Födelsedag och snällaste pälsbäbisarna

Idag fyller den minsta pälsbäbisen åtta år på riktigt. Hennes taskiga mamma har ju gått omkring och sagt att hon är åtta år i flera månader och det är ju lite tarvligt att öka på en dams ålder i onödan.

I present fick hon extra god frukost och sedan extra god lunch. Och så fick hon banka den snälla lilla hunden på huvudet så mycket hon ville. Det är inte så ofta hon får chansen att göra det eftersom den stora murbräckehunden och lilla långbenhunden oftast kommer som en enhet.

Mini fick helt enkelt Liten utan brorsa serverad på silverfat. Liten älskar Mini och Mini älskar egentligen Liten. Hon älskar att hon vågar banka på honom och att leka tittut med honom i en kartong.


Det är fortfarande en gåta att Mini inte bestämmer över både Stor och Liten med tanke på att hon är katt. Men är man rädd för allt i hela världen är man inte den sortens katt som sätter andra på plats.

Problemet med den typen av relation är att Liten tror att alla katter är lika snälla och uppför sig därmed lika dumsnällt mot alla djur, till och med luddiga fiskmåsbäbisar. Det gör inte Stor. Han uppför sig lika ohyfsat som hundar brukar göra. Han älskar dock Mini för att hon får extra god mat och han får slicka hennes tallrikar, men det där med att leka det skall man helst göra på hundars vis.

Liten anpassar sig till allt och alla.

Mini är jättenöjd över att ha fått banka på honom lite, annars hade hon såklart gått därifrån.

Och jag håller som vanligt inte käft på videon, men vi kan väl ha lite överseende med det?

Grattis älskade Mini.


Posted in Hundarna, Katten, Klimakteriekossan by with 23 comments.

Comments

  • I mitt huvud says:

    Grattis till sötaste lilla pälsbollen! !! Och det var ganska lätta små bankningar.

  • Lise-Lotte i bokhandeln says:

    Sötnosar! Grattis lilla misse! 🙂

  • Bh-Helene says:

    Så söt han är liten. Men kattfröken är ändå katt. 🙂 Och du tog på hennes tass!!!

  • eva says:

    men det var den gulligaste video jag sett på länge. har ochså både haft hund och katt. har haft alla djur utom ormar. tom klockgrodor;) dom förde ett jäkla liv på nätterna.

  • Bibbi says:

    Men då måste jag ju bara gratta den lilla, söta åttaåringen. Hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA!!! 😀

  • tigerlilja says:

    Så söt! Ja, båda två förstås, men är man dagens födelsedagsbarn så är man ju. Och jag minns min egen katt, som satt på armstödet på fåtöljen och lade sin minimala tass rakt i huvudet på hunden och så väste hon lite grann, hon var kanske tio veckor. Det gjorde relationen klar från början.

    • Victoria says:

      Haha. Jamen det brukar ju vara så enkelt med katter när det kommer hundvalpar. Men i det här fallet hade vi ju en katt till som inte var en skyggis när Stor flyttade in. Katten som har flyttat hemifrån. Han sa inte till, han la sig bara ner när han blev jagad och då var det inte kul att jaga mer. När han flyttade fattade aldrig Mini hur det var han hade löst det så det blev som det blev. Vi tog hem den utflyttade när Liten var liten för att göra samma magi, men Liten jagade aldrig. Han blev lite kär i henne istället.

      Pappa hade en gigantisk, verkligen gigantisk, briard. Mankhöjd som en ponny, när deras kisse flyttade in. Tio veckor gammal kattunge väste på briardhunden vars tass var större än hela kattungen och sen gick hunden därifrån med svansen mellan benen och kattungen snodde hundens korg. Som också var så stor att det hade fått plats hundra kattungar. Hunden gick långa omvägar runt korgen med den farliga lilla saken i.

      Här blev det som det blev och inte som det skulle 😉

      • tigerlilja says:

        Hos oss tyckte hunden hela situationen var pinsam, så hon bestämde sig för att ignorera katten i fortsättningen, men dom delade korg på natten, både var svarta och när man kom ut i köket stack det upp en katthuvud mitt i hunden, lite bisarrt, och hunden såg generad ut. Sen dog ju hunden först och katten sörjde påtagligt.

        • Victoria says:

          Det är onekligen lite pinsamt att bli tilltufsad av något litet som knappt låter. Och det var samma här. De älskade varandra, den gigantiske och den lille. Usch så sorgligt. Man kan älska på många sätt utan att det märks.

  • Annika K says:

    Grattis Mini 🙂

  • Lite sent men dock ett stort grattis! Philip hälsar massor och säger att nästa gång ska han se till att ta sig hela vägen upp på den där klättergrejen så att de kan mysa.

  • Marie says:

    Fina lilla Mini! Grattis från mig och mina pälsbäbisar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.