Behöver någon slags betjänt och fler hjärnceller

De senaste månadernas kaos har tydligen orsakat ytterligare kaos i skallen på mig. Och nu vill jag gråta en skvätt av så många anledningar, men mest pga min egen talanglöshet.

Jag behöver således en betjänt. Eller kanske ledsagare. Bara någon som liksom håller reda på mig och påminner mig om väldigt basala saker. Det är ett smärre mirakel att jag har klarat mig fram till nu, men givetvis kommer en punkt när allt krockar trots rigorös planering. Eftersom det inte spelar någon som helst roll hur detaljerad planering man har pysslat med om man har glömt någon detalj. Den detaljen kastade om hela decemberschemat idag.

I eftermiddag skall vi till Göteborg och passa på att hälsa på mamma med hundarna för att vi skall vara på banken imorgon och lämna bort huset mot en säck pengar. Resten av december kommer jag och maken gå om varandra, jag skall pyssla med mitt och han skall pyssla med sitt och någonstans mitt i detta skall vi flytta kartonger med kläder och skor från fuktigt ställe till ofuktigt ställe och sedan är det jul.

Min december var planerad in i minsta detalj. Stockholm i slutet av den här veckan, frissan den åttonde, göra skojiga saker i decemberkallt Stockholm. Julmiddag hos mormor den 14:e och så fortfarande hinna med allt som man brukar hinna med (och lite till) före jul.

Jag hade KOLL.

Om man bortser från att det först idag slog mig att jag inte ens ringt frissan och bett om tid den åttonde. Jag var bara så inställd på att det redan var bokat att jag tydligen trodde att jag hade bokat och det hade jag ju inte.

Om man ringer en vecka före så krävs ett julmirakel för att det skall finnas ledig tid på min inbillat redan bokade dag. Trots att Elin brukar vara grym på magiska saker var det bara att ta mössan i handen och inse den där talanglösheten. Första lediga tiden var den 14:e. Sen fanns inte så många fler lediga tider. Den var bara att ta. Det betyder att mormors julmiddag snabbt måste bytas dag på (vilket INTE kommer falla i god jord) och att jag inte ens vet hur Johannas schema ser ut. Plus att jag missar andra viktiga dejter i Stockholm.

Man blir alldeles uppenbart helt dum i huvudet av att flytta sig igenom en hel höst.

Vissa måndagar är väldigt mycket sämre än andra och nu är jag extremt sugen på att lägga mig i fosterställning fram till april.

Ett samtal. Hela december föll som ett korthus för att jag glömde ETT samtal.

// Talanglös


Posted in Klimakteriekossan, Pest och kolera by with 18 comments.

Comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.