Tala är silver och tiga är guld

Jag brukar ju prata enligt Arne Anka i vanliga fall, vilket har försatt mig i en del penibla situationer.

arne-anka_83465137

Ofta går det bra, men ibland önskar jag att jag hade haft ett eller kanske flera filter mellan talcentrat i hjärnan och slutprodukten som kommer ut genom munnen. Det har jag inte.

Vi blev lite sena när vi skulle rusa ut genom dörren imorse för att NÅGON hade möblerat bort nyckeln och två av kompostgallren jag brukar tapetsera hallen med, samma NÅGON satt dessutom redan i bilen och väntade medan jag sprang runt i åttor och letade resultatlöst. Även mitt blodtryck kändes därmed en aning för högt när jag väl satte mig i bilen och jag skulle också till farbror doktorn för att ta prover. Av outgrundlig anledning har jag ju brist på D-vitamin och folsyra vilket tydligen är någon slags näringsbrist?

Strunt samma, det var mitt första besök på just det här vårdetablissemanget eftersom jag brukar gå i Göteborg oavsett vad det gäller, men jag tänkte slippa åka 32 onödiga mil igen bara för att ta lite prover och de hade fått en remiss.

Först klev vi in och anmälde oss. Ägghuvudet först med sin mackapär och damen i receptionen frågade honom om han skulle prata med någon eller bara lämna in apparaten. Redan där höll det på att skita sig och jag var på ett mullrande humör efter lägenhetsspringandet eftersom maken svarade “jag vet inte, men om jag bara kan lämna den så går det ju snabbare”.

Jag avbröt honom innan han hade hunnit säga klart hela meningen med orden “DU skall inte bara lämna …” medan jag vänder mig till damen i receptionen och säger “… blodtrycket har ju varit skithögt, han behöver GIVETVIS prata med någon”.

Sedan när det var min tur att anmäla mig blev han inropad utan att jag märkte det och var därmed spårlöst försvunnen. Det var ju inte riktigt planen, men nu blev det så eftersom min doktor kom och ropade upp mig ungefär en nanosekund efter anmälan. Men då var jag åtminstone hyfsat lugn som hade avstyrt enbart en lämning och att han faktiskt hade knatat iväg för att prata med någon. Någon skulle läsa av den och en läkare fattar ju om snittrycket inte är finemang tänkte jag.

Bra så, då fokuserar vi på mig. Trevlig läkare och dessutom förvånansvärt grundlig för att bara ha fått en “order” om att ta det och det provet. Han ställde en miljon frågor, lyssnade på lungor och hjärta och bad mig att ohyfsat räcka ut tungan åt honom (det minns jag inte ens när jag gjorde sist?). Sedan blev jag ombedd att lägga mig på britsen för han skulle ta blodtryck och känna på magen.

Till mitt försvar vill jag bara säga att de har panoramafönster med utsikt över hamninloppet från den vårdcentralen, det var ren meditation att bara ligga där och titta.

Sedan när tar läkare blodtrycket förresten, brukar inte det vara syrror som gör det?

Nu återkommer vi till att det var bråttom innan vi åkte. Jag kastade alltså på mig närmsta klädhög och i den klädhögen råkade det inte ligga någon BH.

Där ligger jag på britsen och mediterar medan han tar trycket (finfint tackar som frågar, 110/70 om jag inte minns fel) och sen lägger han händerna under tröjan på magen och trycker lite här och lite där och VIPS har han flyttat händerna från magen, dragit upp tröjan och börjat knåda brösten. Som INTE hade BH. Det var jag inte ett dugg beredd på och det kändes som att han knådade brösten i ungefär en halvtimma (vilket kanske var 20 sekunder i verkligheten men jag var så häpen) medan han muntert säger “förlåt, jag är nog lite kall om händerna, jag har inte hunnit bli varm ännu”.

Där ligger jag med brösten i vädret (hängandes nedanför britsen) och de visar tydligt att a) någon faktiskt har knådat dem och b) denna någon var hyfsat kall om händerna och jag hinner påbörja meningen “ingen fara alls, det är så trevligt så, det var längesedan sist”.

Tack och LOV hejdade jag mig efter första så:et. Jag brukar inte hejda mig och särskilt inte i lite obekväma situationer som jag gärna vill skämta bort (ja jag vet att han är läkare och att det är normalt men det betyder inte att JAG är van vid att okända karlar tallar mig på brösten).

Jag hann alltså bara säga “ingen fara alls, det är så …” innan hjärnan skrek på munnen att göra en tvärnit, munnen lydde och slog råbandsknop på tungan.

Det är sällan munnen lyder och jag är så jäkla glad att det hände just idag. Det hade varit en smula opassande.

Är det inte väldigt konstigt att man gärna säger konstiga saker just sådana situationer?

Jag har gjort många konstiga saker i läkarundersökningsrum och detta var absolut inte det mest vrickade, jag blir skitstressad när jag känner mig utsatt.

Det absolut mest pinsamma jag har gjort hos en läkare är att verkligen säga färdigt en mening utan att tvärnita och dessutom välja väldigt fel ord, något jag aldrig kommer glömma. Min mamma och mormor är opererade för struma och det är lite ärftligt vilket betyder att jag har tagit ämnesomsättningsprov minst en gång per år sedan jag var sisådär 20 år. Problemet var bara att jag inte visste att det var ämnesomsättningen de kollade när jag fortfarande var ung, jag visste bara att det satt i halsen (visste inte ens att det var sköldkörteln då) och jag kallade det för strumaprov. Som bonus finns det ett par ord jag gärna blandar ihop trots att jag faktiskt vet vad de betyder, men jag säger fel ibland om det går fort. Struma är ett av de orden jag lätt ersätter med ett annat.

Jag var 24, hade slutat röka och blivit tjock och skulle till ny läkare i ny kommun. Läkaren öppnar dörren och ropar in mig och är inte en dag över 30, skitsnygg och hade inte vit rock på sig utan sina vanliga kläder. Det enda jag såg var hans Levisarsle och ut ur munnen kommer meningen “hej, jag skulle behöva ta ett spermaprov i halsen”.

Jo, jag sa det. Handen på hjärtat och på min scoutheder. Det är just sperma och struma jag blandar ihop.

Sen dog jag inombords och rodnade ner på knäna medan läkaren gapskrattade och sa något för att lätta upp stämningen som jag absolut inte minns. Jag minns bara hur mycket jag ville skämmas ihjäl.

Det besöket avslutade med att han petade mig på mina rökfria valkar och upplyste mig om att jag faktiskt snart skulle fylla 25 och att jag borde tänka på vikten eftersom det är lättare att gå ner ju yngre man är. Skjut mig?

Dessutom borde det faktiskt vara någon slags lag på neutral vit rock eller andra illasittande doktorskläder?

Dagens besök avslutades i alla fall med att jag lämnade en hel drös med blodprov medan maken stod och blundade bredvid mig i labbet, nålar är hans enda riktigt stora fobi och sedan när jag frågade vad hans läkare hade sagt om blodtrycket så visade det sig att han i alla fall bara kommit in till en syrra och lämnat apparaten och fått beskedet att en läkare skulle höra av sig när han hade tittat på det.

Han kunde alltså lika gärna bara tagit av sig den och lämnat den i receptionen.

Och nej, ingen alls har ringt ännu och den inbillningfriske (tack Camilla, ljuvligt ord) har redan glömt av det så nu kommer jag få tjata varje dag.

Snälla säg att jag inte är ensam om att blanda ihop vissa ord och säga dumma saker i fel situation?


Posted in Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Pest och kolera by with 24 comments.

Comments

  • Tina Johansson says:

    Jorå en och annan groda har hoppat ur den här munnen, just minns jag dock inte en enda… lovar återkomma i ärendet. Tror dock att jag mest har tittat på fel karlar i provhytter och gått ut med udda skor och så!
    Jag får i alla fall tacka för kvällens gapskratt 🙂 det behövde jag! Älskar din blogg, har jag sagt det?!
    För övrigt har jag också gjort en sådan 24-timmars blodtrycksmätning. Jag har vad de brukar kalla “vita-rockar-tryck” vilket innebär att så fort jag ser en blodtrycksapparat, stiger trycket till oanade höjder… Jag var på vippen att bli nekad en karpaltunnelklyvning på grund av det, men mätningen visade tack och lov annat resultat.

    • Victoria says:

      Hahahaha vitarockar-tryck alltså? Den har jag aldrig hört. I Greys möjligen, men i verkligheten ser de ju varken ut så eller…ser ut så? 🙂

  • Behå-Helene says:

    Jag pladdrar hysteriskt när jag är obekväm. Tandläkare och allt inom vården. Gissa hur jag lät när en stolle till läkare klippte bort tre födelsemärken för några år sedan. Men jag väljer det igen framför att bedöva varje märke med x antal nålstick. Som jag höll på. Och jodå. Det är inte något vackert som dyker upp. Till min otroligt blyga norrländske tandläkare sa jag att jag hellre går till gyn än honom…

  • En Annan Susanne says:

    Ja jösses. Det finns hur mycket som helst av den varan. För några år sen gick jag och min make av lite olika anledningar och pratade med en terapeut. Vid sista besöket så trycker hen ur sig att hen tyckte vi borde kunna lösa våra issues själva eftersom att vi var både välutbildade oxh smarta, och att inte kunna lösa meningsskiljaktigheterna vore att ifrågasätta vår egen kompetens…….. Då lackade jag lite, för vi var ju inte för skojs skull liksom, och råkade få ur mig….. “Ja, eller din”…..

    • Victoria says:

      Men vilken jävla planta. Lagom att klämma ur sig det när det är färdigbetalt och klart. Den människan förtjänade den kommentaren.

  • Humlan says:

    Tror aldrig det har tagit så lång tid att läsa ett inlägg ! Jag skrattade så jag hoppade och det var lögn i h-vete att hålla mobilen still så att jag kunde läsa.
    Nog har det hoppat ut grodor här också, men jag kommer inte ihåg någon nu. Men vilken himla tur att du fick igen käften i dag!!!
    Inbillningsfrisk är en besvärlig åkomma, speciellt för anhöriga.

  • Stjärnstoft says:

    Åh, jag kastar ur mig grodor precis hela tiden – stressad eller inte 🙂
    Tack för gapskratten. Har bara en fråga. Varför i hela världen skulle han knåda dina bröst om du söker för näringsbrist?
    Och borde han inte förvarnat om att han skulle känna igenom brösten isf? Verkar lite – oproffsigt??

    • Victoria says:

      TACK! Då var det inte bara jag som tyckte det var lite konstigt? Jag har aldrig varit med om en bröstknådning på vårdcentral tidigare. Men han gjorde ju någon slags generell koll, kan det ha varit det?

  • Annette Lo says:

    Jodå, blandat ihop ord har man väl. Som när man har varit hos gynekologen, och berättar att man gick till veterinären …

  • Majabella says:

    Här har sagts “Can I pee please” till en kypare när det var dags för notan efter att tungan blivit lite alkoholsvullen. Han var genast med på noterna och pekade mot damrummet.

    Sen sitter en grej kvar sedan mellanstadiet faktiskt; råkade inför hela den samlade klassen, kalla min grupps rara gullgosse för “knullgosse”, rasterna den veckan och även efterföljande var inte nådiga.

  • i min värld says:

    Hmm det mest pinsamma jag gjort var nog när jag “smekte” svågern i häcken en julafton och ja jag smekte jag klappade inte, för jag tog fel på ända och fick för mig att det var sambons akterdel jag smekte så ömt. Till saken hör väl att vi vid den tiden var rätt så nyförälskade så det var väl svårt att hålla fingrarna i styr 😀 Men grabbarna skulle plocka in i diskmaskinen och svågern stod framåtböjd och jag såg fel ………aningen pinsamt kan jag meddela.
    Sen har väl en och annan groda hoppat ur munnen då och då

    • Victoria says:

      Fniss! Så gjorde vår VD på mig (han var gift med kollegan) för att han tog fel på mitt arsle och frugans. Det var visserligen en komplimang eftersom jag tyckte att hennes arsle var svinsnyggt, men jag hann reagera lite för snabbt och vände mig om och klappade till honom. Du hade mer tur 😉

  • Bia says:

    Tack för dagens härligaste skratt! Du är inte klok på en enda fläck (tack o lov) o jag älskar Din blogg! Som jag sagt tidigare, mitt lyckopiller o alla underbara kommentarer gör den ju inte sämre precis.

    Ang han, den där verbala, ha nu lite koll bara så ATT han tar sina piller, känner lite för väl igen den där sorten (=jag). By the way, vill se mer av Ditt helt fantastiskt vackra hår. Hur går det? Hur har (o)djuren tagit det hela, ja mer helt enkelt. Blev ju sjukt intresserad o googlar hårförlängning helt maniskt. Har långt hår men såjävlaklart tunt. Kan man få lite tips från coachen?

    • Victoria says:

      Tack, jag älskar kommentarerna mer…såklart 🙂

      Och ÅH! Jag ÄLSKAR mitt hår. För nu är det mitt. Efter bara en vecka har jag redan glömt av att det inte är mitt hår och det är verkligen helt normalt, kommer ALDRIG mer inte ha det. Jag är däremot fortfarande vansinnigt fascinerad över att keratinplupparna faktiskt inte syns. Och det är absolut inga problem, det känns inte när man sover eller är konstigt på något vis. Det enda jag har fått göra är att köpa en ny hårborste för sju dollar. Håret måste kammas igenom en gång om dagen och det måste vara en speciell borste så inte plupparna trasslar ihop sig.

      Jag var ju, precis som du, bara inne på att göra en förtjockning först, eftersom jag med har svintunt hår. Var bor du? Jag hade nog inte vågat bara genom att googla fram någon, men jag är ju dödsfeg när det gäller sådana saker. Jag vill verkligen gå på rekommendation och hade antagligen aldrig gjort det om inte Johanna hade rekommenderat Elin som gör både Johannas och Ingelas hår. Att hon sedan var magisk med färgerna gjorde ju inte direkt saken sämre 🙂

  • I mitt huvud says:

    Alltså jag skrattar så läpparna fladdrar!!!!! Snacka om att jag skulle nästan dött!!!!

  • Kicki says:

    Hehehe du är ju helt felvaccinerad!!

  • Annika K says:

    Va? Säger aldrig fel 😛

  • maria- jumbon med ett liv says:

    Min dotter från rummet intill: -Mamma, vad skrattar du åt??

    Tack för dagens garv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.