Saker jag funderar över

18 kommentarer

Jag är inte rasist och jag ser mig absolut som feminist, något som måste poängteras om jag skall kunna ställa mina frågor. Tyvärr verkar det som att alla med liknande frågeställningar måste börja med något slags försvar. Störtlöjligt. Och att väga ord på guldvåg.

Personligen fördömer jag förtryck och ojämställdhet och har alltid gjort, men det finns såklart olika grader i helvetet och lika många åsikter som det finns invånare på jorden. Jag är inte kompetent nog eller tillräckligt påläst för att kunna rabbla siffror och statistik in absurdum, utan förmodligen en högst ordinär människa med ett normalt intag av nyhetsrapportering.

Det här är ju givetvis individuellt och avhängigt flera olika parametrar som ålder, kön, bakgrund, etnicitet, trosuppfattning, politisk tillhörighet och många många fler. Inget nytt under solen – alla tycker både lika och olika och det finns ju orimligt många saker att tycka till om.

Nåväl. Nu UNDRAR jag några saker. Saker som kan besvaras både faktabaserat och med andra åsikter antar jag. Men det här är saker som ger mig huvudbryderier. Dessutom är det sjukt förenklat, för att undvika att skriva en avhandling.

Finns det inte ett motsatsförhållande i svenskars sätt att fördöma och förfasas över andra länders kulturellt betingade syn på mänskliga rättigheter, samtidigt som vi gärna klappar oss själva på axeln, sjukt nöjda över vår egen förträfflighet och synen på Sverige som ett föregångsland?

Det finns antagligen en triljon triljarders exempel här. Vi handlar på lågpriskedjor trots att vi vet att det finns en stor risk att det är barn som har tillverkat prylarna vi köper. I många fall under rent livsfarliga förhållanden dessutom. Vi åker på semester till länder där det bara förtrycks lite lagom så man slipper se det. Förtryck och inrikeskonflikter hör inte hemma bland palmer och all inclusive-drinkar.

I en del fall verkar dessutom många ha missuppfattat det där med mänskliga rättigheter och tror att det är en mänsklig rättighet att få röka på krogen eller att alla barn skall ha minst en iPhone.

Vad finns det mer för motsatsförhållanden och är det bara jag som tycker att vi är lite överdrivet förträffliga och nästan nedlåtande ibland?

Är det en förmildrande omständighet att ha en annan etnisk eller religiös tillhörighet i Sverige och var går i så fall gränsen?

Om man har vuxit upp i Sverige, gått i skolan i Sverige fått med sig en värdegrund från skolan tycker jag att det är svårare att acceptera skeva åsikter när det gäller just mänskliga rättigheter. Det är t.ex. lättare att acceptera att en ortodox kristen från Etiopien tycker att homosexuella är sjuka i huvudet eftersom homosexuella inte har något som helst existensberättigande enligt deras religion och kultur. Vi har dessutom religionsfrihet. Men det är ju fortfarande fel. Lika fel som om Svenne Banan tycker det. Religionsfriheten gör det svårt att hantera, var drar vi gränsen?

Dessutom gissar jag att det är precis lika vanligt att tycka tvärtom. Att det är Svenne Banan som har det förmildrat, just för att han är Svenne Banan?

Feminismen och flyktingarna?

Klart jag är feminist. Klart jag tycker att vi skall ha lika lön för lika arbete. Samma gäller för kvinnodominerade yrken som vården, upp med lönerna. Jag tror däremot inte på millimeterrättvisa. Oklart om jag får lov att kalla mig feminist på bara de grunderna, men jag gör det i alla fall. Vi har en regering som kallar sig feministisk och vi har en dito utrikespolitik med en feministisk handlingsplan. Det sistnämnda finns inga resultat på hur eller om det kommer fungera i praktiken än, men tanken är god.

Under tiden ser man kända feminister debattera med både varandra och andra på bästa sändningstid. Eller i textform. Vilket förbryllar mig, jobbar man mot samma mål borde man rimligtvis inte gräla. (Å andra sidan har vi det såpass bra i Sverige att vi sitter med offerkoftor och bråkar om trams för att se vem som kan bli mest kränkt)

Men det som är gemensamt för feminismen är hatet mot patriarkatet. För visst lever vi i ett mansdominerat samhälle oavsett om det handlar om företagsledning eller taltid i skolan, något som blir bättre för varje generation. Trots det har det pratats om kvotering, tvång och förbud från feministerna i bräschen så länge jag kan minnas.

Vi har en generös flyktingpolitik i Sverige och det tycker jag är bra. Det går inte att se flykten över Medelhavet och inte tycka att det är rätt och riktigt att hjälpa till (även om jag tycker att det är jävligt beklagligt att sedan se flyktingar sova i kylan utanför Migrationsverket, men det är en annan fråga).

Men var är kvinnorna? Majoriteten av de som flyr hit är män och ensamkommande pojkar. En stor majoritet dessutom. Inte kvinnor och inte flickebarn. De kommer från länder där feminism inte är ett ledord, där det är hierarkiskt och i allra högsta grad ett patriarkat och jag antar att det är anledningen till att majoriteten av flyktingarna är män och pojkar. Men var är kvinnorna och var är den feministiska debatten om det här?

Jag har sett gräl om könlösa toaletter till leda, men den här debatten har jag inte sett. Den kanske finns och jag skulle gärna vilja se den om någon kan visa mig var jag skall leta? Om vi kan undvika saker som politikern med flugbensögonfransar är jag tacksam, henne tål jag inte.

Ja. Sådana här saker funderar jag över ibland. Utan att vara det minsta rasistisk.

När man är stor måste man faktiskt vara snäll.

Nu kan ni dela in er i smågrupper och diskutera 😉


Postat 18:25 i Funderingar, Klimakteriekossan av
18 kommentarer

Känsla för bild

8 kommentarer

Korta veckor suger gammal träballe. På ren svenska.

Och idag blev jag på så dåligt humör att jag blev tyst. Kardinalregeln ni vet, inte blogga i affekt. Om jag fortfarande är affekterad imorgon måste jag nog skriva ändå. För att rensa avloppet lite liksom.

Med det sagt kan ni beundra ett foto som Lisa tog i måndags.

image

Det där är kärlek. Och precis som Lisan sa, det är en underbar känsla i fotot. Det skall förstoras och hängas på väggen.

Notera gärna att både jag och min lille medhjälpare sitter på fårskinnsklädd fotpall.

Det gjorde inte de fräkniga.

// Hundcoachen


Postat 20:40 i Foto, Hundarna, Klimakteriekossan av
8 kommentarer

Världens bästa hundvakt faktiskt

17 kommentarer

Det skulle kunna vara just undertecknad.

Om någon är i behov av just hundvakt är det bara att anmäla intresse. Just den här hundvakten är lydig, har lätt att följa instruktioner och hörsammar verkligen sina uppdragsgivares önskemål. Därtill kan hundvakten lära hundarna allt hon kan, vilket naturligtvis är ett tillägg till standardtjänsterna. Så de blir lika fogliga och hörsamma som hundvakten. Garanterat resultat. Som Cesar ungefär.

Enlisailivet kan lämna fina referenser om så önskas.

Lisas slynglar ligger nämligen inte i sängen, och i soffan ligger de (hundarna alltså) bara på tilldelad plats där det finns ett fårskinn. Inte på själva sofftyget alltså.

Idag vaktade jag hundarna i 20 minuter när hussarna och matten var ute och flög.

IMG_9116

På bara dessa få minuter åstadkom jag och min medarbetare underverk.

Först visade medhavd hund/medarbetare hur man kunde använda soffan utan att nudda själva sitsen. En kavat rackare.

IMG_9129

Det är visserligen överkurs och ingår såklart inte i standardutbudet att använda sig av ryggstöd.

Examensprovet bestod i synkroniserat framtasstående med baktasstöd på soffsits utan fårskinn.

IMG_9114

Bonus att Gnista står på vit prydnadskudde.

Tänk vad jag kan uträtta på längre tid om jag åstadkom det här på bara 20 minuter.

Någon som behöver hjälp?


Postat 20:32 i Hundarna, Klimakteriekossan, Kompisar av
17 kommentarer

Statistiken blir bättre och bättre

6 kommentarer

Och det hänger på pocenten Helge. Nu är jag i alla fall uppe i 80 % av flygningar utan störtlandningar. Aeroflot har helt klart fått en konkurrent, även Air New Zeeland och Finnair borde se upp. Det är ju världens säkraste flygbolag. Eller var. Vem vet vad som händer när vi fått pyssla med det här ett tag.

Igår åt vi påsklunch på ön och jag hade högtflygande (höhö) planer på att glida över havet. Det skulle visa sig att modet inte fanns där trots allt. Men vi var i alla fall i närheten och lekte. Det var ju det där med läsa manual-vägran och ingen av oss har kommit till säkerhetskapitlet i boken än. Faktum är att vi inte har kommit till något kapitel i manualen eftersom vi båda hyser viss aversion mot att läsa manualer.

Sedan skulle det även visa sig att drönaren var en väldigt bra barnrastare. Barnen sprang som vettvillingar efter den trots att den var minst tio meter uppe i luften. Oerhört bra gympalärargrej om man har barn som tillhör linslusgenerationen.

Vi har givetvis hur mycket mer film som helst, men jag fick hejda mig eftersom jag insåg att ingen annan än medverkande i filmen har intresse av att kolla på tjugo minuter film på kusin- och syskonbarn som springer i runt sommarstugan.

NÄSTA gång skall jag göra en Top Gun över havet. Nu börjar det bli lite mer stabilt.

Efter flygning och gigantisk påsklunch i pensionärskuvösen med utsikt över havet var det dessvärre dags att göra tristare saker. För alla berörda egentligen. Mormor åkte ambulans till sjukhuset på långfredagens morgon och vi trodde kanske inte att det var så mycket att orda om, alla trodde det var vätska i lungorna. Och igår åkte jag och mamma dit. Enbart för att få reda på att hon har en propp i lungan.

Inte undra på att hon var enormt piggkäck ett par veckor efter pacemakeroperationen och sedan har varit väldigt andfådd. Hon har antagligen gått med proppen sedan strax efter hon fick pacemakern och vi har trott att andfåddheten som kom har haft med cirkulationen att göra. Så var det inte. Med tanke på att hon sökt för det nästan varje vecka i flera månader kan man ju tycka att NÅGON (ingen nämnd, men absolut ingen glömd) borde ha kommit på att de kunde kolla det åtminstone.

Men nu är hon på rätt ställe i alla fall och var ungefär hundra gånger bättre redan igår. Syreupptagning gör verkligen underverk. Hon var snygg, kunde andas och hade schysst färg på kinderna.

Vi var alltså hemma sent och vi var trötta så det fanns inte mycket att säga. När jag, mormor och mamma hänger blir det lätt katten på råttan, råttan på repet och repet på … ? Äh, jag kan inte ens rätt uttryck? Vi är svåra och vi är envetna och mormor blir arg på mamma, mamma blir arg på mormor, jag blir arg på mamma och mamma får restirritation av mormor. Envetna alfahonor är en läskig kombo.

Nu skall vi åka till nya gallerian och köpa ögonskuggsborste till ömma modern och sedan skall vi laga pannbiff.

Livet är så spännande.

Men det är rätt mysigt.

Och framför allt ledigt. Jätteledigt.


Postat 13:48 i Familjen, Foto, Klimakteriekossan av
6 kommentarer

Efter hällregn kommer knallsol?

13 kommentarer

Dessutom har flygapparatskameran testats igen. Utan att damma in i ladan. 50 % av flygningarna har alltså genomförts utan incidenter. Eller om man vill vara illvillig, 50 % av avgångarna har kraschat. Flygbolaget Fitterbittan har således inte särskilt hög aktiekurs pga skit bakom spakarna. Lite som JAS när det är Vattenfestival.

Mamma plockades upp på tågstationen vid halvtvå och vi åkte till Ica-Jysk för att handla mat och tältsäng. För det blev ju tältsäng trots allt. Mamma återkommer med recension imorgon. Är den kass får han som sover överallt och utan problem byta med ömma modern.

Sedan var det dags att ta sig tillbaka till skogen igen. Genom hällregn och drivis. Klockan tre var det så mörkt och grått att automatbelysningen i bilen sänktes till kvällsbelysning. Samma belysning som brukar kicka in efter mörkrets inbrott på kvällen. Inte på eftermiddagen när det är påskhelg.

Efter ett par timmar blev det helblå himmel och magiskt solsken. Med älvor som dansade på åkern.

IMG_0975

Då var det som sagt dags att flyga igen. Väldigt väldigt försiktigt den här gången. Väääääldigt försiktigt. Överdrivet hönsigt faktiskt.

Men först tog jag ett gruppfoto från flygmaskinen.

IMG_0970

Där vi ser ut som hej kom och hjälp mig alla tre.

Då var det bättre att flygfota torpet istället.

IMG_0973

Sen filmade jag flygningen som gick så långsamt att man kan tro att det är inspelat i ultrarapid. Det är det alltså inte.

Nu har vi haft fredagsmys på riktigt, med det obligatoriska tillbehöret tacos. Som jag inte ens minns när jag åt sist, så längesedan var det.

Tydligen skall det även tittas på Let’s Dance och annat sådant som man tydligen gör i normala familjer när det är fredag. I det fallet är mamma högst normal och jag får premiärkolla på något jag aldrig sett tidigare.

Jag tänker att man kanske kan smyga upp och lägga sig istället.

Imorgon är det påsklunch på ön och jag fantiserar om vackra filmer med hav och grejor.

Håll tummarna för bättre flygstatistik?


Postat 20:08 i Dagens aktivitet, Familjen, Klimakteriekossan av
13 kommentarer