnessjuk av oro om jag vore dej. Jag kan inte sova om jag inte vet vart mina katter är och då är de innekatter med en inhägnad utegård, så de kan ju inte vandra i väg.
    Jag har inga goda råd tyvärr utom att lägga ut makrill vid er dörr då det luktar gott och starkt, hon borde ju vara hungrig vid det här laget.
    Det är ju trots allt många katter som vandrat iväg några dagar och kommer sen hem som om inget har hänt.
    Jag håller alla tummar för att hon bara sitter där och vill in vilken timme som helst!

    • Victoria says:

      Det är ungefär så jag känner nu, typ. Fem dagar låter inte mycket, men det är en evighet när vi inte ens sett svanstippen på henne sedan hon gick ut och vi brukar alltid veta var hon är. Det värsta av allt är att hon inte rört sin mumsmat som står i ladan. Det är alltid någon hemma nu, ifall hon skulle få för sig att dyka upp så att vi hör när hundarna ser henne i så fall, de är bra på att se sådant det mänskliga ögat missar. Men jodå, jag håller på att bli galen på riktigt.

  • Lovisa says:

    Men åh! 🙁 Hoppas att hon kommer tillbaka snart!

  • Sarah says:

    Kom igen nu Mini, nu kommer du hem!!

  • Carina says:

    Men lilla kissen då… Kom hem, pronto!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.