Var och en blir salig etc

35 kommentarer

Vi har ju pratat om gardiner och osunda gardinbehov tidigare. Jag ser inte gardiners vara eller icke vara, men jag är inte helt blind för fula gardiner. Hellre inga gardiner alls.

Igår upptäckte jag att NÅGON har satt upp gardiner i smyg på torpet. De kan inte ha hängt där i många dagar, men igår såg jag dem verkligen.

Nu finns det ju betydligt värre saker att smyga med. Såklart. Men han smyger med så udda saker. Gardiner och dammsugare liksom.

IMG_7807

Det bor helt klart en liten tant i honom.

När han blev påkommen med de här gardinerna tittade han nöjt på mig och jag frågade såklart om han hade varit och köpt de här för alldeles för många kronor som han gjorde med de andra. Gardintypen är ju inte helt olik det förra gardininköpet.

Näe, de här hade han hittat i källaren i stan, tagit upp och smygtvättat och sedan hängt upp dem i skydd av mörkret när jag inte var i närheten.

Han vet inte ens vems gardiner det är.

Jag skulle vilja säga att det antagligen fanns en anledning till att de låg övergivna i källaren.

Lingon alltså?

*skakar uppgivet på huvudet*


Postat 11:44 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv av
35 kommentarer

Det är tisdag. Klockan är 20 i SHF.

116 kommentarer

Det är dags för The Gunilla.

IMG_7784

Det är dags.

Är ni här eller är jag ensam?

// Spitting Image


Postat 19:42 i Gunilla Persson, Klimakteriekossan av
116 kommentarer

Telefonstolpstransport

9 kommentarer

Idag har vi sällskap av en helikopter.

Helikoptrar låter ganska mycket. Hade jag varit en sämre människa med ett uselt tålamod hade jag antagligen blivit en smula irriterad över att en väldigt energisk helikopter åker ovanför huvudet på mig cirka en gång per minut. Åt ena hållet åker den utan telefonstolpe och åt andra hållet åker den med telefonstolpe.

Men nu är jag ju en väldigt stabil och tålmodig människa och blir därmed inte alls irriterad. Inte ALLS.

Jag undrar däremot vad som händer om den skulle råka tappa en telefonstolpe över huset. Eller kanske i huvudet på mig när jag är ute? Telefonstolpar är ju jättestora och väldigt tunga.

Och så undrar jag hur kostnadseffektivt det är att flyga med en stolpe i taget.

Det verkar synnerligen ineffektivt.

Men mest undrar jag vad som händer om en stolpe trillar ner i huvudet på mig.

Oddsen för att dö just av telefonstolpe i huvudet har sjunkit radikalt idag.

Hade någon frågat mig igår om alternativa saker man kan få i huvudet hade inte ens telefonstolpe platsat på listan av eventuella svar. Jag hade kanske svarat fallfrukt och fågelskit, men absolut inte telefonstolpe.

What a difference a day makes?


Postat 16:17 i Klimakteriekossan av
9 kommentarer

Tjej Med Koll

15 kommentarer

När jag var på trattjakt igår åkte jag via lägenheten för att hämta kameror och stativ, men jag hade tydligen lite bråttom. Jag har en ryggsäck, modell mindre, hemma där jag förvarar det jag använder mest i form av kamerahus, objektiv och laddare och så har jag en skitstor ryggsäck där jag förvarar allt som är fotorelaterat. Den sistnämnda ryggan får oftast stanna hemma eftersom den väger lika mycket som en hjullastare och det fick den göra även igår. Jag kastade bara ett getöga ner i den mindre väskan och konstaterade att innehållet var intakt och att laddarna låg där.

Fint så. Man behöver inte tio objektiv för att plåta månen.

Sedan rev jag åt mig ett stativ på vägen ut och tyckte att jag hade sådan jäkla koll. 33 år sedan sist liksom och nästa gång det är superblodmåne är jag 63 år (hej och välkommen åldersångest i kubik), det får man ju bara inte missa. Jag var laddad och riggad och hade prylarna på plats.

Alarm ställdes på 03.40 och jag låg i bingen i hyfsad tid. Sjukt nöjd med mig själv och min framförhållning.

Jag hade bara råkat förtränga ett par saker.

Först hade jag helt glömt att jag sover som en kratta när det är fullmåne. Jag sov alltså nästan inget alls och de minuter jag faktiskt sov drömde jag mardrömmar om vampyrer. Vad är oddsen att drömma om vampyrer när det är fullmåne undrar jag?

Det betyder att jag vaknade skräckslagen och badande i min egen svett en timma före alarmet och det var lögn i helsike att somna om så jag gick upp. Helt ensam. Inte en enda hund sällskapade med mig när jag rantade runt i fullt upplyst torp och blängde ut på alla eventuella monster ute i mörkret. Lampskärmen och hans polare låg kvar i sängvärmen och trynade som små grisar, de var särdeles ointresserade av att skydda sin rädda mamma.

Sedan hade jag glömt att de två kamerorna som låg i ryggsäcken var riggade för sommarturer med båt. Inte för nattliga äventyr med måne. På den ena kameran satt mitt sälobjektiv och på den andra kameran satt min fasta glugg. Ingen av dem jättelämpliga för månfotografering. Eller ja, sälobjektivet (megazoomen) skulle väl funka, med löjligt lång slutartid. Annars inte. Så det var ju HIMLA bra att jag hade ryckt åt mig ett stativ.

Om det inte hade varit fel stativ. Tripoden stod kvar hemma för jag hade ryckt åt mig det enbenta som inte är att rekommendera om man skall lattja med långa slutartider.

Då var jag inte bara rädd längre, jag var även lite sur och gnällig (och trött, jag medger att jag var trött).

Men skam den som ger sig.

Det var bara att ge sig ut med det jag hade till hands och vädret var ju som upplagt för månfotografering. Alldeles stjärnklart och en stor och fet orange månförmörkelse.

Det var ju bara den där lilla detaljen att det var mörkt som i sotarns ficka pga just månförmörkelse. Och det var svårt att skaka av sig mardrömmen. Varje gång jag klev ut och stängde dörren till det trygga upplysta torpet bakom mig reste sig varenda hårstrå på kroppen och jag hörde allt från varulvar till brunbjörnar som knatade runt mig i skogen. De såg såklart mig medan jag inte såg dem, jag bara hörde. Kvistar som knäcktes, konstiga morranden och andra monsterljud (som i dagsljus kommer från bäck, brunn och/eller vattenpump).

Att stå väldigt stilla med ett enbent stativ är näst intill omöjligt vid monsterskräck. Äh, det är omöjligt även om man inte har monsterskräck faktiskt.

Resultatet blev med andra ord inte så bra. Eller väldigt artsy fartsy.

IMG_7804 IMG_7805 IMG_7806

Alltså?

Det ser ännu sämre ut när man fotograferar kameran med en telefon dessutom.

I två timmar sysselsatte jag mig med att ställa in kameran, springa ut och försöka få till åtminstone ett bra foto av månskrället, vara rädd, springa in igen och sura över att jag hade tagit fel stativ med mig, krypa ner i sängen och tänka “nu skiter jag i det”, inte kunna låta bli att ligga och fundera över alternativ lösning och så rusa upp och ut igen. Repetera så många gånger man hinner med under nämna tidsrymd vilket är förvånansvärt många gånger.

Man skulle kunna säga att det enda jag åstadkom var att störa hundarnas nattro.

Klockan halvsex slutade jag repetera för att jag frös. Då kröp jag ner i sängen och låg kvar till spektaklet var över och då gick jag upp igen.

Det kan hända att jag fick till ett enda okay foto. Men det vet jag inte eftersom jag även glömde kortläsaren i vardagsrummet i lägenheten och det går inte att se hur sunkig skärpan är på kamerans miniskärm. Tills vidare kan vi utgå ifrån att det är de artistiska/urusla fotona ovan som gäller.

Jag har sällan varit så o-imponerad av mina fotoskills som idag faktiskt.

Men jag tröstar mig med att det publicerade fotot i lokala tidningen faktiskt var riktigt dåligt.

Det kunde varit värre?

(Det hade även kunnat vara så mycket bättre)


Postat 15:01 i Foto, Klimakteriekossan av
15 kommentarer

Trattjaktsresultatet

23 kommentarer

Jag blev tvungen att ge mig ut på trattjakt eftersom det blev ohållbart att sitta och vakta hunden med såret så att han inte kliar och sedan hunden utan såret för att han är så himla HJÄLPSAM. Det betyder att jag var tvungen att åka till köpcentret från helvetet. Det där stora som ligger alldeles vid norska gränsen där alla gärna handlar just på söndagar dessutom.

Det gav mig huvudvärk.

Skall jag vara ärlig fick jag huvudvärk redan på parkeringen när jag insåg att jag var tvungen att gå in och att jag inte hade en susning om var exakt zooaffären låg.

Någon som har en förklaring till hur man kan ha ett köpcenter som är över 80.000 kvadratmeter stort, men det existerar inte en enda karta över var butikerna ligger? Eller ens en sådan där käck “du är här-skylt” inne i själva köpcentret?

Efter att ha irrat runt och letat efter åtminstone en av de två stora zooaffärerna i en kvart hittade jag den ena. Längst bort i ena hörnet av centret. Så långt in i ett hörn att jag nästan inte ens såg entrén.

(Det skulle kunna vara så att de inte har kartor över plejset för att de vill ha merförsäljning och i så fall funkar det. Jag råkade gå förbi Kicks och spontanhandlade ett läppstift i min jakt på trattar.)

De hade tre slags trattar. En sådan där helt vanlig veterinärtratt som han redan haft i elva dagar, en uppblåsbar och en som såg ut som en lampskärm på riktigt. Jag köpte alla tre, för att aldrig mer hamna i en situation där vi lider svår trattbrist.

Den uppblåsbara hamnade i medicinlådan för framtiden. Veterinärtratten blir back-up och så fick stackaren ta på sig den som verkligen gör honom till ett ljushuvud. Och jag försöker att låta bli att skratta åt honom.

IMG_7780

Den var ungefär en miljon gånger mer bekväm än veterinärtratten. Mjuka kanter och den knäpps med tryckknappar.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför man gör den i något slags fejkad Burberrymönster dock.

Men det är ju för all del oerhört praktiskt att kunna variera användningsområde mellan lampskärm och skyddsutrustning för hund?

Nu får jag definitivt bilder i huvudet på hund med glödlampa i truten och elsladd i ändan.

Stor trivs dock i den, tackar som frågar.

Nu skall vi se hur länge den här håller.

Och så undrar jag om jag skall försöka vara vaken till superblodmånen eller om jag skall ställa klockan på fyra. Kamerorna är laddade och stativet på plats.


Postat 20:47 i Hundarna, Klimakteriekossan av
23 kommentarer