Mot Sherwoodskogen (eller Göteborg)

Snart i alla fall, om en timma skall jag och roadrage sitta i bilen.

Jag antar och utgår ifrån att värderingsmäklare inte bryr sig om ifall det är städat i huset eftersom det bara plockats ut möbler de senaste åren. Oavsett om det har legat saker på möblerna.

Ungefär som det där tricket trollkarlar gör när de drar undan duken från ett bord och står hela dukningen kvar intakt medan trollkarlen håller duken i näven. Bortsett från att jag inte är trollkarl och har således plockat köksbord, soffa, soffbord, tv och lite byråer och lämnat kvar allt som legat på och inuti där det har hamnat. På golven. Men mellan alla saker går det faktiskt att se att det är ny parkett och det är väl huvudsaken?

Eller måste jag lägga citroner i bastun?

Medan jag åker och gör andra saker kan jag roa er med att äpplet inte alltid faller så långt från päronträdet.

Min mamma ringde imorse, lite halvt fnissig, men mest hysterisk eftersom hon börjar tro att det är dags för tvångströja nu.

På senare år har hon börjat göra mer och mer skumma saker nattetid. Precis som jag är hon en i sömnen-pratare och även en gångare. Men det har eskalerat.

Det började lite småskaligt med att hon smög upp nästan varje natt och hämtade småkakor och mjölk som hon åt i sängen. Utan att ha ett minne av det morgonen efter, förrän hon såg tallriken och kaksmulorna. Hon har även ringt mig och sagt konstiga saker, men jag vet om det så jag brukar bara säga att hon skall gå och lägga sig igen. It takes one to know one liksom.

Nu har hon varit i Spanien i två veckor och imorse hade hon tydligen vattnat alla sina blommor efter hemkomst. En innerkruka stod lite på sniskan så hon lyfte upp den för att justera (antagligen med vattenpass eftersom hon är pedant) och upptäcker då att anledningen till att den står på sniskan är att det ligger fyra femhundralappar och en hundralapp under krukan. Dyngblöta såklart, med tanke på att hon nyss hade gått vattningsronden.

Hon har INGET som helst minne av att ha gömt pengar i begonian. Vad hon däremot vet är att hon hade två femhunkor som hon hade lagt undan till mig från mormor. I ett eget fack i plånboken för att inte blanda dem med sina pengar. De var helt plötsligt borta när hon kollade i onsdags och hon kunde inte fatta var de hade tagit vägen. Det har ju antagligen fått sin lösning nu då de borde vara två av femhunkorna i blomkrukan.

Nu är frågan var de två andra och hundringen kommer från. Och varför hon gömmer pengar på orimliga ställen, vattnar dem och inte har en aning om det.

Nej, hon dricker inte eller knaprar mysko piller.

Hade det inte varit för att hon hade bråttom till jobbet tror jag att hon hade fått ett mindre psykbryt när hon ringde.

Dessutom hade hon varit uppe på natten i Spanien och gömt sin mans snusdosor för honom (och sig själv eftersom hon inte kommer ihåg det heller).

Är jag hemskt elak om jag fnissar?

Jag vet ju liksom att jag kommer bli likadan så småningom.

En bister dag – kalla mig FitterBistan

Jo, jag är lite bister idag av olika anledningar. Dels för att planen att svassa igår gick fullkomligt åt skogen eftersom, tro’t eller ej, det började regna. Det har inte regnat här på skitlänge, men givetvis kom det när jag skulle svischa i mockastövlar. Det blev alltså inget svischande alls.

Sen är jag även lite bister över att en del vuxna människor (vuxna på pappret alltså) beter sig som om de är 14 bast och har huvudrollen i Mean Girls. Utan att nödvändigtvis vara just girls, det är oftast män som är mest skillade när det kommer till just DRAMA. Jösses så less jag är på tjuvnyp och skitsnack. Det finns en anledning till att jag inte hänger särskilt mycket på Facebook, Instagram och andra sociala medier än just bloggen. Om jag inte ser tjuvnypen så finns de inte. Typ.

Medan jag tjurar över uteblivet finväder kan jag visa huset vi kollade på. Från utsidan.

IMG_6314

Jag har verkligen ansträngt mig för att bortse från soptippen (och campingen?) på utsidan eftersom själva huset är helt okay, men det är som sagt inte min bästa egenskap att se potential.

Det som fascinerar mig mest är dock trädkojan. Som verkligen hänger mitt över tomgränsen, men tillhör grannhuset. Trädet står alltså en millimeter från staketet fast på granntomten.

Av alla problem som skulle kunna vara stora så hakar jag upp mig på detta. Att golvet i gäststugan är helruttet och behöver rivas upp är en sak, att det står saker överallt och högt och lågt är även det överkomligt. Men hur i hela friden får man för sig att bygga en trädkoja på det viset?

Och med tanke på att auktionen kommer förrättas av Kronkalle, kan man då säga att kojan skall ner annars kommer jag smyga ut med kopparspik så trädet dör och kojan trillar ner eller så tar jag till det tunga artilleriet och hämtar motorsågen?

Man vill ju kanske inte börja med en grannfejd?

Nåja, först och främst skall vi gå på auktionen. I början av maj. Det finns inte en janne att det här huset får kosta särskilt mycket pengar, då hoppar vi av snabbt som blixten.

Men först, imorgon är det dags att mäkla och värdera huset i Göteborg. Vilket kan vara ytterligare en anledning till viss bisterhet. Jag är nostalgisk när det gäller den kåken.

Min förhoppningär att ett köp med nära och kära går i lås så jag får komma dit och nostalgisova, blir det inte så kommer det bli en mycket tårfylld separation.

Sådär tårfylld att det kanske slutar med att jag rycker kontraktet ur näven på mäklaren och springer det fortaste jag kan och skriker att jag har ångrat mig.

Det sistnämnda kräver dock att jag övar mig lite på att springa först. Pinsamheten i att bara komma 50 meter för att sedan få slut på kondition medan de kommer i kapp mig kan ju bli en smula jobbig.

Vad tycker vi om trädkojan?

Jag är fäschon part deux (maken är inte det)

Skor sviker inte. Skor är villkorslös kärlek. Skor blir aldrig för små för att man kanske har ätit för mycket Ben & Jerrys. Skor behöver med andra ord aldrig hamna i en egen garderob som man suckar när man går förbi bara för att man har vuxit ur dem på både längden eller bredden och man behöver ingen ingenjörssnickrad töjningsanordning till dem.

Skor är det enda som är roligt att köpa just nu. För näe, det går inte så himla bra med varken träning eller dieter, men jag har åtminstone inte blivit fetare. Inte smalare heller.

Men nu kör vi ett ordentligt hopp från gårdagens fotriktiga pjucks med eventuella hålfotsinlägg i. Vi går rakt på det tunga artelleriet.

Minns ni kilklackarna hos Plain Vanilla som jag skrev att jag skulle köpa så fort köpstoppet var över? Jag köpte dem såklart och sedan var det lite väntetid innan leveransen kom till butiken. De kom i veckan och igår kom de till mig och de är My Precious nummer ett. Jösses så snygga de är. Dessutom är det bara att inse, kilklack är det enda som funkar med klack när man skuttar på båt. Det funkar sjukt dåligt att skutta med stilettos. Det blir som med ekorren, man stöter sitt lilla lilla ben.

IMG_6320

Jag får nästan andnöd av snygghet, men jag föreslår att ni kollar på produktbilden istället. Så här års kan mina ben och framför allt fötter kan göra karriär som stand in för bårhusblått dödsfall i vilken skräckfilm som helst. De här till ett par bootcutjeans under våren, sommaren och hösten gör mig het. Eller ja, åtminstone lite mindre lik Anders Borg. Och man får faktiskt snyggare spiror med klack.

Fascinerande nog var det inte bara klacken som gjorde dem bekväma. Kolla remmarna.

IMG_6322

Det är resår överallt. Inget som klämmer någonstans. Halleluja. Herregud som jag vill att det skall bli väder för sommarskor NU.

Under tiden kommer jag använda My Precious nummer två som kom i samma paket.

IMG_6324

Ursäkta mig medan jag går och dör snygghetsdöden litegrand eftersom jag har en förkärlek för fransar. De är SINNESSJUKT snygga di häringa stövlarna (och nu retar det mig ännu mer att jag inte hittar min fransiga 80-talsjacka som jag har letat efter i flera år).

Jag hade faktiskt inte planerat det här inköpet. Inte alls. Men när jag råkade surfa runt i webshopen och fick syn på de här visste jag att jag var rökt. De ser ut som ett kärleksbarn mellan Prime och Minnetonka. En drömbäbis som jag inte visste fanns. Framför allt visste jag inte om mitt enorma behov av just dessa, men dessa kommer jag ha resten av livet på riktigt. Har jag haft fransjackan i 35 år så … ja … ni hajar.

Det bästa av allt. Jag som numera bara alternerar mellan mina två par bootcutjeans och har lagt sisådär femtioelva par jeans på hyllan (bokstavligt talat) för att de är smala nedtill och jag är LESS på smala jeans, kan sluta vara less. Till fransbootsen VILL man ju ha smalvadsbyxor. Det näst bästa är att jag kan använda dem redan idag eftersom vädret är ovidkommande (om det inte hällregnar).

Idag skall jag gå på stan med fransar och hår svischande och jag får julaftonspirr i magen bara av att tänka på det.

I sommar kommer jag alltså spatsera i kilklackar, fransstövlar och Birkenstock. Och kanske en seglarsko eller två.

Nu har ni fått hela kostcirkeln av skor på bara två dagar och jag är extatisk på riktigt.

Köpstoppet är nu officiellt över och jag har fått det jag försakade under hösten/vintern. Så jäkla värt!

Jag tror till och med att jag skall dra en medelålders outfittabild sen och visa mig som en riktig bloggare som … jamen gör sånt?

Maken har för övrigt också handlat lite. Inköp som jag är lite mer tveksamt inställd till. När han var och hämtade paketet igår (och fnös när han såg att det innehåll skor, men karlar förstår sig bara inte på skor) kom han hem och såg ut så här.

IMG_6317

Alltså?

Jag förstod inte ens vad det var, mer än att det var något som fick honom att se ut som Robocock och gissade på mansdiadem eller filmglasögon. Det var ingetdera, det var tydligen helt vanliga solglajjor som han hade beställt på nätet.

Vad han än säger så passar de bättre som precis vad som helst förutom just solglasögon.

IMG_6318

Som diadem till exempel. Eller gloria på sniskan?

Jag kommer INTE gå bredvid om han skall ha på sig den där skapelsen.

Och så undrar han varför han inte är betrodd att handla själv?

Hur får man för sig att beställa ett par sådana glajjor när man inte ens klarar att köpa och klä på sig ett par hela och rena byxor och därtill använder Crocs? Då är ändå min glasögontolerans ganska hög.

Så. Nu kan ni dregla över mina skor. Det skall jag fortsätta göra, jag skall bara hämta en haklapp först. Det är faktiskt mocka.

*gör små skoglädjeskutt så här på en vanlig sketen lördag*

PS: Jag har beställt en sak till. Den kommer på tisdag tror jag. Men nu skall jag vara sådär taskig igen och inte tala om vad det är i förtid. Ni kommer avlida och undra om jag har blivit tappad på huvudet som barn och så kommer ni skratta. Fast inte förrän på tisdag.

Jag ÄR fäschon!

Och extremt före min tid. Så nu kommer ett “VAD VAR DET JAG SA?”.

Minns ni mina Birkenstock som jag spontanhandlade sommaren 2013?

Som jag även fick några hånfulla kommentarer för, eftersom jag i min tur hånade (och fortfarande hånar) Crocs.

Häromveckan var jag på lokala skoplejset, ni vet de som har de där pruttsnygga bikerstövletterna som jag har? Hela skoaffären var full med sjuksköterskeskor, det vill säga praktiska och faktiskt snygga Scholl och Birkenstock. Vi snackar mängder av olika modeller, färger och design. Förvåningens finger i häpnadens mun, så jag frågade vad som hade hänt. Blev lite orolig över att alla leverantörer hade sagt upp kontrakten med skoaffären utom just de fotvänliga märkena.

Näerå, det visade sig att just Birkisar och Scholl var HETASTE trenden i sommar. För alla, inte bara kulturtanter och sådana som spontanhandlar vad de flesta anser vara smaklösa klädesplagg sommartid. Det går liksom inte att komma ifrån att både Birkenstock och Scholl är mumma för fötterna.

Men efter att ha blivit nedröstad och fått höra att de pjucksen möjligen passar som innetofflor så är det just det de har fått vara och jag har gått här med skammens rosor på kinderna och inte pratat om det mer med er. Jag berättade inte ens att jag köpte ett par till Birkenstock sommaren 2014, det gjorde jag i smyg. Och så har jag bara haft dem inomhus.

Nu har jag fått upprättelse *pekar med hela handen*. Jag råkar bara vara ett par år före alla andra.

Det är dags för mig att sluta skämmas och hög tid att ni börjar skämmas.

Idag invigde jag stolt och rakryggat förra årets inköp när jag var på Ica. De jag har hemlighållit för er.

IMG_6316

Jag är svinmodern. Och det skadar inte att de är sjukt praktiska och bekväma.

Sen hindrar det ju inte att jag även älskar andra skor som inte är lika praktiska men ännu mer svinsnygga, jag menar bara mer att ni faktiskt skall lyssna mer på mig. Det jag säger idag kommer bli haute couture om ett par år, mark my words.

Vad säger ni nu då?

HAH!

Är det här det som kallas säkra perioder?

Eller snarare säker period. Skitlång period. Hela livet faktiskt.

Det finns ju de som inte har sina hundar i sängen, vilket är för mig totalt främmande, men var och en blir salig på sitt sätt. Men man måste ju ge dem cred för att de är ett väldigt hormonvänligt preventivmedel faktiskt.

Inatt slog de dock alla rekord. Nästan personbästa faktiskt (eller om det nu heter hundbästa?). Liten skedar och Stor ligger på kudden med mitt huvud som kudde.

IMG_6310

Men jag verkar ju tycka att det är ganska mysigt. Eller så är jag härdad.

Ignorera blåmärkena. Liten har blivit betydligt bättre, men han har inte helt lärt sig att inte bita sin älskade mamma i gäddhänget och jag överväger att tatuera blå vågor över hela armarna för att jag skall se lite mindre misshandlad ut och lite mer gangsta.

IMG_6313

Det ser nog mindre bekvämt ut än vad det är faktiskt och det är då man är glad att man har en man som åtminstone har vett på att ta kort på hundinstallationen mitt i natten.

Syns det ens att det är två jyckar eller ser det ut som att jag ligger och sover med en minkpäls runt mig?

Jag ser i alla fall två hundnäsor om jag tittar noga.

Däremot ingen människonäsa.

Undrar om jag kunde andas?

Godmorgon.