Det här skall jag bli när jag blir stor

61 kommentarer

När jag var ungefär sex år (och fortfarande vattenkammade håret) ville jag bli statsminister, när alla andra ville bli brandmän och prinsessor.

I tolvårsåldern kom drömmen om att bli journalist och den höll i sig tills jag blev det. Drömmen var att bli utrikeskorre, men mitt enorma tålamod (humhum) var inte färdigutvecklat när jag var 25 vilket betydde att jag nästan DOG tristessdöden av att skriva inspirerande notiser om Agda på ålderdomshemmet som hade virkat tre dukar till den årliga julbazaren. Hade jag tur fick jag göra helsidereportage om något garageband i Stora Höga. Steget från virkade dukar och garageband till utrikeskorre var extremt stort. Ohanterligt stort på den tiden. Så jag sejfade, slutade på ett alldeles utmärkt jobb och hoppade på något som var roligare och gav mer pengar.

Man har en förkärlek för extremt kortsiktiga lösningar i den åldern, men jag kan inte påstå att jag ångrar ihjäl mig. Det är så dumt att ångra saker man redan gjort och inte kan förändra.

I internets begynnelse hade jag databutik i ett par år och spelade enorma mängder datorspel. Så mycket att jag antagligen hade hunnit doktorera i rymdfysik om jag hade lagt samma antal timmar på just rymdfysik istället för på spelande. Det ångrar jag inte heller, för det var vansinnigt roligt. Gissningsvis skitmycket roligare än att doktorera i just rymdfysik.

En av många drömmar som fortfarande lever kvar är att bli tekniktestare och att få skriva i pryltidningar. Bara tanken på det får mig att salivera okontrollerat. Idag har jag lekt att det är mitt yrke och imorgon tänkte jag presentera ett skitseriöst test i bloggen.

Ni vet redan att jag är en nörd som älskar teknik. Ni vet även att jag har en enorm förkärlek för hörlurar och att jag sover med lurar varje natt istället för öronproppar. Jag har skitmånga fler hörlurar än vad jag har öron och jag är petig som satan med mina lurar. Jag petimäterlyssnar efter diskant, bas, mellanregister och distorsion. Dock utan labb, bara med öronen.

Jag roade mig med att testa tre olika lurar i Stockholm och idag har jag funderat, skrivit ner resultatet och lyssnat på P1 medan jag har känt mig som en pryltidningsjournalist.

Sjukt underhållande.

Och nej, det är inget reklaminlägg, det var jag som ville testa lurarna eftersom jag var galet sugen på dem själv.

Tanken var att det skulle bli ett enklare test, men jag har som vanligt gått lite till överdrift med både bild och text (jag sa JU att jag lekte pryltidningsjournalist).

Därav tystnaden idag.

Jag och Kjell-Bengt-Doris-Börje har varit märkvärdigt upptagna med att skriva produkttester.

Har inte ens lyckats komma fram till var monstret på väggen skall heta än, men inget med Sven. Det råkar vara ett familjenamn.

Imorgon kommer resultatet av dagens skojigheter. Det skulle kunna vara det roligaste jag har gjort på länge faktiskt.

Vad ville ni bli när ni blev stora och blev ni det?

(Stora alltså?) 😉


Postat 22:30 i Dagens aktivitet, Drömmar, Klimakteriekossan av
61 kommentarer

Tillvänjningsfasen

29 kommentarer

Även om jag fortfarande inte riktigt förstår hur man tänker när man klickar hem plastvildsvin på trofétavla så måste jag säga att jag börjar nå viss acceptans. Trots att jag tycker att han blänger lite väl mycket.

IMG_6070

Enligt han denna där som klickade hem svinet skall just svinet tydligen hänga i det som skall bli man cave i källaren. Jag visste inte ens att vi skulle ha en specifik man cave i källaren utan trodde i min enfald att hela källaren var en man cave och att vi renoverade pannrummet för att ha som gästrum, inte som en mer fancy man cave, han har ju för bövelen hela källaren att leka i. Plus en stor lada och torpet. Nu när pannrummet faktiskt har blivit ett riktigt schysst rum (skall visa sen) med väggar och riktig ytterdörr skall det tydligen inte bara stå en dubbelsäng där nere utan även ett skrivbord med speldator. Jag får lite känslan av “medelålders pojke som gärna vill leka att han lanar”.

Som sagt, jag hade en tanke, minimalistiskt gästrum (eller nödplats för sur partner för all del), han hade en annan som inte verkar lika minimalistisk. Jag förutspår vissa diskussioner kring just detta och det är absolut inte över förrän den feta damen sjunger.

Men i alla fall, svinet (det i plast alltså) behöver ett namn och jag får ingen feeling. Två nya djur på så kort tid var för mycket tydligen. Katten och hundarna har ju redan sina fina namn. PGW döpte marsvinsflätan till Simon och det är ett fint och stabilt namn. Simon. Jo, marsvinet som jag bara träffar nattetid heter Simon.

Däremot vet jag inte vad den här heter. Jag vet bara att han har käkat blängsylta och att jag inte kan sluta stirra på honom.

IMG_6069

Jag tror att jag skall ägna den här dagen åt att bli hej och du med den här varelsen. Komma på lite mer vänskaplig fot liksom. Det är ju inte hans fel att han sitter på ett helt orimligt ställe heller.

Namn på plastsvinet alltså?


Postat 13:18 i Dagens aktivitet, Funderingar, Klimakteriekossan av
29 kommentarer

Vildsvin och jeansleveranser

21 kommentarer

Imorse var det ju dags att överge den kungliga hufvudstaden samt Ben och Jerrys farligt goda shakes och dra hem till småstaden via Götet.

Fröken Hogengård var ju extremt sugen på ett par likadana bootcut som jag har så jag bad Johanna skicka med ett par som jag kunde leverera både snabbare och billigare än posten. Säkrare med. Langning av jeans är ju också en slags langning?

Meningen var ju att jag skulle åka med väldigt obskyr buss till småstaden, men av en väldigt lycklig slump hann jag med ett tidigare tåg och PÅ tåget slog det mig att det ju faktiskt stannar i Stenungsund. Där Hogengårdskan bor. Väl ombord på Världens Mest Långsamma Tåg (det tar längre tid att åka 15 mil än vad det gör att åka X2000 från Stockholm till Göteborg, DET är en smula tålamodsprövande) fick jag den briljanta idén att tjoa lite och erbjuda henne leverans medelst tåg genom dörrar när tåget ändå stannar sina 30 sekunder i just Stenungsund. Hon var hemma och hon hade tid så hon skulle kasta sig ner till stationen för jeanspushing. Jag satt på tåget och var förberedd med jeansen i knät tre stationer före Stenungsund (det jäkla tåget stannar ju precis överallt?).

IMG_6065

Jätteberedd var jag.

Sen kom vi äntligen till rätt hållplats. Jag kastade mig ut ur tåget, viftade med jeansen och hojtade och vi hann med en snabb kram, ett lika snabbt hej och sen studsade jag baklänges tillbaka in på tåget igen.

Jag hann precis ta ett beviskort på leveransen innan dörrarna gick igen framför näsan på mig.

IMG_6066

Enda skillnaden på mig och posten/DHL är att de antagligen inte behöver vara lika nervösa före leverans. Eller ja, en skillnad till, mina leveransvillkor verkar ju aningens bättre. Dörr till dörr (tågdörr åtminstone) och leverans samma dag dessutom.

Sen satt jag kvar på tåget i en miljon miljarders timmar till innan det var dags att kliva av i småstaden.

I vår familj är det maken som är bra på inredningsgrejor. Han gillar inte bara Jula och att köpa dammsugare, han är även den som ser till att stearinljusen aldrig tar slut och han tycker att det är nästan lika kul att gå i inredningaffärer som han tycker att det är att gå på Jula. Mitt enda ansvarsområde är doftljus. Där får han inte ens lov att ha en åsikt. JAG bestämmer vilket som skall tändas, när det skall tändas och hur länge det får vara tänt. Givetvis bestämmer jag även vilka sorter som får lov att komma in i lägenheten, men resten sköter han vilket är skitbra. För det blir alltid väldigt trevligt resultat. Trots att jag tycker att det är lite konstigt att en snubbe som samlar på dammsugare, inte äger några andra skor än foppa, är ganska fenomenal på att frivilligt köpa matchande kuddar till soffan och andra sådana fiffiga och fina grejor.

Jättekonstigt faktiskt, nu när jag tänker efter. Han är mannen man skickar till Ikea på egen hand och han kommer hem med bra saker (som skoskåpen, badrumshyllan och garderoberna i höstas?). Han köper även mattor, kuddar och porslin. Vid närmare eftertanke köper han faktiskt allt i hemmet. Förutom doftljus.

Under min frånvaro den här gången lyckades han med undantaget som bekräftade DEN regeln.

Den här killen hängde i vardagsrummet när jag klev in.

IMG_6067

En vildsvinslampa i plast på trofétavla?

Vem kommer ens på tanken?

Jag hoppades naturligtvis att det var något han hade hittat i något vindsutrymme, men nejdå, han har verkligen köpt den.

Det betyder med andra ord att det var rätt genomtänkt med tanke på att det krävs ganska många moment för att klicka hem något från nätet. Då kan man tycka att under de minuter det tar att skriva in sin adress, kortnummer och allt annat som behövs borde man hinna gå från eventuell initial sinnesförvirring till att sansa sig innan köpet väl är genomfört.

Näe.

Där hänger den.

IMG_6068

Jag har döpt den till Undantaget.

Ingen regel utan undantag alltså.

Dessutom kommer han få ta undan den.

Den är inte ens fulsnygg, den är verkligen bara ful. Jätteful.

Nu återstår att se hur lång tid det tar innan han faktiskt tar ner Pumbas jättefula släkting från väggen, jag återkommer i ärendet?


Postat 22:59 i Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Shopping av
21 kommentarer

Inte lika (över)svallande idag nej

10 kommentarer

Jag var lite lat. Eller jättelat faktiskt. Istället för att borsta ut flätan och göra Hollywodsk frilla borstade jag bara. 

Att gå från 30 centimeter hår till typ 130 centimeter (liten överdrift) på bara en dag kommer kräva viss tillvänjning. Det var en aning mer hår att borsta än vad jag är van vid. Ganska exakt 100 slingor mer med mer än dubbel längd.

Så jag borstade och flätade igen. Det känns lite som att vara sin egen frisyrdocka?

Och nu är det dags att spendera natten med marsvinet igen.

Men först ville jag visa färgskiftningarna. Fem olika färger i mitt eget hår och tre olika färger på slingorna.



Jag har verkligen gått från Ris-Lisa till schamporeklam.

Sen kan jag även berätta att jag har nackspärr idag. Det är en smula komplicerat att titta åt vänster och betydligt lättare att kika åt höger.

Det mest penibla är att jag har orsakat det själv. Jag svischade kanske lite överdrivet mycket med håret igår. 

Somliga har tennisarmbåge, jag har svischlashnacke.

Inga konstigheter?


Postat 22:43 i Uncategorized av
10 kommentarer

Vilken miss av Bindefeld?

15 kommentarer

Igår när vi satt på Grand noterade Johanna det här.

IMG_1256

Då kikade vi oss omkring och noterade ovanstående bloggerskor (dock inte herr Bindefeld i egen hög person).

Jag vet inte, men var inte det en liten tabbe? Där var Fitterbittan in da house (MED Hollywoodsvall) och de missade mig?

Ja, jag övervägde för en liten stund att tagga mig själv i deras event, men jag höll mig. Jag antar att man som bloggerska har något slags bäst före-datum när det gäller ålder och gränsvärde när det kommer till storlek på kläder. Men ÄNDÅ lite taskigt när jag faktiskt var på plats.

Jag kunde ju faktiskt ha blivit som Elgigantens cykel på köpet med tanke på att jag ändå satt bredvid?

Har inget alls emot att vara cykel om det krävs.

(Hårrapport efter sömn; det gick utmärkt att sova, knopparna kändes inte. Däremot vaknade jag ju som vanligt ett par gånger under natten och trodde då att flätan var något slags litet husdjur jag hade i sängen. Kanske ett marsvin. Lite förvåning varje gång med andra ord. Jag bara bugar och bockar och tackar för alla snälla kommentarer, snacka om boost.)


Postat 10:34 i Funderingar, Klimakteriekossan, Kompisar av
15 kommentarer