Nej, lilla Mini är inte hemma :(

Det är bäst jag börjar så. Då vet ni det jag vet och det är inte mer än så. Och jag är frustrerad, ledsen, arg, orolig på en och samma gång. Vet inte om det finns ett enda ord för den där samlingen av känslor man får när en pälsbäbis är borta.

Men jag måste skriva om tipset Marie lämnade i kommentarerna. Sök på ID-hund. Där står det både hur man gör om en katt eller hund försvinner och i vissa områden har de hundar som kan söka upp djur som gått vilse. Vi hade turen att ha en sådan sökhund precis nästgårds, på Koster, men oturen att hunden hade skadat tassen och behövde vila. 

Jag visste inte om ID-hund innan. Det är ju som ett Missing People fast för djur? 

Fan, jag kan bli så trött på att det inte finns vettig och centraliserad hjälp för djur och när någon kommer på något fantastiskt bra (som tex Djurambulansen) så skall det vara vara svårt och ofta falla på byråkrati.

Sedan, och nu kommer jag ryta ordentligt här, är det förbannat ansvarslöst och slarvigt att ha husdjur och inte ha försäkring på dem. Har man råd med ett djur så har man råd med försäkringen. Precis som man har råd att köpa mat och allt annat som behövs. Det här är min arga sida. Det är lätt att även bli arg på hela världen när man är ledsen. Men det här är åtminstone åsikter jag står för oavsett humör, men kanske skriver lite mildare om i vanliga fall.

Det är åt helvete för enkelt att bara skaffa sig ett djur, särskilt katt eftersom det finns ett överflöd av kissar pga idioter. Katter kostar därmed alldeles för ofta inget alls i inköp och då finns det alldeles för många som anser sig ha råd. För de skiter i att ta reda på vad man behöver göra för att katten skall ha det bra. Det är ju ändå “bara” en katt. Det har gett katten så låg status att folk i det närmaste blir CHOCKADE över att en katt kan kosta pengar. 

Efter det kommer blandrashundar. Grundprincipen är likadan. De är billiga i inköp.

Låga priser har lättare att locka till sig fel sorts köpare. Långt ifrån alla såklart, men en del. 

Jag förstår inte och kommer aldrig förstå varför det är skillnad på djur som kostar en halv förmögenhet i inköp och djur som kostar ingenting. För oavsett inköpspris behöver alla samma sak. Kärlek och omvårdnad. Det sistnämnda kostar pengar och brukar, för de snälla och logiska, komma automatiskt med det förstnämnda. 

Nästa chock för idiotiska djurägare brukar komma vid första veterinärbesöket. Som i princip alltid är akut för idiotiska mattemammor (och pappor). Det där med årliga hälsokontroller och vaccinationer, det vet man ju inte om. Det är svindyrt att gå till doktorn med ett husdjur eftersom djursjukvård inte är subventionerat på samma sätt som människosjukvård.

Tänk alla kvällar och nätter jag har suttit på Blå Stjärnans Djursjukhus för att något akut har hänt (det händer ju såklart alla, men jag åker hellre en gång i “onödan”) och nästan varje gång kommer minst en idiot med sitt djur som blivit bitet/brutit ett ben/fått akut sjukdom och det slutar med avlivning enbart för att det är det billigaste alternativet. Det har hänt att jag har hört folk fråga, som om de vore på en restaurang och tittar på menyn, “jamen vad är billigast att göra då?”. Då har det även hänt att jag får bita mig fast i soffan för att inte nita puckad person.

Så länge djur anses vara en tingest i lagens ögon och så länge djur, av fler anledningar än så, har låg status kommer inget att ändras.

Mini kostade ingenting när hon var åtta veckor och flyttade hem till oss. Men hon fick veterinärbesiktning, vaccinationer och efter ett par månader blev hon steriliserad. Hon hade inte betytt mer om hon hade kostat en miljon.

Och jag är arg och ledsen för att jag inte vet var hon är, när hon var så glad och lycklig över att ha börjat våga skutta utomhus efter så många frivilliga år inne blev hon mer och mer MODIG.

Magkänslan är inte bra nu. Även om fem dagar inte låter mycket med en kisse så är det jättemycket när vi inte sett så mycket som svanstippen på henne och hon har inte rört sin mat i ladan.

Vi måste hitta henne. På något sätt. Jag är inte främmande för några förslag. Och det är alltid någon hemma på torpet sedan ett par dagar tillbaka ifall hon skulle skymtas någonstans. Just nu är det maken. Jag är ändå helt värdelös och går bara där och gråter och snörvlar medan jag klappar på Minis saker och försöker få henne att tala om var hon är medelst telepati.

Istället är jag i stan. Johanna kom förbi (hur förbi det nu är att åka via Strömstad på väg från Skillingaryd till Stockholm) och lämnade avkomman Céline i min vård för ett tag framöver. Så länge torpet aldrig är obemannat och jag har en man som spenderar 90% av sin dag utomhus där Mini har dykt upp tidigare och han går åtminstone inte runt och fulgråter som jag. Män kan tydligen vara störtoroliga utan att gråta. Då är det bättre att han tar mitt skift med, jag får något annat att tänka på och när jag vill gråta en skvätt kan Céline klappa på mig.

Förut idag när de kom fikade vi på båten innan Johanna åkte vidare. Då kom den här killen och hälsade på och pussade på sin mamma. Herregud som Liten saknar Mini, de två var ju ett team. 

Ludde behövde också tänka på annat. Tydligen.


Jag längtar så mycket efter Mini att en del av mitt hjärta har gått sönder.


Posted in Idioter, Katten, Kompisar by with 29 comments.

Comments

  • Ninni says:

    Kan du inte låna en kattfälla från ett katthem? Om du sätter in lite mat i den så går hon kanske in i den när ni inte är där.
    Hoppas verkligen att hon kommer hem snart.

  • H says:

    Håller tummar och tår

  • Åsa L says:

    Hade en kastrerad hankatt och när han var i “sina bästa år” så kunde han försvinna några dagar. Fem dagar skulle ha känts som många dagar för oss trots att han var utekatt, så jag förstår er oro och ängslan. Kram

  • Marie says:

    Styrkekramar! Hon är förhoppningsbara ute på äventyr och har glömt vad klockan är och kommer hem när andan faller på, men det hjälper ju inte att tänka så när man går sönder av oro. Vovven på Koster hade inte lust att komma ut till er ändå, trots sjukläget? Det är ju nästan juli.

    Håller helt med dig i din ilska över hur folk behandlar sina djur. Särskilt katter, för med all buskavel där man kan köpa kattungar för 5 kr tassen så kommer deras status aldrig att stiga. Det som krävs är att tvinga alla att regga sina djur, då blir det en annan sak att ta ungar på dem bara för att man har en så vacker hona/hane. Då börjar det kosta och det är inte lika kul. Katter borde ha samma status som hundar. Det vore iaf ett första steg framåt.

    Min store kille är just en så buskavlad kiffe. Familjen hade två kullar och trugade mig att ta två “så att han får sällskap”. Han är en typisk ensamkatt som vill ha lugn och ro, men han är supercool när jag släpar hem diverse omplaceringskatter. Honor funkar. Tror inte en vuxen hane skulle tas emot på samma sätt. Han vakar över sitt revir som en hök.

    Tjejen är en av 30(!) katter som hittades på kajen i Strömstad för några år sedan, dumpade i burar och lådor. Några av dem i så dåligt skick att de fick avlivas. http://www.stromstadstidning.se/nyheter/str%C3%B6mstad/vanv%C3%A5rdade-katter-dumpades-p%C3%A5-kajen-1.2114967. Min bonusdotter hämtade hem henne, men hon bor hos mig sedan 1 år tillbaka.

    Hon är vacker som en dag, med lysande blå-gröna ögon och en glänsande päls som hon ägnar timmar åt att sköta varje dag och hon spinner som en traktor när hon kommer för att gosa.

  • Gina says:

    Som jag förstår din oro! Man ska aldrig ge upp hoppet när det kommer till katter. Jag VET att ni gjort allt men vill ändå tipsa lite. Fasen att jag bor så långt borta och har min jobbiga situation annars hade jag kommit och hjälpt er. Om ni hör skator någonstans, gå dit och titta. Det är ett rätt osvikligt sätt att lokalisera en katt. Titta uppåt träden, kanske hon klättrat upp och inte kommer på hur man gör när man ska ner. Kattfälla om det finns att ordna och som någon annan också tipsat om är bra. Micra kysckling (så det doftar), makrill i tomatsås är också bra och ställ ut.

    Det som du skriver om djur vet du att jag skriver under på. Hade ett uppdrag för en kattförening och var ansvarig för jourtelefonen. Vilka samtal jag fick, alltifrån om vi köper upp katter????!!!! Någon ville ha en speciell ras eller skulle köpa katt i julklapp. Jag var helt slut mentalt av att prata med folk som hade så låg syn på katter. Idag lånar jag ut kattfällor o håller koll på katter i mitt område samt kan scanna ev chipmärkning. Synen på djur måste förändras och lagen bli hårdare.

    Till sist, många kramar till dig och hoppas Mini kommer hem snart.

  • I mitt huvud says:

    Fy så hemskt!! Att inte veta vad som hänt är värst.
    Stor kram

  • MissK says:

    Fortsätter att hålla alla mina tummar & Tår på att ni snart får ett livstecken från henne

    Håller med ang djur, det är som alla de som skaffar “sommarkatt” och sen bara struntar i katten när sommaren är slut

    Skaffar man djur så får man se till att man gör allt för att de ska ha det bra

  • Humlan says:

    Jag håller alla tummar och tår för att Mini snart kommer hem till sin familj igen!

  • Annika K says:

    Kraaaaaam!

  • i min värld says:

    Jag hoppas att Mini kommer hem snart! Det är fruktansvärt att inte veta var de är.
    Sen instämmer jag till fullo med dig i att man inte försäkrar sina djur för att det är sura pengar att betala om det mot all förmodan inte skulle hända nåt. Lika idiotiska är de ägare som bara skiter i att åka till veterinären för att det är dyrt och de inte har nån försäkring?!? Hallå moment 22 där! De skulle tamigfan förbjudas att ha djur!
    Jag håller tummar o tår för att Mini dyker upp, har ni testat kamera? för att se om hon syns?
    Kram!

  • Cecilia says:

    Näe så ledsamt! Får ont i magen. Jag hoppas hon bara har kommit på tjusningen med att vara ute och jag har inga tips alls då jag inte har katt. Men det gör ont i hjärtat ändå för dessa små älsklingar är ju älsklingar hur man än gör. Nu ska jag hålla tummarna hela dagen för att hon kommer fram! Kram

  • Katja says:

    Åh, vad ledsamt! Jag vet precis hur du känner. Man är så orolig och ledsen och vill bara att den lilla ska spankulera in igen. Jag tänker på er ofta och hoppas att hon snart ledsnar och kommer hem. Kram!

  • Bh-Helene says:

    Lider med dig. Det gör ont i magen bara jag tänker på kissenosen. Och fan ta alla som ser katter som mindre värda.

  • B-M says:

    Näääe, fy vad jag lider med dig…
    Som nån skrev tidigare så kanske du kan låna en sån där “fälla” som katthemmen brukar använda.
    Man vill ju liksom GÖRA något och inte bara gå o oroa sig…
    Håller alla tummar för att hon dyker upp nu!

  • Jeanette says:

    Jag förstår dej precis…vår katt Ulf blir sur på oss när vi åker på semester trots att vi har världens bästa kattjakten, vår dotter.
    Första gången han tyckte att han behövde dra iväg så var han borta i tre veckor, tre veckor av ångest, oro och maktlöshet över att inte kunna göra något annat än att gå runt och leta och ropa. När han sedan behagade komma hem igen så kom han gående på gården som han aldrig varit borta! Sedan dess så har Ulf haft varierande långa semestrar varje sommar och vi kan inte göra något åt det, men varje år är jag lika orolig och lite arg på honom tills han kommer tillbaka. Jag hoppas verkligen att Mini också är på äventyr och kommer hem snart igen, jag och Ulf håller alla tummar och tår gör att hon snart ska komma spatserande hem på gården.

  • Lena says:

    Ett tips är, om man vill, är att bli volontär hos ett djurhem, t ex ett katthem. Vi behöver alltid folk som hjälper till, att ta hand om djuren, eller engagerar sig i aktiviteter osv. Om man rensar ut hemma är gammalt sänglinne och handdukar välkomna eftersom det går åt massor av trasor i våra städrutiner. En kattunge ska vara med sin mamma tills den är 12v, (många tänker att det är som hundar, 8v). Jag ber er alla också tänka på att att katter som inte används i avel ska kastreras, även en innekatt kan komma ut och ge upphov till en kull som sen får ett mycket tufft liv som hemlös. Vi är som tur är många som älskar katter 🙂 De förtjänar all vår kärlek, respekt och omsorg.

    • Victoria says:

      Instämmer med allt du säger. Nu brukar jag inte, vilket är typ mot alla regler på sociala media, tala om vad jag gör för goda saker. Som tex att jag inte har önskat mig något annat i julklapp de senaste åren förutom donationer till olika katthjälpsorganisationer och att jag även gör det själv. I sociala media brukar “man” ju skriva så fort man gjort något ädelt för det verkar inte som att det inte gills om man inte talar om det för omvärlden. Det enda jag kan säga är att jag hade varit jourhem åt både kissekatter och vovvar om det inte hade varit för att jag redan hade haft två vovvar som gör det svårt och i princip omöjligt. Då får man hjälpa till från annat håll. Jag gissar att du jobbar ideellt för något katthem eftersom kommentaren ser ut som den gör 🙂 Vill du skriva ett gästinlägg? Katter behöver hjälp. Det finns alldeles för många hemlösa och folk fortsätter bära sig åt som idioter.

  • Bokhandlerskan says:

    Men usch… Håller tummar och tår för att Mini-katten kommer på att det är dags att gå hem snart! <3

  • PJAK/Anna says:

    Jag tror fortfarande benhårt på att hon kommer tillbaka. Innan tisdag nästa vecka dock en aning osäker på dag…..

    Hmmmm, vad är då jag som lät papa skjuta min hund I stället för att ta den till vetten??

    (10 min till skogen och skottet blev mitt val istället för 1,5 timma till vetten för att få ett intyg till försäkringsbolaget för att få ut ca 25 papp vilket min vov var försäkrad till efter div meriter. Kanske ska förtydliga att hon hade kommit åt ett halvt paket råttgift som hon hade ätit upp….. )

    • Victoria says:

      Tror du det? På riktighet?
      Och du, det där är inte jämförbart. I det läget är det ju rätt. Det var ju det bästa ni kunde göra. Att dra till vet i det läget hade ju varit nästan djurplågeri. Det finns såklart undantag <3

  • Nina says:

    jag hoppas och ror att Mini kommer tillbaka snart det här klippet som jag hittade via Bloggbevakning kanske kan muntra upp dig lite grand https://www.youtube.com/watch?v=e71Vn_yO_LQ

  • Bibbi says:

    Men snälla Mini, kom hem nu. Jag gillar inte alls när djur bara springer i väg så där. Man kan ju hoppas att hennes instinkter leder henne rätt och hem igen.
    Och det här hur vissa behandlar och ser på djur i allmänhet och katter i synnerhet har fruktansvärt svårt att förstå.
    Bara för att en kattunge kanske är billig att köpa eller till och med gratis så är de en levande (otroligt söt och gosig) varelse som man ska ta hand om. Att skaffa ett djur är ett livslångt åtagande (djurets livslängd alltså) och man är skyldig att ge den all omvårdnad och kärlek som bara är möjligt.
    Rent ekonomiskt så är det väldigt intelligent att ta en försäkring på djuret. Olyckor och sjukdomar är ju inte helt ovanligt.

  • Victoria says:

    Typisk gråtdag efter att ha snubblat över filmer och bilder i hela telefonen. Min fina skyggis som älskade mig mest av allt. Just nu avskyr jag en person som inte finns i min närhet längre och som tack och lov inte är djurägare längre heller. Även om hon fortsätter ljuga om att hon visst fortfarande har sitt djur kvar. Antingen är man vuxen nog att ha ansvar och djur eller så får man stå för att man är sämst och ett jävla nöt som inte borde fått ett djur från början. Egoism.
    Och jag fortsätter fulgråta efter Mini. Idag var det exakt en vecka sedan jag pussade på henne senast.

  • Birgit says:

    Detta är ju fruktansvärt. Mitt hjärta gråter med er! Nu ska jag kalla på hjälp från ovan.

  • Ina says:

    Åh nej… Hoppas hon dyker upp snart!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.