En lågmäld och en högmäld

Jag skall visa alla jättefina nagellack senare, när jag har irl:at lite.

Först, en studie i syskonskap och hur man applicerar mänskligt beteende på sina hundar.

Ni som har syskon, oavsett om ni är äldst eller yngst, minns antagligen hur det var när man fick godis som barn och ens fullkomligt vidriga syskon SPARADE på sitt godis tills man själv hade knölat i sig hela den egna påsen. I mitt fall är jag storasyster. Det betyder att jag lider med just storasyskon och tycker att småsyskonen oskadda går vinnande ur alla viktiga strider.

I vår familj köptes det dessutom Bridgeblandning på fredagar, ungefär lika hett eftertraktat som ett paket knastertorra mandelkubb. Givetvis var det bara jag som inte tyckte om nämnda pensionärsblandning. De enda godisarna som föll mig på läppen var de gröndragerade lakritsstavarna och det fanns kanske tio sådana i påsen om man hade en jäkla bonnröta. Sen satt man där, med mersmak, och tittade när resten av familjen glatt knaprade vidare på resterande äckligt innehåll.

Hade man riktig otur, vilket man ofta hade med en söt och rar lillasyrra, så hade hon dessutom “råkat” knycka ett par lakritsstavar. Eller chokladdragerade russin, när inget annat bjöds funkade de som nödgodis, och så sparade hon dem. Gärna i flera dagar. Inte för att hon faktiskt ville ha dem, hon ville bara ha reaktion från mig och den reaktionen uteblev aldrig. Är man godissugen så är man och då är alla medel tillåtna.

I kärlek, krig och blodsockerfall finns inget gentlemannamässigt uppträdande.

Igår var vi i Gårdsbutiken, ni vet den där lilla rara butiken på landet som säljer hundpryttlar, för att köpa hundmat och lite magvänligt godis. Den här gången blev det oxöron. Inte lika fett som grisöron men absolut lika gott, om inte godare.

De fick varsitt alldeles nyss och Stor tryckte i sig sitt på en nanosekund medan Liten tog god tid på sig. Som vanligt. När Stor var klar hade Liten nästan hela örongodiset kvar och låg bekymmerslöst på soffan och tuggade.

Ända tills Stor fick ett blodsockerfall och försökte hota, muta och skrika sig till hans ben med.

Det funkade sådär.

Det är även vansinnigt underhållande att se hur otroligt lågmäld Liten är. Precis som ett vidrigt rart litet småsyskon som har gömt lakritsstavar och chokladrussin.

Han morrar faktiskt, men det hörs inte eftersom han morrar så tyst att det knappt hörs. Men man kan skönja det när han drar upp läppen litegrand och (över)modigt visar gaddarna för Stor.

Stor är svinsur och helt övertygad om att Liten fick ett orättvist mycket större öra än vad han fick och jag sitter bredvid och fnissar samtidigt som jag tycker att Liten är sötast på jorden som inte gör något väsen av sig alls. Han vet helt enkelt inte hur man gör, även om han själv tycker att han säger till på skarpen att Stor skall ge fullkomligt fanken i hans godis.

Jag undrar dessutom stillsamt när de skall ha sin slutgiltiga ranguppgörelse som de fåniga hanhundar de är. Än har det inte hänt, vilket mest beror på att Liten är väldigt ranglåg och inte riktigt vuxen än. Och Stor är bara feg. Allt det där gastandet är inte riktat till Ludde, han gapar egentligen på mig för att tala om exakt hur jäkla orättvist det är och att jag faktiskt skall lägga mig i deras godisgräl, ta ifrån Liten oxörat och ge till till honom.

Djurspråk är kul. Och lätt att fatta. 95 % av jyckarnas vakna tid älskar de mig förbehållslöst, 5 % sin tid förväntar de sig att jag skall vara deras slav.

Det finns sjukt många förståsigpåare som säger att man inte skall ge hundar just mänskliga egenskaper. Jag säger att man får göra precis som man vill, men i det här fallet är det ju solklart ett retsamt småsyskon som har sparat godbitarna i Bridgeblandningen och ligger och tuggar på resterna mitt framför ögonen på väldigt frustrerat storasyskon.

Dessutom är de enklare att prata med än de flesta människor.

Så länge det är mina hundar är det mitt val och jag vet ju att de är precis som jag.

Och som min syrra.


Posted in Hundarna, Klimakteriekossan by with 28 comments.

Comments

  • PetraH says:

    Du får inte glömma att visa resultatet av din nagelkonst.
    Kan man säga att det står 1-1 nu? Gardin vs Nagel 😉

  • Halvkusin says:

    Jag gillade också bara de gröna lakritsstängerna… Krigstidsgodis.

    • Victoria says:

      Men jag har ju så svårt att tro att någon verkligen gillade allt i den påsen. Det var ju en påse full med “överblivet” godis typ?

      • Halvkusin says:

        Precis. Herregud. Tur vi hade Gundas kiosk i Skee och man på lördagarna fick ta lillebror i handen och vandra dit med sin femkrona i den svettiga lilla handen och köpa salta skor, violtabletter och vingummin också. Och jag tror faktiskt Bridgeblandning finns kvar än idag, eller är det en mardröm? Är ju inte så uppdaterad på svenska godisfronten längre… Får lite leveranser av Djungelvrål och Ahlgrens bilar, samt PimPim och Fruxo till Kajsa när nån kommer på besök. Högtidliga stunder! Fast Ikea har börjat med lösgodis för $7.99/lbs, och några av sorterna är faktiskt “original”, t ex Kanolds gräddkola ovh Ferraribilarna.

  • Birgit says:

    Älskar morret 🙂 Finns ingen anledning att göra mer när man har rätt och det står nån som gastar utan att ha just rätt 😀

    • Victoria says:

      Anade att du skulle gilla det. Man kan vara liten, tyst och stark och reta skiten ur den äldre med. Herregud så ORÄTTVIST livet var för den store tjockisen.

  • PJAK/Anna says:

    Måste ha varit lyckligt lottad trots allt. Hade en godisgris till pappa. Så var det någon som åt upp godiset så var det pappa och då tvingade mamma honom att köpa nytt. Som vi tyckte om 🙂

    • Victoria says:

      Min pappa är en godisgris med, men inte riktigt med samma smak som en tioåring. Nu funkar det skitbra, men då? Han köpte ju bara massa tårtor, semlor och mysko choklad 😉

  • B-M says:

    Jag är också storasyrra…. Brorsan kunda ha sina påskägg kvar till midsommar ibland! Say no more

  • I min värld says:

    Wbridgeblandning var inte nån hit. Jag hade ju inte några syskon så det var mamma som köpte o sparade och jag som plockade “godbitarna” fast inga lakrits blääääää. Sen får man visst applicera mänskliga beteenden på hundar…… Ibland och då framförallt i såna här situationer 🙂 men jag måste ju säga att han är för söt lilleman där han ligger o morrar lite försynt mer behövs ju faktiskt inte när man har rätt. Oavsett hysteriska storasyskon 🙂

    • Victoria says:

      De är ju mänskliga. Förutom när somliga måste bära mina armar i munnen när somliga är glada. Just det beteendet är jag glad över att människor inte har. Hade varit ännu gladare om somliga lurvar inte hade haft det heller 😉

  • Ellinor says:

    Just nu önskar jag att jag hade 2 mobiler 🙂 Tittade på klippet med ganska hög volym, då kom min minsta vovve rusandes skällande och morrade och såg mycket fundersam ut över var hunden är 🙂 Skrattade lika gott åt det som åt klippet =D

    • Victoria says:

      Hahahahaha. DET hade jag velat se. Undrar vad som sades som var så upprörande att det krävde ett svar från andra sidan datorn?

  • Karin says:

    Här är det tvärtom,den lille terroristen snor mat/godis/leksaker från”storebror”som är förvånansvärt snäll….Gamla”tanten”vågar han sig inte på,det räcker med en blick från henne så lägger han av.Kul att du upprepar allt minst två ggr..haha! Ps fina gardiner-övermindödakroppattdomhadefåtthängakvar

  • Lina says:

    Är det här möjligen ett småsyskonfenomen? Jag är lillasyster (som dock till slut fick godis i egen skål eftersom jag inte kastade mig över skålen likt en utsvulten gam som resten av familjen). Men som jag sparade. Kommer ihåg den brutala insikten av att kolaremmar blir som okokt spagetti efter ett tag. Alltså, vi pratar ju ingen lång tid. Bara ett par månader eller så…
    Men storasyskon är inte heller änglar. Typ när man som fjortonåring vill testa att vara “cool” och tjuvröka. Jag är i den åldern att 18-årsgränsen införts, så det blev till att köpa ett paket i smyg i automat på utlandssemester. Lyckas smuggla hem det, gömma paketet väl och med vän välja ut dag då det skulle ske. För att då inse att fem år äldre bror snokat, snott paketet och lämnat en lapp. “Gratis cigg – schysst! Vad ska du göra, skvallra till mamma om att du köpt cigg?”
    Idag kommer vi dock rätt bra överrens. För det mesta i alla fall. Och röker inte heller… 🙂

    • Victoria says:

      HAHAHAHA…vidrigt småsyskonfenomen är vad det är och storasyskon är änglar som banar vägen för småsyskon 😉

      Det där med ciggpaketet var ju ljuvligt beräknande av brorsan. Jag fnissar jättenöjt.

  • Humlan says:

    *suck* Min dator och din blogg verkar inte vara riktigt sams, gårdagens kommentar verkar ha försvunnit. För inte kan det väl vara SBT!

    Hur som, Liten är väldigt söt när han ligger där och lite försynt morrar och är så still som möjligt samtidigt som han vill se vad den där stora, farliga hittar på …

    (Sedan hade jag skrivit något annat, men det har jag glömt nu! Minnet är bra men kort.)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *