Skäääämskudde deluxe!

22 kommentarer

Om man råkar tillhöra de som tycker att man behöver skämskudde för att läsa 50 nyanser så utfärdas härmed en varning för usel bok på riktigt. Kass kriminalstory med Harlekinsexscener.

(null)

Alltså?

Jag somnar till feel good-böcker. Jag hade precis lyssnat klart på Lucy Dillons Hundra Omistliga Ting (fantastiskt bra för övrigt) och hade läst något om den här fantastiska nya banbrytande svenska författarinnan. Ny genre (mjae) och bla bla bla bra bok.

Efter tio minuter blev jag tvungen att låtsas att huvudkudden var en skämskudde, borra in huvudet i den, dö skämseldöden och sedan byta bok.

Det här med böcker är svårt. Men den här tjejen behöver nog inte sitta hemma och vänta på Augustpriset i alla fall.

Varning utfärdas.


Postat 7:25 i Hiss och Diss, Klimakteriekossan, Sömn av
22 kommentarer

Fitterbittan version 2.0 och nu är det Gunilla

76 kommentarer

Är ni här?

Jag vill dessutom meddela att jag har käkat broccoli till middag. Efter att jag hade cyklat tills svetten lackade. Jag kan inte göra saker lagom som sagt.

Sedan åkte den mycket elake lagvigde och handlade. De saker jag faktiskt inte kan leva utan, vilket är frysta blåbär (och nu struntar jag i om de möjligen är onyttiga men det tror jag inte).

Vad han köpte mer undrar vän av ordning?

IMG_5961

FYRA SEMLOR!

FYYYYYRA SEMLOOOOR!?

Till bara sig själv. Eftersom Maka 2.0 inte har undgått honom på något sätt.

Jag kan säga att när han öppnade första paketet, tog ut en semla och stoppade i munnen så doften av grädde och mandelmassa nådde mina näsborrar blev jag tvungen att stoppa in hela min knutna näve i munnen och tugga på den för att inte smocka till honom (eller skita i allt och ta en semla eftersom det är JÄTTEGOTT med semlor och de här är faktiskt alldeles perfekta i sin sammansättning).

Nu skall jag försöka låta bli att gråta och INTE TÄNKA PÅ att det ligger tre semlor kvar i kylskåpet genom att kolla på Gunilla.

Efter det skall jag gå skyndsamt förbi kylskåpet på väg till sängen och försöka sova bort Den Stora Semmeldeppen.

Nu kör vi.

(Herregud vad jag vill resa mig och hämta en semla!)


Postat 19:52 i Gunilla Persson av
76 kommentarer

Träning inomhus vs. utomhus

32 kommentarer

Det där med att man har hund och kommer ut på promenader eller SKULLE kunna jogga med hund är ju en god idé i teorin. Not so much i praktiken.

Särskilt inte när man har hanhundar där den ena “läser tidningen” varannan centimeter för att kolla efter tikar eller konkurrerande hanar. Det blir inte direkt någon power i eventuell powerwalk med hund.

Och idag kom jag på fördelen med att kunna cykla inomhus. Tanken på att klä på sig bävernylonoverall och göra något alls utomhus just idag är inte lockande alls.

IMG_5959

Det syns inte så väl, men det snöblaskregnar på tvären. Och så blåser det.

Det här är för övrigt utsikten från mitt skrivbord, oerhört praktiskt med en stor kyrkklocka att kolla och lyssna på om man glömmer tid och rum.

Så. Näe. En powerwalk utomhus med snålblåst och småspik i ansiktet idag känns ungefär lika lockande som att äta salmonellakyckling faktiskt.

Då är man helt plötsligt glad över den där förbannade vågen och den förbannade motionscykeln som står inomhus.

IMG_5960

Dessutom jättenära skrivbordet. Och den lilla hunden, som alltid måste knöla in sig i bild om man skall fotografera.

Nu skall jag dessutom göra något så stort för mig att jag tappar andan bara vid tanken på det. För att ni skall ha en hållhake på mig. Jag skall tala om vad jag väger (HJÄLP). Det är inget jag springer omkring och talar om till höger och vänster så nu är jag skräckslagen inför att skriva siffrorna här och drar ut på det genom att ordbajsa innan jag skriver det.

Ahhhhhhhhhh (panisk utandning)!

Jag väger … (åh herregud jag vågar inte jag har aldrig vägt så här mycket någonsin även om jag var nära när jag slutade röka för tusen år sen) …

… okay nu skriver jag det!

Jag väger 85 kilo! ÅTTIOFEM kilo! Dessutom verkar det vara muffinspäcket som väger, inte direkt muskelmassa.

Nu står det där. Svart på vitt.

Jag har en hel garderob med kläder som jag inte får på mig och det värsta av allt är att jag har en svinsnygg bikertrenchcoat i skinn från Burberry som hängt med i många år som jag inte får på mig längre. Den retar mig mest.

Eller ja, det beror på hur man definerar “får på sig”. För jag får på mig den, jag kan bara inte föra armarna framåt när den sitter på. Det finns liksom inget utrymme i den för att göra en så basal rörelse vilket gör att jag ser ut som om jag har pingvinarmar som sitter fast lite bakom kroppen. Försöker jag röra armarna lite föröver tar ryggskinnet slut (skinnet i kappan alltså, inte skinnet på min egen rygg, DET finns det ju gott om). Och så kan jag inte knäppa den.

Oroa sig icke. Det skall inte bli en träning- och matblogg. För det vet jag inte hur man gör. Men om jag har några att rapportera till sisådär en gång i veckan så blir ju skämselfaktorn ganska hög om jag har suttit och smygätit choklad och chips tänker jag?

Och ilskan blir min drivkraft.

Igår var jag så arg att efter att jag hade cyklat mina ynkliga sju kilometer (det var nog ynkligt för jag har ingen träningsvärk?) att jag först åt en pulverdiet till middag och sedan ignorerade att det låg en salta mandlar-chokladkaka i skafferiet HELA kvällen.

Så. Ja. Nu har jag vädrat min smutsiga och feta byk.

Mitt mål är att få på sig jackan, kunna röra armarna i alla naturliga vinklar och knäppa den. Det är ett fint mål.

Lite frågor från en totalpuckad då, igår cyklade jag i strumplästen. Det var inte så bekvämt, det skall man inte göra va?

Hur löser man att det gör ont i arslet efter en stund? Eller är det bara att se tiden an och vänta tills bajlådan har vant sig vid att sitta på cykelsadeln?

RÄCKER det verkligen att sitta där och hoja om man vill bli av med magen? Mina erfarenheter av magspäck är något begränsade eftersom jag aldrig haft det som problemområde förut. Nu verkar hela jag vara ett problemområde.

Nog om min sälformade kropp.

Idag har jag inte tänkt glömma Gunilla Persson såklart. Idag kollar vi. Jag såg något om att kvällens avsnitt innehåller Gunilla med en pistol i handen och det kan ju borga för viss underhållning och eventuellt mord?

Det betyder att kokboksdragningen blir imorgon. För att jag skall slippa missa Gunilla igen. Okay?

Vi ses här vid halvåtta, då lovar jag att vara nycyklad och klar.

// Sälen


Postat 12:39 i Klimakteriekossan, Träning inom stora citattecken av
32 kommentarer

När man får en käftsmäll av självinsikt

42 kommentarer

Min syrra med man och stort barn kom till stan igår. Det lilla barnet var redan här och hälsade på mormor och morfar så vi ägnade torsdagen åt att knyppla avancerade flätor och diskutera Frost. Igår var vi bjudna på middag hos pappa och styvmor.

Jag hade en skitdålig dag igår. En sån där dag där man är svinförbannad på hela världen, letar efter saker att käfta om och kommer på sig själv med att låta som sin egen mamma när hon låter på det där viset man själv avskyr. Men jag hade lite självinsikt och utfärdade varning till mannen. Ej att förväxlas med fripass att få bära sig åt hur som helst. Mer bara just en varning “jag är på pissdåligt humör så kliv gärna på äggskal HELA dagen för jag tar inte ansvar för mina handlingar”.

Män är generellt skitkassa på att förstå subtila varningar så jag var väldigt rättfram redan på morgonen. Och sa ungefär det jag skrev nu. Det fanns inget subtil i den varningen som gick att missförstå faktiskt.

Efter det var det humöret som en sämre väderprognos. Växlande molnighet med nederbörd (tårar som sprutade när jag läste dödsannonsen som kom ut igår), åska och urladdningar för att alla var DUMMA och några få solglimtar. Inte många. Man kan säga att det var lite högre tryck än medelnivå.

Vad händer då? Jo, fem i avgång till nämnda middag ryker vi ihop så det dånar om det och allt är mitt fel. För att jag har varit en jäkla häxa hela dagen (där står han oemotsagd, det var ju precis det jag hade TALAT om för honom) och bland de sista oviktiga sakerna jag dundrade om var hans obefintliga deltagande i vardagsstädning och att jag var TRÖTT på att plocka och plocka och plocka. Vilket är helt sant. När skall han ha tid att städa när han spenderar all sin vakna tid med att jobba med torpet och göra Väldigt Viktiga Saker i källaren? Jag skojar alltså inte när jag säger att han är i källaren VARJE eftermiddag och kväll och inte kommer upp förrän jag redan har lagt mig, vilket gör humöret ännu sämre eftersom det inte hjälper mina sömnsvårigheter alls. Jag somnar, han kommer in, hundarna går bananas av lycka, maken går ut med dem, sen går de bananas en gång till, då gör han en nattamacka och någonstans vid hundbananas nummer ett är jag klarvaken och skitirriterad.

Nå, nu var det inte sömnen vi skulle prata om. Vi rök ihop exakt när jag stod med skor och jacka på mig och det var dags att gå till middagen och han vrålar att han minsann inte tänker gå med, för han skall vara hemma och städa eftersom det ju tydligen är så VIKTIGT.

Alltså. Jag vet inte riktigt. Men var det ett hot?

När snubben sedan sätter igång dammsugaren (en av alla femton dammsugare) och faktiskt börjar dammsuga hysteriskt medan han såg ut som en förorättad femåring passade jag på att dra för jag visste inte om mitt fnissande kanske skulle få honom att sluta.

Och jag ursäktade honom inte ens när jag kom till ömme fadern. Jag sa att han tyvärr inte kunde komma för att han var så arg att han var tvungen att vara hemma och dammsuga.

Nu undrar jag givetvis hur jag skall kunna lyckas med det här igen. För när jag kom hem igen igår fanns inte en dammtuss att uppbringa. Disken var borta och tvättmaskinen gick. Och det här hände medan jag satt vid dukat bord och trevliga familjemedlemmar och åt god mat?

Jag måste alltså lista ut vad det var som triggade just det beteendet, eftersom det aldrig någonsin hänt tidigare.

Idag kom den riktiga självinsiktskäftsmällen.

Jag åkte med syrran och styvmor till nyaste köpcentrat utanför stan för att knata runt och ta en fika. Sedan flytten från tvåan till trean har vi ingen helfigurspegel, vilket betyder att jag inte har sett mig själv framifrån på väldigt länge utan gått på “okay jag kan knäppa jeansen idag med, även om jag inte ser knappen under magen så kan jag i alla fall andas”.

Och så har jag fortsatt äta på min senaste last, djävulens påfund, salta mandlar-chokladen.

Idag gick jag in i ett provrum med min syster. För att prova en tröja. Min syster har gått ner skitmycket i vikt och börjat träna och är numera smal. Ungefär sådär som jag har sett ut och tydligen lever i tron att jag fortfarande gör. Vi hade låga jeans på oss båda två, men där hon inte har ett uns fett som hänger över linningen upptäckte jag att jag hade både hennes gamla fett, mitt nya och lite till.

Jag trodde på allvar att jag skulle tuppa av. Visst, jag har noterat att magen inte är platt längre, men synen som mötte mig i provrumsspegeln var fullkomligt vidrig. Det hängde fett över linningen från ryggen, från sidorna och skitmycket från magen. Jag såg lika bred ut från alla vinklar, oavsett om jag tittade på mig själv framifrån eller från sidan. Vilket säger en del eftersom jag alltid varit bredhöftad.

Och nej, jag överdriver faktiskt inte den här gången. Alls. Uttrycket “just because it zips doesn’t mean it fits” fick en helt ny innebörd. Jag är alltså till och med tjock på ryggen.

Lisa's muffin top was so prominent it came with it's very own coffee cup holder.

Mitt tidigare, rätt soliga humör, gick över. Jag funderade på att ta ett kort på mig själv i den vidriga provrumsspegeln och sätta upp överallt i hela lägenheten, men … gjorde inte det. Vad jag däremot gjorde var att storma ut ur provrummet, svära på att aldrig mer äta choklad och börja cykla.

Nu är jag på ännu sämre humör än vad jag var igår.

Och så googlar jag “muffin top exercises”.

Jag såg ut så här för ett år sedan.

Screen Shot 2015-02-22 at 15.32.09

Det gör jag inte längre.

Och nu är jag på sämre humör än jag varit på länge.

Om man råkar vara lite feministiskt lagd och tycker att man skall gå med pattarna slängandes och att man skall vara nöjd och glad över sin kropp även om man har ryggfett för att det är ett ideal som patriarkatet har bestämt så kan man dra åt helsike.

JAG trivs inte. Jag har inte haft ryggfett på 44 år. Nu har jag det och jag är svinarg.

Arg är bra. För när jag har googlat klart de där muffin top exercajsarna skall jag sätta på ett avsnitt av … något … vad som helst, på Netflix och cykla mig igenom hela avsnittet. Och sen skall jag göra det varje dag.

Kan ni hålla koll på mig så jag inte fubbar?

För det är JÅBBIT att vara så här jäkla förbannad hela tiden.


Postat 15:49 i Funderingar, Klimakteriekossan, Träning inom stora citattecken av
42 kommentarer

BOKTÄVLINGEN

21 kommentarer

Jamen nu kör vi. Tävlingen om kokboken med de fina bilderna, ett av de sista exemplaren som finns (SOM jag hoppas på en andra upplaga).

Jag kommer inte vara domare alls, för jag är åt helsike för partisk, det går bara inte. Jag kommer nyttja någon av mina kära kamrater som är delaktiga i boken.

IMG_5943

Det skall inte vara för svårt och inte för lätt och det skall ha med Bohuslän att göra.

Så min fråga till er är:

VAD betyder uttrycket “att halla sig lite”?

Tävlingen avslutas på söndag 19:00. Vinnaren presenteras på måndag. Eftersom jag måste få “dragningshjälp”.

Lycka till hörrni.

Vill ni vara riktigt snälla går ni såklart in och gillar bokens FB-sida och talar om för dem att de BÖR trycka en andra upplaga.

Er kanske de lyssnar på?

Smaker från 58° N Strömstad & Koster


Postat 7:24 i Tävling Schmävling av
21 kommentarer