Saker jag funderar över

Jag är inte rasist och jag ser mig absolut som feminist, något som måste poängteras om jag skall kunna ställa mina frågor. Tyvärr verkar det som att alla med liknande frågeställningar måste börja med något slags försvar. Störtlöjligt. Och att väga ord på guldvåg.

Personligen fördömer jag förtryck och ojämställdhet och har alltid gjort, men det finns såklart olika grader i helvetet och lika många åsikter som det finns invånare på jorden. Jag är inte kompetent nog eller tillräckligt påläst för att kunna rabbla siffror och statistik in absurdum, utan förmodligen en högst ordinär människa med ett normalt intag av nyhetsrapportering.

Det här är ju givetvis individuellt och avhängigt flera olika parametrar som ålder, kön, bakgrund, etnicitet, trosuppfattning, politisk tillhörighet och många många fler. Inget nytt under solen – alla tycker både lika och olika och det finns ju orimligt många saker att tycka till om.

Nåväl. Nu UNDRAR jag några saker. Saker som kan besvaras både faktabaserat och med andra åsikter antar jag. Men det här är saker som ger mig huvudbryderier. Dessutom är det sjukt förenklat, för att undvika att skriva en avhandling.

Finns det inte ett motsatsförhållande i svenskars sätt att fördöma och förfasas över andra länders kulturellt betingade syn på mänskliga rättigheter, samtidigt som vi gärna klappar oss själva på axeln, sjukt nöjda över vår egen förträfflighet och synen på Sverige som ett föregångsland?

Det finns antagligen en triljon triljarders exempel här. Vi handlar på lågpriskedjor trots att vi vet att det finns en stor risk att det är barn som har tillverkat prylarna vi köper. I många fall under rent livsfarliga förhållanden dessutom. Vi åker på semester till länder där det bara förtrycks lite lagom så man slipper se det. Förtryck och inrikeskonflikter hör inte hemma bland palmer och all inclusive-drinkar.

I en del fall verkar dessutom många ha missuppfattat det där med mänskliga rättigheter och tror att det är en mänsklig rättighet att få röka på krogen eller att alla barn skall ha minst en iPhone.

Vad finns det mer för motsatsförhållanden och är det bara jag som tycker att vi är lite överdrivet förträffliga och nästan nedlåtande ibland?

Är det en förmildrande omständighet att ha en annan etnisk eller religiös tillhörighet i Sverige och var går i så fall gränsen?

Om man har vuxit upp i Sverige, gått i skolan i Sverige fått med sig en värdegrund från skolan tycker jag att det är svårare att acceptera skeva åsikter när det gäller just mänskliga rättigheter. Det är t.ex. lättare att acceptera att en ortodox kristen från Etiopien tycker att homosexuella är sjuka i huvudet eftersom homosexuella inte har något som helst existensberättigande enligt deras religion och kultur. Vi har dessutom religionsfrihet. Men det är ju fortfarande fel. Lika fel som om Svenne Banan tycker det. Religionsfriheten gör det svårt att hantera, var drar vi gränsen?

Dessutom gissar jag att det är precis lika vanligt att tycka tvärtom. Att det är Svenne Banan som har det förmildrat, just för att han är Svenne Banan?

Feminismen och flyktingarna?

Klart jag är feminist. Klart jag tycker att vi skall ha lika lön för lika arbete. Samma gäller för kvinnodominerade yrken som vården, upp med lönerna. Jag tror däremot inte på millimeterrättvisa. Oklart om jag får lov att kalla mig feminist på bara de grunderna, men jag gör det i alla fall. Vi har en regering som kallar sig feministisk och vi har en dito utrikespolitik med en feministisk handlingsplan. Det sistnämnda finns inga resultat på hur eller om det kommer fungera i praktiken än, men tanken är god.

Under tiden ser man kända feminister debattera med både varandra och andra på bästa sändningstid. Eller i textform. Vilket förbryllar mig, jobbar man mot samma mål borde man rimligtvis inte gräla. (Å andra sidan har vi det såpass bra i Sverige att vi sitter med offerkoftor och bråkar om trams för att se vem som kan bli mest kränkt)

Men det som är gemensamt för feminismen är hatet mot patriarkatet. För visst lever vi i ett mansdominerat samhälle oavsett om det handlar om företagsledning eller taltid i skolan, något som blir bättre för varje generation. Trots det har det pratats om kvotering, tvång och förbud från feministerna i bräschen så länge jag kan minnas.

Vi har en generös flyktingpolitik i Sverige och det tycker jag är bra. Det går inte att se flykten över Medelhavet och inte tycka att det är rätt och riktigt att hjälpa till (även om jag tycker att det är jävligt beklagligt att sedan se flyktingar sova i kylan utanför Migrationsverket, men det är en annan fråga).

Men var är kvinnorna? Majoriteten av de som flyr hit är män och ensamkommande pojkar. En stor majoritet dessutom. Inte kvinnor och inte flickebarn. De kommer från länder där feminism inte är ett ledord, där det är hierarkiskt och i allra högsta grad ett patriarkat och jag antar att det är anledningen till att majoriteten av flyktingarna är män och pojkar. Men var är kvinnorna och var är den feministiska debatten om det här?

Jag har sett gräl om könlösa toaletter till leda, men den här debatten har jag inte sett. Den kanske finns och jag skulle gärna vilja se den om någon kan visa mig var jag skall leta? Om vi kan undvika saker som politikern med flugbensögonfransar är jag tacksam, henne tål jag inte.

Ja. Sådana här saker funderar jag över ibland. Utan att vara det minsta rasistisk.

När man är stor måste man faktiskt vara snäll.

Nu kan ni dela in er i smågrupper och diskutera 😉


Posted in Funderingar, Klimakteriekossan by with 18 comments.

Comments

  • Ewa says:

    http://www.svt.se/opinion/article3604719.svt

    Liten förklaring, kanske. Förstår din fundering, tänkt samma själv. Men det finns andra perspektiv från andra länder och kulturer. Det är så lätt att utgå från en själv och glömma bort att de gör ju de som flyr också.

    • Victoria says:

      Jamen exakt. Det är ju svårt att inte utgå ifrån sig själv. Den artikeln hade jag inte sett, trots att jag trodde att jag hade kollat runt flera gånger och vid olika tillfällen, jag trodde faktiskt att de skickade män och pojkar först för att de kunde jobba enligt egen kultur. Hade inte en tanke på att de skulle klara resan bättre eftersom jag inbillade mig att kvinnor var mer stoiska.

      Men visst är det fascinerande att ingen tar upp det från feministdebatthåll?

      Och sen har jag ett bekymmer till. Hur gör de med sina hundar och katter? Det har jag funderat på orimligt mycket. Om jag skulle behöva fly pga hemskheter skulle jag lida ihjäl mig över att bli tvungen att lämna mina bäbisar.

  • Markattan says:

    Jag möter de här männen dagligdags, ser deras vånda av att ha lämnat fru och barn i krigszoner, väntandes på migrationsverkets beslut.
    Många av dem “lär” sig svenskt sätt och när familjen kommer är det självklart att frun ska förvärvsarbeta.

    Det är inte många av de som kommer som har husdjur så du behöver inte bekymra dig <3

    Markattan

    • Victoria says:

      Du ser hur olika man tänker, jag har varit övertygad om att männen kommer pga “försörjningsplikt”. Men varför bara ensamkommande söner när det är barn? Jag såg en dokumentär om en kille som blev skickad från Pakistan av sina föräldrar när han var elva år. Och jag ville grina mig igenom hela dokumentären. Så himla ensam och inga föräldrar och han hade inte haft någon kontakt med dem på tre år. Dessutom skulle han få vänta ytterligare ett år på att få reda på om han får asyl eller inte. MORR.

      Tur det där med husdjuren. Det är ett bekymmer. Jag kommer ta med både hundar och framtida alpackor. <3

  • PJAK/Anna says:

    Inga lätta frågor och således inte några enkla svar. Och det finns mansgrisar i hela världen även Sverige precis som det finns manshatare i hela världen. Själv tror jag på jämlikhet och valfrihet. Vill maken vara hemmaman och sköta ska han få göra det precis som vilken kvinna som helst borde få vara det om hon vill. (Bara jag slipper för mig hade de fått sätta på jacka med bakvänd knäppning efter en vecka eller så.)
    Jag anser mig inte vara rasist men får nog göra som forna kollegan som sa att han inte var det men hade hans syster kommit hem med en väldigt svart man alternativt en väldigt muslimsk man hade man troligen stutsat tills man man hade lärt känna vederbörande. För givetvis är alla man känner undantagna från att vara farlig, felaktiga osv…. Sen spelar det ingen roll om de kommer från kvarteret bredvid eller andra sidan jorden…..

    • Victoria says:

      Näe det är askomplicerade frågor jag går och ältar. Och så tillkommer det nya frågor för varje gång jag kikar på nyheterna, jag har ett jäkla sjå att fundera och tyckte det var dags att dela med mig 🙂 Jag är också väldigt pro valfrihet, och får akut klåda varje gång det kommer upp tvång, kvotering och annat trams. Individens val är himla käckt.

      Jag vet inte hur jag hade reagerat. Jag tror inte att jag hade reagerat om det inte hade släpats hem en IS-krigare. Äh, jag vet inte. Jag vet egentligen bara att jag hade reagerat om syrran eller någon annan närstående hade släpat hem ett pucko oavsett härkomst. Ett pucko är ett pucko oavsett hudfärg. Det svåra är väl generella kulturskillnader. Min amerikanska kusin är ju gift med en katolsk spanjorska och även om inget av länderna är ett flyktland så krockar kulturerna så det bara visslar om det. Bara en så löjligt enkel sak som att man inte har kollat på samma barnprogram och inte har samma referenser att gå efter. Livet är komplicerat 🙂

  • Christina says:

    Jag tror att det är så enkelt, att det är betydligt enklare att lämna barnen och således också deras mammor bakom, så att de inte riskerar alla dessa strapatser. Och man brukar hålla samman tulls man når utanför de direkta hoten från bomber och beskjutningar. De Syrianer jag har kontakt med har sina familjer i flyktingläger utanför Syrien och de väntar på PUT för att kunna ta hit sin familj. Så säger också Afghanska pojkar …..de vill försöka hitta en plats bortom Talibanernas våld för att leva i frihet med sina familjer.Detta är ssäkert svårt att greppa för många, men vi kan ju heller inte sätta oss in i deras verklighet. 5 år av ständigt krig…jag hör fasansfulla berättelser om bombade skolor, döda barn och annat fruktansvärt. En stor fråga, med många åsikter, men det bästa tror jag är att lära känna flyktingar.

    • Victoria says:

      Nu hajar jag det där med varför det kommer män hit. Men jag är fortfarande fundersam över varför de tar med sig pojkbarn. Eller ensamkommande pojkbarn. Men jag ÄR glad över att vi har en generös flyktingpolitik. Så länge vi inte dumpar dem på Migrationsverket och inte har resurser, då tycker jag vårt system är helruttet. Man skall inte kunna vara här hela sin barndom och sedan få avslag på asylsökan när man är 18, det är ju både rubbat och elakt.

      Men min undran kvarstår, varför är de feminister som gärna debatterar allt mellan himmel och jord så tysta om just det här patriarkatet. Det hajar jag verkligen inte.

      Och så blev jag sugen på att göra som Happy Jankell som var med på morgon-TV häromdagen. Det var något kompisprogram, där man fick en flyktingkompis tilldelad för att lära sig av varandra. DET var en sjukt bra idé, som jag måste ta reda på om det finns någon slags motsvarighet här i småstaden. Eller om det är något man kanske kan lösa ändå.

      • Christina says:

        Tycker du ska ta kontakt med flyktingsamordnaren i din kommun. Man har på de flesta ställen behov av Gode män alternativt kontaktpersoner . Där kan man göra en stor insats för sina medmänniskor, och kan samtidigt få svar på alla sina funderingar. Även om det inte är sant lever väl människor i de flesta kulturer i den villfarelsen att pojkar/män är starkare, och således förväntas klara strapatser bättre än flickor/kvinnor. Tror att det är anledningen till att man skickar sin äldste son eftersom man inte har pengar till fler än en. Flyktingsmugglarna tar duktigt betalt.Även om människor inte flyr pga fattigdom utan pga krig och förföljelse har man ju ofta förlorat det mesta efter alla år av förödelse.

  • I mitt huvud says:

    Det är vad jag L Ä N G E sagt; kalla dem för vad de är: ensamkommande flyktingPOJKAR. Vi har väl aldrig sett en flicka bland dem??

  • Ia says:

    9 av 10 ensamkommande är “pojkar”, det är rena faktan. 70% av totala asylanter är män. Har oxå funderat varför, och hur, man kan lämna hustru o barn kvar i krigets Syrien t ex? Obegripligt för mig i alla fall. När det gäller ensamkommande är den helt övervägande delen från Afganistan. Dessa ensamkommande kostar ca 25-27 MILJARDER! Samt att vi även skickar ett mkt stort bistånd till Afganistan som hittills vägrar ta emot sin egen befolkning. Sveriges totala bistånd för 2016 är 31 miljarder. Migrationsverkets kostnader för 2016 beräknas bli 60 miljarder. Å då tillkommer kommunernas, polisens, domstolsverkets etc kostnader. Hur många kvinnor o barn i flyktingläger världen över hade inte behövt lite av detta? Man blir matt o förbannad o rasist är jag verkligen inte! Något är jävligt fel!

    • Victoria says:

      Jag kan inga siffror, men jag förstår inte riktigt det heller. Tänk att komma som ensamt barn, bli placerad i något slags gruppboende och sedan egen lägenhet (beroende på vad de olika kommunerna har för regler). Det var läskigt nog att flytta hemifrån efter nian, bara en halvmil från föräldrarna. Vilken jäkla ensamhet och så dessutom behöva klara sin egen krishantering. Så himla ledsamt.

      Överlever ens de flesta kvinnorna och barnen som blir lämnade och som inte får en krona?

      • Christina says:

        Att nöden i dessa läger är stor, därom råder ingen tvekan. Där kan världssamfundet göra betydligt bättre insatser.

    • Christina says:

      Som sagt…jag har ännu inte träffat någon, som lämnat sina familjer kvar i Syrien och själva flytt.. Däremot befinner sig ofta syrianer i flyktingläger i Turkiet, Grekland, Libanon m.fl….från Afghanistan blir det oftast iran, Irak etc……och jag tycker nog att det är bättre att focusera på dessa fruktansvärda krig än på ekonomin…..vi kan väl vara överens om att pengar finns till det bistånd, som behövs globalt.Oavsett summan. och vanföreställningarna runt vad en enskild individ får i Sverige varierar med partitillhörighet uppenbarligen. Ett ensamkommande barn får mat, husrum, (ofta delar 3 st på ett litet rum) samt 24 kronor /dag till kläder, hygien, skor, telefonkort, mm.mm.

  • Granntanten says:

    Jag har fått en flyktingkompis – eller språkvän som det kallas här. Ring kommunen, de kommer bli skitglada, för det behövs fler svenskar som vågar.

    Och apropå det kom jag på att jag har en dejt med honom imorrn, det var ju för väl att jag kom ihåg det i sjukskrivningsdimman. Jag behöver börja jobba och komma i fas igen, jag har ruttnat i hjärnan av att dra hemma. *muttra*

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.