Borta bra, hemma säng

NU är vi hemma. Eller snarare för tio minuter sedan. Tio minuter som maken ägnade åt någon slags expressuppackning av vissa saker medan jag gnuggade ögon och bäddade ner mig. Och nedbäddad är jag.

Vi shoppade inget alls idag, utan vinkade adjö till Ullared direkt efter utcheckning.

 
Hejsvejs Ullared.

Under frukosten diskuterade vi makens ladugårdsinredning och att han mörkar köp av makadam och billyftar. Och att han så himla gärna vill ha en egen traktor att matcha foppatofflorna med, men där har jag sagt NEJ. Jag har även sagt att om han köper en traktor så kommer jag köpa lite blandade getter, hästar och minst en valp samt kanske ett par bengalkatter också. 

Då vet jag att jag inte behöver bekymra mig över eventuell traktor. Hot bestående av både hängsle och livrem är bombsäkert.

Strax före vi körde ut på motorvägen i Varberg harklade sig maken och sa lite generat det han inte vågade haspla ur sig under frukosten. Att det kanske var dags för mig att leta efter kreatur.

Jag blev så arg så jag fick armsvett. Det visade sig att han nog redan hade hittat en traktor på Blocket och han hade möjligen kontaktat annonsören redan.

Jag minns att jag frågade EXAKT vad han skulle göra med en traktor. Jag minns även att han listade ett par saker som lät väl uttänkta. Däremot minns jag inte en enda av punkterna nu, vilket ju måste innebära att de var meningslösa?

Det var ju trevligt för maken att han fick följa med ett gäng kvinnor på utflykt sin sista fria helg innan jag ansöker om omyndigförklaring och stoppar in honom på någon slags vårdinrättning för män med utvecklingsbetingade funktionsnedsättningar? Alltså? Marie, du kanske kan lägga till något här?

Sedan kom vi till mamma vid tolv. Maken lade sig raklång på soffan och somnade medan vi andra förde något slags samtal väldigt högljutt för att överrösta hans snarkningar.

Men jag var också trött och lånade mammas säng för att lyssna på slutet på min spännande ljudbok. Jag hörde två meningar. Tre timmar senare vaknade jag av att mamma ropade att det var middag. Det är onekligen underskattat att “bo hemma”. Man kanske skulle flytta hem till mamma igen. Inga traktorer så långt ögat når och därtill helpension/all inclusive.

Efter middagen var det paltkoma igen och det var väldigt nära att jag beslutade oss för att sova över och åka imorgon bitti. Men längtan efter den egna sängen jag inte sovit i på drygt en vecka blev övermäktig.

Jag och Liten tog min bil och maken och Stor tog makens bil och åkte konvoj norrut (någon som minns Kris Kristofferson och “Rubberduck”?).

Det första maken packade upp och gjorde något slags stilleben av för att fota var det här.

  
En dammsugardel för att suga hund och en ångmaskin som fortfarande är misstänkt lik en dammsugare. Han förnekar sig inte.

Sedan packade han upp den skitstora mattan jag köpte till vårt balsalsstora sovrumsgolv.

 
Den är jag skitnöjd med.

Under tiden låg Liten och såg söt ut i min säng.

 
Med en tuggring som ser ut som en portabel gloria.

  
Svinpraktisk grej. När han är snäll får den vara som den är på fotot och när det är dags för skamvrån hänger vi den runt halsen på honom.

Nu är det sovdags (igen). Imorgon är det måndag, men det känns bra efter en riktigt bra vecka och helg.

Det kommer mera. Sen. Allt eftersom vi upptäcker alla behovsgrundade inköp som gjordes.

Maken hälsar dock att ångmaskinsdammsugaren var viktigast att förevisa. Jag ställer mig tveksam till det.

Var hittar man getbäbisar nu då?

Har man för lite att göra kan man boka SJ-biljett

DÅ får man stresspåslag. Nu har jag äntligen stressavslag eftersom jag ligger i sängen på Hotellet och mornar mig efter en supertrevlig kväll.

Men vilken dag det blev igår?

Tåget körde ju in den kvart det var försenat från Sthlm och det blev inte tvärstopp någonstans. Förrän vi kom till Göteborg och hade hundra meter kvar till perrongen. DÄR blev tåget stående i tågkö i 20-30 minuter. Nu vet jag således att tåg kan brinna och att det kan bli tågköer. Och det var tågkö på riktigt för de var väldigt noggranna med att ropa ut i högtalarna cirka hela tiden och tala om att vi faktiskt stod med tåg före oss vid ett rödljus.

Jag vet inte jag, men just den bilden hade jag inte av tågåkande tidigare.

Nu hade jag inte bråttom på Centralen ändå, eftersom maken var sen ner pga ett sjuhelsikes snöoväder. Sen kom han. Och hundarna. Då började rallyt ner.

Först pussade jag givetvis på saknade hundar hela vägen till mamma. Herregud vilka mysiga och alldeles mjuka pussar man fick efter att de blivit tvångs- alternativt mutrakade. Sprang in till mamma med älskade hundar, mamma frågade om jag ätit, svaret var nej, hon löste det genom att trycka in en ostmacka i munnen på mig. Mammor är bra.

IMG_8744

Inte bara söt hund. Även mjukmysig. Och väldigt lik Anders Timell med snedluggen.

Skutt in i bilen och trotsa vädret som såg ut som en fjällresa snarare än en Ullaredsresa i Halland.

IMG_8750

Till slut kom vi fram. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett brunnet tåg. Vilken känsla. Dessutom fick vi vårt rum direkt så jag kunde vaska av mig resdammet och byta ut sovskjorta och mjukisbyxor mot något mer trevligt. Det var ytterst välbehövligt. Och slutligen kunde vi gå in på Gekås och träffa resten av gänget i Sportbaren. Klimax. På ett bra och osnuskigt sätt.

Men vi var faktiskt inte SIST. Det vill jag påpeka. Jag trodde såklart att vi skulle vara det, men icke då. MissK, som bor en spottloska från varuhuset vann hela sistrallyt med sin entré en timma före stängning. Och det var tur att hon kom, för jag och maken kidnappade henne som guide direkt. Är det någon som hittar på det varuhuset är det hon.

Vi skulle inte köpa något alls. Maken hade just ingenting på sin lista och jag hade tre saker på listan. Fyra om man räknar tillägget när jag insåg att jag skulle få använda en liten plastpåse som handväska om jag inte köpte en. Två av sakerna (polaroidfilm och toner till skrivaren hemma) fanns inte och målarböckerna hade jag de flesta av redan. Eller, i alla fall tillräckligt många.

TROTS det checkade vi ut med kundvagn full av saker som vi inte hade en aning om att vi behövde och ett kvitto långt som en toarulle.

Och ja. Maken köpte dammsugargrejor. Samt en ångtvätt (som jag inte ens vet vad det är), som ser ut som en dammsugare. Nej, jag vet inte vad han skall göra med sina saker. Ha dem på samma ställe som han har sin lilla laduverkstad?

Sedan hade vi förfest med Pepsi Max och Morgans Chips på rummet. Det ser betydligt mer stelt ut än vad det var.

IMG_8753

Ola (Elefantpenismannen), Marie och Petra. Och min nyinköpa handväska.

IMG_8764

Enlisailivet och MissK. Samt två påsar Morgan. Morgans chips var åtminstone betydligt bättre på ett hotellrum än Captain Morgan.

Vi gick till Harrys, åt superdupergod mat och kom tvåa i pubquizzen. Fantastiskt roligt med pubquiz måste jag säga.

Vinsten var två mössor. Som några motvilligt satte på sig.

IMG_8785

“Om blickar kunde mörda”, heter den här installationen.

Det var så HIMLA trevligt. Och jag var inte tröttast alls. Den tävlingen vann gäspmästarna Petra och Kim (maken).

Men vi avslutade vuxet tidigt när alla var trötta och gick tillbaka till hotellet för lite välbehövlig sömn.

Och NU skall jag skutta upp och göra mig redo för att äta enormt mycket frukost med gänget.

Sedan skall vi tydligen handla igen. Kanske. Jag hörde något om att vi behövde något.

Med tanke på vad som redan ligger i bilen tror inte jag att vi behöver något alls.

Rolling rolling rolling

Jag är PÅ VÄG. Med räls under fötterna och tåget rör sig.

Faktum är att jag har varit på väg en stund, och det är inga förseningar ÄN *peppar peppar – spottar och kastar en nypa salt och en svart katt på medpassagerarna*.

IMG_8732

Men jag vet inte var jag är? Oklar skog utanför fönstret.

Vilket härligt äventyr (nej, nu ljuger jag).

Det visade sig vara en bra idé att ta första tåget idag istället för att ha ägnat kvällen åt att envisas med att hitta ersättning för ALLA avgångar blev försenade med råge och de ändrade de var femte minut hela kvällen. Som om jag inte hade tillräckligt med ändring av logistik-stress som det var liksom?

Nu har jag varit uppe sedan fem. Jag tror jag skall sova en stund om det går. Så jag inte somnar som en bäbis när det är dags för mellanmål i Ullared.

Jag återkommer. Eftersom jag garanterat lär få anledning att återkomma.

Hur går det för er?

Dagen före DAGEN

Och igår var jag och Imitthuvud hos Kicki Husfruen där det serverades både mat, hundkel och lösningar på världsfred. Eller tvärtom. Lite oklart vad vi kom fram till, men trevligt var det. Jag dyrkade herrn i huset, den lille lurvige, vilket fick mig att längta ihjäl mig efter de två svartlurvarna hemmavid.

Men! Och det här är lite coolt faktiskt. Kicki och hennes man är från Norge. De pratar norska med varandra. Snacka om en västkust på östkusten när jag hörde norska i hufvudstaden OCH fick kela med den unge herrn.

12167875_10153427765827634_475355541_n

(Väldigt oklar sysselsättning på bilden)

I morse hjälpte Kicki mig tillsammans med alla hållna tummar. Tummarna funkade fantastiskt. Tack och bock.

SEDAN LADE ALL TUR I HELA VÄRLDEN AV SAMTIDIGT!!!

Och NU är det läge att läsa noga.

Jag fick ett sms av Enlisailivet.

IMG_8731

Där och då DOG JAG. Jag hade en tågbiljett, maken skulle köra ner med hundarna och hämta mig, vi skulle åka till mamma och sova över och sedan lämna hundarna i ömma moderns vård och dra till Ullared kvickt som ögat imorgon bitti. Efter att jag hade dött av nyheten fick jag spänningshuvudvärk för första gången sedan jag botoxade bort migränen.

Jag gick med mitt pick och pack till centralen för att kolla läget när det var dags för avgång. Det var cirka det mest meningslösa jag gjort. Sedan lyssnade jag på livenyheterna från det brunna tåget (HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT ATT ETT TÅG KAN BRINNA???) och fick reda på att det var totalstopp i båda riktningarna Stockholm-Göteborg. Slutligen ringde jag till SJ. För att fråga hur det egentligen fungerar när tåg envisas med att brinna och ingen vet något och man har biljett som inte är ombokningsbar och om de möjligen har tänkt att köra bort det trasiga tåget från rälsen så det slutar vara i vägen. Rimligtvis borde det ju finnas någon tågväxel som kan flytta tåget och ställa det i skogen medan de andra passerar i tid och så kan tåget stå i skogen medan någon lagar det.

Så var det tydligen inte. SJ ställer inte brunna tåg i skogen. Vad de gör med dem vet jag fortfarande inte, men jag VET att det inte finns några snabba backupplaner för infrastrukturen i det här landet.

En fredagseftermiddag alltså. I rusningstrafik.

Med det sagt. Jag är fortfarande fast i Stockholm. Men jag kommer SJÄLVKLART till Ullared imorgon om jag så skall promenera. Däremot kanske jag inte är på plats före tolv. Eftersom jag fortfarande inte riktigt vet vilket transportsätt det blir till slut och så skall hund- och manslogistiken lösas också.

Så jag önskar mig en sak. Kan alla som skall med ha lite koll på sin mail under kvällen?

Jag kommer maila alla och lämna mitt telefonnummer och jag vill gärna ha era telefonnummer så vi kan ha någon slags telefonkedja?

HUR ÄR DET MÖÖÖÖJLIGT ATT TÅG BRINNER SÅ DET BLIR TOTALSTOPP?

(Ja, jag vet att jag redan frågat det, men jag FATTAR verkligen inte?)

// Logistikhuvudvärken goes Ullared

Salongen med det lilla extra

Jag har fixat håret. Och jag skall visa hur det ser ut, men jag får banne mig inte till det med mobilkameran för det är pastellgrått, men det syns inte på bild. Och jag älskar det.

Men salongen är inte bara fantastisk på hår. De har en salongshund. Och massagestolar vid tvätten. Kombinationen är fullkomligt oslagbar.

  
(Ignorera gärna att det ser ut som om jag har stulit kläder från någon stackars hemlös)

Ikväll känns det nästan som om jag är hemma. Det talas norska i huset och det finns en hund. Dessvärre gick den inte att övertalas att sova med mig.

Men det kan vi prata om imorgon.

För att ha en cliffhanger liksom. Jag övergav Johanna, Celiné och ryggskottet för en “bortamatch” där de talar hemmaspråk.

Och så har jag fått rapport från hemmaplan. Husse har rakat nosarna (nössen!) på vaffarna och de är så söta att jag dör när jag ser bilden. Dessutom undrar jag hur mycket mutgodis han har använt med tanke på att de inte ÄLSKAR att raka ansiktet. Men han lovade att han inte hade klippt Liten i örat i alla fall. Enorma framsteg sedan sist alltså.

  
Jag dör sötdöden av att se mina portugister med nos. Och vill pussa på dem väldigt mycket, men får nöja mig med fotot. Ser inte Liten lite deppig ut?

God natt, nu skall tant sova. Och tant behöver både tummar och tår hållna inför morgondagen.