En fundering apropå roadrage och sådant där

Min käft är ofta lite för stor för mitt eget bästa, även om käften var ännu större och tålamodet sämre när jag var yngre så är det ändå inte något jag är stolt över. När jag blir arg är det inte min djurbäbisgullegull-röst jag pratar med för när jag blir arg har jag inga spärrar alls. Därtill är jag inte särskilt konflikträdd, men däremot har jag rätt okay konsekvenstänkande.

När jag var yngre var inte tanken på eventuella konsekvenser min bästa gren. Uselt tålamod, kort stubin, men däremot inte långsint för fem öre. Däremot är jag lika attacksnäll som jag är argsint. På gränsen till dumsnäll ibland.

Det pratas mycket i media om hur det ser ut bland ungdomar idag och det är chockerande uppgifter. En tjej kan bli kallad för hora 50 gånger om dagen. Kommentarer i sociala medier eller rakt i ansiktet.

Det sägs att det var likadant när vi var unga (minus internätet då). Att killar uppförde sig lika svinigt då som nu, inget har ändrats förutom forumen. Jag minns inte det alls. Med tanke på mitt humör borde jag minnas det. De få gånger något hände på krogen i form av missriktad fyllekommentar, och de gångerna kan jag nog räkna på ena handens fingrar, svarade mitt humör innan jag ens hann tänka efter. Inte helt olikt gårdagens mistlurande i örat på dörrsmällaren.

Jag är helt övertygad om att vidrigheterna som händer idag är helt sanna såklart. Att tjejer måste stå ut med alldeles för mycket och att killar verkar bli mer och mer korkade. Och det är ju helt omöjligt att sätta sig in i situationen eftersom man inte är ung alls längre.

Men, och det här är frågan då. Situationen för oss äldre har ju ändrat sig med. Eller ja, jag upplever i alla fall att jag har ändrat mig för att folk inte verkar vara riktigt kloka numera.

Det händer ju så orimligt mycket skit numera (praktiskt nog verkar jag ha glömt alla Londonresor som yngre när IRA bombade tunnelbanor hela tiden) och Göteborg har ju blivit ett riktigt rövhål. Folk skjuter på varandra där jag hängde på gymnasiet. De skjuter på varandra där jag hade min första lägenhet. Det mördas och bombas och knivhuggs och folk verkar ha blivit dumma i huvudet på riktigt.

Att ta spårvagnen ensam hem från stan mitt i natten och sedan gå sista biten hem hade jag inte vågat om jag så blev erbjuden miljoners miljarder. Jag medger dessutom att jag faktiskt låser dörrarna i bilen från insidan när jag kör kvälls- och nattetid i Göteborg och att jag till och med nästan börjat göra det i småstaden. För att vi har ett litet gäng arslen som springer omkring och gör livet ordentligt surt för andra. På riktigt alltså. Vilket är ännu svårare att förstå eftersom jag går omkring alla tider på dygnet i den här stan fortfarande.

På senare tid har det slagit mig allt oftare.

Jag tänker alltid på läskiga personer när jag är på tågstationen i Göteborg eller Stockholm för sent på kvällen. När jag åkte tåget hem från Stockholm senast kom en ung kille på i Skövde, karatefull och utan biljett, som tjafsade med tågvärden. Det enda jag kunde tänka på var om han kanske inte bara var full och att han kanske hade kniv också.

Och så givetvis igår. När jag stod och gapade som en mistlur på killen som inte verkade bry sig ett dugg utan bara klev fram till mig och käftade tillbaka. Trots att jag var så arg att jag hade ingen spärr alls fanns det en liten röst i bakhuvudet som skrämde mig och fick mig att fundera över om han kanske var påtänd eller bara knäpp i huvudet med vapen (han hade en öl i handen när han gick ur bilen).

Jag tänker på mormor och svärfar som är gamla och som absolut inte har något att skydda sig med, och det man läser om puckon på stan som rånar pensionärer. Eller de som ringer på dörren hos dem för att knata in och stjäla allt av värde.

Är det jag som har blivit gammal och bekymrad eller finns det så många fler rövhattar numera?


Posted in Funderingar, Klimakteriekossan by with 19 comments.

Comments

  • Anette says:

    Jag instämmer lite med dig där. Det verkar som om det finns fler rövhål ute numera och det är på gränsen att jag vågar cykla hem själv efter åtta på kvällen när jag har jobbat. Jag har kompisar som har blivit knivrånade på cykelbanan på väg hem. Rövhålen har helt sonika spärrat vägen o slitit henne av cykeln?! Det är det där helt oprovocerade våldet som bekymrar mig mest och det verkar som att man inte längre har någon spärr för vad man kan göra? Vi har gäng här som springer omkring och utmanar varandra på att plocka poäng dvs krossa det fönstret i den villan för x antal poäng osv. Skit samma att det drabbar oskyldiga eller bussbolaget som får sina busskurer krossade. Vi har T o m bussar som stannar där tjerna begär för att få nära hem och bussar som är inställda nattetid inom vissa områden i stan. Jag ska nog fan emigrera!!!!

    • Victoria says:

      Ja! Oprovocerat! Men statistiskt borde ju inte antal rövhål ändras över tid, med andra ord är det tiden som ändrar dem. Varför? Senaste liperiet som jag hörde på tv igår var för att de inte hade fritidsgårdar. Vaaasaaaaa? Det hade inte vi heller?
      Bora Bora vill jag flytta till. Bra?

      • Anette says:

        Iofs hade vi fritidsgård men där var man ju sällan eller aldrig. Jag hade ju mest äldre kompisar på gott och ont. De tog lite hand om mig men å andra sidan blev man tidigt introducerad till party o dyl. Antalet rövhål ändrad nog inte men graden av lättprovocerat har nog ändrats förr var man nog? Inte lika lättprovocerad utan man visste vilka som var rövhål o undvek dom. Nu kan vem som helst vara idiot.

  • PJAK/Anna says:

    Det fanns rötägg på vår tid också. Men det var inte lika rått och våldsamt. Eller jo, när någon sa något olämpligt och man bara snurrade till och gav dem en örfil men det var ungefär lika många “svåra” slagsmål då om året som det numera är i veckan……

    Dock har jag inte förstånd att vara rädd än…….. Kanske växer till mig?

    • Victoria says:

      Nej men visst var det så? Det är alltså inte bara jag som minns fel som jag fått höra så jävla många gånger. Jag tror (förlåt alla för humöret på högstadiet och att jag dessutom var längre än en del killar) att jag har delat ut stryk. Aldrig fått. JO. En gång av en äldre tjej på högstadiet som var dum och avundsjuk för att jag tydligen hade tagit hennes pojkvän. Vilket jag inte hade, för jag hade ingen pojkvän. Men jag hade en vän som var pojke och han finns kvar ännu så det var värt det.

  • Enlisailivet says:

    Är mörkrädd och lite glad att mina döttrar inte är små och naiva. Det jag tycker är oroande är att “ilskan” och att man anser sig ha rätt att bli kränkt finns i stort som smått. Senast idag blev jag uppriktigt förvånad. Jag skänkte bort våra gamla utemöbler mot avhämtning och fick ett mycket konstigt PM på Facebook. Det faller helt klart under kategorin påhopp. En person som ville haft utemöblerna ifrågasatte att jsg hade gett dem till den som hade hämtat dem och ville ha bevis på den exakta tidpunkten personen som jag hade gett utemöblerna till hade “tingat” dem. Visst, inget som gör mig rädd men någonstans börjar det ju och när går en sådan person över gränsen? Orden som skrevs var inte snälla…

    • MissK says:

      Jag var inte så jätterädd när jag gick hem efter att vart ute på kvällen när jag var tonåring och började hänga ute tills runt 25-års åldern när man var ute som mest, då vågade jag t om gå laxpromenaden hem längs Ätran mitt i natten. Efter 30 vågade jag nätt och jämt gå från ett par kompisar från ena utkanten av centrum till mitt i andra utkanten av centrum. Dels var jag tvungen till o passera kyrkogården ena sidan fanns där inga bostader förräns efter 7-800 meter, andra vägen fanns det ett litet bostadsområde sen var det kyrkogården och bara skog på båda sidor av vägen innan man kom till sjukhemmet som det hette förr och sen var det 1 hus en liten bit bort sen var det 500m till tullbron, sen gick det bra att gå för det var folk och mer upplyst. För vågade inte gå cykelvägen genom skogen det är nätt o jämt jag törs cykla där idag, speciellt höst & vinter tid då gatulampor lyser mer dagtid än kväll/nattetid i den här stan.

      Idag skulle jag inte gå ensam varken längs Ätran lr vägarna runt kyrkogården är nätt & jämt jag vågar gå själv hem från stan, då vågar jag inte ta snabbaste vägen genom grannbostadsområdet utan tar en omväg

      • Victoria says:

        Jag går hellre på en kyrkogård än genom bostadsområde i alla fall. De som ligger där är ju förhoppningsvis fridfulla åtminstone 😉

        • MissK says:

          Inte jag…. läskigt att passera en mörk kyrkogård där du inte vet vem som gömmer sig i mörkret, i ett bostadsområde är det lite ljus iaf och förhoppningsvis någon som hör om du skriker :p

    • Victoria says:

      Du skojar? Folk är banne mig helt dumma i huvudet på riktigt ju. Kan du inte skicka meddelandet till mig, jag måste få se hur puckad puckot var. Iofs inte förvånad, jag har haft bilköpare som stått i trädgården och skrikit på mig för att jag vägrat pruta på bilen. Vilket han visste när han kom och klockan var runt midnatt. Då var jag ARG.

  • I mitt huvud says:

    Jag går fortfarande hem mitt i natten och tar tunnelbanan dygnet runt! Men visst 17 tänker jag mig för ett varv extra numera, som jag inte gjorde förr. Förr öppnades munnen innan jag tänkt efter. Nu tänker jag i bästa fall efter först, eller i alla fall samtidigt…
    För nu är jag faktiskt medveten om att om den jag vill skälla ut efter noter har kniv eller helt enkelt bara tar till nävarna så har jag med mina 1½ meter inte mycket att sätta emot.

    • Victoria says:

      Tunnelbana och gående mitt i natten vågar jag inte längre. Och jag märker att jag tittar på folk annorlunda och misstänksamt. Truten är däremot fortfarande okopplad, där kommer jag inte på det förrän efteråt. Med någon sekunds fördröjning. Så det har ju blivit bättre (sämre?).

  • Bibbi says:

    Det finns definitivt fler dårar därute numera. Jag tror att det hänger, bl.a., ihop med droger, stängning av psyksjukhus, lättare att få tag på vapen samt segregeringen/ökade klassklyftor. Förr fanns det dessutom fler s.k. okvalificerade jobb som man inte behövde en himlans massa utbildning för men som man kunde försörja sig på ändå.
    Jag gillar inte att gå ensam på stan på kvällar/nätter. Taxi är en underbar uppfinning. Tyvärr brukar dottern befinna sig inne i stan just vid dessa tider med jämna mellanrum och hon har ett stående erbjudande om hämtning vid vilken tid som helst.

    • Shigura says:

      Jag tror som du, att det har mycket med samhällsförändringar att göra. Antalet puckon är nog oförändrat, men folk blir kränkta (snacka om populärt ord) snabbt nu för tiden, och alla ska hävda sin rätt hela tiden i stället för att resonera innan man blir så arg att topplocket går.

      • Victoria says:

        Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur mycket jag hatar ordet kränkt och därtill alla lättkränka människor. VEM kom på att vi skulle börja använda det jäkla ordet om allt? 😉

    • Victoria says:

      Jag håller med dig i allt. Tror även att typ alla generationer har haft samma problem, att allt negativt blir mer och mer negativt. Samtidigt som det antagligen sker samma förändring med det som är positivt. Men det är ju ingen som gnäller eller är rädd för det som är positivt så det är inget som basuneras ut på bombastiskt vis på löpsedlar.

      Men det är skit att man skall gå omkring och vara lite smårädd. Torpet är bra. Där finns bara zombies och skog. Det är människor som är läskiga ju. Och du, BRA med dottern. Ibland funderar man över hur våra föräldrar överlevde vår ungdom, men de erbjöd heller aldrig hämtning så det verkar inte ha varit ngt större orosmoment för dem heller 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.