Hon vann. Typ?

Fast jag vann lite jag med?

Efter 36 timmar utan mat var hon hungrig på riktigt. Jag kan relatera helt. Eftersom jag klarade 24 timmar fasta precis som kattskrället gjorde, men 36 timmar var för mycket.

Jag gjorde en tallrik med det hon älskar mest i världen och så knatade jag glatt ner i källaren.

Det vore en överdrift att säga att hon SPRANG mot tallriken, för det gjorde hon inte. Det var inga hoppsaskutt som det var i skogen häromdagen, mer försiktigt smidiga kattsteg. Sedan började hon äta och hon var vrålhungrig. Då tog jag henne i famnen för att bära in henne och så blev hon SUR och klöste mig.

IMG_9796

Kattan lirar oschysst på riktigt.

Men hon kom in, lite motvilligt, och fick äta upp sin mat. Vila lite på mammas mjuka mage medan hon kurrade det finaste hon kunde.

Nu vill hon ut igen. Och jag säger som Katja, hon går och yljamar och driver mig till vansinne. Hur kan detta vidriga ljud finnas i en så liten och rar katt? Det låter som … en katt som jamar som vanligt men liksom försöker spy samtidigt som de jamar?

Nu skall vi ha långa och många diskussioner om hennes eventuella utegångsförbud.

Sedan skall jag visa vilka magiska glasögon jag hittade igår.


Posted in Katten, Klimakteriekossan by with 10 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.