En gång sa Granntanten

Att Johanna skulle vara snygg till och med iklädd tehuva.

Jag är den första att hålla med.

image

Ursäkta kvaliteten på fotot. Digital zoom på telefon är ingen höjdare, men motivet är omedvetet vackert.

Nu är ju inte snyggheten det jag gillar mest med Johanna, utan snarare det som sitter innanför pannbenet. Hon är en varm människa. Dessutom tycker jag att det är oerhört vackert att vara familjekär, oavsett om det handlar om en moster, dotter eller kusin på långt håll. Det finns något slags kärleksfullt superlim i människor med den, lite svårförklarade, känslan. Mejkar det sense?

Människor som Anders Bering Breivik, Helge Fossmo, John Ausonius och Svartenbrandt, alla ytterligheter och dokumenterade psykopater naturligtvis, har inte den där trofastheten till någon. Om de skulle gynnas av en situation som kräver offer skulle de strunta om offret var deras egen mamma eller en främling. Ingen empati, ingen självinsikt, skadad självbild och total hänsynslöshet.

De dragen finns ju till viss del hos alla. Vi har både fula och fina sidor. Men om det finns värme och den där familjekänslan som är så himla svår att sätta fingret på, då kan man vara tämligen förvissad om att personligheten är vacker på riktigt. Även med tehuva.

Just idag är även jag ganska glad i mig själv. Räpan på axeln är tyst och jag är ensam “hemma”. Allt som krävdes var lite hårfärg och ett par himla fina vårstövlar med gärdsgårdsfeeling.

image

Ursäkta dryg uppsyn. Jag passar däremot inte riktigt på bild.

Nu vet jag att det är en smula motsägelsefullt att dynga ut ett foto här och sedan säga att jag inte har något som helst behov av att visa mig för någon annan. Men jag menar det. Jag hade varit lika glad om jag hade suttit bortom all ära och redlighet på torpet. Det är riktigt kul att tycka att man är fin i håret och att de nya indianstövlarna står i hallen oavsett om man sitter i skogen eller hänger i en kristallkrona.

Det kanske låter förmätet?

Då får det vara det. Den känslan, en solig fredag i april, lugn myskväll på schemat med två av mina bästa människor är oslagbar.

Livet lirar rätt oschysst och utan regler i allmänhet så den här synnerheten är riktigt fin.

Det är FREDAG. Och jag önskar er en glad sådan. Med eller utan mockastövlar.


Posted in Klimakteriekossan, Kompisar by with 8 comments.

Comments

  • Granntanten says:

    Alltså, jag säger så kloka saker ibland! Det där är ju snudd på ett såntdär uttalande som blir ett citat folk dräller omkring sig, känner jag.

    Själv sitter jag i mjukiskläder med håret nödtorftigt ihopborstat till en tofs och precis noll make up (om det inte blev kvar något när jag helt slut igår skurade fejset) och skriver på uppsatsen. Igår insåg jag att det är 14 dar till deadline. Och hur ska jag få lov att läsa italienska i höst om jag inte blir klar med eländet?

    Du är f ö rätt snygg du med. Men johannaklass är det inte många som når upp i. =)

  • Håller med Granntanten i att du är rätt snygg själv! Med pastellhår och utan sällskap på axeln.

  • Fru M says:

    Mmmm..dendär Johannan är “one in a million”, passar verkligen i allt!

  • Annika K says:

    Du gör dig visst på bild! Skitsnygg! 🙂
    Johanna verkar vara en go tjej <3

  • JennyMW says:

    Du är jättefin!!

  • MiaD says:

    Jisses vilket snyggo!! Båda två! =)

  • Humlan says:

    Ja Johanna är verkligen snygg, roligt att höra att hon är lika vacker på insidan.
    Du är snygg i verkligheten, men har en förmåga att inte alltid få fram det på bilder. Men snygg är du! Jaga bort räpan och låt de fina lockarna vara ensamma på axlarna.

    • Victoria says:

      Tack. Du förstår mig verkligen Humlan. Så fort det kommer fram en kamera blir det alldeles katastrofigt och jag tycker inte om det. <3

Pingbacks & Trackbacks

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.