Irl kan verkligen försvåra url när man blir utkastad (och Gott Nytt År)

25 kommentarer

Först, det viktigaste. Ett stort gott nytt år från mig, lurvskallarna, kissen och maken till er. Även om antagligen många av er sitter och pillar med förrätten i nyårsbuffén eller försöker ta på sig korviga strumpbyxor till nyårstassen och inte kommer läsa det förrän imorgon. Det är inte ni som är tidiga, det är som vanligt jag som inte har någon som helst tidsuppfattning (just den är lagt åt det optimistiska hållet).

Jag insåg nämligen idag att jag inte skrivit ett ord på tre dagar. Vilket nästan utgör underlag för efterlysning. Undrar förresten hur en sådan polisrapport skulle tas emot?

Men jag skall berätta varför. Såklart. Fast det retar mig, eftersom jag hade tänkt rita en jättefin nyårskrönika i serieform och så gick det inte pga utslängning. Å andra sidan har ALLA sina årskrönikor före nyår och med tanke på att det bara är döda fiskar som simmar med strömmen får jag helt enkelt vara pigg och levande fisk och summera efter årsskiftet. Dessutom vet man ju aldrig. Tänk om man skriver sin årskrönika flera dagar före nyår och så råkar det komma en zombieapokalyps och sumpa allt precis innan 2016?

I alla FALL. Kusinen med det prydliga barnet var ju här på snabbvisit från Barcelona och jag hängde med honom hela tiden, de stunder jag inte hängde med honom sov jag. Vilket föranledde skitdåligt med inlägg från min sida. Men det var ytterligare en detalj. Ni vet ROT-avdragen som det har braskats om på alla löpsedlar de senaste månaderna? Omöjligheten att få tag i en hantverkare före årsskiftet när ROT sänks från 50 % till 30 %?

I söndags ringde vår hantverkare till maken och sa att han förstod att han var ute lite i sista minuten, men han råkade vara jobbledig mellan jul och nyår. Lite oklart hur det nu ens var möjligt faktiskt eftersom han är extremt eftertraktad oavsett ROT.

Vad jag kanske även kan ha råkat glömma att berätta för er är att jag helt sonika har bestämt oss för att inte köpa hus i småstaden. För alla hus I staden har ändå pytteliten tomt och det känns så himla ovärt när vi har ett torp som hundarna ändå kommer älska mer än alla hus i hela världen. De är röjarhundar. Inga välklippta trippa på kullersten i koppel-hundar.

Så jag bestämde att vi skiter i allt vad hus heter. Vi behåller lägenheten i stan och så shejpar vi upp torpet istället. Så det åtminstone inte är ett sunktorp. Nu vet ni det. Det var anledningen till att vi behövde hantverkare efter nyår (trodde vi ända till han ringde).

Medan jag hängde med kusinen fick maken alltså eld i röven och åkte land och rike runt för att hitta trägolv. Golven var riktigt riktigt riktigt sunkiga på torpet. Innan det stod tomt i flera år hyrdes det ut till farbror med schäfer och jag tror inte varken farbrorn eller schäfern var så nytvättade av sig.

Jag blev alltså kvar i stan när maken drog på golvjakt. Och jag trodde att jag bodde på torpet. Alla mina saker bodde i alla fall här. Dator, ritplatta … jamen rubbet bodde kvar på torpet. Jag, hundarna och min zombieapokalypshandväska blev kvar i stan.

I måndags hängde jag då som sagt med kusinen.

I tisdags körde jag och ömme fadern det prydliga barnet och hennes pappa till Gardemoen. Där såg jag världens bästa reklam för WV.

IMG_8472

Världsklass på den faktiskt.

Sen åt vi en pepperonipizza på Peppes Pizza och så stannade vi på Vestby Outlet på vägen hem. Jag vill flytta till den outleten. Herregud så många fantastiska affärer och vilka orimligt låga priser. Jag sprang igenom på en kvart för att kolla Bergans efter en jacka som jag fortfarande inte har köpt. Där hittade jag ingen i min storlek, det gjorde jag däremot på Helly Hansen. En benvit dunkappa för 800 spänn. Och sen en jeansskjorta i Levi’sbutiken till maken för 250 spänn.

Dit skall jag igen, den saken är klar.

Sen kom jag hem och somnade.

Igår var det meningen att maken skulle ha kommit hem, men de var inte klara.

Av outgrundlig anledning samarbetar han alltid med alla hantverkare ju?

Igår var det sjukt trist att vara utan dator och ritplatta. Inte ens iPaden hade jag. Jag kände mig extremt utkastad.

Men idag kom maken och räddade mig undan tristess och nu skall vi fira en högst normal nyårsafton. Jag sitter i julklappspyjamas och skriver det här medan portersteken puttrar på spisen och vi skall inte fyra av en endaste raket. Jag misstänker att vi inte kommer se en enda raket här heller pga grannbrist. DET är extra praktiskt när man har massa lurvskallar och katter faktiskt.

Som bonus såg det ut så här när vi kom upp.

IMG_8474

Nya trägolv på hela undervåningen. Notera även gärna den två veckor gamla värmepumpsmojängen på väggen. Golven innan går inte att beskriva. Men tänk 50 år gammal linoleummatta som folk kan ha både fimpat och kissat på. De har inte gjort det (hoppas jag), men det såg ut så. För att ingen hade städat på cirka 20 år.

Det kan nog bli ett riktigt bra hem av det här torpet. Och vi behöver absolut inte större. Vi som letat hus i flera år, ibland ser man inte skogen för alla träd.

Det känns fint. Och den absolut bästa lösningen för djuren.

Nu återstår bara Operation Övertalning nästa år för att få några små getter, hästar och kanske en alpaca eller två?

Bättre kan det ju faktiskt inte bli?

Gott Nytt År på er.

Hur många kommer somna före tolvslaget? *räcker upp en hand*


Postat 17:09 i Hundarna, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
25 kommentarer

Man har aldrig roligare än man gör sig

17 kommentarer

Sa syrran när jag kom upp på övervåningen med kusinens orimligt prydliga barn. Prydligheten går i mammans gener och kan ha smittat av sig lite på kusinen. Men mamman är ju kvar i Barcelona och då är det svårt att göra något åt de två elaka systrarna. 

Vi satte helt sonika bajsdiadem på systerns egna prinsessbarn (som var med på noterna och fnissade) och på prydliga kusinbarnet.

  
Notera även gärna att vi lät henne leka med en tändare.

  
Konsten att bli poppis i den spanska delen av ingift släkt.

Någon som behöver barnpassning? Syrran är ju solklart certifierad med två egna, och alla som kan fota och klä ut barn i bajs samtidigt borde ju vara certifierade per automatik. 

Jag hade gjort det på hundarna också, men de var tyvärr inte med. Och jag menar verkligen tyvärr. De där högarna var sjukt underhållande. Syrran satte en på varsin sida om huvudet så det såg ut som två bajstofsar och så sa hon att hon var Prinsessan Bajs-Leia. Hon var en spitting image, men det skrattade jag för mycket åt så det blev ingen bild tagen. Ännu mer tyvärr.

Nivån var hög igår.


Postat 13:13 i Familjen, Klimakteriekossan av
17 kommentarer

Näe, jag gillar fortfarande inte norsk julmat

15 kommentarer

Men det var mycket och trevligt sällskap som fick kompensera för alla läskigheter som serverades. 

Jag fattar verkligen inte, jag är den minst kräsna människa jag vet, förutom när det handlar om norsk julmat. Det ser inte gott ut och det funkar bara inte.

Först ut var det pinnekött och medister med både rotmos och kokt potatis. Nästa anrättning, rakfisk, som har cirka en MILJARD ben och skall ätas med gräddfil och rödlök på tunnbröd. Hur undviker man fiskebenen där liksom? Det är ju helt omöjligt. Tillsammans med rakfisk serveras gravad lax och diverse andra fiskar. Och ostbricka.

Jag var väldigt nöjd med den specialgjorda älgburgaren för kräsmagade svenskar. Och efterätten. Allt med mycket grädde är jättegott.

Men det var trevligt. Eftersom maken har sprungit som barn i huset hos kamrat norrman sedan de var tonåringar och jag gick in som medlöpare långt innan jag och maken blev ett par. Vi har till och med ett eget rum i huset, som vi inte har utnyttjat på väldigt länge och man inser hur insyltad man är när barnen (nu tonåringar) i familjen inte vet att vi inte är släkt på riktigt. De har bara tagit för givet och aldrig funderat över hur.

Det var kanske att vi inte firade jul med pompa och ståt trots allt, för igår norrmän och idag större delen av min släkt. Nu blir det avancerat. Min amerikanska kusin som gifte sig med en spanjorska för några år sedan under väldigt katolsk ceremoni födde ju prydligt ett barn exakt nio månader efter bröllopet. Han och barnet anlände småstaden igår på snabbvisit från Barcelona. Vilket medför att resten av släkten anländer småstaden med. Om cirka 40 minuter. Och jag sitter på torpet, pratar med er och funderar över vem som beställde det här?

  
Jag misstänker att hundarna har ett finger med i spelet. För det är då rakt ingen annan som uppskattar det. Särskilt inte alla tillresande till småstaden.

Om man skulle ta och ge sig av nu då. Idag går det trögt. Mer än lovligt trögt.

Vad gör ni?


Postat 12:26 i Familjen, Hundarna, Klimakteriekossan av
15 kommentarer

Juldagen råkade visst försvinna lite?

10 kommentarer

Det var nog den konstigaste julen jag har varit med om. Jag trodde faktiskt att jag var bättre rustad att hantera en ensamjul, men det var jag inte, så jag blev på riktigt dåligt humör. Gick omkring och skällde till höger och vänster. Jag är en julmänniska och fullkomligt älskar julmys. Maten är inte lika nödvändig, det är myset jag är ute efter. Jag vill ha julklappsrimmande i timmar med hela familjen medan jag trycker i mig ischoklad.

De senaste åren har julaftons deltagare minimerats, för att syrran har egen och norsk version av jul hemma hos sig med sin norska svärsläkt, medan pappa, styvmodern och ibland svärfadern har firat med oss. I år drog de till syrrans norska jul (inte svärfadern såklart).

Och det blev liksom ingen ordning på det. En julafton med mycket TV-tittande, inga julkläder och definitivt ingen julmat. Maken njöt i stora drag och jag muttrade, åt ischoklad och tittade på Sune på semester medan jag målade naglarna.

Igår blåste det så mycket att man nästan välte när man gick ut så man gick ut minsta möjliga. Det bekom dock inte hundarna så de var ute ändå.

Ignorera dödslarvig röst.

Sedan somnade jag sittande framför den gamla versionen av Snövit och när den filmen var slut var även jag slut så jag tryckte i mig två Lussekatter och gick och lade mig med hundarna. Maken hade flytt till ladan för att slippa mitt humör redan före Snövit.

Idag skall vi fira svorsk (svensk-norsk) jul hos kamrats ömma moder och fader. Norrmän som bor i Sverige alltså.

Ursäkta en hel nation, men jag älskar verkligen inte norsk julmat. Nu funderar jag på om jag skall eller inte skall äta innan vi åker från torpet för att inte svälta mig igenom dagen.

God Fortsättning?


Postat 10:19 i Hundarna, Klimakteriekossan av
10 kommentarer

Man försökte åtminstone vara lite prydlig?

23 kommentarer

Men det är ju liksom dömt att misslyckas med två ohyfsade hundar och deras minst lika ohyfsade matte. Snacka om ett gigantiskt försök att visa upp vacker fasad för att det faktiskt är julafton?

Oavsett, med den fasaden säger vi GOD JUL. Massvis med julkramar till er alla som orkar hänga här inne. Ni är mina kompisar. Det här är inte alltid en blogg, det är mer ett … samarbete?

godjul

Det var den första bilden jag tog. Efter den rann svetten i strida floder på panna och överläpp. Det är så sällsynt att påklädda hundar sitter still på samma ställe samtidigt och tittar dit man vill. Skall man vara helt ärlig är det totalt värdelöst att fota två hundar samtidigt även om de inte har tradionsenliga kläder på sig.

Sen fick det blir som det blev. Och de var tämligen prydliga en liten stund till.

finvaffar

lillaludde

pottan

Och DÄR tokledsnade både de och jag. Jag är oftast inte en särskilt prydlig fotograf och det där med prydliga hundar för att upprätthålla någon slags vaddetnuheter? Det var ju liksom kört redan när de fick människodräkter på sig? Om någon nu skulle råka få spunk över att det är elakt att klä på hundar. Det är det inte. Inte de här två i alla fall. De är så vana vid diverse infall att de inte höjer ett ögonbryn när man tar på dem både byxor och tröja och sedan fnissar lite. Gränsen går vid mössa, den är himla svår att få att sitta kvar. Jag funderade på häftmassa på öronen men jag hittade ingen så det blev ingen mössa på förmiddagskorten.

Med tanke på att vi firar en väldigt alternativ julafton och gör just inget alls, mer än att vi håller på och packar ihop oss för att åka till torpet, så finns det utrymme för många många fler kort under dagen. De har nämligen inte tagit av sig kläderna än. De hade inte tid med det innan de tog en liten middagslur. Jag gissar att kläderna kommer få vara med nere i bäcken och ute i skogen både idag och imorgon, så jag lär få anledning att återkomma.

Först blev Ludde lite trött på att försöka ta instruktioner.

DSC08885

Så himla trött att han blev tvungen att lägga sig lite i soffan.

DSC08892

Jag gillar glipan mellan “rock” och byxor.

Sen somnade Stor.

meh

Då satte jag mig vid datorn. Och började med att göra det extremt fula julkortet överst. För att det var kul.

Kläderna fyndade jag på Åhléns i Stockholm. Det är barnkläder. Vilket gör det hela jätteroligt. Liten har storlek 1-2 år och Stor har 3-4 år, Stor har ju lite kortare ben och mer pondus än den lille långbente. Efter Lucia var det halva priset och tio procent på sådana där Luciakläder och de funkar utmärkt som hundkläder om man bara klipper lite hål för svansen och öppnar lite i armhålan för att bicepsen skall få plats.

Mina lurvskallar är det sötaste jag vet. Och de mest ohyfsade. Men de tål hantering.

Nu skall vi fira någon slags jul med tomten och pepparkaksgubben.

Om jag får gissa blir det väldigt stillsamt, mycket tv och godis, ingen julmat alls och jag lovar att fota när hundarna har däckat i pizzakartongen.

Återigen, jag önskar er alla en riktigt fin jul.

Julkramar från både mig och lurvskallarna.


Postat 14:23 i Hundarna, Klimakteriekossan av
23 kommentarer