Goder Afton

Jag har en liten fråga angående Ullared.

Nu vet vi ju vilka vi blir som vill åka och jag tänkte dona med boende. Min fråga är alltså om det är någon som absolut inte kan tänka sig att dela rum med någon annan av oss?

Fundera över helgen så kan jag preliminärboka rummen på måndag. Det blir bra va?

Humöret är marginellt bättre idag. Maaarginellt. Och morgondagen skall firas med syrran på superduper-outlet i landet som älskar tullkontroller.

  
Så här såg det ut hos tullen när jag råkade glömma svänga av motorvägen häromdagen. Då fick jag åka till Norge och vända.

Konstigt nog blir man inte ens arg av att köra ett par kilometer extra när man fortfarande är nykär i sin bil. 

Jag svor inte ens.

// Kapten Haddock

En sån DÄR dag

Det måste ha varit fullmåne inatt, eller?

Man skulle alltså kunna säga att jag har sovit lite för lite (fem minuter av slumrande en gång varannan timma är verkligen för lite) och är en smula pms-irriterad. Men idag verkar den omedelbara omgivningen klara sig, för jag irriterar mig på saker jag absolut inte kan påverka. Vilket är så retsamt just för att jag inte kan påverka det.

Funderingar över varför Peter Jihde har tofs, men aldrig har håret utsläppt. VAD är vitsen med spara till längre och längre hår när man ändå bara sitter där i tv-rutan och retar livet ur torparfruar med sin man-bun?

2CFD5F6900000578-3257656-image-a-1_1443796275254

Typiskt extra osexig man bun.

TV-reklamen från Telenor där de arma barnen jobbar som galärslavar under fjällsemestern för att få lite utdelat bredband av sina föräldrar och mamman till och med säger “men ge dem inte för mycket nu bara”. HERREGUD. Elak pappa, men fullkomligt vidrigt läskig mamma? Snövits elaka styvmor framstår Moder Teresa i jämförelse.

Vädret. Eller snarare kylan. Det räcker nu tycker jag. Så här jämrans kallt med snö kan det gärna få vara om man åker till just fjällen eller alperna. Eller om man självmant har valt att bo i exempelvis Kiruna där det snöar från augusti till juni. Inte på västkusten. Den där inre termometern har ju fått spader och man (jag) varierar mellan att svettas floder och att frysa arslet av sig, det finns liksom inget mellanting. Den där ljuvliga känslan av att gå ut i sommarvarm bris i flipflops och utan jacka längtar jag efter så jag kan dööööö.

Att jag blir ett år äldre i övermorgon och inte skall ha kalas. Den enda som finns tillgänglig att eventuellt fira mig är maken. Han är himla bra på många andra saker, men han suger på att fira födelsedag.

Det är även lite irriterande att min tunga har fått skavsår. För att jag hittade nytt (nåja typ?) godis på Ica som jag hetsåt igår. Två påsar = 18 stycken hivade jag i mig för det var så gott. Detta måste man väl kanske ändå tycka var värt det, med tanke på smaksensationen när jag åt det. Nu kommer jag inte ha några som helst smaksensationer på ett tag, till tungan har blivit normal igen.

IMG_8567

Utöver det är jag givetvis ännu mer irriterad över Kommunal, att barn fortsätter bli skjutna och mördade av ingen anledning alls och att det är krig och grejor. Men det gör mig så arg att jag inte kan prata om det. Inte idag i alla fall.

Så.

Peter Jihde alltså?

Hur har ni det?

// Hon som verkligen gör skäl för sitt bittra bloggnamn idag

NU RÄCKER DET MED KYLA?

Fy för den lede vad jag är trött på att det är kallt nu. I alla fall så här kallt och att det har varit kallt så himla länge? Det känns ju som att vi bor på den sibiriska tundran med permafrost.

Och igår blev jag lurad. Maken hade nämligen kollat fel på termometern och påstod att det “bara” var minus sju grader ute. Jag hade ingen anledning att betvivla honom så jag dubbelkollade inte. Konstaterade bara att det var kallt, men det är det ju hela tiden.

Eftersom det var så himla mycket VARMARE igår ville maken gå på äventyr. Bakom ladan finns ett berg som är ganska högt och uppe på berget finns en skitspännande grotta. Dit är det trevligt att gå på sommaren och skrämma små barn (inte random barn nu alltså, utan gästande barn).

Maken hade varit där uppe några dagar efter det blev kallt och sett att det hade börjat formas enorma istappar överallt och ville att jag och kameran skulle följa med och plåta istappar.

Jamen det lät väl okay. Fast jag hade slarvat bort mössa och vantar, men jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan. För det var ju nästan varmt ute.

Så här i efterhand vet jag inte om jag tänkte alls.

För det FÖRSTA går jag ju ständigt i Uggs. Det gjorde jag igår med. Trots att jag vet att sulan på Uggs utgör fara för liv och lem när det är halt. Att bara gå till ladan brukar generera minst två nästan-frivolter pga halka. Det är med andra ord ungefär lika praktiskt att bergsbestiga snötäckta berg i Uggs som det är att bergsbestiga i flipflops. Men jag tänkte inte på det.

Jag tänkte inte heller på att OM man gör en frivolt så måste man ta emot sig med händerna och att ta emot sig med händerna utan vantar i iskall snö är förfrysningskallt. Alternativet till att inte ta emot sig med händerna är att göra en faceplant. Det är antagligen ännu kallare (har inte provat, ÄN).

Det blev alltså en promenad/bergsbestigning iklädd ylleunderställ (tack vare Annika), onepiece, Uggs, jacka från 1988 och ingen mössa – inga vantar. Jag tog heller inte med mig kameran. Den glömde jag antagligen i ren självbevarelsedrift.

För vi kom inte så himla långt innan jag lade mig raklång första gången. Med händerna i snön. Sedan gjorde jag det tre gånger till innan vi ens var halvvägs upp och då var jag ROSENRASANDE, kall och … jamen rosenrasande.

Maken hoppsaskuttade naturligtvis före mig i kängor som inte var hala och istället för att hjälpa mig filmade han mig.

Notera även att HAN ser att granjävelgrenarna jag går under kommer tappa all sin snö i nacken på mig. Utan att säga något. Jag ser det inte eftersom jag inte riktigt tittade åt det hållet. Han står bara och fnissar tyst utan att varna mig.

Han hade i alla fall vett på att sluta filma och börja hjälpa när jag gav honom blicken som kunde mörda. Hundarna var ju inte så himla hjälpsamma de heller. Där är det mer stjälp än hjälp.

(Ja, jag vet att jag går som en hundraåring, men det är halt. Och brant. Nästan som Himalaya. Minst.)

Sen kom vi upp till grottan. Med bara mobilkameran. Men jag var rätt glad över att jag hade glömt den med tanke på att jag hade legat i snön tre gånger på vägen upp och det vill man inte göra med en kamera över axeln. Det räckte så bra som det var.

IMG_0425

IMG_0430

Sedan tog vi inte samma väg tillbaka. Vi tog den långa vägen hem, för det var bara att inse att den korta vägen hade inneburit att jag hade åkt släde på arslet hela vägen ner.

Vi lever ett rätt bra liv på torpet, för att hundarna har ett toppenliv här. Har hundarna det bra så har jag det bra, svårare än så är det inte. Men igår muttrade jag mig hela vägen hem och till och med den lille, som i vanliga fall är ytterst godmodig, tyckte att den där snön var tarvlig som satte sig mellan tassarna.

Ungefär två sekunder efter filmen slutade gick jag rakt in i ett rådjur med jyckarna. Fortfarande lite oklart vem som blev räddast.

Till slut kom vi hem och då kollade jag på termometern. Det var inte SJU grader. Det var SJUTTON. Somliga hade kollat fel.

Inför nästa helg skall jag hämta mina dubbade kängor, mössa och vantar. Och leta upp rånarluvan.

Men först skall jag nog ha en riktigt manlig förkylning efter gårdagens strapatser, för jag har ont i halsen. Men det kan lika gärna bero på att jag skreksvor under hela promenaden.

// Frusen i Skogen

Rödluvan och vargen?

Är det bara jag som tycker att det här är jätteroligt? Att maken ser ut så här varje gång det är dags att gå ut i ladan och hämta ved.

IMG_8555

Han tar sin lilla lilla korg och så gör han små hoppsasteg när han visslande och trallande går ut till ladan för att hämta ved. Medan de två små vargarna ränner runt fötterna på honom och säger “JAG SKALL ÄTA DIG”. Sedan biter de honom och han sover i tusen år enbart för att vakna av den sanna kärlekens kyss medan små möss (dammråttor) piper omkring och väver kejsarens nya kläder åt honom. Eftersom han har sovit så länge att hans gamla har blivit omoderna.

Det är fullt möjligt att jag har fått en överdos av sagor, men jag tänker samma sak varje gång han går med sin lilla korg till ladan och så fnissar jag lite för mig själv. Igår fnissade jag högt och frågade honom om han gjorde hoppsasteg, sedan tog jag kort på honom lite mot hans vilja. Därav den lite dryga minen på kortet misstänker jag. Jättedryg ser han ut faktiskt. Men fortfarande som Rödluvan med sin korg.

Dock fick han en överraskning angående just veden igår. Han överhörde ett telefonsamtal jag hade med mamma och han var inte direkt superimponerad av den ocean av okunskap som trillade ur munnen på mig. Personligen tycker jag att det är trevligt att jag fortfarande kan överraska honom alls efter så många år?

Som pyroman är han ju givetvis eldningsansvarig. Alltid. Det var ju bara några veckor sedan jag lärde mig tända i kaminen och därmed tände mitt livs första brasa. Jag har liksom lugnt lutat mig tillbaka och låtit honom sköta det han har spetskompetens i, vilket ju är helt rimligt?

Det tyckte inte han. Han tyckte jag var så himla korkad att han nästan blev mållös, men bara nästan.

I alla fall. Mamma har inte varit så mycket på torpet. Mest för att hon är überpedant och torpet har varit rätt sunkigt. Hon har nog bara sett det en gång tror jag, och den gången höll hon på att få ett slaganfall.

Mamma kom alltså inte ihåg att vi hade en skorsten. Hon mindes bara en kamin och frågade om vi kunde elda när det var så här kallt. Hon fick ett jakande svar av mig. Sedan frågade hon om jag högg mycket ved. Där fick hon ett nekande svar. Det hela slutade såklart med att hon undrade var veden kom ifrån och jag visste inte. Jo, jag vet ju att den kommer från ladan, men jag hade verkligen ingen aning om hur den kommer till ladan.

Det hann jag tänka skitsnabbt innan jag svarade henne. Jag hann även tänka att det ju finns skyltar lite varstans på bensinstationer som tjoar om att de säljer ved.

Mitt svar var alltså oerhört genomtänkt, när jag väl öppnade truten sa jag att vi givetvis köper ved. I tron att det var det korrekta svarsalternativet och helt logiskt.

När jag lade på luren tittade maken på mig med ögon stora som Rödluvans varg och så frågade han om jag verkligen på riktigt inte vet var veden kommer från och OM vi köper den hur exakt tror jag att den kommer hit då?

Jag sa som det var, jag trodde kanske att man köpte ved i kubik och att det möjligen var så att maken hade varit och köpt massor av ved med släpkärran och lagt den i ladan när jag inte hade varit med och sett det?

DEN blicken.

Då tvingade han med mig ut i ladan och hade nogrann förevisning vid varje station i hans vedtillverkningsrum. Först talade han om att TRÄD, de kapar man ifrån skogen man BOR i. Sedan rensar man träden med typ motorsåg och eldar upp “skräpet” på utsidan (när han sa det kom jag på att jag nog hade sett en ganska stor brasa på utsidan i slutet av sommaren, men hur skulle jag kunna veta att det hörde ihop med veden?).

Sedan har man en stock. Som man sågar i lagom stora bitar innan man går till stationen med vedklyven. Och gör vedklabbar. Efter det skall det TORKA. Länge. I ett år typ.

Slutligen kom vi till stationen där han tillverkar tändved. Där visade han utförligt hur man yxar till småstickor för att starta braskaminen.

Nu är jag dessvärre helt omyndigförklarad pga jättekorkad som inte hade fattat det här.

I förmiddags blev jag dumförklarad en gång till när jag berättade det för Fru M.

Jag tror dock fortfarande att folk faktiskt köper ved. Alla kan ju inte knata ut i skogen och ta med sig ett träd hem?

Min gissning om köpeved var helt rimlig tycker jag?

Men om man bortser från bristande vedkunskaper så tycker jag det är skitroligt att ni vill haka på till Ullared. Jag skall bums börja kolla alternativ med tanke på att det inte är så långt kvar.

Köper ni ved?

Ulla-la-la-la-red 20 februari

Jag har klurat lite, with a little help from a friend.

Det känns dessutom som att vi blir alldeles lagom många så att ALLA faktiskt kan hänga. Så jag vill såklart kunna estimera hur många vi blir i slutändan.

Jag tänker mig att vi träffas tidig förmiddag (eller när man vill faktiskt, just det är ju högst frivilligt), knatar i affären och hänger lite i sportbaren. Sen käkar man middag och pratar skit. Frågan är ju bara hur många, om ens några, som tänker sig att sova kvar.

Det känns inte så himla lockande att köra tillbaka nästan hela vägen till Norge på kvällen, så jag stannar gärna om någon mer vill stanna. Vill ingen stanna får jag väl invadera den som bor närmast och bjuda in mig över natten.

Och, det verkar kunna bli lite festligt och lite överraskningar trots småskaligheten. Men DET tänker jag inte berätta något om än i alla fall. *knipslug*

Kan vi prata om det här nu?