Nu får det vara slut så vi kan börja i realtid igen?

Vi åt och vi åt och vi åt från den japanska och lite svenska buffén. Lite oklart vad som var svenskt förutom kanske det fånigt goda grillade köttet som var så färskt att vi kunde titta på kockarna medan de stod och grillade.

Efter ett oräkneligt antal dumplings drabbades vi av matkoma. Verkligen sådan där “men hur skall vi ens kunna ta ett enda steg till rummet och komma ner på sängen, kan möjligen någon hämta tre rullstolar-koma”. Ända till vi kom på att vi inte hade ätit dessert. Någon form av blandade sockerkokade äpplebitar, lika stora sockerkaksbitar som serverades med cheesecakegrädde i små glas. Opraktiskt nog fick man såklart hämta hur många sådana där serveringsglas som helst.

Jag kan ha tagit två. Eller tre. Minnet blev lite suddigt efter maten. Vilket inte går att skylla på någon som helst alkoholaktig dryck, utan enbart på överintag av mat som ledde till temporära hjärnskador. Något som i allra högsta grad också satte sig på både sov-, tal- och minnescentra. Även etik- och moraldelen i hjärnan slutade funka. Trots matkoman blev jag jätterädd att jag skulle råka bli SUGEN igen, kanske mitt i natten, och då inte ha samma äppelkaksöverflöd på rummet.

Alltså. Klockan var 21.00 när vi var färdiga och med färdiga menar jag både klara och helt färdiga. Trots det tog jag med mig två serveringsglas med äpplekaka tillbaka till rummet.

Det var ju så dumt att jag nästan skulle haft vett på att skämmas om inte vettet också hade flytt sin kos.

Väl tillbaka på rummet var det bara att svida om från morgonrock till nattlinne (AHA – det är därför man äter i morgonrock, för att man inte skalll märka hur mycket man äter) och jag var så ofantligt stolt över mitt nyinköpta nattlinne. Mitt enda nattlinne om man vill vara petig.

bild

Högfärdigheten visste inga gränser. Stackars Céline fick ta tusen bilder på mig och mitt nattlinne innan hon själv fick lägga sig på sin säng. Dessutom var himlen fantastisk, men nu fokuserar vi på mig och mitt enda nattlinne. Prioriteringar!

Notera gärna att jag lydigt följer Plain Vanillas eget magtrick, men för att hålla all mat på någorlunda rätt ställe fick jag använda två händer. Och knappt det räckte.

Känslan av att vara 14 år på pyjamasparty var påtaglig, men dödsmysig.

IMG_0007

Johanna låg ju lite steget före mig och Céline pga fotosession och somnade därmed lite snabbare. Vi som faktiskt var lite vakna under partyt viskpratade en stund och sedan somnade vi gudfruktiga och mätta innan ens prologen var slut på noggrant utvald ljudbok från Storytel.

Frukosten serverades mellan 07.00 och 10.00 och efter en god natts sömn bytte vi nattlinnet mot morgonrocken (haja känslan att inte behöva ta på sig kläder för att käka frulle?) och släntrade iväg till frukostbuffén vid halvnio. Jag är en frukostmänniska. Jag vaknar alltid skithungrig oavsett tidpunkt. Man skulle kunna tro att maten från dagen före skulle ha dämpat hungern, men snarare tvärtom.

Hotellfrukost är oslagbart och jag måste nog säga att av alla hotell jag bott på så var den här oöverträfflig.

Den hade allt. Och mer därtill. Saker jag aldrig ens sett på en hotellfrukost någonsin samt precis allt det där man förväntar sig av en riktigt bra hotellfrukost. Magen hajade inte att den hade fått mat mindre än tolv timmar tidigare för jag åt som om det inte fanns en morgondag. Igen. Jag hade verkligen ingen aning om att jag älskade chiagröt till exempel. Grymt bra att veta. Men jag balanserade nyttigheten med ett par källarfranska och plättar med sylt och grädde.

Tillbaka till rummet vid 10.00. Vinka lite på utsikten igen.

IMG_9940-2

Lägga sig på varsin säng för att andas ytligt pga att magsäcken tog stor plats från lungorna, vila och läsa lite tills det var dags för ombyte till riktiga kläder och utcheckning. Jeans och högklackat kändes överskattat där och då.

Yasuragi får väldigt många guldstjärnor i min bok i alla fall. Både jag och maken gillar spa och vatten och åker gärna runt på lite olika. Före den här helgen var det helt klart Tylösand som var bäst, det är det inte längre och hit skall jag igen.

Tips om ni åker hit då; rottingkorgarna fyller en funktion. Ta med dem och ombyte. Det missade vi i manualen och det är ett gigantiskt ställe, inget man raskt och käckt kilar tillbaka och hämtar. Fortfarande lite oklart vad de matchande tygpåsarna fyller för funktion, men jag hävdar fortfarande att det är en perfekt telefon- och snuspåse. Mata fiskarna med fötterna. Glöm inte att lägga en bok i rottingkorgen och sätt er på takterassen och chilla. Vilken bok som helst utom kanske just Sarenbrandts mordbok om Yasuragi. Då blir det lite läbbigt kvällstid. Och åk när det är lågsäsong (ingen exakt koll, men har för mig att högsäsongen började första juni, när den slutar har jag ingen aning om) för då är barn under 16 år otillåtna. Om man nu inte vill åka med barn vilket i så fall är lämpligt att göra under just högsäsong. För egen del, som inte hade en aning om just det, var jag sjukligt tacksam över att slippa dela bad, restaurang och frukost med mindre barn. Särskilt med badhotellet i Fredrikshamn färskt i minnet. Jag hade blivit bat shit crazy och inte ett dugg avkopplad.

BÄSTA: Jag är nötallergiker vilket brukar vara ett skitstort problem överallt, antingen för att ingen riktigt vet eller för att det kanske eller kanske inte kan ligga gömt någonstans. Här var det solklart. Jag frågade både under matbuffén och frukostbuffén och de serverade helt enkelt inget med nötter någonstans. Hur vanligt är det då? Glutenfritt var även det en självklarhet och det fanns en stor laktosfri avdelning. En del spa är sådär läbbigt nyttiga att de bara serverar grön juice och rawfood, men här fanns både nyttigt och onyttigt. Alkohol, chips och grädde blandat med frukt och nyttigheter misstänkt förklädda till godisbollar. Fast på olika ställen.
Sedan motionerade man antagligen av sig alla extrakilon i gångarna mellan rummen och restaurangerna?

SÄMSTA: Är det ens möjligt att åka hit med lite knackiga leder eller om man är rullstolsburen? Ingen aning.

Äh. Hela tipset är faktiskt enkelt. Åk hit om ni gillar spa. Bara gör det. Skulle man råka tycka att det är dyrt gör en jämförelse med vad det faktiskt kostar på vanligt sunkigt hotell i Stockholm där möjligen frukost ingår. Här ingår allt. Middag, frukost, badavdelningen, frukt- och juicebuffé i badet. Jag har inte räknat själv, men jag misstänker att vanligt hotell inte vinner prisjaktstävlingen.

Det var sjukt bra. Viktigast var väl dock att födelsedagsbarnet som är sämst på att koppla av tyckte det var bra och det tyckte hon.

Vi var ju till och med så avslappnade att vi inte vaknade till riktigt förrän på måndag morgon.

Skall jag vara helt ärlig är jag inte helt säker på om jag är riktigt vaken än?

Grattis Johanna. Igen. Och tack till både dig och Céline för en alldeles alldeles magisk helg.

Klänning får vi ha på oss en annan gång.

(Och jag borde banne mig vara sponsrad av Yasuragi, men det är jag inte. Livet är orättvist ibland.)


Posted in Klimakteriekossan, Kompisar, Semester, Sömn by with 12 comments.

Comments

  • Annika K says:

    Ååååh så härligt det låter.
    Allt från småbabbel när man är så där sömmentrött.
    Till att vara fiskmat till att äta gott 😀

  • Humlan says:

    Jag har då inte hört någon som har varit missnöjd efter en vistelse där, men du har gett mig den utförligaste beskrivningen. Tackar för det!
    Själv ska jag göra allvar av min knä-träning och försöka bli av med lite av all den där vikten som knäna ska klara av att sänka ner och lyfta upp, så kanske jag också kan åka dit och ta mig ner och upp från golvkuddarna och madrasserna. (Men jag undrar om jag inte måste ta en sväng ut i köket och se om jag inte hittar något gott, jag blev sugen efter din beskrivning …)

    Snyggt nattlinne!

    • Victoria says:

      Men det är ju för att jag är en ordbajsare. En normal bloggare hade skrivit ett kort och lättsamt inlägg om hela upplevelsen. Jag har vissa svårigheter med det 🙂

  • Tinna says:

    Det bästa måste ju vara närheten till Haverdalsstrand! Mitt svenska paradis! ☀️

  • Majabella says:

    Gillar stället. Vi firade Halvans femtionde födelsedag där. Mitt i november, gillade kontrasten mellan det varma vattnet i utomhuspoolerna och den snöiga omgivningen och den stillsamma lågsäsongen. Vi åts inte av fiskar, utan jag hade bokat behandlingar som massage och shiatsu. Och jag tror inte de serverade buffé då, vi åt iallafall en traditionell japansk middag med sashimi och tempura. Definitivt ett ställe värt att återvända till.

  • Bibbi says:

    Tack för rapporten. Jag berättade för maken vad du skrev (okej, inte allt men det positiva om yasuragin) och han var på. Han var där med jobbet för några år sedan och hans upplevelse var inte riktigt detsamma som din. Både han och jag tror det kan vara trevligare att vara där med mig en helg. 😀
    Har du vaknat till än?

    • Victoria says:

      Åk dit med bara honom. Under lågsäsong. Gissar att det är stor skillnad att vara där med jobbet. Låter inte kul alls.
      Inte helt vaken än 😉

  • Jenny says:

    Var där i senhöstas och längtar tillbaka! Så himla underbart att bara såsa runt i morgonrock vi fick “utbildning” hur man skulle knyta rocken och om korgen och hur man tvagade sig och annat… (och lilla påsen var till för nyckelkort och annat smått och gott och skulle ligga i fickan ena ärmen) Måste ju säga att jag hade liite svårt att ta “utbildningen” på allvar

    • Victoria says:

      Men HALLÅ. Fanns det en ficka på ärmen? Det har jag fortfarande inte noterat trots att jag har fortsatt använda den. Kunde du inte sagt det liiiiite tidigare 🙂 Uppenbarligen var utbildningen rätt viktig. Eller så är jag stentrög som missar allt. Fickor, rottingkorgar och vad det nu var mer.

      Gick du på Klangresan? Den var jag orimligt sugen på för att det lät så himla roligt att hitta inre ro medan någon slog i tibetanska skålar. Fniss. MEN som jag håller med dig, jag vill också tillbaka. Hasta pronto.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.