Han ÄR verkligen en kärring?

Maken alltså.

Ni vet ju allt det där med pipiga karlar om de drabbas av en liten förkylning. Så är det inte här. Förra året gick han ju med hosta från februari till året var slut (och har det fortfarande lite då och då) som de till slut kom fram till att det var mycoplasma. Efter att jag hade TVINGAT honom till doktorn.

Minns ni när han bröt foten (varför hittar jag inte det i bloggen?) och hatade kryckorna med en sådan passion att han valde att skippa dem inomhus och istället slajda sig fram med gipset över parkettgolvet när han skulle någonstans? Vilket såklart slutade med att gipset gick sönder efter bara ett par dagar, vilket i sin tur var rena rama flaxen eftersom det kan ha varit en prao-elev som gipsade och röntgade. Fel vinkel på foten och benets ena del satt inte ihop med den andra. Det löste han ju då genom att paja gipset och få åka till plåsterhuset och bli omgipsad.

När han bröt handen (blöt klippa, båt och herrkväll – say no more – han halkade lite illa och tog emot sig med handen vill jag minnas) gick han ju med bruten hand i, vad var det, minst fyra dagar med blå och svullen hand innan jag sparkade iväg honom till läkaren, för “det var inte så farligt och jag ÖVERDREV”. Slokörat kom han hem med gipsad hand och jag kämpade med att försöka låta bli att säga “hate to say I told you so”. Jag lyckades inte. Sedan stod han inte ut med det gipset heller, det sågade han upp med brödkniven efter ett par dagar för att det kliade.

Nu är det lätt att tro att han är sådär rart klumpig som syrrans man som fastnar i kapsylöppnare, får garderobshyllor på näsan, springer in i stolpar och trillar i vattnet mest hela tiden på somrarna, men det är han inte. Ni har redan hört om svågern, han är oftast harmlös och den enda han skadar litegrand är sig själv och så skrattar vi så vi gråter. En riktigt genomogenomtänkt sak gjorde han dock förra våren (ja, jag vet att jag tappade tråden lite nu). Han bytte däck på bilen. Utan att efterdra bultarna. Gissa vem som körde bilen på motorvägen och faktiskt tappade ett helt hjul? Det sprutade hollywoodgnistor om hjulaxel mot asfalt, hjulet såg hon fara förbi och så hade hon änglavakt. Det enda skadade blev faktiskt bilen. Då lärde sig svågern efterdra bultar och ingen alls skrattade.

Sådan är alltså inte maken. Hela kroppen är en karta över händelser där han har skadat sig och inte gått till doktorn. Handen är ärrad efter en kväll i ungdomen när han fortfarande bodde hemma och skulle smyga in (full som ett ägg), det var bara det att han smög genom sin ömma moders syltförråd och lade sig raklång över gudvethurmånga glasburkar som skar lite här och där men mest i tummen. Morgonen efter vaknade han i en säng som var knallröd av lika delar blod och sylt och en tumme som var lite … sargad.

I pannan har han ett ärr efter att ha gungat på en kyrkport och sedan fått den i skallen (vi pratar inte ens om hur exakt det gick till va?). På hakan har han ett ärr som han fick som liten kotte och skulle hjälpa pappa på jobbet och bära PVC-rör. Stora och tunga rörläggargrejor. Han snubblade och drog hakan rakt ner i ett rör. DEN gången tvingade dock modern honom till sjukhuset, men redan då var han grundmurat envis och ville inte. Sex sköterskor fick hålla i den lille palten för att kunna sy (vid närmare eftertanke verkar det nästan bättre att han faktiskt håller sig från sjukhus?).

I skulderbladet har han en grop i benet som är sisådär fem centimeter i diameter sen han voltade med en bil, landade på taket och biltaket knycklades ihop och trycktes in i ryggen på honom. Ingen läkare den gången heller. Listan är verkligen ändlös, han har konstiga ärr mest överallt. För tillfället har han en tio centimeter lång och kanske fem centimeter bred brännskada på höger överarm som kommer bli ytterligare ett jätteärr när det väl läker efter att ha varit infekterat ett tag. Men det stör honom inte eftersom “det sitter ju på baksidan armen så jag ser det inte”.

Man kan inte påstå att han har varit någon större belastning inom vårdsystemet. Och han är inte rart klumpig alls, han skadar sig oftast mycket, men är mer rädd för sjukvård än vad han är för att vara skadad och/eller sjuk. Eller så har han ingen känsel när det gäller vissa saker, men är överkänslig när det gäller andra. Som att trimma näshår.

Enda gångerna han frivilligt går till läkaren är när han får nageltrång. Vilket rimmar ganska dåligt med allt annat konstigt som han verkligen borde söka för. Sin mentala hälsa bland annat, snubben är ju helt vrickad? Känns det inte lite fjolligt att söka för nageltrång någon gång om året när man inte söker för biltak i ryggen?

En förkylning är alltså inget att orda om. Han är ju snubben som går med lunginflammation i ett par månader utan att pipa särdeles mycket alls.

När jag var i Stockholm pratade jag med honom varje dag. Han berättade att svärfar hade trillat, men inte skadat sig och i övrigt hade inget viktigt hänt. Alls. Sen är det ju den där lilla detaljen att han varken gnäller särskilt mycket eller är en Stor Kommunikatör. Obra kombination, det är ju svårt att ställa ledande frågor om allt.

Igår hade han läkarbesök (kors i taket), men det var tydligen en uppföljning av årlig hälsokontroll som han gjorde förra veckan. Som han såklart inte hade talat om för mig att han hade varit på. Vad han inte hade talat om för mig var att de tydligen tyckte att blodtrycket var lite väl högt den här gången.

Han talade heller inte om för mig att det var ett läkarbesök han pep iväg på igår morse och jag reagerade inte eftersom han inte brukar kommunicera överdrivet om han bara är borta en stund. Jag är glad om han kommer ihåg att tala om ifall han möjligen tänkt vara borta över natten liksom.

Det betyder att han gick ut genom dörren och jag funderade inte nämnvärt över det förrän han kom tillbaka igen efter någon timma med den här mackapären på sig.

IMG_6080

Japp. Det är en blodtrycksmanschett. Och jag visste INGENTING.

Han har alltså inte talat om för mig att han redan förra veckan fick reda på att han hade oroväckande högt blodtryck när han var på hälsokontrollen. Han hade inte talat om att han drog iväg igår morse för att få den här apparaten att ha på sig i 24 timmar för att kolla trycket en gång i halvtimman och att han skall tillbaka idag för att få reda på vad apparaten har registrerat.

Gissa vem som skall följa med till doktorn för att faktiskt få lite information istället för att vänta på att maken skall kommunicera frivilligt?

JAG kommunicerade dock väldigt tydligt och med hela handen när han kom hem med den och frågade om han var dum i HELA huvudet och hur det ens var möjligt att han hade missat att berätta det här för mig redan förra veckan.

Det finns gränser för hur ledande frågor man kan ställa tänker jag? Nog för att det är sjukt mycket ja- och nejfrågor för att faktiskt få reda på grejor (om de inte handlar om andra världskriget eller båtar, då får jag jättemycket alldeles oombedd information).

Brukar ni fråga era män i telefon “har du möjligen fått högt blodtryck på sistone?”, eller “inga brutna ben eller så medan jag har varit borta?”?

Näe, jag anade det. Det tillhör Avdelningen För Frågor Man Inte Skall Behöva Ställa och Sådant Man Berättar Ändå.

Just nu hade jag varit glad över normalt pipig man med mansförkylning. Inte man som bryter kroppsdelar och sågar av sig gipset själv.

(Ja, jag sprang och kollade när jag hörde att manschetten börjar stasa igår, men när det visade skithögt efter fjärde trycket vågade jag inte mer, jag tyckte det var lite läskigt högt, det tyckte inte maken för han tittade inte en enda gång)

Så vi drar till doktorn nu då. Och kollar något som jag inte ens visste om.

Han är som ett Kinderägg, fast med lite mer dumma överraskningar.


Posted in Dagens aktivitet, Klimakteriekossan, Mannen i mitt liv, Pest och kolera by with 28 comments.

Comments

  • Humlan says:

    Uj så orolig man hade behövt vara med en sådan man!
    Bra att du följer med och ser till att bli informerad. Hoppas de får bukt med blodtryck och ev andra problem!

  • Annika K says:

    Låter ju inte bra 🙁
    Bra att du ska följa med så du får reda på vad som händer <3

  • EpmO says:

    Jag är en dryg månad före Kim med den upptäckten…blodtrycket alltså..
    Det vár optikern som skickade mig till doktorn, halvakut, efter att ha tittat på fotografiet av ögonbotten.

    Det ser tydligen väldigt karakteristiskt ut när man har högt blodtryck…riktigt högt..

  • I mitt huvud says:

    Oj, då…. Inte så bra! Lycka till hos doktorn idag!

  • tigerlilja says:

    Oj! Jag trodde såna dog ut med min pappa. Han bröt foten vid tillfälle och det var ju inget att gå till vården med, så han svetsade sig en ställning där han kunde lägga foten bakåt utefter en ställning och snöra fast den och så vilade han knät mot en förlängning som gjorde att han såg ut som John Silver framifrån. Sen åt han alvedon till natten och hade nån särskild natthistoria också. Väldigt händigt. Ett intressant tekniskt problem tyckte han. Jo då, foten läkte bra.
    Och så det intressanta ärret han hade mellan ögonbrynen efter en krossplatta som kommit farande lite oväntat. Och ärret i vaden efter en sax i tidig ungdom. Så jag är med.
    Men jag hoppas verkligen han får ordning på det där med blodtrycket. Verkligen. Jag säger inte mer. Men lyssna noga på dom.

    • Victoria says:

      Nejdå, de dog inte ut, de blev bara mer sällsynta.

      Jag ser vad du säger mellan raderna och har faktiskt ägnat dagen åt att försöka skrämmas. Det funkar inte heller. Jag blir faktiskt riktigt riktigt arg. Nu har vi i alla fall varit där, INTE träffat läkare, konstaterat jävligt högt blodtryck under 24 timmar och så fick vi åka hem igen och vänta på att läkare ringer. Jag misstänker att han kommer glömma tala om för mig att läkaren har ringt, men nu vet jag i alla fall vad jag skall fråga honom minst två gånger per dag. Sen skall jag omyndigförklara honom och ta hand om hans vårdkontakter. Jösses.

      (Mitt blodtryck var åtminstone 110/70 även om det kändes som att det var skitmycket högre i ren ilska, DET var ju åtminstone skönt)

      • tigerlilja says:

        Han kan få komma hit och hälsa på. Om man säger så.
        Men jag är tacksam att ditt blodtryck skötte sig.

        • Victoria says:

          Jag vet 🙁 Det är sådana saker som gör mig så jäkla beklämd att han inte tar det på allvar. För det ÄR allvarligt om man har a) otur och b) struntar i det. Men då väljer han att titta på pappa och hur himla BRA det gick, men det visste vi ju inte DÅ? Jag förstår mig inte på honom?

  • Behå-Helene says:

    Åh hjälp! Inte bra. Nu får du hålla efter honom. Grattis! 😉

    Jag har en karl av helt motsatt sort. Han berättar ALLT. Och lite till. Får långa föreläsningar och detlajer som man inte vill ha.

  • PJAK/Anna says:

    Hmm jag får inte följa med maken till doktern efter att jag svarade på frågan hos just läkaren på akuten, med att han inte var speciellt sjuk mer än att han var man. Var visst brusten blindtarm….. Fast han var väldigt gnällig.

    • Victoria says:

      HAHAHAHA förlåt, men det var faktiskt skitroligt. Här är det ju verkligen tvärtom. Jag har en liknande historia, som är mycket mycket värre, men den vågar jag inte skriva om eftersom den inte handlar om oss. Men jösses som jag skulle vilja berätta den nu när du påminde mig om blindtarmen.

  • Karin says:

    Och här kommer moraltanten from hell….ok att man kan skratta åt borttagna gips,inte vilja sys etc etc.M.E.N.det är fan inte ok att ignorera högt blodtryck,har för många i min närhet som har drabbats av div”följdsjukdomar…..

    • Victoria says:

      Jag håller med, jag ÄR faktiskt skitarg på honom. Men om man inte gnäller över något så fattar man (han) inte. Han är sorten som behöver en käftsmäll för att förstå allvaret i vissa saker. Precis som sin far, som är svindålig jämt men alltid svarar att allt är toppen. Det är ENKLARE med pipiga män. Suck.

      • Karin says:

        Ja,men piper dom för mycket tar man inte dom på allvar heller…vad jag menar är att det är f.ö.r.b.u.d på att nonchalera,när andra gör vad som helst för att överleva.For better or worse gäller ju i alla lägen

  • CamillaF says:

    Klokt att du följer med Kinderägget till doktorn! Inte läge att vara inbillningsfrisk med högt blodtryck!

    • Victoria says:

      Inbillningsfrisk var världens bästa ord! 🙂 Vad kan det heta på latin månntro? Hypo-nånting?

      Men ja, nu skall jag vara skitirriterande och fråga HELA tiden hur han mår och om han har hört något från doktorn, jag misstänker att han redan glömt av att det har hänt nu när han har lämnat tillbaa mackapären.

  • Bibbi says:

    Han är fan inte klok. Övriga kommentarer överflödiga.
    Kan du inte montera en sån där kamera som du hade på hundarna på honom? Då kan du ju kanske få reda på saker utan att han behöver anstränga sig att kommunicera.

    • Victoria says:

      Jag instämmer bara. Antingen fattar han verkligen inte allvaret i vissa grejor eller så … vet jag inte? Jag gissar att han inte fattar utan tillhör den kategorin som måste gå igenom något för att lära sig och det tycker jag är himla DUMT.

      Bra idé. Kanske en mindre kamera då? Misstänker att han märker den som satt på jyckarna? 😉

  • MissK says:

    Ehhm ehhm…. Vilket påminner mig om att jag borde kolla mitt tryck, inte gjort på jättelänge nu, även om jag nu knaprar mina piller mot högt blodtryck och kommer t om ihåg att förnya receptet, vilket jag råkade missa när första asken tog slut, att jag kanske ska förnya receptet utan gick ett bra tag utan piller o fick lite skäll av sköterskan när jag kom dit för o kolla trycket

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.